|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
portalon : portanèl / portanèla. portalona : mena de castanha. pòrtalumetas nm, cf Ubaud Dicort : « petit vase où
l’on met les allumettes » TdF ‘porto-alumeto’ pòrtamaça nm (arc.) : macièr (persona que portava la maça, autres còps, a l'ocasion d'una ceremoniá) pòrtamalaür nm / pòrtamalur (abs. Dicort) : sortilègi / malsòrt, « porte-malheur » (Rapin). pòrtamantèl : aplech per i penjar los mantèls. pòrtameca nm, cf Ubaud Dicort : « lamperon, v. mechairon ;
gâte-bout, binet, v. esparnhe » (v. TdF jos ‘porto-mecho’) portament [pòrtament] nm / portatge (v. portatge 1): accion de portar o de se portar, « état de santé » TdF ‘pourtamen’. pòrtamina nm, cf Ubaud Dicort : « porte-mine » (Rapin) pòrtamissal : aplech per metre a posita lo missal de la messa. pòrtamochetas nm, cf Ubaud Dicort : « porte-mouchettes » TdF ‘porto-moucheto’ pòrtamoneda : mena de borsa per i reclamar las pèças de moneda. pòrtamòrs nm, cf Ubaud Dicort : « porte-mors » TdF ‘porto-mors’ pòrtamortièr : aucèl de maçon. pòrta mosca (abs. Dicort) (plt.) : (Ophrys
muscifera) pòrtamosqueton nm, cf Ubaud Dicort :
« porte-mousqueton » TdF ‘porto-mousquetoun’ pòrtamostacha nm, cf Ubaud Dicort : « la partie du visage qui
porte la moustache » TdF ‘porto-moustacho’ pòrtamòstra nm, cf Ubaud Dicort : « porte-montre » TdF ‘porto-mostro’ pòrtamusica nm, cf Ubaud Dicort : « porte-musique » (Per
Noste) portanatge nm : v. portatge 2. portanèl nm, portanèla (v. portanèla) : obertura vitrada dins una pòrta, « guichet ; demi-porte » TdF jos ‘pourtanèu’. portanèla nf, cf Ubaud Dicort : « petite porte, v. portèla » (v. TdF) portanha : çò portat (t. a.) ; accion de se portar los uns los autres ; portadura de feme plena ; ponduda d'uòus dins una sason ; vianda culhida ; trabalh de far. Una portanha de lapinons. Una portanha d'uòus. Una portanha de trufets. Ai facha ma portanha. portanièr nm, -ièira : persona que levava los dreches d' intrada a la pòrta de la vila. portant 1, -a adj, cf Ubaud Dicort : « portant,
ante » TdF ‘pourtant’ Ben/Plan
portant, bien
portant. Mal portant, mal portant.. (v. TdF) portant 2 nm :
« (anneau
de chaise à porteur ; anse d’un coffre ; portant
d’aimant ; châssis de théâtre)
portant » (Rapin) ; çò portat. Lo portant d'una soca de
rasims. Los portants d’una soca, les coursons d’un cep. (v. TdF jos ‘pourtant’) pòrtaolièira nm, cf Ubaud Dicort : « porte-huilier » TdF ‘porto-ouliero’ Faire lo pòrtaolièira, se dit d’un cavalier qui
donne le bras à deux dames. (v. TdF) pòrtapan nm, cf Ubaud Dicort : « porteur de pain,
pourvoyeur » TdF pòrtapanièr nm, cf Ubaud Dicort : « porteur de
paniers » (L. 304) pòrta-pan-senhat nm, cf Ubaud Dicort : « porteur de pain
bénit » TdF ‘porto-pan’ pòrtapaquets nm, cf Ubaud Dicort : « entremetteur immoral,
rapporteur, espion » TdF
‘porto-paquet’ pòrtaparapluèjas nm, cf Ubaud Dicort :
« porte-parapluies » (Rapin) pòrtaparaula nm : persona que parla al nom d'un ensemble. Pòrtaparaula d'un
sindicat. Pòrtaparaula d'un
partit politic. pòrtapaur adj inv, cf Ubaud Dicort : « effrayant, -e » (Per
