repartiment nm (abs. Dicort) : reparticion, « distribution » (Laus) ; « (droit fisc.) répartement » (Per Noste)

repartir 1 (v. tr.) : distribuir segon d'unas règlas ; escampilhar ; espaçar dins lo temps.

Repartir de bens, d'argent, de beneficis...

Repartir de soldats dins la vila.

Repartir un trabalh sus tota l'annada.

repartir 2 (v. intr.) : « repartir, partir de nouveau » ; replicar (v. TdF ‘reparti 1’).

repartitor nm : « répartiteur » TdF jos ‘repartidou’

Los bons repartitors m’an mainatjat l’impòst. (v. TdF)

repasimar (v. tr.) : apasiar / adocir (v. TdF) ; assadolar.

repasimar (se) v pron : s'apasiar / s'adocir (v. TdF) ; s'assadolar (v. Alibert).

repasiment : pausa ; apasiament.

repassa : farina grossièira que conten encara de bren e tamisada un còp de mai ; segonda distillacion d'aigardent ; tanada / rosta / tabassada.

repassacapèls nm, cf Ubaud Dicort : « jeu d’enfants où l’on se renvoie un chapeau à coups de pied » TdF ‘repasso-capèu’

repassada : accion de tornar passar / d'espepidar ; recèrca ; semonsa ; tanada / rosta / tabassada.

repassaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui repasse ; agneau qui repasse les brebis déjà tétées par d’autres ; remouleur, v. amolaire » (v. TdF)

repassar (v. tr. e intr.) : tornar passar ; revisar ; tornar tamisar ; bicar ; reparar ; tornar agusar ; tanar / tabassar ; « passer le fer sur du linge, v. estirar » (v. TdF).

Repassar al meteis airal.

Repassar una lecçon.

Repassar de farina.

Repassar las bledas.

Repassar una teulada.

Repassar un cotèl.

repassatge : accion de tornar passar t. a.çaisús, « repassage d’un chapeau ; plantes marécageuses qu’on fauche pour le bétail » TdF ; « acte de revoir, de rechercher » (Alibert).

repasson 1 nm (Alibert) : amolaire, -a / agusaire, -a / afilaire, -a. (v. TdF ‘repassou’)

repasson 2 nm : « petit repas, collation » TdF. (v. repaisson)

repast nm, cf Ubaud Dicort : v. repais. (v. TdF jos ‘repas’)

repastar 1 (v. tr.) : tornar pastar ;

repastar 2 (v. tr.) (v. repast) : repàisser / assadolar.

repastar (se) : se repàisser.

repastit : pan de segal qu'es pas de flor (de segonda qualitat)

repastiu : pastural / pàtus.

repatiar v, cf Ubaud Dicort : v. repatinar. (v. TdF jos ‘repatia’

repatiatge nm, cf Ubaud Dicort : « raccommodement » TdF

repatinar (v. tr. e intr.) : refar / restablir ; remplaçar ; reconciliar (R. II, 462).

repatinar (se) : se refar / se restablir ; se tornar véser ; se tornar petaçar, se reconciliar (R. II, 462).

repatinatge nm, cf Ubaud Dicort :  « raccommodement » (Sèrras-Ess.)

repatriacion : accion o resulta de repatriar o de se repatriar.

repatriar (v. tr.) : tornar menar dins sa patria ; reconciliar.

repatriar (se) : tornar dins sa patria ; se reconciliar.

repatriat, -ada adj e n, v. Ubaud Dicort Errata web : « rapatrié, -e » (Laus)

repatumar (v. tr.) : apasiar / calmar.

repatumar (se) : s'apasiar / se calmar.

repaumar v (non preconizat Dicort) : v. repalmar.

repaus : abséncia de movement ; pausa dins lo trabalh ; trepador / pompidor d'escalièr (airal que còpa una tièira d'escalièrs)

repausada : airal qu'una bèstia i se recapta de jorn.

