tornar 1 (adv.) : tornarmai (un còp de mai)

tornar 2 ! (excl.) : encara !

tornar 3 (v. tr. e intr.) : venir un còp de mai ; venir un còp de mai a l'endrech d'ont òm es partit ; se metre un còp de mai a quicòm; venir un còp de mai a un estat fisic o moral anterior ; quitar un estat fisic o moral ; parlar un còp de mai de quicòm o de q.q. ; se desdire ; se presentar un còp de mai ; donar a son proprietari...

(Aquel vèrb es tanben utilizat amb d'autres per marcar la repeticion)

Tornar un libre prestat.

Tornar a sos estudis.

Tornar a la carga.

Tornar a la vida.

Tornar al lièch.

Tornar d'un estavaniment.

Tornar de luènh (s.p. e s. f.)

Tornar d'una illusion.

Tornar de la guèrra.

Tornar sul tapís.

Prene una bilheta d'anar e tornar.

Es plan tornat de çò qu'aviá promés.

La prima es tornada, lo solelh e las flors atanben.

La paraula li tornarà, mas la vista li tornarà pas.

Tornar dire.

Tornar tombar.

Tornar parlar...

Tornar es lo vèrb occitan pus ancian mençonat dins un tèxt. Abans 602, dos autors grècs, Teofan e Teofilact, relatan totes dos lo meteis episòdi, en grèc, mas amb una citacion occitana.

    Los soldats de Commentiolus, general de l'emperador bizantin Maurici (582-602), fasián una marcha de nuèch. Las atifargas dels soldats èran carrejadas sus las esquinas de lors muòls. Subran, un muòl aboca sa carga. Un cridal restontís alara dins la nuèch per alertar lo proprietari de çò abocat : « Torna, torna, fratre ! » cita Teofan. « Retorna ! » cita Teofilact.

    Aqueles tres mots son reportats en occitan, mas en caractèrs grècs. v. fin de letra T.

- « Torna ! » e « Retorna ! » son los imperatius de « tornar » e de « retornar » emplegats aital, sens lo mendre càmbiament, al jorn de uèi.

- « Fratre » es la forma vièlha de « fraire » escricha « fradre » dins la lenga juridica dels Pactes d'Estrasborg de 842, mas utilizada tanben, coma en 602, pels trobadors del sègle XII, coma o vesèm dins Rainoard (R. VI, 294)

tornar 4 (accion de tornar 3) nm, cf Ubaud Dicort : « retour » TdF jos ‘tourna’.

L’anar e lo tornar, l’aller et le retour. (v. TdF)

tornarmai [ ~ tornar mai] (adv.) : tornar (un còp de mai)

tornas (far las -) : tornar a q.q. lo ben o lo mal que t'a fach.

torna sòl [tornasòl] nm / torna solelh [tornasolelh] nm, cf Ubaud Dicort (plt.) : vira solelh. v. p. 20, 2°, b. (Chrozophora tinctoria)

tornason nf : passejada ; escorreguda / excursion.

tornatemps (far a -) (abs. Dicort) : tornar lo temps ; se tornar lo temps;

tornavent : contravent ; paravent ; trast / galatàs.

tornavirar (abs. Dicort) (v. intr.) : v. tornejar. (v. tornvirar)

tornavitz nm : aplech en acièr per vissar o desvissar.

torne nm, cf Ubaud Dicort : « retour, soulte, ce qu’on rend en argent, pour égaliser un troc » TdF

torneg nm :  « bois travaillé au tour ; tournois » TdF ‘tourné’ ; competicion esportiva.

Torneg de tennis ('tenis)

tornejada nf, cf Ubaud Dicort : « tournée, v. tornada, plus usité » (v. TdF)

tornejaire 1, -aira n : campion, -a (R. II, 304) de torneg. (v. TdF)

tornejaire 2, -aira (adj.) [n (v. TdF)] : persona que trabalha a un torn ; tornièr, -ièira.

tornejament nm : « tournoiement, v. viarament ; genre de poésie usité chez lzs Troubadours, espèce de tenson qui avait plus de deux interlocuteurs » (v. TdF) ; rodament de cap ; vertige.