Noste) pòrtapeisson nm, cf Ubaud Dicort : « chasse-marée, bateau
dans lequel on verse le poisson pris, à la pêche au
thon » TdF ‘porto-peissoun’ pòrtapica nm, cf Ubaud Dicort : « personnage qui porte une
pique, v. piquièr ; rouannette, instrument de
charpentier » (v. TdF ‘porto-pico’) pòrtapinta (a -) loc adv, cf Ubaud Dicort : « vente par bouteilles » (Alibert) Vendre son vin a pòrtapinta, vendre son vin au
détail » (v. TdF ‘porto-pinto (a)’ e jos
‘pot 1’) ; pòrtaplat nm : aplech per pausar los plats sus la taula, « porte-assiette » TdF ‘porto-plat’. pòrtaplomb nm, cf Ubaud Dicort : « (t. technique) fil
à plomb » (Palay ‘porte-ploum’) pòrtapluma : ancian aplech per escriure. pòrtapremsa nm, cf Ubaud Dicort : « porte-presse, meuble de
relieur et de papetier » TdF ‘porto-prèsso’ portar (v. tr.) : sosténer ; carrejar ; transmetre ; se cargar ; esperar (en parlant d'una femna prens) ; èsser plena (en parlant d'una feme) ; èsser pausat sus / s'apevar sus ; cobrir una distància ; getar una bòla en l'aire per la far tombar sus una autra, sens que redòle. Los pilars pòrtan la vòuta. Portar d'argent a la banca. Pòrta una vèsta
nòva. Portar de bonas
novèlas. Portar un nenon. Portar de canhons, de
catons... Aquela fusta pòrta pas plan. Bòla portada. Lo meu fusil pòrta pas luènh. Portar la barba. Portar vergonha. Portar enveja. Portar tòrt. Portar socors. Portar un còp a q.q. Portar a cabramòrta, a
pelharòt. Lo baromètre pòrta la pluèja. O portaràs pas luènh, te'n respondi ! portar (se) v pron : « se
porter ; briguer un charge publique, présenter sa
candidature » TdF jos ‘pourta’ Se portar plan : anar plan. Se portar malaut. Se portar deputat : se presentar de deputat. Se portar cap a la gara : anar cap a la gara. pòrtaranha nm (plt.) : (Ophrys aranifera) pòrtarespècte nm, cf Ubaud Dicort : « porte-respect (arme,
bâton, etc...) » (v. Rapin). (v. castigafòl) Aquò’s pòrtarespècte, cela donne de la considération. (v. TdF ‘porto-respèt’) pòrta-revistas (pòrtarevistas) nm : mòble pichonèl per i pausar las revistas. portariá : carga de portièr dins un convent ; lòtja de portièr. pòrtaromana nm, cf Ubaud Dicort : « enfant qui porte la romaine
d’un peseur public » TdF ‘porto-roumano’ portarós, -osa adj, cf Ubaud Dicort : « trouble, dont la lie ne
s’est pas déposée, en parlant d’un
liquide » TdF ‘pourtarous’ pòrtasabon nm, cf Ubaud Dicort : « porte-savon » (v.
Rapin) pòrtaservietas nm, cf Ubaud Dicort :
« porte-serviettes » (v. Laus) pòrtataula nm, cf Ubaud Dicort : « t. de tisserand,
traverse qui porte les martinets »
TdF ‘porto-taulo’ portatge 1 nm : « portage, action
de porter » TdF ‘pourtage’.
portatge 2 (v. L. 304) /
portanatge : drech d'intrada endacòm. pòrtatinal : carrejaire de vendémia. pòrtatiu, -iva adj, cf Ubaud Dicort : « portatif, ive ; qui ordinairement porte du fruit, en parlant d’un arbre » TdF ‘’ pòrtatraches nm : pèça dels arnesques d'un ase, d'un muòl, d'un caval. pòrtaveire nm, cf Ubaud Dicort : « partie d’une lampe qui
porte le verre » TdF pòrtavent nm, cf Ubaud Dicort : « porte-vent, partie
d’un orgue ou d’une musette » TdF pòrtavions nm, cf Ubaud Dicort : « (mar.)
