past nm (arc.) : « pâtée, v. papòla » ; mangisca / mangilha / manjar / noiridura. (v. TdF) ; pastís de pòrc / graton. v. graton

pasta : aprestatge alimentari a basa de farina prestida dins un liquid (t. a.) ; substància solida, mòuta o polverizada, prestida dins un liquid.

Pasta per far de macarònis.

Pasta de papièr.

pastada : accion o resulta de pastar quicòm ; quantitat de farina, de mortièr, de trufas bolidas, de formatge... pastats.

Pastada de codonhs.

Pastada pels pòrcs.

pastador nm : airal que i se pasta, « boulangerie, fournil, v. prestidor » (v. TdF).

pastagarrolhàs nm, cf Ubaud Dicort : « celui qui patauge dans les flaques d’eau ; jocrisse » TdF ‘pasto-garouias’

pastaira (abs. Dicort ; mas v. pastaire) (adj. e subs.) : prestidor / pastièira / mag ; filha o femna que pasta.

pastairada : doblet de pastada.

pastaire, -aira [~ -airitz] n : persona que pasta, « pétrisseur, euse » ; mitron (obrièr fornièr) ; bardièr (obrièr briquetièr) ; « pétrin, huche, v. mastra, pestrin » (v. TdF)

pastamessorgas [pastamessòrga, cf Ubaud Dicort] nm : impostor (lat.), « forgeur de mensonge » TdF ‘pasto-messorgo’ ; escais del diable.

pastamortièr : rabòt de maçon per pastar lo mortièr.

pastandièira nf (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘pastarié’) : fornariá.

pastar (v. tr.) : prestir (mudar en pasta) ; trabalhar la pasta per far de pan ; trabalhar tota mena de pasta.

Pastar d'argila.

Pastar de cera.

pastar (se) : se mudar en pasta.

Plòu talament que la tèrra se pasta.

pastariá : airal, botiga, ostal de fornièr.

pastaròt nm, cf Ubaud Dicort : « galimafrée, pot pourri, v. mortairòl 2 ; galimatias, brouillamini, tripotage, bavardage ; pâtée » (v. TdF)

pastasinhòla nf : tèrra riala pastada.

pastassa nf, cf Ubaud Dicort : « grosse pâte, mauvaise pâte ; personne bonnasse » TdF

pastatge : accion de pastar.

pastèca (plt.) : (Cucurbita citrullus) ; t. tecn. de mar. : carrèla / poleja / polelha ; femna gorrina.

pastejar (v. intr. e tr.) : semblar de pasta ; pastar ; se pastar, « se détremper ; patrouiller, v. fangassejar » (v. TdF) ; chaspar / palpar.

La tèrra pasteja, qu'a tròp plogut.

« Patrona, la patrona, te pastegi d'amor » J.B.

pastejar (se) : quitar pas de se palpar.

pastèl 1 nm : plt. que se'n tirava un colorant blau indi (Isatis tinctoria) ;

Lo pastèl se cultivava dins Cocanha.

pastèl 2 nm : pastada ; marc / tortèl (residú de granas e de frucha oleaginosas) ; matèria trabalhada per far lo veire ; mena de gredon de color ; dessenh fach amb aquel gredon

Pastèl de lin.

Pastèl de cambe.

Pastèl de nose.

pastèl 3, -a adj e n (v. Ubaud Dicort) : « importun, une, fâcheux, euse, glu, en parlant des personnes » TdF ‘pastèu 2’

pastèla : barra / lengòt ; marc / tortèl ; pan de cera verge ; massa pastosa.

pastelada nf, cf Ubaud Dicort : « résidu de la préparation du pastel ? » (L. 282)

pastelar v, cf Ubaud Dicort : « v tr et intr, t. de verrier, mettre la matière dans les creusets » TdF

pastelhon nm, cf Ubaud Dicort : « marc de noix ; pain de noix pilée ; torchis pour bâtir » (v. TdF jos ‘pasteloun’)

pastelièr, -ièira adj, cf Ubaud Dicort : « à pastel » (v. çai jos)

Molin pastelier, moulin à pastel. (L. 251)

pastelista n (dels dos genres), cf Ubaud Dicort : « pastelliste » (Per Noste)

pastelon nm, cf Ubaud Dicort : v. pastelhon.

pastenaga 1 nf (plt.) : (Pastinica sativa) ; (P. sylvestris) ; (Daucus carota) ; (Heracleum)

pastenaga bastarda / pastenaga salvatja nf, cf Ubaud Dicort : « carotte sauvage » (v. TdF jos ‘pastenargo-bastardo’)

pastenaiga [pastenaga 2 (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘pastenaigo’)] nf : mena de peis (Raia pastinica)

pastenal : campat de pastèl.

pastenc 1, -a adj, cf Ubaud Dicort : « nourricier, nourrissant, fertilisant » (v. TdF ‘pastenc’)

pastenc 2 nm : pasquièr / pascatge / pastural. TdF jos ‘pasten’

pastengar (v. intr.) : menar pàisser ; far pàisser.

