tarar 1 (v. tr.) : pesar l'embalatge per aver lo pes net de son contengut ;

Tarar una bascula : l'equilibrar abans de pesar.

tarar 2 (v. tr.) : gastar / endecar / corrompre / poirir / alterar.

tarar (se) : se corrompre / se gastar / se poirir.

tarara ! interj, cf Ubaud Dicort : « tararo ; onomatopée du son du cor ou de la trompette » TdF

Faire tarara, faire tapage, v. tantarra. (v. Ubaud Dicort e TdF)

tarara-pon-pon ! interj, cf Ubaud Dicort : « onomatopée du son du cor » TdF

« tararanha » e derivats : v. telaranha - rantèla.

tarasca [Tarasca n pr f] : animal fabulós de Tarascon de Provença. (v. TdF)

Tarascon : nom de vila d'Arièja, de Provença (Occitània)

tarasconenc, -a adj, cf Ubaud Dicort : « tarasconnais, aise » TdF

« taraspic » (taraspic nm) : v. talaspic.

tarat, -ada : endecat, -ada ; vermenat, -ada ; gastat, -ada ; que la tara n'es estada deducha.

Vedèl tarat : que lo cabestre es estat deduch de son pes.

taraud nm, cf Ubaud Dicort : « taraud, espèce de tarière » TdF

taraudaire, -aira adj e n, cf Ubaud Dicort : « n, taraudeur, -euse » (v. Per Noste)  ; « nm, (ouvrier) taraudeur » (Rapin)

taraudant, -a adj, cf Ubaud Dicort : « taraudant, -e » (Per Noste)

taraudar v : « v tr, (percer pour pratiquer un filetage) tarauder » (Per Noste) ; fissonar. v. fissonar.

taraudatge nm : « (méc.) taraudage (exécution du filet d’une vis) » (Laus) ; fissonatge. v. fissonatge.

taravèl : bartavèla de molin ; entrava de can ; destimborlat / esterlucat.

taravèla : virona mejana ; bartavèla de molin ; bilhon de carreta ; persona destimborlada (esterlucada).

taravelar (v. tr.) : traucar amb una taravèla ; pertusar ; importunar / rambalhar / embestiar.

taravelatge nm, cf Ubaud Dicort : « térébration ; fadaises, niaiseries » TdF

taravelet / taravelòt nm, cf Ubaud Dicort : « amorçoir, vrille ; personne rachitique » TdF jos ‘taravelet’

taravelon nm, cf Ubaud Dicort : « vrille, foret, percerette » TdF

Aver d’uèlhs de taravelons, avoir de petits yeux. (v. TdF)

taravelòt nm : v. taravelet.

taravol nm : viradoira / debanadoira.

Tarba : nom de vila d'Occitània.

tarbèra nf, cf Ubaud Dicort : v. talbèra. (v. TdF jos ‘tarbèro’). « tarbèra » (plt.) : v. talvèra 2 (abs. Dicort).

« tarbí » (tarbí ! interj) : v. tabí.

tarboch  < arab) nm, cf Ubaud Dicort : « (coiffure) tarbouch »

tard 1 (adv.) : lo contrari de « de bona ora » ; a una ora avançada de la jornada o de la nuèch ; après lo temps convengut o convenable.

Venir de tard, venir tard. (v. Ubaud Dicort e TdF)

Tard o d'ora (abs. Dicort e TdF) : un jorn o l'autre , « tôt ou tard » (Laus

A tard o temps, un jorn o l'autre, « tôt ou tard » (Alibert).

A tard o a temps / Tard o temps : « tôt ou tard »  (v. TdF jos ‘tard 2’ e Ubaud Dicort)

tard 2 (subs.) : « le tard, la fin du jour » TdF ‘tard 1’

Es arribada sul tard.

tarda nf : tombada del ser.

Sus la tarda, sur le tard. (v. Ubaud Dicort e TdF)

tardada : ora tardiva ; ser.

tardament : along / alongui.

tardança : retard ; ora tardiva.

tardar (v. intr.) : diferir : èsser en retard ; èsser tardièr / se far esperar.

Tardèssetz pas tròp a me far responsa.

Tarda totjorn a venir, qu'es totjorn tardièr.

