rebombiment : rebombida / resclantiment / resclantida.

rebombir (v. intr.) : doblet de rebombar, « retentir, rendre un bruit sourd, v. resclantir ; rebondir, ricocher, être élastique » (v. TdF ‘reboumbi’).

rebombissent, -a : que rebombís ; que resclantís.

rebon nm (Alibert jos ‘rebondar’ ; abs. Dicort) : reblariá, levada ; bonha / auçural ; montet de palha ; multitud. (v. rebond 1 e rèbol)

rebond 1 (molon) nm, cf Ubaud Dicort : v. rèbol. (v. rebon)

rebond 2 nm (v. Ubaud Dicort e Alibert) : contracòp ; repercussion ; rebomb. (v. TdF)

rebond 3, -a adj (v. Ubaud Dicort e Alibert) : repetenat, -ada / regrosset, -a.

rebonda nf, cf Ubaud Dicort : « espèce d’habit très court, terminé par de petites basques et porté par les Provençaux aux 17e et 18e siècles ; longue veste » (v. TdF)

rebondaire, -aira adj e n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui rebondit, v. rebombissent » (v. TdF)

rebondar / rebondir (v. intr. e tr.) : rebombar / ressautar ; « retrousser, trousser la jupe ». (v. TdF jos ‘rebounda’)

rebondeire nm, -a (v. rebondre) : persona qu'entèrra los defuntats « fossoyeur » TdF ‘reboundèire’

Ne coneissi una de rebondeira.

rebondèl, -a / rebondet, -a adj (v. rebond 3) : repetenat, -ada / regrosset, -a.

rebondin, -a adj, cf Ubaud Dicort : « mutin, ine, quinteux, euse, v. mosquet 1, repetenaire » (v. TdF)

rebondir v : doblet de rebondar.

rebondre (v. tr.) : sebelir / enterrar ; amagar.

rebondre (se) : s'enterrar ; morir ; s'amagar.

rebondum (a -) (loc. adv.) : a bodre / a foison / aicisèm.

A de nièiras a rebondum.

rebondut, -uda adj e n : sebelit, -ida / enterrat, -ada.

rebord nm : bren.

rebòrd nm : çò que bòrda quicòm (t. a.)

Sa veitura ven de trucar lo rebòrd del trepador.

rebordar (v. tr.) : tornar bordar.

rebordelada : accion de rebordelar o de se rebordelar.

rebordelar (v. intr.) : escabelar / escabelejar / cabussar e capvirolar (rodolar sus pès e sus las mans)

rebordelar (se) ; s'alimenar per l'erba, per la fanga, per la posca...

Los pòrcs se rebordèlan per la fanga.

Las galinas se rebordèlan per la posca.

Los nenons se rebordèlan per l'èrba.

rebordièira : tamís bèl.

rebordilh : envolopa.

rebordon : repic / torna / refranh (R. III, 388).

reborrar (v. intr. ) : tornar borrar / tornar borronar.

rebors : contrapè / sens contra ; revèrs.

Prene lo rebors : prene lo contrapè.

A rebors / de rebors, à rebours, au rebours. (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘rebous’)

Al rebors / d'a rebors : al senscontra / a repel.

Alisar un cat al rebors se fa pas, qu'o aima pas.

Rebors de rauba : revèrs de rauba.

reborsa (a man -) loc adv, cf Ubaud Dicort : « d’arrière-main » (v. TdF ‘rebousso’)

reborsièr, -ièira : que pren lo contrapè ; reguèrgue, -a.

reboscar 1 (v. tr.) : tornar cercar ;

reboscar 2 (v. tr.) : tornar plantar d'arbres.

reboscatge nm, cf Ubaud Dicort : « reboisement » TdF

rebossar (v. tr.) : rebocar / perbocar v. pus naut.

rebosta [rebòsta, cf Ubaud Dicort p. 157] nf : probaina / cabús (brota corbada en tèrra per que i racine, sens èsser copada de la planta maire) (v. TdF ‘rebosto’)

rebostèri nm (arc.) : repais funèbre. (v. TdF)

rebosticar (v. tr.) : recriminar.

rebostilhar (v. tr.) : rebussar ; reforfar ; requinquilhar / requincar / regalhardir ; escalfar amb un fuòc de rebostilhum.

Rebostilhèt sos cotilhons per córrer pus aisidament.

rebostilhum : lenha menuda / buscalhas.

rebostoirar (v. tr.) : enrambolhar ; entortibilhar ; amochelar / agorrufar / embodossar.

L'auratge que faguèt nos rebostoirèt lo froment.

Rebostoirèt sa rauba de i s'èsser jaguda dessús.

rebostoirar (se) : s'enrambolhar ; s'entortibilhar ; s'amochelar / s'agorrufar / s'embodossar.

Aquela lana s'es tota rebostoirada.

rebostoirat, -ada : amochelat, -ada / agorrufat, -ada.

Cada matin, los lençòls son totes rebostoirats.

rebota : restanca provisòria (barratge provisòri) de motas de tèrra per arrestar o desvirar l'aiga.

rebotaire nm, -a : adobaire, -a.

