tamisar (v. tr.) : sedaçar (passar quicòm al tamis)

tamisatge : accion de tamisar, de sedaçar.

tamiset nm, cf Ubaud Dicort : « petit tamis » (v. TdF)

tamisièr 2 nm : « tamisier, boisselier » ; voltor de color fauba (Vultur fulvus), « oiseau qui plane » (v. TdFtamisié 1’) ;

tamisièr 2 nm  (v. Ubaud Dicort e Alibert) (plt.) : tamós, v. pus bas (tamós 1).

tamita nf, cf Ubaud Dicort : « toile dont le tissu est lâche » TdF

tamons (Alibert ; abs. Dicort) (plt.) : mena de lavanda (Lavandula staechas) (v. estamós)

tamós 1 nm (plt.) : (Dorycnium suffruticosum) ;

tamós 2 nm (abs. TdF e Alibert) : taboisson (drollon rabassòt ; drollon espelofit)

tamosa nf, cf Ubaud Dicort : « ciste » (Carrasco)

tampa 1 (subs.) : tot çò que tampa quicòm ; « planche de la fermeture d’une boutique, fermeture d’armoire » cobèrta de libre ; coberton ; cadun dels dos costats de fust d'un bufador ; cadun dels costats d'un pòrtamoneda ; martelièira de molin ; « bassin, réservoir d’eau, écluse, v. resclausa ; barre de porte, v. tanca ; échalas, piquet, tuteur d’une plante, v. paligòt ; billot qu’on suspend au cou d’un animal, v. talòs » (v. TdF tampo’).

A las tampas que se tòcan : a las tèlas que ... v. tèla.

tampa 2 (adj. e subst. m. e f.) [nf] : bestiasson, -a, « bûche, personne stupide, v. darut » (v. TdF tampo’).

Quanta tampa !, quelle bête ! (v. TdF tampo’)

tampador : tap ; tampon ; barra per tampar.

tampadura nf : accion de tampar, « fermeture, syn. tancadura, barradura » (Laus).

tampais : metatèsi de pantais. v. pantais.

tampaissada : metatèsi de pantaissada. v. pantaissada (non preconizat Dicort).

tampaissar (v. intr.) : metatèsi de pantaissar. v. pantaissar (non preconizat Dicort).

tampal : tabust / sarrabastal.

tampanal : còp que resclantís.

tampanar v, cf Ubaud Dicort : v. tampanejar. (v. TdF jos ‘tampaneja’)

tampanejar (v. intr.) : far de tabust (de sarrabastal) a causa d'una colèra.

tampanèl nm, cf Ubaud Dicort : « bâton pour fermer une porte ; jeune valet de ferme » TdF. « tampanèl » : v. tamparèl.

tampanèla nf, cf Ubaud Dicort : « couvercle » (Alibert). « tampanèla » : v. tamparèla.

tampar (v. tr. e intr.) : tancar / barrar.

Tampa la pòrta, que fa corrent d'aire.

tampar (se) : se tancar / se barrar ; se plantar / s'arrestar.

tamparèl : bilha / bilhòt ; trica ; pal per barrar una pòrta [v. tampanèl].

tamparèla (abs. Dicort) : coberton. (v. tampanèla)

tampàs, -assa (adj.) : bèstia que truca (bèstia que jamai)

tampat : aubiaga (abric davant un ostal, una botiga...) ; tampatge : tabusta / sarrabastal ; querèla.

tampatge nm, cf Ubaud Dicort : « tapage ; dispute » (Laus)

tampeta nf, cf Ubaud Dicort : « petite porte » (Carrasco)

tampico (planta) nm, cf Ubaud Dicort : « (bot.) tampico » (Per Noste)

tampina nf (non preconizat Dicort) : doblet de tampona v. pus luènh.

tampinar) (v. intr.) (non prec. Dic. : doblet de tamponar (far tampona)

tampir (v. tr. e intr.) : engolar ; empafar ; embucar.

tampir (se) : s'embucar / s'empafar ; s'emboiricar.

tampon nm (v. TdF) : taboisson ; tapàs (tap gròs) ; « fermeture, à l’avant et à l’arrière de la caisse (du tombereau) ; couvercle du coffre à grains » (Carrasco)

tampona : intemperància ; goludesa.