Auretz de mas novèlas sens tardar.

tard-arriba n, cf Ubaud Dicort : « celui qui arrive toujours le dernier » TdF ‘tard-arribo’

Monsur de Tard-Arriba, quelqu’un qui a la démarche lourde, qui se remue difficilement. (v. TdF)

tardejun (arc.) (abs. Dicort) : brave dejunar dels ancians dalhaires a braces, entremièg lo cafè del matin e la tèrcia. (v. dardejun)

tardejunar (v. intr. arc.) (abs. Dicort) : far un brave dejunar de dalhaire. (v. dardejunar)

tardesa nf, cf Ubaud Dicort : « lenteur » (L. 358)

tardet adv, cf Ubaud Dicort : « un peu tard, assez tard » TdF

tardièirament adv, cf Ubaud Dicort : « tardivement » TdF jos ‘tardivamen’

tardièr, -ièira adj e n : qu'arriba pus tard que previst.

tardigrad, -a adj, cf Ubaud Dicort : « tardigrade » (v. Per Noste)

tardiu, -iva adj, cf Ubaud Dicort : « tardif, ive, en retard ; lent, ente » TdF ‘tardiéu’

tardival adj e nm, cf Ubaud Dicort : « de l’arrière-saison, v. darreirenc ; tardivité, légume de l’arrière-saison ; retardataire, musard ; nain, rabougri » (v. TdF ‘tardivau’). (v. tardivals)

tardivals nm pl : (legums de rèiresason), cf Ubaud Dicort. (v. çai sus)

tardivament adv, cf Ubaud Dicort : « tardivement » TdF

tardivol, -a adj / tardívol (adj. m. e f. [v. –ÍVOL]) : tardiu, -iva..

tard-lai-vau (n. m. e f.) : pataló (m.) / maladrechàs, -assa ; nèci / piòt.

tardola [ / tardona] nf, cf Ubaud Dicort : mena d'anet salvatge, « tadorne » (v. TdF jos ‘tardouno’).

tardon : anhèl de prima de segonda portada ; segond eissam del meteis bornhon, en fin de sason ; darrièr nascut.

tardona nf : v. tardola.

tardonar (v. intr.) : far un segond anhèl a la prima ; far un segond eissam en fin de sason.

tardonièira : feda qu'anhèla un segond còp dins la meteissa temporada.

tardor nf : davalada / auton / automne.

tard-quand-dina n, cf Ubaud Dicort : « Un es-tard-quand-dina¸ un meurt-de-faim » (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘tard 2’)

tardura : ora tardiva.

 

 

 

tardvengut [tard-vengut], -uda adj : tardièr, -ièira.

tarenca : estarengla.

targa : bloquièr / boclièr de l'Edat mejana ; plastron de targaire actual ; justa sus l'aiga (jòc que consistís a se desquilhar de sus una barca, amb una pèrga longa) ; anar / comportament segur ; bona mina ; mina autièira. 

Far de targas : far de justas.

Téner targa : téner còp.

Se metre en targa : se crestaquilhar / far lo regde.

targaire, -aira adj e nm, cf Ubaud Dicort : persona que fa de targas (de justas)

Barca targaira, barque qui porte les jouteurs (v. TdF suppl.)

targairet nm, cf Ubaud Dicort : (v. targaire)

« targanhar » : v. tarragaunhar.

targar (v. intr. e tr.) : far de justas ; agachar q.q. dins los uèlhs. (v. TdF ‘targa’)

targar (se) : se metre en defensa ; se téner quilhat sus la barca ; s'enarcar / s'enarquilhar / s'enorgulhir.

targàs nm / targasson (v. targasson) : « chiffon grossier » TdF, pelha / petaç / flòc de pelha.

targasson nm, cf Ubaud Dicort : « petit chiffon » TdF

targeta nf, cf Ubaud Dicort : « targette, petit verrou, v. gisclet » (v. TdF)

targueta nf, cf Ubaud Dicort : « petite targe, v. targeta » (v. TdF)

« taribèri » : v. taravèl.

tarida nf (v. Ubaud Dicort e Alibert) : barratge ; agotada (partida d'un riu agotada, assecada)

Far una tarida : far un barratge.

tarifa nf : prètz ; talha ; panèl que los preses i son afichats.

tarifar (v. tr.) : fixar un prètz ; metre una talha ; criticar.

tarifari, -ària adj, cf Ubaud Dicort : « tarifaire » (Laus)

tarificacion nf, cf Ubaud Dicort : « tarification » (Rapin)

tariment : accion d'agotar, d'assecar.

tarin : mena d'aucèl (Fringilla spinus) ; (F. rufescens) ; (F. linaria)

tarin violonaire nm : mena d'aucèl (Fringilla citrinella)

tarin-barast ! interj, cf Ubaud Dicort : « tarare, je n’en crois rien » TdF

tarir (v. tr. e intr.) : agotar / assecar ; pèrdre son lach ; far pèrdre son lach ; despopar / destetar.

