reganhada : acuèlh ernhós ; rebufal / rebufada.

reganhadament adv : ernhosament.

reganhaire, -aira [~ -airitz] adj e n : persona que reganha o que se reganha.

reganhal : rebufal / rebufada ; èrnha.

reganhament nm, cf Ubaud Dicort : « action de rechigner ou de ricaner » TdF

reganhant, -a adj, cf Ubaud Dicort : « qui rechigne, qui montre les dents » TdF

reganhar 1 (v. tr.) : reganhar las dents / mostrar las dents (can en colèra) ; reganhar lo cuol (mostrar son cuol en signe de mesprètz) ; rebutar ; rambalhar ; blaimar / semonsar.

Quitava pas de reganhar las dents e de rondinar.

Sa mina ernhosa reganhèt lo mendicaire.

Agèt pas besonh de lo reganhar mai.

Reganha tota sa familha de tant qu'es ernhós.

reganhar (se) : se metre en colèra.

reganhar 2 (v. intr.) : èsser ernhós ; romegar / repotegar / repochinar ; èsser salhent.

Perqué reganhas aital ? Perqué romègas ?

De motas reganhan encara per tota la rossegada.

reganhar 3 v, cf Ubaud Dicort : « v tr et intr, regagner ; retourner, revenir, v tornar » (v. TdF ‘regagna 1’)

reganhàs : rire emmalit.

reganhat, -ada : p.p. de reganhar, « rechigné, ée, de mauvaise humeur, hagard, arde ; hérissé, froncé, ridé, ée » TdF jos ‘regagna 1’.

Mal reganhat, -ada (v. Alibert) : ernhós, -osa.

Far lo reganhat, faire le difficile. (v. TdF)

reganhejar v, cf Ubaud Dicort : (v. reganhar 1 e 2)

reganhèra (l.p.) (abs. Dicort) : èrnha.

reganhon 1 nm, cf Ubaud Dicort : « croupe, fessier ; froment barbu, froment à épi gris, carré, et à longue barbe rude ; graine de renoncule des champs, v. gafaròt » (v. TdF jos ‘regagnoun’)

reganhon 2 nm : ressopet (repais de mièjanuèch) ; ressopet de dètz oras del ser (v. jos repaisses).

Lo reganhon se fasiá en cas de trabalh de nuèch

reganhonar (v. intr.) : se manjar un ressopet.

reganhós, -osa : ernhós, -osa (qu'a las èrnhas)

reganhut, -uda : sinut, -uda ; rocalhut, -uda ; reguèrgue, -a.

Rol reganhut.

Camin reganhut.

Morre reganhut.

reganilha : persona renosa.

regantadís : vòmit.

regantar (v. tr.) : recobrar ; tornar batre al flagèl (arc.) ; se repentir ; se repentir tròp tard / expiar / pagar.

O t'aviái ben dich qu'o regantariás!

regar (v. tr.) : far de regas ; laurar ; plantar en regas, en selhons.

regard : còp d'uèlh ; esgard / respècte / consideracion.

Regard alucat.

Regard alucaire.

Regard sornarut.

Regard alupadís : regard relucaire, cobés.

A pas cap de regard per son vièlh paire.

Al regard de q.q. : en çò que concernís q.q.

Al regard del catalan l'occitan es la mairelenga.

Al regard del levant : del costat del levant.

Al regard de : en comparason de.

En regard, en regard, vis-à-vis. (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘regard’)

regardabon nm, cf Ubaud Dicort : « terrain maigre, qui regarde la bonté du voisin ; mauvais garnement » TdF ‘regardo-bon’

regardadís nm : çò qu'atrai lo regard, « spectacle » TdF.

regardador 1 nm (R. VI, 457), -airitz (arc.) : observador, -airitz ; inspector, -tritz ; contrapesaire, -a (verificador, -airitz dels peses e de las mesuras) ; espectator, -tritz ; badaire, -a [v. regardaire].

regardador 2, -doira adj, cf Ubaud Dicort : « qui regardera, qui verra » (L. 320)

regardadura : regard ; cara (fisionomia) ; examèn.

regardaire, -aira (~ -airitz) n, cf Ubaud Dicort : « regardant, spectateur, trice ; musard, arde ; langueyeur ; celui, celle qui regarde à la dépense, méticuleux, euse » TdF

regardals nm pl, cf Ubaud Dicort : v. regardèlas. (v. TdF jos ‘regardello’)

Manjar de regardals, dîner des yeux. (v. TdF)

regardament : accion de regardar.

regardant  nm : exposicion / situacion (v. TdF) ; adrech (contrari d'envèrs, d'ubac)

Lo seu ostal es al regardant del solelh.

regardant 2, -a adj, cf Ubaud Dicort : (v. regardós)

regardar (v. tr.) : agachar ; considerar ; èsser virat cap a ; concernir.

Regardam pas pus passar los avions.

Regardèron son coratge puslèu que sa temeritat.

Son ostal regarda la ribièira.

Aquò te regarda pas !

regardar (se) : agachar enrè per dessús l'espatla ; se miralhar.

Quand se regardèt agèt paur de son ombra.

« Quand lo solelh se regarda,

de pluèja o de vent prend-te garda »

regardavenir (subs. m.) : bèlvéser.

regardèla nf (abs. Dicort) : plaser dels uèlhs, « mets imaginaire » (v. TdF) ; somi ; imaginacion, « semblant » (Lexic M. Roqueta).

Se cal pas noirir de regardèla. (v. regardèlas (de -))

 

 

regardèlas (de -) (loc. adv.) : en imaginacion.

Manjar de regardèlas : agachar manjar los autres e se passar de manjar, « dîner des yeux » TdF (v. Avril).