Tornejament de tèsta, vertige. (v. TdF)

tornejar (v. tr. e intr.) : tornvirar ; virar en rond ; virolejar ; « jouter dans un tournoi ; tourner, façonner au tour ; t. de potier, refrayer ; entourer, ceindre, entortiller ; circonvenir quelqu’un » TdF.

tornejar (se) v pron : « se tourner, faire des tours sur soi-même » (v. TdF jos ‘tourneja’) ; se passejar un pauc a l'azard.

tornejatge : accion de faiçonar a un torn (maquina)

tornejon : anhèl, feda o moton que patisson del tornís.

tornèla nf, cf Ubaud Dicort : « tournelle, tourelle » (v. TdF ‘tournello’)

tornés [, -esa] (adj. e subs.) : de Tours ; moneda de Tours (França)

tornesa nf, cf Ubaud Dicort : « tabatière ronde » TdF

tornesin nm, cf Ubaud Dicort : « tournassin, outil de potier » TdF

tornet : torn pichon ; rodet a pedala (arc.) ; anèla que vira ; articulacion de las ancas.

torneta nf, cf Ubaud Dicort : « tournette, plateau tournant sur lequel les faïenciers peignent les vases » TdF

tornièr 1 nm, -ièira / tornilhon nm, -a  (los nm, v. Ubaud Dicort e TdF) : persona que trabalha a un torn.

tornièr 2, -ièira adj : « tourier, -ière [dans un couvent, chargé(e) du tour, qui s’occupe des relations avec l’extérieur] » (Laus)

Sòrre tornièira, sœur tourière. (Rapin)

tornilhon nm, cf Ubaud Dicort : v. tornièr 1.

torniquet nm, cf Ubaud Dicort : « tourniquet ; petite roue servant à dévider une ligne de pêche ; montée ou descente de montagne en zigag fort court » TdF jos ‘touniclet’

tornís (abs. Dicort) (doblet de tordís (abs. Dicort)) : mal tornejaire del bestial ovin. (v. calugariá)

Quita de tornejar aital, que me donas lo tornís !

tornissal : aplech de tornièr de fabrica (usina) o de potièr.

tornissar (v. tr. e intr.) : trabalhar a un torn.

tornissat, -ada : p.p. de tornissar ; qu'a de polidas formas.

Femna plan tornissada / femna facha al torn (occ.)

tornura nf, cf Ubaud Dicort : « tournure, conformation, habitude, disposition » TdF

tornvirar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, tournailler » (Per Noste) ; « tournoyer » (Alibert)

toroïdal, -a adj : (fisica) « toroïdal, e » (v Ubaud Dicc. scient. p. 298)

toròl nm / torolhon / toronhon (los 2, abs. Dicort) : rondilh de rol torat.

torolhar 1 : v. tolhorar.

torolhar 2: veire torrelhar, cf Ubaud Dicort.

toron 1 nm, cf Ubaud Dicort : « billon, tronçon de bois scié en travers ; auge creusée dans un tronc d’arbre, tenant lieu de bassin de fontaine ; fontaine, source » TdF ‘touroun 1’ (v. Vayssier ‘teróun’).  (# torron)

toron 2 nm (plt.) : Coronilla scorpioides) ; agaric comestible (Agaricus macrosporus)

toron-tontèna nm, cf Ubaud Dicort : « mirliton » TdF

toronhon (abs. Dicort) : v. toròl.

torototó interj, cf Ubaud Dicort : « turlututu, onomatopée du son de la trompette » TdF ‘tourou-toutou’

torpedo (< angl.) nf, cf Ubaud Dicort : « torpédo » (Per Noste)

torpid(e), - da adj, cf Ubaud Dicort : « torpide » (Rapin)

