|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
repartiment nm (abs. Dicort) : reparticion,
« distribution » (Laus) ; « (droit fisc.)
répartement » (Per Noste) repartir 1 (v. tr.) : distribuir segon d'unas règlas ; escampilhar ; espaçar dins lo temps. Repartir de bens, d'argent, de
beneficis... Repartir de soldats dins la
vila. Repartir un trabalh sus tota l'annada. repartir 2 (v. intr.) : « repartir, partir de nouveau » ; replicar (v. TdF ‘reparti 1’). repartitor nm :
« répartiteur » TdF jos ‘repartidou’ Los bons repartitors m’an mainatjat l’impòst. (v. TdF) repasimar (v. tr.) : apasiar / adocir (v. TdF) ; assadolar. repasimar (se) v pron : s'apasiar / s'adocir (v. TdF) ; s'assadolar (v. Alibert). repasiment : pausa ; apasiament. repassa : farina grossièira que conten encara de bren e tamisada un còp de mai ; segonda distillacion d'aigardent ; tanada / rosta / tabassada. repassacapèls
nm, cf Ubaud Dicort :
« jeu d’enfants où l’on se renvoie un chapeau
à coups de pied » TdF ‘repasso-capèu’ repassada : accion de tornar passar / d'espepidar ; recèrca ; semonsa ; tanada / rosta / tabassada. repassaire, -aira
n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui
repasse ; agneau qui repasse les brebis déjà
tétées par d’autres ; remouleur, v. amolaire »
(v. TdF) repassar (v. tr. e intr.) : tornar passar ;
revisar ; tornar tamisar ; bicar ; reparar ; tornar agusar ; tanar / tabassar
; « passer le fer sur du linge, v. estirar »
(v. TdF). Repassar al meteis airal. Repassar una lecçon. Repassar de farina. Repassar las bledas. Repassar una teulada. Repassar un cotèl. repassatge : accion de tornar passar t. a.çaisús, « repassage d’un chapeau ; plantes marécageuses qu’on fauche pour le bétail » TdF ; « acte de revoir, de rechercher » (Alibert). repasson 1 nm (Alibert) : amolaire, -a / agusaire, -a / afilaire, -a. (v. TdF ‘repassou’) repasson
2 nm : « petit
repas, collation » TdF. (v. repaisson) repast nm, cf Ubaud Dicort :
v. repais. (v. TdF jos ‘repas’) repastar 1 (v. tr.) : tornar pastar
; repastar 2 (v. tr.) (v. repast) : repàisser / assadolar. repastar (se) : se repàisser. repastit : pan de segal qu'es pas de flor (de segonda qualitat) repastiu : pastural / pàtus. repatiar v, cf Ubaud Dicort : v. repatinar.
(v. TdF jos ‘repatia’) repatiatge nm, cf Ubaud Dicort :
« raccommodement » TdF repatinar (v. tr. e intr.) : refar / restablir ; remplaçar ; reconciliar (R. II, 462). repatinar (se) : se refar / se restablir ; se tornar véser ; se tornar petaçar, se reconciliar (R. II, 462). repatinatge nm, cf Ubaud Dicort :
« raccommodement » (Sèrras-Ess.)