Se noirir de regardèlas : fabular.

regardons (de -) loc adv : « en regardant de travers » TdF

Agachar de regardons : agachar de travèrs, « regarder de mauvais œil » (v. TdF).

regardós, -osa : qu'a paur de despensar tròp ; minimós, -a.

Es pas brica regardosa per balhar.

Mon mèstre èra bravament regardós.

« regaréncia » : v. garança.

regarir (v. intr.) : tornar garir.

regarnir (v. tr.) : tornar garnir.

regàs 1 nm : capèla / escaleta / marèla (jòc de drolletas)

regàs 2 nm, cf Ubaud Dicort : « ravin, ravine, v. vabre ; torrent débordé » (v. TdF jos ‘ragas 2’)

regassa : fendascla.

regassada nf, cf Ubaud Dicort : « regard de travers, regard effrayant » TdF jos ‘regaussado’

regassar [ ~ arregassar, cf Ubaud Dicort] (v. tr. e intr.) : « retrousser, v. revertegar ; regarder de bien près, v. espinchar » ; rebotir los uèlhs (obrir los uèlhs coma una duganèla) (v. TdF jos ‘regaussa’)

Las duganèlas regassan los uèlhs.

Perqué regassas aital ?

regassar (se) [ ~ s’arregassar, cf Ubaud Dicort] v pron : se rebotir.

Lo nenon se regassava dins son brèç.

regassatge nm, cf Ubaud Dicort : « retroussement » TdF jos ‘regaussage’

regassòl nm, cf Ubaud Dicort : « ravin » (Lexic M. Roqueta ; v. TdF jos ‘ragas 2’)

regastinhar (v. intr.) : reganhar. v. pus naut.

regastinhar (se) : se reganhar / se remochinar.

regat 1 nm : selhon ; gaita / sentinèla.

regat 2, -ada : p.p. de regar, « rayé, ridé, ée » TdF jos ‘rega’.

Estòfa regada.

Rauba regada.

Cauças regadas.

regata nf, cf Ubaud Dicort : « (course d’embarcations) régate » (Laus)

regataire, -aira adj, cf Ubaud Dicort : « régatier, -ière » (Per Noste).

regatar 1 (participar a una regata) v, cf Ubaud Dicort : « v intr, régater » (Laus)

regatar 2 (v. tr.) : tornar vendre.

regatariá nf, cf Ubaud Dicort : « regrat, industrie de regrattier, rue des revendeurs » TdF ‘regatarié’

regatejaire, -aira adj, cf Ubaud Dicort : (v. regatejar)

regatejar (v. tr.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : mercandejar.

regatièr 1, -ièira n : revendeire, -a.

regatièr 2, -ièira adj, cf Ubaud Dicort : « qui serre toute chose, économe, v. recaptós » (v. TdF jos ‘regatié’)

regaud adj m (v. Ubaud Dicort e TdF), -a : « (rare) » content, -a / joiós, -osa (v. Alibert).

« Lenha seca e pan caud

tenon l'ostal plan regaud » (Provèrbi.)

regaudiment : jòia, plaser, contentament, esgaiament.

regaudinar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, réjouir » (Alibert) ; « régaler » (Bessou, Brès p. 182) ; « rapetasser, rapiéceter » (v. TdF)

Aquel encontre regaudinèt la brava femna.

regaudinar (se) v pron : « se refaire, v. repatinar ; se réjouir, v. regaudir (se) » (v. TdF jos ‘regaudina’)

regaudinatge nm : accion de petaçar, « action de rapetasser, de rapiéceter, travail de ce genre, v. pedaçatge » (v. TdF) ; accion de se regaudinar.

regaudir / regaudinar (v. regaudinar) (v. tr. e intr.) : alegrar / gaiejar / esgaiar (v. TdF ‘regaudi’) ; petaçar.

regaudir / regaudinar (se) : s'alegrar.

Me regaudinèri de lo tornar véser.

regaudissent, -a adj (Fettuciari, Laus ; abs. Dicort) : alegrant, -a / esgaiant, -a.

Un espectacle regaudissent.

regaujós, -osa : alegrat, -ada / esgaiat, -ada.

regaular 1 (v. tr.) : tornar far lo gaule d'una fustalha.

« regaular » 2 (v. intr.) : bramar, v. regolar.

regaunhada : reganhada / rebufal / rebufada ; responsa impertinenta.

regaunhaire, -aira [~ -airitz] adj e n : persona que respond amb impertinéncia.

regaunhar 1 (v. tr. e intr.) : escarnir / contrafar per se trufar de q.q. ; respondre ernhosament ; rebufar / remochinar ; se reganhar ; regolar v. regolar.

Los dròlles, de còps que i a, regaunhan lors parents.

regaunhar 2 (subs. m.) (v. TdF) : contrafaiçon / farlabica / matrifusa.

regaunhejar (v. tr. e intr.) : tornar regaunhar ; frequentatiu de regaunhar.

regaunhon nm, cf Ubaud Dicort : « grimace, dérision » (Lexic M. Roqueta)

regaunhons  (abs. Dicort) : desgaunhadas. (v. çai sus)

Far de regaunhons : far de desgaunhadas. (v. TdF ‘regaugnous’)

regausença nf : v. regausiment.

regausilh / regausiu [veire regausilh, cf Ubaud Dicort] nm : repaisson.

Un regausilh de quand en quand te pòt pas far mal.

regausença nf / regausiment nm : regaudiment. v. pus naut.

regausir [veire regaudir, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : regaudir. v. pus naut.

regausir [veire regaudir] (se) v pron : se regaudir.

« regaussar » e derivats : v. regassar.

regdament : amb regdor.

regdanh, -a n, cf Ubaud Dicort : « lambin, lendore, personne très raide, v. longanha, laisand » (v. TdF ‘redan’)