trebolèri 1 (m.) : treboladís / accident / escaufèstre ; « trouble, émoi » TdF.

trebolèri 2 (m. e f.) [nm] : persona aissabla, « lutin, espiègle » TdF.

trebolèsta nf (TdF jos ‘treboulino’ ; abs. Dicort) : doblet de treboladís. (v. trebolina)  

trebolet, -a adj e n : qu'es aisidament desvariat, -ada (trebolat, -ada)

trebolici (m.) : trebolament / perturbacion ; « vacarme, chaos, vicissitude » (Alibert).

trebolin (subs. m.) : treboladís ; çò trebolat.

trebolina : vin trebol ; aiga trebola ; sorra ; fonzalhas de vin ; nivolina ; torpilha / dormilhosa / tremolina (mena de peis de mar) (Narcobatus torpedo)

trebolinar (v. tr.) : trebolar.

trebolitge : treboladís ; sedicion.

trebolòci (m.) (abs. Dicort) : doblet de treboladís.

trebolós, -osa : bravament trebolat, -ada.

trebolum : trebolèri / trebolici / rambalh ; çò trebolat ; sorra ; fonzalhas de vin ; combor / alarma ; desòrdre / sedicion (R. V, 177).

« trebucar » (fr.) : v. trabucar.

« trebunha » / « estrebunha » : v. tribuna.

treca [veire draca ~ raca] nf, cf Ubaud Dicort] : raca (marc de rasims)

treça : trena / entrelaçadura / entrelaçament.

treçaire, -aira [~ -airitz] : persona que treça, qu'entrelaça quicòm.

treçar (v. tr.) : trenar / entrelaçar / entrecrosar.

treçatge : accion de treçar.

trecavilhièr nm, cf Ubaud Dicort : v. trescavilhièr.

trecimaci nm : enrambolh ; trafec ; manòbras / intrigas / maquinacions.

« trèfe » nm : v. trufa.

trèfla 1 nf, cf Ubaud Dicort : v. trufa 2.  (v. TdF jos ‘trufo 2’)

« trèfla » 2 nf (fr. de la l.p.) : v. tréfol.

« treflòri » : v. tresflòri.

tréfol / trefuèlh / treule nm (plt.) : (Trifolium)

Agèt una vaca que se conflèt pel tréfol.

« trefolir » / « treforir » / « trefosir » v : v. tresfolir.

trefolet nm, cf Ubaud Dicort : « petit trèfle » (Alibert)

trefuèlh (plt.) : tréfol ; mineta (Medicago lupulina)

tregan : gòbi (mena de peis de ribièira) (Gobius)

« tregèa » : v. dragèa.

« tregenar » : v. tretzenar.

tregin nm, cf Ubaud Dicort : « trac [= allure] des chevaux ; voiture, v. carreta » (v. TdF).  « tregin » e derivats : v. tragin (non preconizat Dicort) e derivats.

tregina nf, cf Ubaud Dicort : « voiture, v. veitura » (v. TdF)

treginar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, transporter, voiturer » (v. Alibert)

treginièr nm, cf Ubaud Dicort : « voiturier, en Gascogne ; vendeur qui ne porte au marché qu’une petite quantité de grain ou de menues denrées ; muletier » (v. TdF)

« tregir » v : v. tragir 2 (v. Alibert)

trelha (R. V, 413) / trilha [veire trelha, cf Ubaud Dicort] nf : rasimièira / autinada / trenat. (v. trelhas)

trelhaire, -aira [~ -airitz] : dançaire, -a de trelhas [v. trelhas] (Erau, Occitània)

trelhar 1 (v. tr.) : crosar / entrecrosar / entreligar coma las brancas d'una trelha ; enlaçar.

trelhar 2 (v. intr.) : « grimper comme une treille », s'enlaçar / s'entreligar / s'entrecrosar (v. TdF jos ‘triha 1’).

trelhard nm, cf Ubaud Dicort : « grosse treille, cep de vigne haut monté » TdF jos ‘trihard’

trelhas nf pl : dança de las trelhas (dins Erau, Occitània)

trelhàs nm : « vieille treille », vinha entreligada sus de pals nauts o sus d'arbres, « tonnelle » (v. TdF jos ‘trihas’).

trelhassa nf, cf Ubaud Dicort : « grande treille, mauvaise treille » TdF jos ‘trihasso’

trelhat nm : « vigne haute, treille enlacée à un arbre ; treillage » (v. TdF jos ‘trihat’), tonèla de vinha ; doblet de trelhàs.