repausadís, -issa adj, cf Ubaud Dicort : « reposant, -e » (Sèrras-Ess.) ; « reposé [v. pausadís] » (Gourgaud Grand dict. cévenol-fr,  t. 2, web)

repausador / pausador nm : mena d'autar plan adornat e plan florit per l'adoracion del Sant Sacrament pendent la procession de la Fèsta Dieu per carrièiras.

repausant, -a adj, cf Ubaud Dicort : « reposant, délassant, -e » (Laus)

repausar (v. tr. e intr.) : dormir ; èsser en repaus ; èsser en frachiva, en bosiga, en acampestriment, en frau, en èrm, en gascaria.

repausar (se) : se pausar (plegar de trabalhar)

repausòla nf (Alibert) : airal de repaus ; país de repaus, « pays imaginaire »  (v. TdF ‘Repausolo (Santo-)’).

Anem a Santa-Repausòla, allons nous reposer, allons au lit  (v. TdF)

repavar (v. tr.) : tornar pavar.

repè nm (Alibert) : plan (pichòt airal planièr en naut d'una còsta, dins l'enbàs d'una montanha) ; rèirepè. v. rèirepè.

Far repè, rebrousser chemin. (v. Ubaud Dicort e TdF ‘repèd’)

Per repè : « par réitération », per subrepés / en mai / sul mercat. (v. TdF)

repèbatre (v. intr.) : far las espèrras (arpatejar abans morir)

repeçar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, rapiécer, v. pedaçar plus usité » (v. TdF)

repedaçar e derivats (non preconizats Dicort) : v. repetaçar.

repel nm : contrapel. (v. rèirepel)

A repel : a contrapel.

Alises pas lo cat a repel, qu'aquò li agrada pas !

repelar (se) v pron : se requinquilhar / se remplumar.

repelhar (se) (non preconizat Dicort) : doblet de se repelar.

repelida (de -) (loc. adv.) (abs. Dicort) : de seguida / dereng. (v. respelida (en -))

Tornar semenar çò meteis, de repelida.

repellir (v. tr.) (R. IV, 666) (abs. Dicort) : rebufar / repossar.

 

 

repenchenar (v. tr.) : tornar penchenar (t. a.) ; replicar a q.q. « ... insolemment » (v. TdF ‘repenchina’)

Repenchenar una drolleta.

Repenchenar un tèrme.

repenchenar (se) : se tornar penchenar.

rependre / repenjar (v. tr. e tr. ind.) : tornar penjar.

repenedre (v. tr.) (Alibert) : reprene / tornar començar.

repenedre (se) (v. pron..) : se repentir (v. L. 323) / se tornar penedre [v. penedre (se)].

repénher (v. tr.) : tornar pénher.

repenjar (v. tr.) : tornar penjar. (v. rependre)

repensar (v. tr. e intr.) : tornar pensar ; soscar. (v. TdF)

repentença (R. IV, 490) : repenténcia / repentida / repentiment (accion de se repentir)

repentent, -a adj, cf Ubaud Dicort : « repentant, ante » TdF

repentida 1 nf (v. Ubaud Dicort) : « repentir, repentance ; faculté de se dédire » TdF ‘repentido’

Se reservar dos ans de repentida, se réserver pour deux ans la faculté de de résiliation  (v. TdF)

repentida 2 (en -) (Alibert ; abs. Dicort) (loc. adv.) : de seguida.

Se jaire en repentida : sens tornar far lo lièch.

Far còire en repentida : sens tornar calfar lo forn.

(v. TdF jos ‘repentido’)

repentidor, -a [, -doira] adj (v. Ubaud Dicort e TdF ‘repentidou’) : que se repentís.

repentiment : accion de se repentir ; contricion.

repentir 1 (se) v pron : èsser malcorat d'aver fach quicòm de travèrs ; se reprochar d'aver pas fach çò qu'auriá calgut.

Se repentís de totas sas malafachas.

