|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
manaira nf : pigasson ; pigassa. manairal : margue de flagèl per batre de blat, de peses... (v. manieiral) manairassa nf, cf Ubaud Dicort :
« grosse hache » TdF manaire nm (v. Ubaud Dicort e Alibert), -a : vaquièr, -ièira de vedèlas, d'anoblas, de doblonas... manaireta nf, cf Ubaud Dicort :
« petite hache [v. manaira] » TdF manal, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« à main » (L.
235) (v. manual adj) manar (se) : se tamarir (en parlant del fust o del fustam) manassa nf, cf Ubaud Dicort :
« grosse main, lourde main, large main, vilaine main » TdF manat 1 nm : contengut de la man / ponhada. A manats, à poignées, à pleines mains, en
quantité. (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘manado 1’) manat 2, -ada adj : tamarit, -ida. Fust manat : fust tamarit. manc, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« gauche, en Limousin, v. gauche » (v. TdF) Man manca, main gauche. (v. TdF) manca 1 (f.) : çò que fa defaut ; omission. Una manca de fe. Una manca d'atencion. Èsser de manca : far manca / mancar. Vendrai sens manca : mancarai pas de venir. Per manca de man d'òbra embauchèt de senspapièrs. manca 2 (prep.) (TdF
‘manco 2’ ; abs. Dicort)
: « moins (dans une soustraction [v. mens 2], dans le
décompte de l’heure [v. manco]) » (Laus, Sèrras-Ess.). Son dètz oras manca un quart. Son cinc oras manca tres. mancablament : probable ; mai que probable ; probablament. mancadís, -issa : que se manca, que s'embufa, que s'enfusca aisidament ; malsapiós, -osa. mancaire, -aira adj e n, cf Ubaud Dicort : « celui,
celle qui manque, qui frappe à côté » TdF mancament : accion o resulta de se conformar pas a quicòm de degut ; accion o resulta de mancar al respècte degut. De mancaments, qual n'a pas jamai faches? mançana nf : v. mansana. mancança : defaut ; defectuositat (R. III, 268). mancant, -a : que fa defaut. mancar (v. tr.) : far defaut / far manca (t. a.) ; ometre ; laissar escapar ; capitar pas ; enfuscar / embufar q.q. ; contrariar q.q. ; far quincanèla ; èsser absent. Ai mancat a cabussar (occ.) Ai mancat de cabussar. Ai mancada la lòca. Mancava pas qu'aquò ! Ai plan mancada aquela crompa. Pauc se'n manca. Pauc se'n manquèt. mancar (se) : copar palhas / se desavenir ; s'embufar ; s'enfuscar ; s'enganar. Se son mancats per de guirguilhs. mancat, -ada adj, cf Ubaud Dicort :
« manqué, ée » TdF jos ‘manca’ mancena nf / mancelhi (abs. Dicort) : arnescament. (v. mansana) « mancha » 1 e derivats (fr.) : v. marga. mancha 2 nf, cf Ubaud Dicort :
« soufflet de forge »
(L. 235) Mancha (la -) : region d'Espanha. Don Quijote de la Mancha es una òbra mèstra. mancheta nf, cf Ubaud Dicort :
« manchette » (v. TdF) manchon : cilindre de veire, d'estòfa, de palha... (t. a.) manchonièr : obrièr de veirariá que fa de manchons. manchurar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, ronger, dévorer, v. rosigar » (v. TdF) -MANCIA : forma sufixada del grèc manteia (divinacion) v. quiromancia. Manciet Bernat : grand poèta occitan de Gasconha (1923-2005). mancilhon nm, cf Ubaud Dicort (v. mançana) : correja
de colar de caval, « courroie qui entoure
le collier du limonier et qui reçoit le crochet de la chaîne qui
tient lieu de trait » (Alibert ‘mansilhon’). (v. mansilhons) mancin : bilhòt. mancip nm, cf Ubaud Dicort : « serviteur ;
jeune homme ; employé » (Alibert). mancip / macip : v. macip (non preconizat Dicort). mancipa nf, cf Ubaud Dicort : « jeune fille ;
domestique ; chambrière » (Alibert) mancipeta nf : drolleta. manco (mens) prep e adv, cf Ubaud Dicort :
« moins, excepté ; pas, point, nul, rien ;
seulement » (TdF ‘manco
2’) Una ora manco un quart, une heure moins un quart. (v. TdF) (v. manca 2) Pas manco,
