|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
rebombiment : rebombida / resclantiment / resclantida. rebombir (v. intr.) : doblet de rebombar, « retentir, rendre un bruit sourd, v. resclantir ; rebondir, ricocher, être élastique » (v. TdF ‘reboumbi’). rebombissent, -a : que rebombís ; que resclantís. rebon nm (Alibert jos ‘rebondar’ ; abs. Dicort) : reblariá, levada ; bonha / auçural ; montet de palha
; multitud. (v.
rebond 1 e rèbol) rebond 1 (molon) nm, cf Ubaud Dicort : v. rèbol. (v. rebon) rebond 2 nm (v. Ubaud Dicort e
Alibert) : contracòp
; repercussion ; rebomb. (v. TdF) rebond 3, -a adj (v. Ubaud Dicort e
Alibert) : repetenat, -ada
/ regrosset, -a. rebonda nf, cf Ubaud Dicort :
« espèce d’habit très court, terminé par
de petites basques et porté par les Provençaux aux 17e
et 18e siècles ; longue veste » (v. TdF) rebondaire, -aira adj e n, cf Ubaud Dicort :
« celui, celle qui rebondit, v. rebombissent » (v. TdF) rebondar / rebondir (v. intr. e tr.) : rebombar / ressautar ; « retrousser, trousser la jupe ». (v. TdF jos ‘rebounda’) rebondeire nm, -a (v.
rebondre) : persona qu'entèrra los defuntats « fossoyeur » TdF
‘reboundèire’ Ne coneissi una de rebondeira. rebondèl, -a / rebondet, -a adj (v. rebond 3) : repetenat, -ada / regrosset, -a. rebondin, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« mutin, ine, quinteux, euse, v. mosquet 1, repetenaire » (v. TdF) rebondir v : doblet de rebondar. rebondre (v. tr.) : sebelir / enterrar ; amagar. rebondre (se) : s'enterrar ; morir ; s'amagar. rebondum (a -) (loc. adv.) : a bodre / a foison / aicisèm. A de nièiras a rebondum. rebondut, -uda adj e n : sebelit, -ida / enterrat, -ada. rebord nm : bren. rebòrd nm : çò que bòrda quicòm (t. a.) Sa veitura ven de trucar lo rebòrd del trepador. rebordar (v. tr.) : tornar bordar. rebordelada : accion de rebordelar o de se
rebordelar. rebordelar (v. intr.) : escabelar / escabelejar /
cabussar e capvirolar (rodolar sus pès e sus las mans) rebordelar (se) ; s'alimenar per l'erba, per la fanga,
per la posca... Los pòrcs se rebordèlan per la fanga. Las galinas se rebordèlan per la posca. Los nenons se rebordèlan per l'èrba. rebordièira : tamís bèl. rebordilh : envolopa. rebordon : repic / torna / refranh (R. III, 388).
reborrar (v. intr. ) : tornar borrar / tornar
borronar. rebors : contrapè / sens contra ; revèrs. Prene lo rebors : prene lo contrapè. A rebors / de rebors, à rebours, au rebours.
(v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘rebous’) Al rebors / d'a rebors : al senscontra / a repel. Alisar un cat al rebors se fa pas, qu'o aima pas. Rebors de rauba : revèrs de rauba. reborsa (a man -) loc adv, cf Ubaud Dicort :
« d’arrière-main » (v. TdF ‘rebousso’) reborsièr, -ièira : que pren lo contrapè ; reguèrgue, -a. reboscar 1 (v. tr.) : tornar cercar ; reboscar 2 (v. tr.) : tornar plantar d'arbres. reboscatge nm, cf Ubaud Dicort :
« reboisement » TdF rebossar (v. tr.) : rebocar / perbocar v. pus naut. rebosta [rebòsta, cf Ubaud Dicort p. 157] nf : probaina / cabús (brota corbada en tèrra per que i racine, sens èsser copada de la planta maire) (v. TdF ‘rebosto’) rebostèri nm (arc.) : repais funèbre. (v. TdF) rebosticar (v. tr.) : recriminar. rebostilhar (v. tr.) : rebussar ; reforfar ; requinquilhar / requincar / regalhardir ; escalfar amb un fuòc de rebostilhum. Rebostilhèt sos cotilhons per córrer pus aisidament. rebostilhum : lenha menuda / buscalhas. rebostoirar (v. tr.) : enrambolhar ; entortibilhar ; amochelar / agorrufar / embodossar. L'auratge que faguèt nos rebostoirèt lo froment. Rebostoirèt sa rauba de i s'èsser jaguda dessús. rebostoirar (se) : s'enrambolhar ; s'entortibilhar ; s'amochelar / s'agorrufar / s'embodossar. Aquela lana s'es tota rebostoirada. rebostoirat, -ada : amochelat, -ada / agorrufat, -ada. Cada matin, los lençòls son totes rebostoirats. rebota : restanca provisòria (barratge provisòri) de motas de tèrra per arrestar o desvirar l'aiga. rebotaire nm, -a : adobaire, -a. Aquel rebotaire tornariá los uèlhs a un cat. rebotar 1 (v. tr.) : tornar margar un membre desmargat. rebotar 2 (v. tr. e intr.) : arrestar o desvirar l'aiga amb una rebota ; refluir. |
