|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
past nm (arc.) : « pâtée, v. papòla » ; mangisca / mangilha / manjar / noiridura. (v. TdF) ; pastís de pòrc / graton. v. graton pasta : aprestatge alimentari a basa de farina prestida dins un liquid (t. a.) ; substància solida, mòuta o polverizada, prestida dins un liquid. Pasta per far de macarònis. Pasta de papièr. pastada : accion o resulta de pastar quicòm ; quantitat de farina, de mortièr, de trufas bolidas, de formatge... pastats. Pastada de codonhs. Pastada pels pòrcs. pastador nm : airal que i se pasta, « boulangerie, fournil, v. prestidor » (v. TdF). pastagarrolhàs nm, cf Ubaud Dicort : « celui qui patauge dans les
flaques d’eau ; jocrisse » TdF ‘pasto-garouias’ pastaira (abs. Dicort ; mas v. pastaire) (adj. e subs.) : prestidor
/ pastièira / mag ; filha o femna que pasta. pastairada : doblet de pastada. pastaire, -aira [~ -airitz] n : persona que pasta, « pétrisseur, euse »
; mitron (obrièr fornièr) ; bardièr (obrièr
briquetièr) ;
« pétrin, huche, v. mastra,
pestrin » (v. TdF) pastamessorgas [pastamessòrga, cf Ubaud Dicort] nm : impostor (lat.), « forgeur de mensonge » TdF ‘pasto-messorgo’ ; escais del diable. pastamortièr : rabòt de maçon per pastar lo mortièr. pastandièira nf (v. Ubaud Dicort e TdF jos
‘pastarié’) : fornariá. pastar (v. tr.) : prestir (mudar en pasta) ; trabalhar la pasta per far de pan ; trabalhar tota mena de pasta. Pastar d'argila. Pastar de cera. pastar (se) : se mudar en pasta. Plòu talament que la tèrra se pasta. pastariá : airal, botiga, ostal de fornièr. pastaròt nm, cf Ubaud Dicort : « galimafrée, pot
pourri, v. mortairòl 2 ; galimatias, brouillamini,
tripotage, bavardage ; pâtée » (v. TdF) pastasinhòla nf : tèrra riala pastada. pastassa nf, cf Ubaud Dicort :
« grosse pâte, mauvaise pâte ; personne bonnasse » TdF pastatge : accion de pastar. pastèca (plt.) : (Cucurbita citrullus) ; t. tecn. de mar. : carrèla / poleja / polelha ; femna gorrina. pastejar (v. intr. e tr.) : semblar de pasta ; pastar ; se pastar, « se détremper ; patrouiller, v. fangassejar » (v. TdF) ; chaspar / palpar. La tèrra pasteja, qu'a tròp plogut. « Patrona, la patrona, te pastegi d'amor » J.B. pastejar (se) : quitar pas de se palpar. pastèl 1 nm : plt. que se'n tirava un colorant blau indi (Isatis
tinctoria) ; Lo pastèl se cultivava dins Cocanha. pastèl 2 nm : pastada ; marc / tortèl (residú de
granas e de frucha oleaginosas) ; matèria trabalhada per far lo veire
; mena de gredon de color ; dessenh fach amb aquel gredon Pastèl de lin. Pastèl de cambe. Pastèl de nose. pastèl 3, -a adj e n (v. Ubaud Dicort) : « importun, une,
fâcheux, euse, glu, en parlant des personnes » TdF ‘pastèu 2’ pastèla : barra / lengòt ; marc / tortèl ; pan de cera verge ; massa pastosa. pastelada nf, cf Ubaud Dicort :
« résidu de la préparation du
pastel ? » (L. 282) pastelar v, cf Ubaud Dicort : « v tr et intr, t.
de verrier, mettre la matière dans les creusets » TdF pastelhon nm, cf Ubaud Dicort :
« marc de noix ; pain de noix pilée ; torchis
pour bâtir » (v. TdF jos ‘pasteloun’) pastelièr, -ièira adj, cf Ubaud Dicort : « à pastel » (v.
çai jos) Molin
pastelier, moulin à pastel. (L.