trelhatge : trelhat (ensemble de pals o de fils de fèrre per qu'una vinha i s'entreligue)

trelhau nm (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘trihau’) : còrda gròssa ; còrda de potz.

trelhet nm : trelha en forma de brèç  (v. Alibert).

trelheta nf, cf Ubaud Dicort : « petite treille ; moissine, sarment coupé auquel tiennent des grappes de raisin » (v. TdF jos ‘triheto’)

trelhièira (plt.) : vinha salvatja (Vitis vinifera)

trelhièr, -ièira : persona que fa de trelhatges.

trelhís nm : v. trelís.

trelhissar : v. trelissar.

trelhon 1 nm, cf Ubaud Dicort (v. trelhau) : « menue corde de sparterie » TdF ‘trihoun’

« trelhon 2 »  : v. trinhon (non preconizat Dicort) e v. trenhon, cf Ubaud Dicort.

« trelhonar » – trinhonar (non preconizat Dicort) e v. trenhonar, cf Ubaud Dicort

trelhonet nm, cf Ubaud Dicort : « petit cep, v. soqueta 1 » (v.TdF ‘trihounet’)

treliç / trelitz (los 2, abs. Dicort) : mena de tèla de fials (fils) crosats. (v. trelís)

treliçar  (abs. Dicort) (v. tr.) : garnir d'un treliç o d'una grasilha. (v. trelissar)

trelingar (v. tr.) : assolidar amb un trelingatge (mar.)

trelingatge (t. tecn. de mar.) : ensemble de cordatges per assolidar quicòm sus un naviri.

trelís ~ trelhís nm, cf Ubaud Dicort (los 2, L. 371) : « treillis, espèce de grosse toile ; toile croisée dont on fait des serviettes ; grillage en fil de fer » TdF ‘trelis’

trelissar ~ trelhissar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, treillisser, garnir d’une grille ; faire la toile nommée trelís » (v. TdF ‘trelissa’)

trelitz nm (L. 371) (abs. Dicort) : treliç. (v. trelís)

« treluc » - « trelucar » : v. tresluc - treslucar.

« trelusent » : v. treslusent.

« trelusir » : v. treslusir.

« trelutz » : v. treslutz.

 

 

trèma (m.) : signe de dos punts (¨) plaçat sus las vocalas i, u, e [pas pus sul e (poesia...), v. CLO § 3.3 Rem.]  per senhalar que se devon prononciar distinctament de la que las precedís (veïcul, païsan, taüc). Sul diftong « ui » lo trèma es facultatiu (restituïr / restituir). La tresena persona del present dels vèrbs en « uir » s'escriu coma dins « lo país » (restituís, evoluís...)

 « tremalh » : v. tresmalh. (abs. Dicort) e v. tramalh, cf Ubaud Dicort.

tremblada nf, cf Ubaud Dicort : « tremblaie, bois de trembles » TdF (v. tremoleda)

tremblador nm, cf Ubaud Dicort : « pré croulier, terrain marécageux qui tremble sous les pas, v. trantalhièira » (v. TdF ‘trambladou’)

tremblaire, -aira [~ -airitz] adj e n : tremolaire, -a / pauruc, -uga.

tremblament : tremolament.

tremblant 1 (m.) : mata e mòta de molièira bolegadissas ; trembleta (plt.) Briza media)

Drollets, sautàvem de sus un tremblant sus l'autre.

Las dròllas fasian de ramelets de tremblants.

tremblant 2, -a adj, cf Ubaud Dicort : « tremblant, ante » TdF jos ‘tremoulant’

tremblanta nf, cf Ubaud Dicort : « Batre la tremblanta, sorte de batterie de tambour, trembler de froid. » (v. TdF jos ‘tremoulant’)

tremblar (v. intr.) (R. V, 415) : tremolar.

tremblarèla nf, cf Ubaud Dicort : « vesce des haies, plante, v. veça de sega » (v. TdF ‘tramblarello’)

tremblason nf : tremolason.

tremble (R. V, 414) : mena de pibol (Populus tremula) (v. tremol 2)

tremblet, -a adj, cf Ubaud Dicort : « tremblotant, ante, frileux, euse » TdF jos ‘tremoulet 3’

trembleta (plt.) : (Briza media)

tremblon nm, cf Ubaud Dicort : « frisson » TdF jos ‘’tremouloun

tremblor nf, cf Ubaud Dicort : « tremblement » TdF

tremblòta : tremblum / tremolum (trem 'blyn / tremu 'lyn)

tremblotar / tremblotejar (v. intr.) : frequentatiu de tremblar.

