trast 1 nm : solièr / plancat pus naut / galatàs ; rafatalha / rebrèc (tot çò vièlh que servís pas pus e qu'embarrassa) ; « personne embarrassante, patraque, homme hors de service » TdF. (v. trastes)

Ara qu'es vièlh acabat es vengut un trast.

trast 2, -a (adj.) : vièlh acabat, vièlha acabada.

trastalon : doble talon de debàs.

trastar (v. tr.) : pausar lo ponde d'un galatàs.

trastasenc, -a adj (abs. Dicort) : moquet, -a ; vergonhós, -osa. (v. trastrasenc)

trastasent adv [ / a trastasent loc adv, cf Ubaud Dicort] / trastasós (a -) (v. trastasós (a -)) : a l'amagat ; a la muda / sens dire res, « se dit lorsqu’on suit quelqu’un en se cachant ; d’une façon embarrassée, confusément » TdF jos ‘trastasènt’. [Alibert : en trastasent]

trastasós (a -) (Alibert ; abs. Dicort: v. trestasós (a -)

trastejaire, -aira n : saniquejaire, -a, « celui qui s’agite, saute, hésite, tracasse » (Alibert).

trastejar (v. intr.) : remenar de trastes ; menar bruch ; saniquejar ; rebalar / se remetre pas del punt de vista santat.

Avèm la menina rança que trasteja.

trastèl nm (v. Ubaud Dicort e Alibert) : trast / galatàs.

trastes (m. pl.) : apleches que servisson pas pus.

trastet nm : « soupente, retranchement d’ais, pratiqué dans le haut d’un appartement, tribune » (v. TdF) ; airal enauçat dins una fenial ; « fenil » (v. Alibert).

trastimon (arc.) : pèça de fust o de fèrre, darrièr la lata (darrièr lo timon), per margar lo tombarèl sus la lata mobila.

trastirar (v. tr.) : tirar detràs (tirar enrè)

trastís nm, cf Ubaud Dicort : « soupente » (Carrasco). (v. trastet)

trastòl nm (v. TdF e Vayssier ‘trostouol’), trastòla (abs. Dicort e TdF)  (subs.) : musardejaire, musardejaira ; rodaire, rodaira.

trastolàs : tèrra magra e rocalhud.

trastolejar (v. tr. e intr.) : quitar pas de far vai-e-vèni dins l'ostal e per pas res ; rebalar (patir a garir)

trastolet : omenon o nenon magrostin.

trastoleta (abs. Dicort) : femnòta o nenòta magrostina.

trastombar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, tomber au-delà, faire la culbute, dégringoler » TdF ‘trestoumba’

trastornament nm (R. V, 381 - L. 370) : trasvirament / capvirament ; alteracion prigonda.

trastornar (v. tr.) (R. V, 381 - L. 370) : trasvirar / capvirar ; alterar prigondament.

trastrasenc, -a adj, cf Ubaud Dicort : « confus, penaud, honteux, embarrassé » (v. Vayssier ‘trastrosenc’)

tras-ut nm, cf Ubaud Dicort : « contre-ut, ut d’en haut » TdF

« trasvasar » : v. transvasar.

trasvestiment nm, v. Ubaud Dicort Errata web : v. transvestiment.

« trasvestir » (trasvestir v) : v. transvestir (abs. Dicort).

trasvestisme nm, v. Ubaud Dicort Errata web : v. transvestisme.

trasvestit, -ida adj e n, v. Ubaud Dicort Errata web : v. transvestit.

trasvin : mièg-vin / piqueta / vin de raca.

trasvirar / tresvirar (v. tr. e intr.) , cf Ubaud Dicort : capvirar (virar dejós çò de dessús), « bouleverser, troubler » ; englajar ; « contourner, défigurer ; fouiller, fureter ; chavirer, se renverser » (v. TdF jos ‘trevira’).

Trasvira la vaissèla, qu'aital l'aiga s'eissaurarà.

Aquela novèla m'a trasvirat : ... m'a fetgevirat.

trasvojar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, transvider ; transborder » TdF jos ‘trasvuja’. 

trasvojatge nm, cf Ubaud Dicort : « décantation, transbordement » TdF jos ‘trasvujage’

« trasvujar » : v. transvojar (abs. Dicort) e trasvojar, cf Ubaud Dicort.

trata (abs. Dicort) : serrada (mena de reptil insectivòr) (Lacerta ocellata) (v. serrada)

trattòria (< ital.) nf, cf Ubaud Dicort : « trattoria » (v. Per Noste)

trau nm o nf (v. Ubaud Dicort, TdF e L. 370) : fusta / pèça / saumièr.