251) pastelista n (dels dos genres), cf Ubaud Dicort :
« pastelliste » (Per Noste) pastelon nm, cf Ubaud Dicort :
v. pastelhon. pastenaga 1 nf
(plt.) : (Pastinica sativa) ; (P. sylvestris) ; (Daucus carota) ;
(Heracleum) pastenaga bastarda / pastenaga salvatja nf, cf Ubaud Dicort : « carotte sauvage » (v. TdF jos ‘pastenargo-bastardo’) pastenaiga [pastenaga 2 (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘pastenaigo’)] nf : mena de peis (Raia pastinica) pastenal : campat de pastèl. pastenc 1, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« nourricier, nourrissant, fertilisant » (v. TdF ‘pastenc’) pastenc 2 nm : pasquièr / pascatge / pastural. TdF jos ‘pasten’ pastengar (v. intr.) : menar pàisser ; far pàisser. pastequièira : campat de pastècas. pastequièr : plant de pastèca. pasterar (v. tr.) (abs. Dicort, cf Ubaud Dicort p. 156] :
metre la pasta de veire dins los crusòls. (v. pastelar) pastet nm, cf Ubaud Dicort :
« bouillie de farine d’ers ; tourteau » (v. TdF) pasticar / pastingar (v. intr. e tr.) : mastrolhar ; patrolhar ; pastissar / pastissejar ; « fouler aux pieds » (v. TdF jos ‘pastinga’). pastiche nm, cf Ubaud Dicort :
« pastiche » (Rapin) pasticlau nm : pasta d'argila o de fanga que los dròlles fan espetar contra una paret. pastièira nf : « lieu où l’on pêtrit, boulangerie » ; prestidor / mag ; « tombereau pour la vendange » (v. TdF). pastieirada : contengut d'una pastièira, d'una mag. pastifasti (abs. Dicort) : patrifassi. v. patrifassi. pastilha : trocilhon de pasta, aromatizada o pas, que se chuca o s'engolís. pastilhat, -ada adj, cf Ubaud Dicort :
« diapré, moucheté, chiné, -e ; (fleuret)
moucheté » (Per Noste) pastilhatge nm, cf Ubaud Dicort :
« pastillage, petites figures de sucre » TdF ‘pastihage’ pastinaga (plt.) : blat del diable (Echinaria
capitata) pastingar v : v. pasticar. pastis [pastís] nm : pàtus ; past / pasta / pastisson de carn ; bolida espessa ; situacion enrambolhada ; liquor anisada ; emplastre ; enrambolh ; pastissariá en general ; aperetiu anisat ; mena de cocorda (Cucurbita melopepo)I ; imitacion (t. a.) [v. pastiche] Menar lo bestial al pastis. Se manjar de pastis de
lèbre. Se trobar dins un brave
pastis. Se beure un brave pastis. pastissaire, -aira (~ -airitz) n, cf Ubaud Dicort : « patineur, euse [v. jos pastissar], qui patrouille, qui brouille,
qui fait des médisances ; mauvais peintre, décorateur de
mauvais goût » TdF pastissar (v. tr. e intr.) : pasticar v. pus naut. ; subrecargar de colors ; patricolar / patricolejar ; chaspar / pastejar / patejar / patinar (tocar amb las mans) |
|
pastissariá : pastis / pasta sucrada cuècha al forn (t. a.) ; « confusion ; surcharge d’ornements, de broderie, de couleur ; patrouillis » ; chaspatge / chapotatge « tripotage, faux rapport, v. patricòt » (v. TdF). pastissejaire, -aira (~ -airitz) n, cf Ubaud Dicort : v. pastissaire. (v. TdF jos ‘pastissaire’) pastissejar : frequentatiu de pastissar. (v. TdF jos ‘pastissa’) pastissièr 1, -ièira n : persona que fa de pastissariá ;. Es un pastissièr de primièira (t. a.) pastissièr 2, -ièira n e adj (v. Ubaud Dicort) : persona
que chaspa, que pasteja, que patina amb las mans ; « tripotier, chipotier, ière, brouillon,
onne, bredouilleux, euse » TdF
jos
‘pastissié’ pastisson : pichon pastis de carn ; pastissariá pichona ; maura / truèja / pòrca (tròç de laurada mancada) ; mena de cocorda : (Cucurbita melopepo) pastissona nf, cf Ubaud Dicort :
« pâtissière, marchande de petits
pâtés » TdF pastòcha nf, cf Ubaud Dicort : « sornette, faribole, conte de
veillée » TdF pastoira : bardis / tàpia (paret de tèrra mesclada de brugas) ; rassièr / pèira rassièira. pastoirassa nf, cf Ubaud Dicort :
« grosse pierre brute »
TdF pastoireta nf, cf Ubaud Dicort :
« blocage, petit moellon » TdF pastolh / pastrolh : patolh / patrolh ; embarràs / confusion ; mortièr ; petòfia / pachaca ; bescantatge / maldisença. Aprestar de pastolh : far de mortièr. pastolhar / pastrolhar v, cf Ubaud Dicort : « v intr et tr, patrouiller, patauger, patiner ; cancaner,
médire » (v. TdF jos ‘pastouia’). (v. patolhar) pastolhièr ~ pastrolhièr,