repatriacion : accion o resulta de repatriar o de se repatriar. repatriar (v. tr.) : tornar menar dins sa patria ; reconciliar. repatriar (se) : tornar dins sa patria ; se reconciliar. repatriat,
-ada
adj e n, v. Ubaud Dicort Errata web :
« rapatrié, -e » (Laus) repatumar (v. tr.) : apasiar / calmar. repatumar (se) : s'apasiar / se calmar. repaumar v (non preconizat Dicort) : v. repalmar. repaus : abséncia de movement ; pausa dins lo trabalh ; trepador / pompidor d'escalièr (airal que còpa una tièira d'escalièrs) repausada : airal qu'una bèstia i se recapta de jorn. repausadís, -issa adj, cf Ubaud Dicort : « reposant, -e » (Sèrras-Ess.) ; « reposé [v. pausadís] » (Gourgaud Grand dict. cévenol-fr,
t. 2, web) repausador / pausador nm : mena d'autar plan adornat e plan florit per l'adoracion del Sant Sacrament pendent la procession de la Fèsta Dieu per carrièiras. repausant, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« reposant, délassant, -e » (Laus) repausar (v. tr. e intr.) : dormir ; èsser en repaus ; èsser en frachiva, en bosiga, en acampestriment, en frau, en èrm, en gascaria. repausar (se) : se pausar (plegar de trabalhar) repausòla nf (Alibert)
: airal de repaus ; país de repaus,
« pays imaginaire » (v. TdF ‘Repausolo (Santo-)’). Anem a
Santa-Repausòla, allons nous
reposer, allons au lit (v. TdF) repavar (v. tr.) : tornar pavar. repè nm (Alibert) : plan (pichòt airal planièr en naut d'una còsta, dins l'enbàs d'una montanha) ; rèirepè. v. rèirepè. Far
repè, rebrousser chemin. (v. Ubaud Dicort e TdF ‘repèd’) Per repè : « par réitération », per subrepés / en mai / sul mercat. (v. TdF) repèbatre (v. intr.) : far las espèrras (arpatejar abans morir) repeçar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, rapiécer, v. pedaçar plus
usité » (v. TdF) repedaçar e derivats (non preconizats Dicort) : v. repetaçar. repel nm : contrapel. (v. rèirepel) A repel : a contrapel. Alises pas lo cat a repel, qu'aquò li agrada pas ! repelar (se) v pron : se requinquilhar / se remplumar. repelhar (se) (non preconizat Dicort) : doblet de se repelar. repelida (de -) (loc. adv.) (abs. Dicort) :
de seguida / dereng. (v. respelida (en -)) Tornar semenar çò meteis, de repelida. repellir (v. tr.) (R. IV, 666) (abs. Dicort) :
rebufar / repossar. |
|
repenchenar (v. tr.) : tornar penchenar (t. a.) ; replicar a q.q. « ... insolemment » (v. TdF ‘repenchina’) Repenchenar una drolleta. Repenchenar un tèrme. repenchenar (se) : se tornar penchenar. rependre / repenjar (v. tr. e tr. ind.) : tornar penjar. repenedre (v. tr.)
(Alibert) : reprene / tornar començar. repenedre (se) (v. pron..) : se repentir (v. L. 323) / se tornar penedre [v. penedre
(se)]. repénher (v. tr.) : tornar pénher. repenjar (v. tr.) : tornar penjar. (v. rependre) repensar (v. tr. e intr.) : tornar pensar ; soscar. (v. TdF) repentença (R. IV, 490) : repenténcia / repentida / repentiment (accion de se repentir) repentent, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« repentant, ante » TdF repentida 1 nf (v. Ubaud Dicort) : « repentir,
repentance ; faculté de se dédire » TdF ‘repentido’ Se reservar dos ans de repentida, se réserver pour deux ans la
faculté de de résiliation (v. TdF) repentida 2 (en -) (Alibert ; abs. Dicort) (loc. adv.) : de seguida. Se jaire en repentida : sens tornar far lo lièch. Far còire en repentida : sens tornar calfar lo forn. (v. TdF jos ‘repentido’) repentidor, -a [, -doira] adj (v. Ubaud Dicort e TdF ‘repentidou’) : que se repentís. repentiment : accion de se repentir ; contricion. repentir 1 (se) v pron : èsser malcorat d'aver fach quicòm de travèrs ; se reprochar d'aver pas fach çò qu'auriá calgut. Se repentís de totas sas malafachas. Se repentís d'aver pas estudiadas sas lecçons. repentir 2 nm, cf Ubaud Dicort :
« repentir » (v. TdF ‘repenti 2’) repentitge nm, cf Ubaud Dicort :
« remords, repentir » (Lexic M.