tremblum nm, cf Ubaud Dicort : « tremblement, agitation, frissonnement ; frisson de la fièvre ; frayeur » TdF jos ‘tremoulun’

tremèlla nf, cf Ubaud Dicort : « (bot.) trémelle »

trementin nm, cf Ubaud Dicort : « t. de marine, petit foc, petite voile triangulaire qui est sur l’avant du navire » TdF

« trementina » : v. terebentina.

trementir (v. intr.) : fremir / tremolar.

tremeson nm (plt.) : froment de Rosselhon (Triticum turgidum)

tremida : fremiment ; tremolament ; secossa.

« tremièja » - « tremiòja » : v. tremuèja.

tremir (v. intr.) (R. V, 414) : tremolar de paur / fremir.

tremís (plt.) : mescla de froment, de segal, de civada e de veças per far de farratge ; blat marcenc que ven en tres meses (Trimense triticum)

tremisa : granas marcencas (semenadas en març)

tremojar (abs. Dicort) / tremujar (v. tr.) : v. tremujar.

tremol 1, -a (adj.) : que tremola (t. a.)

Èra tota tremola !

tremol 2 nm / tremola 1 nf : tremble (mena de pibol) (Populus tremula)

tremola 2 nf : bolet rude / rossilha / tremolenc (Boletus scaber) ; caramilha roja (Hygrophoropsis aurantiaca) ; tremoleta (Leccinum auriantacum)

tremolada : tremolament / fremiment ; tremoleda ; sortida o culhida de tremolas (de tremoletas)

tremoladís, -issa adj : que tremola.

tremoladissa nf : tremolament grand.

tremolaire, -aire [~ -airitz] adj e n (v. TdF) : timid, -a ; pauruc, -uga.

tremolament nm : tremolason / estrementida.

tremolant, -a adj e nm, cf Ubaud Dicort : v. tremblant 1 e 2. (v. TdF jos ‘tremoulant’)

tremolar (v. intr.) : tridolar / fremesir / fremir / s'estrementir. (v. TdF)

tremolason nf, cf Ubaud Dicort : v. tremblason. (v. TdF jos ‘tremoulesoun’)

tremoleda : bòsc de trembles (de tremols)

tremolejar (v. intr.) : frequentatiu de tremolar (t.a. çaisús), « trembloter » TdF

tremolet 1 (subs. m) : « petit tremble » TdF ‘tremoulet 1’ ; bosquet / boscalhon de trembles (v. Alibert).

tremolet 2, -a adj : « tremblant, ante », afrejolit, -ida / fregeluc, -uga. (v. TdF ‘tremoulet 3’)

tremolha (abs. Dicort) : tremolièira.

tremolièira : tremolada / tremoleda (bòsc de trembles)

tremolin nm, cf Ubaud Dicort : « inquiétude, tremblement » (Lexic M. Roqueta)

tremolina : torpilha / dormilhosa (Narcobatus torpedo)

tremolís nm / tremolum (tremu 'lyn) (v. tremolum) : trampelum/ tremolament ; tèrratremol.

tremòlo (< ital.) nm, cf Ubaud Dicort : « (mus.) trémolo » (Per Noste)

tremolon nm, cf Ubaud Dicort : « frisson » TdF

tremolum nm, cf Ubaud Dicort : v. tremblum. (v. TdF jos ‘tremoulun’)

tremor nf : paur granda ; tremolum de paur.

tremp 1 (m.) : accion de trempar de veire, un metal...

tremp 2 [ ~ trempe], -pa adj : banhat, -ada / traçat, -ada / molhat, -ada.

trempa : accion de trempar quicòm dins un liquid ; immersion ; trempatge ; lesqueta de pan per la sopa ; caractèr / fòrça d'arma.

Far de trempas per la sopa.

trempacuol nm, cf Ubaud Dicort : « grosse libellule qui habite le bord des eaux » (v. TdF ‘trempo-quiéu’)

trempada : fòrta pluèja ; rosta / tanada / tabassada.

trempadoira (abs. Dicort) : trempador bèl (grand)

trempador nm  : airal que l'òm i met lo linge a trempar ; airal cande per i se banhar, « endroit propice pour le bain ou pour la nage » (v. TdF) ; piscina (v.  Sèrras-Ess.).