-ièira adj e n, cf Ubaud Dicort : « cancanier,
ière » TdF ‘pastouié’ pastolhós, -osa adj, cf Ubaud Dicort : « boueux, euse » TdF ‘pastouious’ paston nm : blòc de pasta ; « levain, v. levam ; quantité de mortier que l’on corroie à la fois ; tas de mortier ; bloc de terre que le potier met sur la roue ; patrouillis » (v. TdF). pastonar (v. tr. e intr.) : copar la pasta en pastons ; « mettre la pâte sur couche » TdF. pastonejar v, cf Ubaud Dicort :
v. pastonar. (v. TdF jos ‘pastouna’) pastor 1 nm : ministre del culte protestant. pastor 2 / pastre nm : persona que fa pàisser lo bestial. pastora / pastra nf : femenin de pastor e de pastre. pastoral, -a adj : relatiu, -iva a la vida dels pastres ; relatiu, -iva a la vida espirituala. Roman pastoral. Vida pastorala. Organizacion pastorala d'una diocèsi. pastorala nf : pèça que sos personatges son de pastres o de pastoras ; pèça de musica relativa a la vida pastorala. pastoralament (abs. Dicort) : en bon pastre. pastoralisme
nm, cf Ubaud Dicort :
« pastoralisme » (Per Noste) pastorejar / pastrejar (v. pastrejar) v : « v tr, faire paître, v. pasturar »
(v. TdF ‘pastoureja’). (v. intr.) far lo pastre, far la pastra (v. pastrejar). pastorèl, -a n : pastre jove, pastra jove. pastorèla nf : mena d'aucèl (Motacilla alba) ; « églogue,
idylle, genre de poésie cultivée par les Troubadours,
consistant en un dialogue railleur entre le poète et une
bergère » TdF. pastorelejar v, cf Ubaud Dicort :
(v. pastorèla) pastorelet nm, cf Ubaud Dicort :
« jeune pastoureau, joli petit berger » TdF pastoreleta nf, cf Ubaud Dicort :
« jeune pastourelle ; bergeronnette, oiseau qui suit les
troupeaux » TdF pastorelona nf, cf Ubaud Dicort :
(v. pastoreleta) pastoressa nf, cf Ubaud Dicort :
v.
pestoressa. (v. L. 292) pastoret nm, cf Ubaud Dicort :
« petit pasteur, bergerot, v. pastrilhon » (v. TdF ‘pastouret’) pastoreta nf, cf Ubaud Dicort :
« petite bergère, bergerette, v. bergieireta » (v. TdF ‘pastoureto’) pastorizacion : accion o resulta de pastorizar. pastorizar (v. tr.) : portar d'unas substàncias alimentàrias a una temperatura de 75 a 85°C per tuar los micròbis sens cambiar lo gost ni far perir las vitaminas. Lach pastorizat. Cervesa pastorizada. pastós, -osa : que fa pasta ; que revèrta de pasta ; qu'empasta la boca. Vin pastós. Lenga pastosa. Boca pastosa. Votz pastosa. Estil pastós. Discors pastós. pastra nf : pastora. (v. pastressa) pastrar (v. intr.) : èsser pastre, -a ; cortejar una pastra. Anar pastrar : anar cortejar una pastra quand garda. pastràs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « pâtre grossier, berger brutal, grosse
bergère ; lourdaud, pitaud, aude » TdF pastratge : adoracion dels pastres per Nadal. (v. TdF) pastre nm (v. TdF)
: pastor. v. pus naut. pastrejar v , cf Ubaud Dicort : « v intr, faire le berger, mener la vie pastorale » TdF. pastrejar : v. pastorejar. pastrenc, -a adj, cf Ubaud Dicort : « des bergers,
relatif aux pâtres, v. pastoral »
(v. TdF) pastressa / pastoressa : pastra / pastora. v. pus naut. pastressona nf, cf Ubaud Dicort :
« petite bergère, v. pastoreleta » (v. TdF) pastreta nf, cf Ubaud Dicort :
v. pastressa. (v. TdF jos ‘pastresso’) pastrilha nf sing : los pastres en general. pastrilhon [, -a n] / pastrisson nm, cf Ubaud Dicort : pastorèl. pastrolh nm : v. pastolh. pastrolhar v : v. pastolhar. pastrolhièr, -ièira adj e n : v. pastolhièr. pastron, -a n, cf Ubaud Dicort :
« jeune pâtre, pastoureau, pastourelle » TdF pastronàs, -assa n, cf Ubaud Dicort : (v. pastron e -ÀS) pastronejar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, être
berger, garder quelques moutons » TdF pastronèl, -a n, cf Ubaud Dicort : (v. pastron, -a) pastròta nf, cf Ubaud Dicort : (v. pastreta) pastura : fen (èrba seca) Far tombar la pastura al bestial. pasturador, -doira adj, cf Ubaud Dicort : « qui sert à
pâturer, à fourrager » TdF Panièr pasturador, grand panier pour le fourrage. (v. TdF) pasturaire nm (v. Ubaud Dicort e. Fettuciari), -aira : mercant de fen. pastural : airal per far pàisser lo
bestial. pasturar [ ~ pasturgar] (v. intr.) : pàisser. |
|
|
|
|
|
|