|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tarar 1 (v. tr.) : pesar l'embalatge per aver lo pes net de son contengut ; Tarar una bascula : l'equilibrar abans de pesar. tarar 2 (v. tr.) : gastar / endecar / corrompre / poirir / alterar. tarar (se) : se corrompre / se gastar / se poirir. tarara ! interj, cf Ubaud Dicort :
« tararo ; onomatopée du son du cor ou de la
trompette » TdF Faire tarara, faire tapage, v. tantarra. (v. Ubaud Dicort e TdF) tarara-pon-pon ! interj, cf Ubaud Dicort : « onomatopée du son du
cor » TdF « tararanha » e derivats : v. telaranha - rantèla. tarasca [Tarasca n pr f] : animal fabulós de Tarascon de Provença. (v. TdF) Tarascon : nom de vila d'Arièja, de Provença (Occitània) tarasconenc, -a adj, cf Ubaud Dicort : « tarasconnais,
aise » TdF’ « taraspic » (taraspic nm) : v. talaspic. tarat, -ada : endecat, -ada ; vermenat, -ada ; gastat, -ada ; que la tara n'es estada deducha. Vedèl tarat : que lo cabestre es estat deduch de son pes. taraud nm, cf Ubaud Dicort :
« taraud, espèce de tarière » TdF taraudaire, -aira
adj
e n, cf Ubaud Dicort :
« n, taraudeur, -euse » (v. Per Noste) ; « nm,
(ouvrier) taraudeur » (Rapin) taraudant, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« taraudant, -e » (Per Noste) taraudar v : « v
tr, (percer pour pratiquer un filetage) tarauder » (Per Noste) ; fissonar. v. fissonar. taraudatge nm : « (méc.) taraudage (exécution du
filet d’une vis) » (Laus) ;
fissonatge. v.
fissonatge. taravèl : bartavèla de molin ; entrava de can ; destimborlat / esterlucat. taravèla : virona mejana ; bartavèla de molin ; bilhon de carreta ; persona destimborlada (esterlucada). taravelar (v. tr.) : traucar amb una taravèla ; pertusar ; importunar / rambalhar / embestiar. taravelatge nm, cf Ubaud Dicort :
« térébration ; fadaises,
niaiseries » TdF taravelet / taravelòt nm, cf Ubaud Dicort : « amorçoir,
vrille ; personne rachitique » TdF jos ‘taravelet’ taravelon nm, cf Ubaud Dicort : « vrille, foret,
percerette » TdF Aver
d’uèlhs de taravelons, avoir
de petits yeux. (v. TdF) taravelòt nm :
v. taravelet. taravol nm : viradoira / debanadoira. Tarba : nom de vila d'Occitània. tarbèra nf, cf Ubaud Dicort : v. talbèra. (v. TdF jos ‘tarbèro’). « tarbèra » (plt.) : v. talvèra 2 (abs. Dicort). « tarbí » (tarbí ! interj) : v. tabí. tarboch < arab) nm, cf Ubaud Dicort :
« (coiffure) tarbouch » tard 1 (adv.) : lo contrari de « de bona ora » ; a una ora avançada de la jornada o de la nuèch ; après lo temps convengut o convenable. Venir de tard, venir tard. (v.
Ubaud Dicort e TdF) Tard o d'ora (abs. Dicort
e TdF) : un jorn o
l'autre , « tôt ou tard » (Laus A tard o temps, un jorn o l'autre, « tôt ou tard » (Alibert). A tard o a temps / Tard o temps :
« tôt ou tard » (v. TdF jos ‘tard 2’ e Ubaud Dicort) tard 2 (subs.) : « le tard, la fin du jour » TdF ‘tard 1’ Es arribada sul tard. tarda nf : tombada del ser. Sus la
tarda, sur le tard. (v. Ubaud Dicort e TdF) tardada : ora tardiva ; ser. tardament : along / alongui. tardança : retard ; ora tardiva. tardar (v. intr.) : diferir : èsser en retard ; èsser tardièr / se far esperar. Tardèssetz pas tròp a me far responsa. Tarda totjorn a venir, qu'es totjorn tardièr. Auretz de mas novèlas sens tardar. tard-arriba n, cf Ubaud Dicort : « celui qui arrive
toujours le dernier » TdF
‘tard-arribo’ Monsur de Tard-Arriba, quelqu’un qui a la démarche lourde, qui se remue
difficilement. (v. TdF) tardejun (arc.) (abs. Dicort) : brave dejunar dels
ancians dalhaires a braces, entremièg lo cafè del matin e la
tèrcia. (v. dardejun) tardejunar (v. intr. arc.) (abs. Dicort) : far un brave dejunar de dalhaire. (v. dardejunar) tardesa nf, cf Ubaud Dicort :
« lenteur » (L. 358) tardet adv, cf Ubaud Dicort : « un peu tard, assez
tard » TdF tardièirament adv, cf Ubaud Dicort : « tardivement » TdF jos ‘tardivamen’ tardièr, -ièira adj e n : qu'arriba pus tard que previst. tardigrad, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« tardigrade » (v. Per Noste) tardiu, -iva adj, cf Ubaud Dicort : « tardif, ive, en
retard ; lent, ente » TdF
‘tardiéu’ tardival adj e nm, cf Ubaud Dicort : « de
l’arrière-saison, v. darreirenc ; tardivité,
légume de l’arrière-saison ; retardataire,
musard ; nain, rabougri » (v.