pastequièira : campat de pastècas.

pastequièr : plant de pastèca.

pasterar (v. tr.) (abs. Dicort, cf Ubaud Dicort p. 156] : metre la pasta de veire dins los crusòls. (v. pastelar)

pastet nm, cf Ubaud Dicort : « bouillie de farine d’ers ; tourteau » (v. TdF)

pasticar / pastingar (v. intr. e tr.) : mastrolhar ; patrolhar ; pastissar / pastissejar ; « fouler aux pieds » (v. TdF jos ‘pastinga’).

pastiche nm, cf Ubaud Dicort : « pastiche » (Rapin)

pasticlau nm : pasta d'argila o de fanga que los dròlles fan espetar contra una paret.

pastièira nf : « lieu où l’on pêtrit, boulangerie » ; prestidor / mag ; « tombereau pour la vendange » (v. TdF).

pastieirada : contengut d'una pastièira, d'una mag.

pastifasti (abs. Dicort) : patrifassi. v. patrifassi.

pastilha : trocilhon de pasta, aromatizada o pas, que se chuca o s'engolís.

pastilhat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « diapré, moucheté, chiné, -e ; (fleuret) moucheté » (Per Noste)

pastilhatge nm, cf Ubaud Dicort : « pastillage, petites figures de sucre » TdF ‘pastihage’

pastinaga (plt.) : blat del diable (Echinaria capitata)

pastingar v : v. pasticar.

pastis [pastís] nm : pàtus ; past / pasta / pastisson de carn ; bolida espessa ; situacion enrambolhada ; liquor anisada ; emplastre ; enrambolh ; pastissariá en general ; aperetiu anisat ; mena de cocorda (Cucurbita melopepo)I ; imitacion (t. a.) [v.  pastiche]

Menar lo bestial al pastis.

Se manjar de pastis de lèbre.

Se trobar dins un brave pastis.

Se beure un brave pastis.

pastissaire, -aira (~ -airitz) n, cf Ubaud Dicort : « patineur, euse [v. jos pastissar], qui patrouille, qui brouille, qui fait des médisances ; mauvais peintre, décorateur de mauvais goût » TdF

pastissar (v. tr. e intr.) : pasticar v. pus naut. ; subrecargar de colors ; patricolar / patricolejar ; chaspar / pastejar / patejar / patinar (tocar amb las mans)

 

 

pastissariá : pastis / pasta sucrada cuècha al forn (t. a.) ; « confusion ; surcharge d’ornements, de broderie, de couleur ; patrouillis » ; chaspatge / chapotatge « tripotage, faux rapport, v. patricòt » (v. TdF).

pastissejaire, -aira (~ -airitz) n, cf Ubaud Dicort : v. pastissaire. (v. TdF jos ‘pastissaire’)

pastissejar : frequentatiu de pastissar. (v. TdF jos ‘pastissa’)

pastissièr 1, -ièira n : persona que fa de pastissariá ;.

Es un pastissièr de primièira (t. a.)

pastissièr 2, -ièira n e adj (v. Ubaud Dicort) : persona que chaspa, que pasteja, que patina amb las mans ;  « tripotier, chipotier, ière, brouillon, onne, bredouilleux, euse » TdF jos ‘pastissié’

pastisson : pichon pastis de carn ; pastissariá pichona ; maura / truèja / pòrca (tròç de laurada mancada) ; mena de cocorda : (Cucurbita melopepo)

pastissona nf, cf Ubaud Dicort : « pâtissière, marchande de petits pâtés » TdF

pastòcha nf, cf Ubaud Dicort : « sornette, faribole, conte de veillée » TdF

pastoira : bardis / tàpia (paret de tèrra mesclada de brugas) ; rassièr / pèira rassièira.

pastoirassa nf, cf Ubaud Dicort : « grosse pierre brute » TdF

pastoireta nf, cf Ubaud Dicort : « blocage, petit moellon » TdF

pastolh / pastrolh : patolh / patrolh ; embarràs / confusion ; mortièr ; petòfia / pachaca ; bescantatge / maldisença.

Aprestar de pastolh : far de mortièr.

pastolhar / pastrolhar v, cf Ubaud Dicort : « v intr et tr, patrouiller, patauger, patiner ; cancaner, médire » (v. TdF jos ‘pastouia’). (v. patolhar)

pastolhièr ~ pastrolhièr, -ièira adj e n, cf Ubaud Dicort : « cancanier, ière » TdF ‘pastouié’

pastolhós, -osa adj, cf Ubaud Dicort : « boueux, euse » TdF ‘pastouious’

paston nm : blòc de pasta ; « levain, v. levam ; quantité de mortier que l’on corroie à la fois ; tas de mortier ; bloc de terre que le potier met sur la roue ; patrouillis » (v. TdF).

pastonar (v. tr. e intr.) : copar la pasta en pastons ; « mettre la pâte sur couche » TdF.

pastonejar v, cf Ubaud Dicort : v. pastonar. (v. TdF jos ‘pastouna’)

pastor 1 nm : ministre del culte protestant.

pastor 2 / pastre nm : persona que fa pàisser lo bestial.

pastora / pastra nf : femenin de pastor e de pastre.

pastoral, -a adj : relatiu, -iva a la vida dels pastres ; relatiu, -iva a la vida espirituala.