Far tampona : la se passar plan ; s'empafar.

tamponada nf, cf Ubaud Dicort (v. tamponar 2) : « collision, accrochage » (Lagarde)

tamponar 1 (v. tr.) : tapar coma cal, « tamponner, boucher avec un tampon » (Azaïs) ; « (essuyer) tamponner » (Basic) ;

tamponar 2 (v. tr.) (Azaïs e Alibert ; abs. TdF) : encontrar e trucar ;

tamponar (se) v pron : « se tamponner » (Rapin)

Dos camions ièr se tamponèron a aqueste crosador. (Rapin)

tamponar 3 (v. intr.) : far tampona / s'embucar / s'empafar. (v. TdF tampouna’)

tamponar (se) v pron (abs. Dicort,  v. p. 159) : far tampona / far tramada. (v. tamponar 3)

tamponejaire, -aira : persona que far tampona.

tamponejar (v. intr.) : frequentatiu de se tamponar « faire ribote » (Alibert, Azaïs).

tamponèl  : pal per barrar una pòrta. [v. tampanèl]

tampòt nm, cf Ubaud Dicort : (v. tampon)

tan 1 nm (L. 357) (del gallés TANNÒ, tanar, metre de tan) : rascal / calona (envolopa verda de notz o d'amètla) ; rusca de garric polverizada per tanar las pèls.

tan 2 / tant (adv.) : « tant, tellement, si, à tel point,en si grand nombre, autant » (Alibert). v. aitant / atant.

La grafia « tan » se tròba sonque davant los adj. e los adv. que començan per una consonanta : tan bon, tan calhòl, tan debonorièr, tan freg, tan gròs, tan jaune, tan luènh, tan matinièr, tan negre, tan polit, tan qualitatiu, tan rar, tan sec, tan tèunhe, tan valent, tan xenofòb, tan lèu ; idem dins los adv. compausats : tanlèu, tanben, tanpauc, tanplan.

 (« Tant » pòt variar en genre coma en nombre :Es un ostal coma i n'a tantes.)

tan ... coma / tant ... coma (comparatiu d'egalitat) (Emplegat amb un adjectiu o un advèrbi, cal escriure « tant »  davant vocala ; « tan » davant consonanta) : « aussi ... que ; autant ... que » (Laus)

Es tan polida coma tu, mas pas tant aimabla.

O fau pas tan plan coma tu, tant se'n manca.

A pas tant de coratge coma tu.

(« Tant » pòt variar en genre coma en nombre : Fa pas tantas de complicacions coma tu.)

tan dich, tan fach loc adv : « sitôt dit, sitôt fait » TdF jos ‘tant’

tan lèu (adv.) : tan promptament. (mas v. tanlèu)

Comptavi pas que venguèsses tan lèu.

tan melhor (loc. adv.) (Alibert) : tan mièlhs.

S'es aürosa, tan melhor per ela.

tan mièlhs ! loc interj, cf Ubaud Dicort : « tant mieux » (Alibert). (v. tan melhor)

tan pauc (adv. de quantitat) : talament pauc. (mas v. tanpauc)

I n'a tan pauc que val pas la pena de ne parlar.

tan pièg ! loc adv, cf Ubaud Dicort : « tant pis ! » (Alibert jos ‘pièg’)

 

 

 

tan plan coma (loc. conj.) : « aussi bien que ». (mas v. tanplan)

O fau pas tan plan coma tu, tant se'n manca.

tan plus loc adv, cf Ubaud Dicort : « d’autant plus » (Alibert)

tan pus ... que loc adv : « d’autant plus...que » (Rapin ‘autant 2’)

Totis plan resolguts de vendre la vida tan pus car que poiriam. (Rapin)

tan solament loc adv, cf Ubaud Dicort : « uniquement, seulement » TdF jos ‘soulamen’

tana 1 nf : tuna (sèrva) d'òrt per las aigas d'un potz a ròda ; trauc que lo peis i s'amaga ; cauna de conilh ; tanièira (v. TdF tano 2’) ;

tana 2 nf : brota de planta que monta en grana ; taca de rossor sus las gautas ; tanòc / agulha (pluma naissenta dels aucelons) ; florison de l'oliu ; tanòc / calòs en general.

tanada : rosta / tabassada ; accion de montar en grana ; tan vièlh qu'a ja servit per tanar las pèls.

tanador nm, cf Ubaud Dicort : « tanneur [v. tanaire] » TdF

tanagra nf, cf Ubaud Dicort : « tanagra » (Per Noste)

tanaire nm, -aira : persona que tana de pèls.

tanairon nm, cf Ubaud Dicort : « velours vert, insecte » (v. TdF jos ‘taneiroun’)

tanar 1 (v. tr.) : transformar las pèls en cuèr de mercé l'accion quimica del tan ; tustassar / tabassar.

tanar 2 (v. intr.) : montar en tana / far de tanons.

tanard, -a / tenard, -a adj : caput, -uda.

tanardàs, -assa : capudàs, -assa.

Aquel tanardàs de dròlle escota pas res !

tanare nm, cf Ubaud Dicort : « dialogue très animé, grand bruit de paroles » (Bessou  Brès p. 185 ‘tanarè’)

tanariá : airal, fabrica (usina) que i se tanan las pèls ; industria del tanatge.

tanarida nf, cf Ubaud Dicort : « tanaisie, menthe de coq ; herbe aux vers » (v. TdF)

-TANASIA : forma sufixada del grèc thanatòs (mòrt)  v. eutanasia.

tanat, -ada : montat, -ada en grana.

tanatge : accion de tanar las pèls.