Trau de truèlh : fustassa de truèlh.

trauc nm : cavitat naturala o artificiala ; cròs ; pertús ; cauna ; tomba ; tuna / tuta ; manca / lacuna / oblit ; airal luènh de pertot ; preson...

Trauc d'aeracion.

Trauc d'agulha.

Trauc de sarralha.

Trauc de cementèri.

Trauc de sèrp.

Trauc de guèine.

Trauc de manuscrit.

Trauc de memòria.

Es pas jamai sortit de son trauc.

Far son trauc.

Far un trauc dins la tèrra.

Beure coma un trauc.

Èsser al trauc : en preson.

A plen de trauc, à plein trou.

(v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘trau 1’)

trauc barrièr nm, cf Ubaud Dicort : « ope, trou d’un boulin » (v. TdF jos ‘trau 1’)

trauc d’escota nm, cf Ubaud Dicort : « judas » TdF jos ‘trau 1’

 

trauc de cauç nm, cf Ubaud Dicort : « fosse à chaux » TdF jos ‘trau 1’

 

trauc del cat nm, cf Ubaud Dicort : « trou du chat, partie de la hune » TdF jos ‘trau 1’

traucabaranha (m.) [traucabaranhada n (v. Ubaud Dicort e TdF trauco-baragnado)] : traucatèrme / traucaranda : braconièr.

trauca bartàs [traucabartàs] nm : rei petit (mena d'aucèl) (Regulus regulus) ; pichona boscairòla faubeta (Motacilla rufa)

traucable, -bla : que pòt èsser traucat, -ada.

traucaboisson nm, cf Ubaud Dicort : « sobriquet qu’on donne aux petits paysans, v. pèterrós » (v. TdF trauco-bouissoun)

trauca camin [traucacamin] nm (plt.) : tranuga / agram (Triticum repens) ; èrba dels passerons (Polygonum aviculare)

traucaconilh [traucaconilhs / traucaconilhons] nm, cf Ubaud Dicort : mena de jòc de dròlles. (v. TdF jos ‘trauco-couniéu’)

 

 

traucada : contengut d'un trauc ; « trouée, percée », debuta d'un trabalh (v. TdF) ; pas dins un tèrme o endacòm mai ; dralha dins un bòsc ; accion de capitar.

Aquel cercaire a pas encara facha sa traucada.

Faire traucada, passer les nuits, les passer à veiller, v. trauquet. (v. TdF jos ‘traucado’)

traucadoira : viron ; virona (instrument per far de traucs) ; toat o valat per tirar l'aiga de per un camp.

traucador : aplech de veterinari, de sarralhièr... ; cotèl per desconflar una feda o una vaca confla.

trauca figa [traucafiga] nm : boscarla quinsonièira (Muscicapa striata)

traucagàbia nm, cf Ubaud Dicort : « percerette dont on se sert pour la confection des cages » TdF ‘trauco-gàbi’

traucaire, -aira [~ -airitz] : persona que trauca.

traucalibòt nm, cf Ubaud Dicort : « espèce de jeu que l’abbé Sauvages nomme en français la gribouillette » (v. TdF ‘traucalibot’ e Sauvages Dict.langued.-fr )

Faire traucalibòt, faire gille, s’en aller sans rien dire. (v. TdF)

traucament : accion de traucar, de curar.

traucamontanha nm, cf Ubaud Dicort : « tranche-montagne, v. ròdamont » (v. TdF ‘trauco-mountagno’)

traucamur nm, cf Ubaud Dicort : « pariétaire, plante qui croît sur les murailles » TdF ‘trauco-mur’

trauca nèu [traucanèu] nm (plt.) : (Galanthus nivalis)

trauca paissièira [traucapaissièira] nm : mena de peis (Barbus fluviatilis)

trauca paret (abs. Dicort) (plt.) : (Parietaria lusitanica) ; (P. officinalis) ; (P. Soleirolii) (v. traucamur e èrba de paret)

traucapè nm, cf Ubaud Dicort : « perce-oreille, insecte » TdF ‘trauco-pèd’

traucapèira. nm, cf Ubaud Dicort : « blennie, lièvre marin, genre de poissons qui se cachent dans les fentes des rochers, v. lèbre de mar ; perce-pierre, fenouil marin, v. saussairons » (v. TdF ‘trauco-pèiro’)

trauca peiral [traucapeirau] nm  (v. Ubaud Dicort e TdF ‘trauco-peirau ) (plt.) : (Saxifraga petraea)

trauca pera [traucapera] nm : mena de coleoptèr (Cerambyx cerdo)

traucar (v. tr. e intr.) : far un trauc ; forar ; cavar ; pertusar ; penetrar ; se far un camin per un airal de mal traversar ; traversar ; traçar ; se tirar d'embarràs ; capitar.