Roqueta) repentós, -osa adj, cf Ubaud Dicort : « touché de repentir,
contrit, ite » TdF repèpi, -a n, cf Ubaud Dicort :
v. repapi. (v. TdF jos ‘repèpi’) repepiadís nm, cf Ubaud Dicort :
v. repapiadís. (v. TdF jos ‘repepiadis’) repepiaire, -aira (~ -airitz) n, cf Ubaud Dicort :
« radoteur ; rabâcheur, euse » TdF « repepiar » (repepiar v) : v. repapiar repepiariá nf,
cf Ubaud Dicort : « radoterie » TdF ‘repepiarié’ repepiatge nm,
cf Ubaud Dicort :
« radotage ; rabâchage, verbiage » TdF repepina : feda pichona. Las repepinas, las fasèm partir per la mòrt. repercussion (R. IV, 515) : accion o resulta de repercutir o de se repercutir. Repercussion d'un son. Repercussion d'un còp. repercussiu, -iva adj, cf Ubaud Dicort : « t. sc., répercussif,
ive » TdF repercutir (v. tr.) : remandar un son e l'esperlongar. Lo resson de la montanha repercutís mon bramal. repercutir (se) : aver de consequéncias dirèctas. Las talhas se repercutisson sul prètz de reven. repèrdre (v. tr.) : tornar pèrdre. repèrdre (se) : se tornar pèrdre. reperpilhar (v. intr.) : ondejar (ersejar
gentament) repertòri : catalòg ; fichièr ;
quasèrn ; agendà (lat.) repertoriar (v. tr.) : enclaure dins un repertòri. repesar 1 (v. tr.) : tornar pesar. Te repesi lo froment. repesar 2 (v. tr.) : tornar bastir una paret a partir del pè. Te repèsi la paret. repescar (v. tr. e intr) : tornar tirar de l'aiga ; reposcar / regisclar
; floquejar, « ... en parlant de l’eau
agitée dans un vase, v. reposcar plus correct » (v. TdF
‘repesca
1) repescolhar (v. intr.) : far gorga ; far laca (s'embeure pas en parlant d'aiga de pluèja o d'aiga asondada) (v. TdF jos ‘repesca 2’) repessar 1 (abs. Dicort) (v. tr.) : tornar pessar / tornar avidar. (v. repensar 2) « repessar » 2
(marrida prononciacion) : v. repescar e repissar (v. Ubaud Dicort e
TdF jos ‘repissa’) repestelar (v. tr.) : tornar clavar. repetaçaire, -aira : persona que torna petaçar. repetaçar (v. tr.) : tornar petaçar. repetaçar (se) : se tornar petaçar / se reconciliar. Se son tornats repetaçar, fin finala. repetaçatge : accion de tornar petaçar o de se tornar petaçar. repetaçum : çò tornarmai petaçat. « repetada » : v. repetnada. repetant, -a adj (desform. de repetnant) : « récalcitrant, ante » ; ponhent, -a (que far bategar lo còr) (v. TdF) ; petejant, -a. repetar 1 (v. intr.) : tornar petar (t. a.) ; ressonar / ressondir ; restontir / resclantir ; « palpiter » (v. TdF). repetar
2 (reguitnar) v : v. repetnar, cf Ubaud Dicort. « repetar» 3 v (fr.) : v. repetir. repeteire, -eira n (R. IV, 529) : « celui,
celle qui répète » TdF, persona que torna explicar a d'escolans las
lecçons d'un ensenhaire [v. repetitor]. A aqueles escolans un repeteire lor fa besonh. repetelat,
-ada adj, cf Ubaud Dicort : v. repotelat. (v. TdF jos ‘repoutela’) repetenada
~ repetnada nf,
cf Ubaud Dicort : v. repetnada. |
|
|
|
|
|
|