TdF ‘tardivau’).
(v. tardivals) tardivals nm pl : (legums de
rèiresason), cf Ubaud
Dicort. (v. çai sus) tardivament adv, cf Ubaud Dicort :
« tardivement » TdF tardivol, -a adj / tardívol (adj. m. e f. [v. –ÍVOL]) : tardiu, -iva.. tard-lai-vau (n. m. e f.) : pataló (m.) / maladrechàs, -assa ; nèci / piòt. tardola [ / tardona] nf, cf Ubaud Dicort : mena d'anet salvatge, « tadorne » (v. TdF jos ‘tardouno’). tardon : anhèl de prima de segonda portada ; segond eissam del meteis bornhon, en fin de sason ; darrièr nascut. tardona nf : v. tardola. tardonar (v. intr.) : far un segond anhèl a la prima ; far un segond eissam en fin de sason. tardonièira : feda qu'anhèla un segond còp dins la meteissa temporada. tardor nf : davalada / auton / automne. tard-quand-dina n, cf Ubaud Dicort : « Un
es-tard-quand-dina¸ un meurt-de-faim » (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘tard 2’) tardura : ora tardiva. |
|
tardvengut [tard-vengut], -uda adj : tardièr, -ièira. tarenca : estarengla. targa : bloquièr / boclièr de l'Edat mejana ; plastron de targaire actual ; justa sus l'aiga (jòc que consistís a se desquilhar de sus una barca, amb una pèrga longa) ; anar / comportament segur ; bona mina ; mina autièira. Far de targas : far de justas. Téner targa : téner còp. Se metre en targa : se crestaquilhar / far lo regde. targaire, -aira adj e nm, cf Ubaud Dicort : persona que fa de targas (de justas) Barca
targaira, barque qui porte les jouteurs
(v. TdF suppl.) targairet nm, cf Ubaud Dicort :
(v. targaire) « targanhar » : v. tarragaunhar. targar (v. intr. e tr.) : far de justas ; agachar q.q. dins los uèlhs. (v. TdF ‘targa’) targar (se) : se metre en defensa ; se téner quilhat sus la barca ; s'enarcar / s'enarquilhar / s'enorgulhir. targàs nm / targasson (v. targasson) : « chiffon grossier » TdF, pelha / petaç / flòc de pelha. targasson nm, cf Ubaud Dicort :
« petit chiffon » TdF targeta nf, cf Ubaud Dicort :
« targette, petit verrou, v. gisclet » (v. TdF) targueta nf, cf Ubaud Dicort :
« petite targe, v. targeta » (v. TdF) « taribèri » : v. taravèl. tarida nf (v. Ubaud Dicort e Alibert) : barratge ; agotada (partida d'un riu agotada, assecada) Far una tarida : far un barratge. tarifa nf : prètz ; talha ; panèl que los preses i son afichats. tarifar (v. tr.) : fixar un prètz ; metre una talha ; criticar. tarifari, -ària adj, cf Ubaud Dicort : « tarifaire » (Laus) tarificacion
nf, cf Ubaud Dicort :
« tarification » (Rapin) tariment : accion d'agotar, d'assecar. tarin : mena d'aucèl (Fringilla spinus) ; (F. rufescens) ; (F. linaria) tarin violonaire nm : mena d'aucèl (Fringilla citrinella) tarin-barast ! interj, cf Ubaud Dicort : « tarare, je
n’en crois rien » TdF tarir (v. tr. e intr.) : agotar / assecar ; pèrdre son lach ; far pèrdre son lach ; despopar / destetar. Cal laissar tarir aquela vaca, que vendriá als cans. tarir (se) : s'agotar ; s'assecar. Per temps de secada, d'unas fonts se tarisson. tarissable, -bla : que pòt èsser tarit, -ida. Potz tarissable. « tarlanguejar » [tarlanquejar, cf Ubaud Dicort] : v. tarranquejar. tarlatana nf, cf Ubaud Dicort :
« tarlatane, sorte de mousseline ; mauvaise étoffe, v.