Traucar un vestit.

Traucar una ròca.

Traucar una paret.

Traucar la nuèch.

Traucar dins un bòsc.

Traucar un tèrme.

Finiguèt que trauquèt.

traucar (se) : venir traucat.

traucaranda (abs. Dicort) (m.) : braconièr. (v. traucabaranhada)

traucariá : foratièira (ensemble de traucs) ; conilhièira (caunas de conilhs)

traucàs : trauc gròs.

trauca sac [traucasac] nm (plt.) : (Bromus sterilis), « brome » (v. Ubaud Lexic bot.) ; blat del diable (Echinaria capitata) ; roqueta (Sisymbrium asperum)

trauca sega [traucasega] nm (plt.) : verd boisset (Ruscus aculeatus)

traucat nm, cf Ubaud Dicort : v. traucada. (v. TdF jos ‘traucado’)

traucatèrme (abs. Dicort) : braconièr. (v. traucabaranhada)

trauca tèrra [traucatèrra] nm : griseta (mena de campairòl) (Agaricus vaginatus)

traucatge : accion de traucar ; accion de se far traucar las aurelhas o una autra partida del còrs. 

 e non pas piercing (angl.)

trauca tripa [traucatripa] nm (plt.) : (Centaurea calcitrapa)

trauca turra [traucaturra] nm: mena d'amanita (Amanita vaginata)

traucbarrièr (Alibert ; abs. Dicort) : vitz mascla / bolon [v. bolon]. (v. trauc barrièr)

traucon : trauc pichon.

traufinhòl nm (v. Ubaud Dicort e Alibert) : anus (lat.) / trauc del cuol. (v. trofinhon)

traula : tonèl gròs amb un trauc carrat cap enbàs. (v. TdF ‘traulo’)

traular [ ~ traulhar] (v. Ubaud Dicort e Alibert) (v. tr. e v. intr.) : tralhar (somsir / prautir / pompir èrbas o plantas) [= traulhar, v. TdF ‘trouia’)] ; traversar ; anar e venir ; rebalar/ rodar [= traular, v. TdF ‘traula’].

Traular la pastura.

Traular a travèrs un froment.

Traula per pas res per tot l'ostal.

Traula tota l'annada.

traular (se) (v. refl.) : se rebalar (trimar a se remetre) ; s'enfugir.

Se pòt pas traular.

Lo can se traula quand tròna.

traulejar v, cf Ubaud Dicort : « v intr et tr, trôler, aller et venir, rôder, v. barrutlar ; traîner, v. tirassar » (v. TdF jos ‘traula’)

traulha : dralhòl / caminòl.

traulhar (v. tr.) : traupir la vendémia ; espotir las olivas. (v. jos traular)

traulhejar (v. tr.) (abs. Dicort) : frequentatiu de traulhar.

traulhon nm, cf Ubaud Dicort : « centaine d’un écheveau ? v. centena 2 » (v. TdF ‘traulhou’)

TRAUMA- : forma prefixada del grèc trauma (nafradura)

traumà [trauma] (subs. m.) (del grèc trauma que vòl dire nafradura) : nafradura o lesion (R. VI, 342) locala que ven d'una violéncia exteriora ; resulta psicologica d'aquela violéncia.

traumatic, -a : relatiu, -iva a un traumà.

Febre traumatica.

Lesions traumaticas.

traumatisme : ensemble de las lesions localas amodadas per una violéncia exteriora e treboladís que ne resulta ; eveniment de fòrta portada emocionala per una persona e treboladís psiquic o somatic que ne resulta.

traumatizant, -a : que bolega un traumà moral.

traumatizar (v. tr.) : bolegar un traumatisme fisic o psiquic que sa resulta es un traumà emocional violent.

Aquela novèla l'a vertadièirament traumatizat.