 

 

torpilha : dormilhosa (mena de peis) (Narcobatus torpedo) ; arma de guèrra sosmarina / josmarina.

torpilhaire : naviri de guèrra rapid que son arma èra la torpilha ; marin especializat dins las torpilhas.

torpilhar (v. tr.) : atacar amb de torpilhas ; far mancar.

torpor nf : estat d'engordiment, d'aconsomiment, d'abatament, d'atupiment, de letargia (R. IV, 54), de *prostracion (v. R. IV, 660 prostrar)

torra ni borra loc adv, cf Ubaud Dicort : « midi à quatorze heures » TdF ‘tourro-ni-bouro

Sens anar cercar, nimai quand, nimai quora, nimai torra ni borra. (v. TdF)

Compren ni torra ni borra, il ne comprend rien. (v. TdF)

torrada nf / torradissa (v. torradissa) : brava gelada ; « quinte de toux » (v. TdF ‘tourrado’) ; torrefaccion. (# torada)

torradís nm, cf Ubaud Dicort : « effet du froid, gelée,v. gelada » (v. TdF)

torradissa nf, cf Ubaud Dicort : « pâte torréfiée ; forte gelée » TdF

torraire, -aira [~ -airitz] (adj. o subs.) : que gèla ; que torrefica. (v. TdF)

torralha : torre destrantalhada (en roïnas)

torrar 1 (v. tr.) , cf Ubaud Dicort (R. V, 382) : saurengar / saurir ; rostir ; torreficar ; far secar.

torrar 2 (v. intr.) : gelar.

Tòrra, il gèle. (v. TdF jos ‘tourra’)

torràs nm, cf Ubaud Dicort : « fièvre éphémère, maladie des nouvelles accouchées » TdF

torrassa : torre gròssa ; torre destrantalhada (en roïnas)

torrat, -ada adj : « torréfié, grillé ; tout gelé, glacé, ée, transi, ie » (v. TdF jos ‘tourra’)

torratge : torrefaccion.

torre nf, cf Ubaud Dicort : « tour, bâtiment élevé ; pigeonier, v. pijonièr ; pièce du jeu des échecs, v. ròc 1 » (v. TdF)

Torre Manha (la -) n pr f, cf Ubaud Dicort : « la Tourmagne [ / Tour Magne], à Nîmes » (v. TdF jos ‘magne’)

torrefaccion : accion de torreficar.

torrefactor nm, cf Ubaud Dicort : « (appareil) torréfacteur ; (ouvrier) torréfieur » (Rapin)

torreficar (v. tr.) : torrir (carbonar de cafè verd)

torregan nm, cf Ubaud Dicort : v. torregat. (v. TdF jos ‘tourregat’)

torregàs nm, cf Ubaud Dicort : (v. torregat)

torregassa nf, cf Ubaud Dicort : (v. torregat)

torregat nm / torrogat [veire torregat, cf Ubaud Dicort] : castelàs / nivolassa (nivol gròssa) « ...qui appraraît à l’horizon »  TdF jos ‘tourregat’

torrejar (v. intr.) : « s’élever comme une tour » ; far de castelasses (en parlant de las nivols) (v. TdF)

torrèl 1 nm  (v. Ubaud Dicort e Alibert jos toral) : toret. v. toret 3.

torrèl 2 nm, cf Ubaud Dicort : « tourelle » (L. 367) (v. TdF jos ‘Tourrèu’

torrèla : torre pichona ; nivol blanca que s'enauça.

torrelat, -ada : garnit, -ida de torrèlas.

torrelhada : accion de torrelhar o de se torrelhar.

torrelhaire, -aira n, cf Ubaud Dicort (v. torrelhar (se) ; o v. TdF jos ‘Tourrihaire’)

torrelhar (v. tr.) : « chauffer »  (Alibert), frequentatiu de torrir,.