Cal laissar tarir aquela vaca, que vendriá als cans.

tarir (se) : s'agotar ; s'assecar.

Per temps de secada, d'unas fonts se tarisson.

tarissable, -bla : que pòt èsser tarit, -ida.

Potz tarissable.

« tarlanguejar » [tarlanquejar, cf Ubaud Dicort] : v. tarranquejar.

tarlatana nf, cf Ubaud Dicort : « tarlatane, sorte de mousseline ; mauvaise étoffe, v. tirantèina » (v. TdF)

tarlecaire, -aira adj e n, cf Ubaud Dicort : « convoiteux, euse » TdF

tarlecar v, cf Ubaud Dicort : « v tr et v intr, dévorer des yeux, regarder avec convoitise ; griller d’envie » TdF. « tarlecar » : v. lairar (manjar dels uèlhs)

tarlequet nm, cf Ubaud Dicort : « parties naturelles de la femme, en style badin » TdF

tarlin-tarlan / tarlinga-tarlanga (abs. Dicort) (loc. adv.) : a son temps e léser (sens s'afanar)

tarmac nm ('ta:m´k) (angl.) (apocòpa de tarmacadam) : airal d'estacionament ; pista d'envòl d'un aerodròm.

Tarn (tar) : ribièira e departament d'Occitània. v. p. 1053.

Las colonas de Tarn (e non pas las gorgas de Tarn)

tarnada : aigat de Tarn. (v. TdF)

tarnagàs (non preconizat Dicort) : doblet de darnagàs.

tarnar (v. tr.) (doblet de darnar) : fendre / asclar / fendasclar ; « briser » (Alibert).

Pòrta tarnada : pòrta de dos batents.

tarnavelar (v. tr.) : importunar / rambalhar / alassar ; carcanhar / borrelar / calcinar / tormentar.

Tarn e Garona (,tarega 'run ) : departament occitan. v. p. 1053.

tarnèga nm, cf Ubaud Dicort : « butor, v. darnagàs » (v. TdF)

tarnés, -esa (adj. e subs.) : relatiu, -iva a Tarn (tar) ; persona sortida de Tarn (tar)

Un Tarnés.

Una Tarnesa.

tarniga (plt.) : mena de genèst (Genista pilosa)

tarós, -osa : qu'a de taras.

taròt nm, cf Ubaud Dicort : « tarot, espèce de carte dont se servent les devineresses ; jeu qu’on joue avec des tarots, jeu de cartes ; espèce de serpenteau » TdF

tarotat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « taroté, ée, en parlant d’un jeu de cartes » TdF

(La R dobla de la tièira çaijós s'ausís netament en l.p.)

tarrabali (non preconizat Dicort) : calivari. v. calivari.

tarrabani nm, cf Ubaud Dicort : « personne bruyante » (v. Alibert)

tarrabast [veire tarabast] nm : sarrabastal ; tarrabastèla / riga-raga ; tabastèl v. tabastèl / talós (entrava).

tarrabastada [veire tarabastada] nf : quantitat granda ; fum de causas que fan de bruch ; coquinariá ; estautiá ; rambalh ; querèla ; brega / guirguilh.

tarrabastal [veire tarabastal (v. Ubaud Dicort e TdF)] nm : brave còp ; bruch grand / sarrabastal.

tarrabastar [veire tarabastar] (v. tr. e intr.) : far de bruch ; rambalhar / importunar ; tarrabustar ; rentraire ; sabracar ; molestar (R. IV, 247).

tarrabastage [veire tarabastatge] nm : accion de tarrabastar (t. a. çaisús)

tarrabastejaire [veire tarabastejaire], -aira n : persona que tarrabasteja.

tarrabastejar [veire tarabastejar, cf Ubaud Dicort e TdF ] (v. intr.) : frequentatiu de tarrabastar.

tarrabastèl [veire tarabastèl] (m.) : tustador de pòrta ; batalh de campana ; tabastèl (entrava) de can ; persona brusca, viva, emportada.

tarrabastèla [veire tarabastèla] nf : cracina (riga-raga de glèisa) ; persona barjacaira, rambalhaira, importuna.

Utilizàvem de tarrabastèlas del dijòus al dissabte sant.

tarrabastèri [veire tarabastèri] (m.) : tarrabastal ; persona que fa de tarrabastal ; persona rambalhièira, querelaira ; querèla / disputa. (v. TdF ‘tarabastèri’)

Qu'es aquel tarrabastèri !