TANATO- : forma prefixada del grèc thanatòs (mòrt)

tanatofobia : crenta morbosa de la mòrt.

tanatologia : estudi (m.) dels signes, de las condicions, de las causas, de la natura de la mòrt.

tanatomania : tissa de tuar o de se tuar.

tanatopraxia : metòde (m.) que permet de retardar la putrefaccion dels cadavres.

tanben 1 (adv.) : egalament (frasas afirmativas)

Se cantas, cantarai tanben.

Se cantas pas, cantarai pas tanpauc. (frasas neg.) (v. tanpauc)

tanben 2 (conj. consecutiva) : atanben. v. atanben.

tanc 1 nm : rol ; soca d'arbre ; estelon / estarengla ; acipada / còp ; òme caput.

Un tanc de fau de tres mètres de long.

Un tanc de castanhièr : una soca de castanhièr.

Assuquèt lo lapin d'un tanc sul copet.

Aquel òme ? Ni mai un tanc !

tanc 2 (< angl.) nm, cf Ubaud Dicort : « tank » (Rapin)

tanca : pal ; espicon / pièja ; barra per tampar ; baranha ; estanca / restanca ; enclavadura d'un caval.

tanca buòu [tancabuòu] nm (plt.) : (Ononis repens)

tancada : arrèst ; long sojorn ; garrolhada (mata de blaca)

tancador 1 nm : pal per barrar una pòrta ; taboisson / tap ; pòrta de forn.

tancador 2, -doira adj, cf Ubaud Dicort : « qui sert à fermer » (L. 357)

tancadura : barradura / clavadura ; enclavadura de caval.

tancaire, -aira [~ -airitz] adj e n : persona que tanca quicòm.

tancal / tancàs : tanc gròs. (v. TdF jos ‘tancas’)

tancapasta nm, cf Ubaud Dicort : « morceau de bois qui traverse le pétrin et empèche la pâte de s’étendre, v. estanca » (v. TdF tanco-pasto’)

tancapòrta nm, cf Ubaud Dicort : « dard emplumé que les enfants lancent contre les portes ; être inutile, propre à rien » TdF tanco-porto’

tancar (v. tr.) : « ficher, enfoncer, planter » ; barrar / tampar una pòrta amb un pal ; taboissar / tapar ; arrestar ; lengaclavar. (v. TdF tanca’)

tancar (se) v pron : « se planter » ; se tampar ; « s’arrêter ; attendre de pied ferme » ; s'embarrar dins un ostal. (v. TdF jos ‘tanca’)

Aquela pòrta se tanca tota sola.

Se tanquèt subran : se plantèt subran (s'arrestèt ...)

Se tanquèt alara dins son ostal.

« tançar » (fr.) v : v. tençar - corroçar.

tancàs : tancal. v. pus naut.

tancatge : accion de tancar, de tampar.

tancon nm, cf Ubaud Dicort : « vieux fusil » TdF

tancòs nm : soca pichona ; tanòc. (v. TdF jos ‘tancot’) (v. çai jos)

tancòt nm, cf Ubaud Dicort : « chicot d’arbre coupé, crossette de vigne, petite souche, branchette, bâton » TdF

tandèm nm, cf Ubaud Dicort : « tandem » (Rapin)

tandori (< indian) adj e nm, cf Ubaud Dicort : « (cuis.) tandouri » (Per Noste)

tanèc, -a n : bestiasson, -a.

tanèca nf, cf Ubaud Dicort : « morve, v. candèla ; nigaud, badaud, maussade » (v. TdF)

tanecós, -osa adj, cf Ubaud Dicort : « morveux, euse, v. morvelós » (v. TdF)

tanèl : còr de caulet. (v. TdF jos ‘tanot’)

tanet nm, cf Ubaud Dicort : « lutin, follet, v. fantastic » (v. TdF)

taneta nf, cf Ubaud Dicort (v tana 1) : « petit trou, petit réduit, v. cafaròta » (v. TdF)

« tangar » (fr.) (tangar v) : v. brandar / brandussar.

tangatge nm, cf Ubaud Dicort : « t. de marine, tangage, v. brande » (v. TdF)

tangéncia nf : (matematica) « tangence » (v. Ubaud Dicc. scient. p. 133)

tangencial, -a adj : (matematica) « tangentiel, elle » (v. Ubaud Dicc. scient. p. 133)

tangencialament adv : « tangentiellement » (v. Ubaud Dicc. scient. p. 133)

tangent, -a adj : que tòca en un sol punt.

tangenta nf : (matematica) « tangente » (v. Ubaud Dicc. scient. p. 133)

tànger [veire tànher, cf Ubaud Dicort] / tànher (v. tr. e intr.) : tocar de prèp.

tànger [veire tànher] / tànher (se) v pron : èsser parents de fòrt prèp ; èsser dins la parentat.

Nos tanhèm coma cosins germans.