torrelhar (se) / estorrelhar (s') : s'espatarrar davant lo fuòc o al solelh ; se calfar las entremièjas davant lo fuòc ; se far secar davant un fuòc brandant.

torrencial, -a : de la natura d'un torrent.

torrent (R. VI, 39) : gaudre de montanha impetuós.

torrentada nf, cf Ubaud Dicort : « crue d’un torrent » TdF

torreta : torre pichona.

torriat nm, cf Ubaud Dicort : « plat copieux, tripotée, grande quantité » TdF

torrid [ ~ torride], -da adj (R. V, 382) : d'una calor extrèma.

torridar (v. TdF ‘tourrida’) / torrir (v. tr.) : rostir ; torreficar. v. torrir.

torrièira nf : padena castanhaira ; sòrre torrièira (v. jos torrièr).

torrièr [, -ièira, cf Ubaud Dicort] (adj. e subs.) : qu'abita dins una torre ; gardian de torre. (v. TdF ‘tourrié’)

Pijon torrièr, pijon biset. (v. TdF)

Molin torrièr, moulin à vent. (v. TdF)

Fraire torrièr : religiós qu'es portièr de son convent. (v. tornièr 2)

Sòrre torrièira : religiosa portièira de son convent. (v. tornièr 2, -ièira)

torril : bolhon de cebas ; cebas rossidas a la padena ; lescas de cambatjon o de ventresca freginadas amb de cebas. (v. TdF jos ‘tourrin’) .(# torrilh)

Torril e alhada son tipicament occitans.

torrilh : torre pichonèla.(# torril)

torrilha 1 nf (abs. TdF) : molina que sa ròda motritz es a descobèrt. (v. torilha)

torrilha 2 nf, cf Ubaud Dicort : « tourelle, tour légère » TdF ‘tourriho’

torrilhon nm : diminutiu de torrilh, « guérite, échauguette » (Alibert). (#  torilhon)

torrin nm, cf Ubaud Dicort : v. torril.

torrina nf, cf Ubaud Dicort : « cuscute, plante » TdF

torrir (v. tr.) : doblet de torrar 1 (carbonar de cafè verd)

torrís : tison (tròç de lenha cremada encara roja)

torrofle : bordèl. (v. TdF jos ‘touroufle)

Córrer al torrofle : far la tralla ; anar al bordèl.

Al torrofle (loc. adv.) : en abondi / a foison.

Pel torrofle : pel balajum / per las escobilhas (v. Alibert), « à l’abandon » TdF.

Metre un capèl al torrofle, mettre un chapeau tous les jours, au lieu de le réserver pour les jours où l’on s’endimanche. Se dit des habits, des meubles, des appartements qui ne sont plus réservés. (v. Vayssier ‘tourróufle’)

torrogat nm (non preconizat Dicort) / torregat : v. torregat.

torrolha : lauseta calandra (Melanocorypha calandra)

« torrolhar »1 : v. torolhar 1.

torrolhar 2: veire torrelhar, cf Ubaud Dicort

« torrolhar (se) » : v. se torrelhar - s'estorrelhar.

« torrolhon » 1 : v. torrilhon.

torrolhon 2 nm, cf Ubaud Dicort : « tourillon » (Vayssier ‘tourrouillóu’). (v. torilhon).

torrolí nm : v. torlí.

torron nm : nogat (v. nogat).

torronhon nm, cf Ubaud Dicort : « morceau, lambeau, partie » (Alibert)

torrut, -uda : garnit, -ida de torres ; plen de castelasses.

tòrs 1 nm : partida del còrs dins de las espatlas a la talha.

tòrs 2, -a / torsut [torçut, cf Ubaud Dicort], -uda adj : p.p. de tòrcer, « tordu, ue » TdF jos ‘torse 1’.

torsada : franja tòrsa en espirala ; tot çò en forma d'eliça; motiu ornamental d'arquitectura.

Torsada de pel.