tirantèina » (v. TdF) tarlecaire, -aira adj e n, cf Ubaud Dicort :
« convoiteux, euse » TdF tarlecar v, cf Ubaud Dicort : « v tr et v intr, dévorer des yeux, regarder avec convoitise ; griller d’envie » TdF. « tarlecar » : v. lairar (manjar dels uèlhs) tarlequet nm, cf Ubaud Dicort :
« parties naturelles de la femme, en style badin » TdF tarlin-tarlan / tarlinga-tarlanga (abs. Dicort) (loc. adv.) : a son temps e léser (sens s'afanar) tarmac nm ('ta:m´k) (angl.) (apocòpa de tarmacadam) : airal d'estacionament ; pista d'envòl d'un aerodròm. Tarn (tar) : ribièira e departament d'Occitània. v. p. 1053. Las colonas de Tarn (e non pas las gorgas de Tarn) tarnada : aigat de Tarn. (v. TdF) tarnagàs (non preconizat Dicort) : doblet de darnagàs. tarnar (v. tr.) (doblet de darnar)
: fendre / asclar / fendasclar ; « briser » (Alibert). Pòrta tarnada : pòrta de dos batents. tarnavelar (v. tr.) : importunar / rambalhar / alassar ; carcanhar / borrelar / calcinar / tormentar. Tarn e Garona (,tarega 'run ) : departament occitan. v. p. 1053. tarnèga nm, cf Ubaud Dicort : « butor, v. darnagàs » (v. TdF) tarnés, -esa (adj. e subs.) : relatiu, -iva a Tarn (tar) ; persona sortida de Tarn (tar) Un Tarnés. Una Tarnesa. tarniga (plt.) : mena de genèst (Genista pilosa) tarós, -osa : qu'a de taras. taròt
nm, cf Ubaud Dicort :
« tarot, espèce de carte dont se servent les
devineresses ; jeu qu’on joue avec des tarots, jeu de
cartes ; espèce de serpenteau » TdF tarotat,
-ada adj, cf Ubaud Dicort : « taroté, ée, en
parlant d’un jeu de cartes »
TdF (La R dobla de la tièira çaijós s'ausís netament en l.p.) tarrabali (non preconizat Dicort) : calivari. v. calivari. tarrabani nm, cf Ubaud Dicort :
« personne bruyante » (v. Alibert) tarrabast [veire tarabast] nm :
sarrabastal ; tarrabastèla / riga-raga ; tabastèl v. tabastèl
/ talós (entrava). tarrabastada [veire tarabastada] nf : quantitat granda ; fum de causas que fan de bruch ; coquinariá ; estautiá ; rambalh ; querèla ; brega / guirguilh. tarrabastal [veire tarabastal (v. Ubaud Dicort e TdF)] nm : brave còp ; bruch grand / sarrabastal. tarrabastar [veire tarabastar] (v. tr. e intr.) :
far de bruch ; rambalhar / importunar ; tarrabustar ; rentraire ; sabracar ;
molestar (R.
IV, 247). tarrabastage [veire tarabastatge] nm : accion de tarrabastar (t. a.
çaisús) tarrabastejaire [veire tarabastejaire], -aira n : persona que tarrabasteja. tarrabastejar [veire tarabastejar, cf Ubaud Dicort e TdF ] (v. intr.) : frequentatiu de tarrabastar. tarrabastèl [veire tarabastèl] (m.) : tustador de pòrta ; batalh de campana ; tabastèl (entrava) de can ; persona brusca, viva, emportada. tarrabastèla [veire tarabastèla] nf : cracina (riga-raga de glèisa) ; persona barjacaira, rambalhaira, importuna. Utilizàvem de tarrabastèlas del dijòus al dissabte sant. tarrabastèri [veire tarabastèri] (m.) : tarrabastal ; persona que fa de tarrabastal ; persona rambalhièira, querelaira ; querèla / disputa. (v. TdF ‘tarabastèri’) Qu'es aquel
tarrabastèri ! |
|
|
|
|
|
|