Aquel rebotaire tornariá los uèlhs a un cat.

rebotar 1 (v. tr.) : tornar margar un membre desmargat.

rebotar 2 (v. tr. e intr.) : arrestar o desvirar l'aiga amb una rebota ; refluir.

 

 

rebotelhar 1 (v. tr.) : lambruscar / lambrusquejar / rasimar / gaspilhar / moisselar (culhir de rasims oblidats) ;

rebotelhar 2  (v. tr.) : tornar metre lo vin dins la barrica. (v. TdF ‘reboutiha  1’)

« rebotge » nm : v. revòuge e reboge.

rebotilhar / rebodilhar (v. tr.) : virar los uèlhs coma q.q. que s'estavanís.

rebotilhar / rebodilhar (se) : se desrevelhar ; agachar ; se rebotir v. pus bas.

rebotilhat, -ada : aluserpit, -ida / esperdigalhat, -ada / desrevelhat, -ada.

rebotinhaire, -aira adj e n : qu'a la tissa de reganhar o de se reganhar, « rechigné, ée, boudeur » (v. TdF).

rebotinhar (v. tr. e intr.) : rebutar ; reganhar (rondinar e rebussar las pòtas per far véser sas dents (can) ; respondre sus un ton agre.

Son mesprètz m'a rebotinhat.

Aquel can rebotinha cada còp que lo cat se sarra.

rebotinhar (se) : se reganhar / se metre en colèra.

rebotir (v. tr. e intr.) : regassar los uèlhs (los dubrir en grand)

Rebotís los uèlhs coma un duganèl.

rebotir (se) : agachar amb colèra ; se reganhar.

rebotit, -ida adj, cf Ubaud Dicort : v. rebotinhaire. (v. TdF jos ‘reboutignaire’)

rebotonar (v. tr.) : tornar botonar.

rebraç : A doble rebraç : al gra pus fòrt. (v. TdF ‘rebras’)

rebraçar (se) : levar lo braç contra q.q. ; se revoltar.

rebracejar (v. intr.) : tornar bracejar.

rebram : resclantiment d'un bram.

rebrèc : rafatum ; pelhas ; escòrbi / frucha malvenguda.

Èstre de rebrèc, être au rebut.

Es pas de rebrèc, ce n’est pas du rebut. (v. Ubaud Dicort e TdF ‘rebrè’)

rebrèca : deca / tara.

rebregar (v. tr.) : amochelar / agorrufar ; fregar ; rebussar ; bresar.

« rebrembar » : v. remembrar.

rebrica nf, cf Ubaud Dicort : « réplique impertinente, répartie vive » TdF

rebricaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « raisonneur, euse, v. arrogant » (v. TdF)

rebricar v, cf Ubaud Dicort : « v intr et tr, répliquer insolemment, riposter » TdF

rebricatge nm, cf Ubaud Dicort : « action de riposter,v. rebecadura » (v. TdF)

rebridar (v. tr.) : tornar bridar.

rebroada v, cf Ubaud Dicort : « rebuffade, mauvais accueil » TdF

rebroar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, rabrouer, rebuter, relancer » TdF

rebrodar (v. tr.) : tornar brodar.

rebrofar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, pouffer de rire » TdF

rebrolhar [ / rebrolhonar] / rebrulhar, cf Ubaud Dicort (v. intr.) : tornar borronar ; tornar brotar. (v. TdF jos ‘rebruia’)

rebronda : sason de la rebrondada.

rebrondada : accion o resulta de rebrondar.

rebrondaire, -aira : persona que rebronda.

rebrondar (v. tr. e intr.) : podar ; magencar ; rebugar ; escapiar ; recurar un arbre (far de brost / far de rama)

Rebrondar un arbre èra un trabalh que m'agradava.

rebrondatge : accion o resulta de rebrondar.

rebrondilhas nf pl / rebrondum nm sg : podilhas (resulta del rebrondatge)

Las fedas son golardas de rebrondilhas.

rebronhir (v. intr.) : brúnher / brunhir / bronzinar.

Los tavans rebronhisson dins la calorassa d'estiu.

rebrós : calhada salada e pebrada ; mena de peral prestit bravament agrolós.

La Constança vièlha nos balhada totjorn de rebrós.

rebrossa nf, cf Ubaud Dicort : « mésaventure » TdF

rebrossar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, rebrousser » TdF

Rebrossar camin, rebrousser chemin. (v. TdF)

A rebrossa pel, à rebrousse-poil. (v. TdF)

rebrot : brota que buta al pè d'un arbre.

Los rebrots val mai los copar.

rebrotada : mata de rebrots.

Cal pas crentar de suprimir las rebrotadas.

rebrotar [ / rebrotir] , cf Ubaud Dicort (v. intr.) : tornar brotar (tornar far de brotas). (v. TdF jos ‘rebrouta’)

rebrotum nm sing : los rebrots en general.

rebrugar (v. intr.) : tornar borronar ; tornar brotar.

De còps, a la davalada, d'arbres tenon rebrugat.

rebrulhar v : v. rebrolhar.

rebrusir (v. intr.) : tornar brusir.

rebrutlar (v. intr.) : tornar distillar (R. V, 278) l'aigardent.

rebuc : fauçon per rebugar.