|
rebotelhar 1 (v. tr.) : lambruscar / lambrusquejar / rasimar / gaspilhar / moisselar (culhir de rasims oblidats) ; rebotelhar 2 (v. tr.) : tornar metre lo vin dins la barrica. (v. TdF ‘reboutiha 1’) « rebotge
» nm : v. revòuge e reboge. rebotilhar / rebodilhar (v. tr.) : virar los uèlhs coma q.q. que s'estavanís. rebotilhar / rebodilhar (se) : se desrevelhar ; agachar ; se rebotir v. pus bas. rebotilhat, -ada : aluserpit, -ida / esperdigalhat, -ada / desrevelhat, -ada. rebotinhaire, -aira adj e n : qu'a la tissa de reganhar o de se reganhar, « rechigné, ée, boudeur » (v. TdF). rebotinhar (v. tr. e intr.) : rebutar ; reganhar (rondinar e rebussar las pòtas per far véser sas dents (can) ; respondre sus un ton agre. Son mesprètz m'a rebotinhat. Aquel can rebotinha cada còp que lo cat se sarra. rebotinhar (se) : se reganhar / se metre en colèra. rebotir (v. tr. e intr.) : regassar los uèlhs (los dubrir en grand) Rebotís los uèlhs coma un duganèl. rebotir (se) : agachar amb colèra ; se reganhar. rebotit, -ida adj, cf Ubaud Dicort : v. rebotinhaire. (v. TdF jos ‘reboutignaire’) rebotonar (v. tr.) : tornar botonar. rebraç : A doble rebraç : al gra pus fòrt. (v. TdF ‘rebras’) rebraçar (se) : levar lo braç contra q.q. ; se revoltar. rebracejar (v. intr.) : tornar bracejar. rebram : resclantiment d'un bram. rebrèc : rafatum ; pelhas ; escòrbi / frucha malvenguda. Èstre de rebrèc, être au rebut. Es pas de rebrèc, ce n’est pas du rebut. (v. Ubaud Dicort e TdF ‘rebrè’) rebrèca : deca / tara. rebregar (v. tr.) : amochelar / agorrufar ;
fregar ; rebussar ; bresar. « rebrembar » : v. remembrar. rebrica nf, cf Ubaud Dicort : « réplique
impertinente, répartie vive » TdF rebricaire, -aira
n, cf Ubaud Dicort : « raisonneur, euse,
v. arrogant » (v. TdF) rebricar v, cf Ubaud Dicort : « v intr et tr, répliquer insolemment,
riposter » TdF rebricatge nm, cf Ubaud Dicort : « action de
riposter,v. rebecadura » (v.
TdF) rebridar (v. tr.) : tornar bridar. rebroada v, cf Ubaud Dicort : « rebuffade, mauvais
accueil » TdF rebroar v, cf Ubaud Dicort : « v tr,
rabrouer, rebuter, relancer » TdF rebrodar (v. tr.) : tornar brodar. rebrofar v, cf Ubaud Dicort :
« v intr, pouffer de rire » TdF rebrolhar [ / rebrolhonar] / rebrulhar, cf Ubaud Dicort (v.
intr.) : tornar borronar ; tornar brotar. (v. TdF jos ‘rebruia’) rebronda : sason de la rebrondada. rebrondada : accion o resulta de rebrondar. rebrondaire, -aira : persona que rebronda. rebrondar (v. tr. e intr.) : podar ; magencar ; rebugar ; escapiar ; recurar un arbre (far de brost / far de rama) Rebrondar un arbre èra un trabalh que m'agradava. rebrondatge : accion o resulta de rebrondar. rebrondilhas nf pl / rebrondum nm sg : podilhas (resulta del rebrondatge) Las fedas son golardas de rebrondilhas. rebronhir (v. intr.) : brúnher / brunhir /
bronzinar. Los tavans rebronhisson dins la calorassa d'estiu. rebrós : calhada salada e pebrada ; mena de peral prestit bravament agrolós. La Constança vièlha nos balhada totjorn de rebrós. rebrossa nf, cf Ubaud Dicort :
« mésaventure » TdF rebrossar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, rebrousser » TdF Rebrossar camin, rebrousser chemin. (v. TdF) A rebrossa pel, à rebrousse-poil. (v. TdF) rebrot : brota que buta al pè d'un arbre. Los rebrots val mai los copar. rebrotada : mata de rebrots. Cal pas crentar de suprimir las rebrotadas. rebrotar [ / rebrotir] , cf Ubaud Dicort (v.
intr.) : tornar brotar (tornar far de brotas). (v. TdF jos ‘rebrouta’) rebrotum nm
sing : los rebrots en general. rebrugar (v. intr.) : tornar borronar ; tornar
brotar. De còps, a la davalada, d'arbres tenon rebrugat. rebrulhar v : v. rebrolhar. rebrusir (v. intr.) : tornar brusir. rebrutlar (v. intr.) : tornar distillar (R. V, 278) l'aigardent. rebuc : fauçon per rebugar. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|