porte-avions » (Laus) pòrtavista (m.) : aplech per i véser
pus luènh e pus fin. Amb un pòrtavista las planetas se veson melhor. pòrtavitra [pòrtavitras, cf Ubaud Dicort] (m.) : aplech de vitrièr per portar de vitras. |
|
pòrta-vitra (f.) (Alibert ;
abs. Dicort) : pòrta
vitrada. (v. pòrta-fenèstra) pòrtavotz : aplech per que la votz pòrte pus luènh. portegue nm, cf Ubaud Dicort :
« portique, v. pòrge, portic » (v. TdF) portèla nf : pòrta pichonèla dins una pus bèla ; « porte pratiquée à côté d’une porte cochère ; guichet, v. portanèla » (v. TdF ‘pourtello’). pòrtentòrca [pòrtaentòrcha] nm : persona que pòrta l'entòrca d'un desfilat. pòrtespasa [pòrtaespasa] nm : cencha que pòrta l'espasa. pòrtesperon [pòrtaesperon] nm : correja de cuèr per manténer un esperon. pòrtestendard [pòrtaestendard] nm : persona que pòrta un estendard. pòrtestrieu (abs. Dicort) : correja que pòrta l'anèla de metal que lo cavalièr i engulha son pè. (v. pòrtaestrius) portet nm : (pichon pòrt 2), cf Ubaud Dicort. porteta nf, cf Ubaud Dicort :
« petite porte, v. portisson » (v. TdF) portic nm : espaci cobèrt e amb colomnas, a l'intrada d'un edifici somptuós, d'un temple... portica nf : jompet / trantola / balançador / balançadoira. porticar (v. tr.) : balançar q.q. amb la balançadoira. porticar (se) : se balançar amb la balançadoira. portièira nf : pòrta de veitura. portièr, -ièira n : persona en carga de la pòrta d'un convent ; « portier, -ière » TdF. portilhon nm, cf Ubaud Dicort :
« petit port, petit passage » TdF. (v.
pòrt 2) portisson nm : « petite porte qui s’ouvre dans une plus grande », portanèl d'airal public per demandar d'entresenhas, per pagar, per prene sa bilheta... ; abanspropaus. (v. TdF jos ‘pourtissèu’) pòrto
nm, cf Ubaud Dicort :
« (vin) porto » (Rapin) portolan nm :
v. portulan. porton nm (v. Ubaud Dicort e Alibert) : mièja semal (compòrta) de rasim o de vin. portuari, -ària adj, cf Ubaud Dicort : « portuaire » (Laus) Portugal : nom de país d'Euròpa. portugués [ / portugalés (v. Ubaud Dicort e TdF)], -esa : de Portugal ; relatiu, -iva a Portugal. portulaga (abs. Dicort) (plt.) : porpièr / camba de pol (Portulaca oleracea) (v. bordolaiga) portulan (Laus) ~ portolan (Per Noste) nm (v. Ubaud Dicort Errata web) : « portulan, ancien livre qui contient la description
des ports de mer et des côtes » TdF ‘pourtulan’ pos nm : butada / butal ; còp ;
macadura. (# potz) D’un
pos, d’un élan, d’une
impulsion. (v. Ubaud Dicort e TdF jos
‘pous 2’) De pos a, vers. (v.