Roman pastoral.

Vida pastorala.

Organizacion pastorala d'una diocèsi.

pastorala nf : pèça que sos personatges son de pastres o de pastoras ; pèça de musica relativa a la vida pastorala.

pastoralament (abs. Dicort) : en bon pastre.

pastoralisme nm, cf Ubaud Dicort : « pastoralisme » (Per Noste)

pastorejar / pastrejar (v. pastrejar) : « v tr, faire paître,  v. pasturar » (v. TdF ‘pastoureja’). (v. intr.) far lo pastre, far la pastra (v. pastrejar).

pastorèl, -a n : pastre jove, pastra jove.

pastorèla nf : mena d'aucèl (Motacilla alba) ; « églogue, idylle, genre de poésie cultivée par les Troubadours, consistant en un dialogue railleur entre le poète et une bergère » TdF.

pastorelejar v, cf Ubaud Dicort : (v. pastorèla)

pastorelet nm, cf Ubaud Dicort : « jeune pastoureau, joli petit berger » TdF

pastoreleta nf, cf Ubaud Dicort : « jeune pastourelle ; bergeronnette, oiseau qui suit les troupeaux » TdF

pastorelona nf, cf Ubaud Dicort : (v. pastoreleta)

pastoressa nf, cf Ubaud Dicort : v. pestoressa. (v. L. 292)

pastoret nm, cf Ubaud Dicort : « petit pasteur, bergerot, v. pastrilhon » (v. TdF ‘pastouret’)

pastoreta nf, cf Ubaud Dicort : « petite bergère, bergerette, v. bergieireta » (v. TdF ‘pastoureto’)

pastorizacion : accion o resulta de pastorizar.

pastorizar (v. tr.) : portar d'unas substàncias alimentàrias a una temperatura de 75 a 85°C per tuar los micròbis sens cambiar lo gost ni far perir las vitaminas.

Lach pastorizat.

Cervesa pastorizada.

pastós, -osa : que fa pasta ; que revèrta de pasta ; qu'empasta la boca.

Vin pastós.

Lenga pastosa.

Boca pastosa.

Votz pastosa.

Estil pastós.

Discors pastós.

pastra nf : pastora. (v. pastressa)

pastrar (v. intr.) : èsser pastre, -a ; cortejar una pastra.

Anar pastrar : anar cortejar una pastra quand garda.

pastràs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « pâtre  grossier, berger brutal, grosse bergère ; lourdaud, pitaud, aude » TdF

pastratge : adoracion dels pastres per Nadal. (v. TdF)

pastre nm (v. TdF) : pastor. v. pus naut.

pastrejar v , cf Ubaud Dicort : « v intr, faire le berger, mener la vie pastorale » TdF. pastrejar : v. pastorejar.

pastrenc, -a adj, cf Ubaud Dicort : « des bergers, relatif aux pâtres, v. pastoral » (v. TdF)

pastressa / pastoressa : pastra / pastora. v. pus naut.

pastressona nf, cf Ubaud Dicort : « petite bergère, v. pastoreleta » (v. TdF)

pastreta nf, cf Ubaud Dicort : v. pastressa. (v. TdF jos ‘pastresso’)

pastrilha nf sing : los pastres en general.

pastrilhon [, -a n] / pastrisson nm, cf Ubaud Dicort : pastorèl.

pastrolh nm : v. pastolh.

pastrolhar : v. pastolhar.

pastrolhièr, -ièira adj e : v. pastolhièr.

pastron, -a n, cf Ubaud Dicort : « jeune pâtre, pastoureau, pastourelle » TdF

pastronàs, -assa n, cf Ubaud Dicort : (v. pastron e  -ÀS)

pastronejar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, être berger, garder quelques moutons » TdF

pastronèl, -a n, cf Ubaud Dicort : (v. pastron, -a)

pastròta nf, cf Ubaud Dicort : (v. pastreta)

pastura : fen (èrba seca)

Far tombar la pastura al bestial.

pasturador, -doira adj, cf Ubaud Dicort : « qui sert à pâturer, à fourrager » TdF

Panièr pasturador, grand panier pour le fourrage. (v. TdF)

pasturaire nm (v. Ubaud Dicort e. Fettuciari), -aira : mercant de fen.

pastural : airal per far pàisser lo bestial.

pasturar [ ~ pasturgar] (v. intr.) : pàisser.