Se repentís d'aver pas estudiadas sas lecçons.

repentir 2 nm, cf Ubaud Dicort : « repentir » (v. TdF ‘repenti 2’)

repentitge nm, cf Ubaud Dicort : « remords, repentir » (Lexic M. Roqueta)

repentós, -osa adj, cf Ubaud Dicort : « touché de repentir, contrit, ite » TdF

repèpi, -a n, cf Ubaud Dicort : v. repapi. (v. TdF jos ‘repèpi’)

repepiadís nm, cf Ubaud Dicort : v. repapiadís. (v. TdF jos ‘repepiadis’)

repepiaire, -aira (~ -airitz) n, cf Ubaud Dicort : « radoteur ; rabâcheur, euse » TdF

« repepiar » (repepiar v) : v. repapiar

repepiariá nf, cf Ubaud Dicort : « radoterie » TdF ‘repepiarié’

repepiatge nm, cf Ubaud Dicort : « radotage ; rabâchage, verbiage » TdF

repepina : feda pichona.

Las repepinas, las fasèm partir per la mòrt.

repercussion (R. IV, 515) : accion o resulta de repercutir o de se repercutir.

Repercussion d'un son.

Repercussion d'un còp.

repercussiu, -iva adj, cf Ubaud Dicort : « t. sc., répercussif, ive » TdF

repercutir (v. tr.) : remandar un son e l'esperlongar.

Lo resson de la montanha repercutís mon bramal.

repercutir (se) : aver de consequéncias dirèctas.

Las talhas se repercutisson sul prètz de reven.

repèrdre (v. tr.) : tornar pèrdre.

repèrdre (se) : se tornar pèrdre.

reperpilhar (v. intr.) : ondejar (ersejar gentament)

repertòri : catalòg ; fichièr ; quasèrn ; agendà (lat.)

repertoriar (v. tr.) : enclaure dins un repertòri.

repesar 1 (v. tr.) : tornar pesar.

Te repesi lo froment.

repesar 2 (v. tr.) : tornar bastir una paret a partir del pè.

Te repèsi la paret.

repescar (v. tr. e intr) : tornar tirar de l'aiga ; reposcar / regisclar ; floquejar, « ... en parlant de l’eau agitée dans un vase, v. reposcar plus correct » (v. TdF ‘repesca 1)

repescolhar (v. intr.) : far gorga ; far laca (s'embeure pas en parlant d'aiga de pluèja o d'aiga asondada) (v. TdF jos ‘repesca 2’)

repessar 1 (abs. Dicort) (v. tr.) : tornar pessar / tornar avidar. (v. repensar 2)

« repessar » 2 (marrida prononciacion) : v. repescar e repissar (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘repissa’)

repestelar (v. tr.) : tornar clavar.

repetaçaire, -aira : persona que torna petaçar.

repetaçar (v. tr.) : tornar petaçar.

repetaçar (se) : se tornar petaçar / se reconciliar.

Se son tornats repetaçar, fin finala.

repetaçatge : accion de tornar petaçar o de se tornar petaçar.

repetaçum : çò tornarmai petaçat.

« repetada » : v. repetnada.

repetant, -a adj (desform. de repetnant) : « récalcitrant, ante » ; ponhent, -a (que far bategar lo còr) (v. TdF) ; petejant, -a.

repetar 1 (v. intr.) : tornar petar (t. a.) ; ressonar / ressondir ; restontir / resclantir ; « palpiter » (v. TdF).

repetar 2 (reguitnar) v : v. repetnar, cf Ubaud Dicort.

« repetar» 3 v (fr.) : v. repetir.

repeteire, -eira n (R. IV, 529) : « celui, celle qui répète » TdF, persona que torna explicar a d'escolans las lecçons d'un ensenhaire [v. repetitor].

A aqueles escolans un repeteire lor fa besonh.

repetelat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : v. repotelat. (v. TdF jos ‘repoutela’)

repetenada ~ repetnada nf, cf Ubaud Dicort : v. repetnada.