Ubaud Dicort e Alibert) posa : recipient per posar d'aiga. posaca : excavacion dins la tèrra per reculhir las aigas usadas, las aigas de pluèja, la pissanha del bestial d'una bòria. posada : çò posat dins un còp. posadís, -issa : que pòt èsser posat, -ada. posadoira : aisina per posar quicòm (t. a.) posador : ferrat per posar d'aiga ; airal de ribièira que i se posa d'aiga ; culhièr marguelong per posar d'òli. posaire nm (v. Ubaud Dicort e TdF) : recipient per posar ; esclòp de ròda idraulica ; asenada / falsa nòta (s. p. e s. f.) / cagada. posal : ferrat de potz ; mena de filat perpendicular tibat a l'embocadura d'un estanh ; anèla de suspension de ferrat. posandièr 1 nm (abs. TdF) : òme que cura de poses. (v. posatièr) posandièr 2, -ièira n, cf Ubaud Dicort : persona que
posa d'aiga ; « qui va puiser de
l’eau » TdF. posar (v. tr.) : tirar d'aiga d'un potz ; prene un liquid amb un recipient ; prene / empruntar. Posar d'aiga. Posar d'idèas endacòm. posaraca nf, cf Ubaud Dicort : « roue hydraulique, noria, puits à roue, machine dont on se sert dans le Midi pour les irrigations, v. potz rodièr » (v. TdF ‘poso-raco’) ; potz a bascula (Alibert). posatge nm, cf Ubaud Dicort :
« puisage » (Rapin) posatièr nm, cf Ubaud Dicort : « puisatier » (Rapin) posc 1 nm : bruma / polverina / laganha (pluèja fina) posc 2, -a adj (v. Ubaud Dicort e TdF ‘pousc
2’) : que s'enfusca aisidament ; susceptible, -a. (v. mosquet 1). (# posque) posca : polverum ; bruma / polverina /
laganha. v. pus naut. poscada / poscarada [poscarrada (v. Ubaud Dicort e TdF)] nf : ondada de pluèja fina. poscar (v. tr. e intr.) : brumar / posquinejar v. pus bas. poscarrada nf : v. poscada. posclau nm, cf Ubaud Dicort :
« poisson connu à Toulouse ? » TdF poscós, -osa : polverós, -osa (plen de posca, que fa de posca) « poselha » : v. polelha. posenca nf, cf Ubaud Dicort :
« hutte où les pêcheurs serrent leurs engins de
pêche, à Marseille » TdF poset nm, cf Ubaud Dicort :
« petit puits, petit réservoir, petit creux ; petit
seau en bois pour puiser le petit-lait » TdF poseta nf, cf Ubaud Dicort :
« ustensile servant à prendre de l’eau dans le broc,
v. caceta » (v. TdF) posicion : biais de se téner ; situacion de quicòm o de q.q. ; emplaçament ocupat per una armada ; opinion de q.q. sus un problèma ; situacion sociala ; punt del cèl, de la tèrra, d'un continent... que i se tròba un astre, un país, una vila... posicionador nm : (fisica)
« positionneur » (v. Ubaud Dicc. scient. p. 271) posicionaira (abs. Dicort) : maquina de comptabilitat. posicional, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« (math.) positionnel,-elle » posicionament : accion o resulta de posicionar. posicionar (v. tr.) : metre en plaça ; indicar la posicion de. posicionar (se) : se metre en posicion de ; prene posicion. posicionista (m. e f.) : emplegat de banca a la posicion dels comptes) posidònia nf, cf Ubaud Dicort : « (bot.)
posidonie » posita nf, cf Ubaud Dicort :
« quantité de marchandises ou de denrées à
vendre, partie, lot plus ou moins considérable,
récolte » TdF posita (a -) (loc. adv.) : a portada / plan plaçat ; a propaus. Soi pas a posita. Aquò me ven pas ges a posita. posita de (a -) loc prep, cf
Ubaud Dicort : « à
la convenance de » (Alibert) positiu 1, -iva : escrich, prescrich, -a (per oposicion a natural) ; basat, -ada sus quicòm de segur ; segur, -a ; realista (m. e f.); que pensa, que parla, qu'escriu, qu'òbra favorablament. Drech positiu e drech natural. Filosofia positiva. Punt de vista positiu. Persona positiva. positiu 2 nm, cf Ubaud Dicort :
« (orgue) positif » (Per
Noste) positivament : d'un biais positiu. positivisme : sistèma filosofic basat son que sus l'experiéncia. positivista adj e n (m. e f.) : disciple del positivisme. positivitat nf, cf Ubaud Dicort :
« positivité » (Rapin) positon nm : (fisica)
« positon » (v. Ubaud Dicc. scient. p. 271) posologia nf, cf Ubaud Dicort :
« posologie » (Rapin) posque, posca adj, cf Ubaud Dicort :
« aigre, qui commence à s’aigrir » TdF (v. agrinèl). (# posc) posquejament nm, cf Ubaud Dicort :
« poudroiement » (Laus). (v. polsejament) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|