pas seulement. (v. Ubaud Dicort e TdF) Mançon : diminutiu d'Amançon / d'Amanç. mand nm (v. Ubaud Dicort e Alibert) : accion de mandar quicòm o q.q. ; mandadís ; òrdre ; impulsion ; dedicacion finala. Far mand de : far mina de ; menaçar de. mand de (a -) loc prep : « sur le point de,
prêt à » (Alibert) A mand de partir : prèst, -a a partir. manda 1 nf, cf Ubaud Dicort :
« butte, endroit d’où il faut jouer,
d’où il faut jeter » TdF manda 2 nm, cf Ubaud Dicort :
v. mandatièr. (v. TdF jos ‘mandatié’) mandabraç (a -) loc adv, cf Ubaud Dicort : « (t. de paysan), Luchetar
a mandabraç, soulever à force de bras la motte de
terre coupée par la bêche et la jeter devant soi » (v. TdF ‘mando-bras (à)’) mandadís nm : çò mandat (t. a.) ; convocacion. mandador 1 nm (v. Ubaud Dicort e TdF), mandairitz (v. mandaire) : persona que manda o que convòca (Alibert) ; « envoyé, messager ; semonneur de confrérie » TdF ‘mandadou’ ; messièr / messeguièr, -ièira / garda, -essa. mandador 2,
-doira adj : (que pòt èsser
mandat), cf Ubaud Dicort. mandagacha nm, cf Ubaud Dicort :
« valet chargé de convoquer le guet » (L. 235) mandaire, -aira [~ -airitz] n : coma çaisus (mandador 1), « celui, celle qui mande, qui envoie, qui jette ; enfant ou femme que les fourniers envoient chez leurs chalands pour leur dire de pétrir ou de préparer le pain ; messager, semonneur d’enterrement » TdF mandaire’. mandairon, -a n, cf Ubaud Dicort :
« petit garçon, petite fille, qui sert de commissionnaire
au boulanger » TdF ‘mandeiroun’ mandament : anciana letra episcopala de quaresma ; òrdre. mandant nm, -a : persona que manda quicòm. mandar (v. tr.) : enviar ; comandar ; avertir (t. a.) Mandar una letra. Mandar un còp de ponh. Mandar los soldats a l'ataca. Mandar dire que... Mandar
far sucre,
envoyer sur les roses, envoyer promener. (v. Ubaud Dicort e
Brun Glossari Oc-Fr) mandarèl, -a n : persona cargada de convocar (t. a.) (v. TdF ‘mandarello 1’) mandarèla nf : gostar pres dins una aubèrja. Far la mandarèla : beure un còp. |
|
mandarin : ancian naut fonccionari de China ; persona que se pren per q.q. d'important o que trespassa sos dreches ; dialècte parlat a Pekin. mandarina : frucha del mandarinièr. mandarinat nm, cf Ubaud Dicort :
« mandarinat » (Rapin) mandarineta nf, cf Ubaud Dicort :
« mandarine, variété d’orange » TdF mandarinièr (plt.) : (Citrus nobilis) mandat nm : poder, fonccion, mission balhats per q.q. a q.q. mai ; procuracion ; òrdre de pagament ; representacion legala. As pas mandat per far aquò ! Pagar per mandat. mandatar (v. tr.) : balhar mandat a q.q. per far quicòm ; pagar una soma amb un mandat. mandatari, -ària : persona qu'a poder de far quicòm al nom de q.q. mai. mandat-carta
nm, cf Ubaud Dicort :
« mandat-carte » (Laus) mandatge nm, cf Ubaud Dicort :
« action de mander, de prévenir, d’envoyer ;
droit d’avertissement, dû aux fourniers des fours banaux ;
rétribution payée à ceux qui avertissent les chalands
d’un jour » TdF ‘mandage’ mandatièr nm, -ièira : persona que fa de convocacions (t. a.) (v. TdF) mandat-letra, cf Ubaud Dicort :
« mandat-lettre » (Laus) mandatum (lat.) : accion de lavar los pès a dotze paures, facha pel papa, per un evesque o un curat lo Dijòus Sant. mandelatè ! 1 interj, cf Ubaud Dicort : « peste, diable, sorte de
juron toulousain » TdF mandelatè 2 nm, cf Ubaud Dicort : « bretteur,
ferrailleur » TdF mandibula (f.) (R. IV, 143) : cadun dels dos caisses de la boca que i son espintadas las dents ; caduna de las doas parts de la boca dels aucèls, dels crustacèus, dels insèctes... Jogar de las mandibulas : far un brave repais. mandil [mandilh (v. Ubaud Dicort e TdF jos
‘mandil’)] nm : jacotin de nenon ; capa de pastre. mandilha : mena de casaca ; rauba vièlha ; vestit
espelhandrat. mandilhon nm, cf Ubaud Dicort :
« petite camisole d’enfant » (v. TdF ‘mandihoun’) mandobèrta nf, cf Ubaud Dicort : « longueur d’une main
ouverte, empan » TdF ‘man-duberto’. (v. man dubèrta) mandolina : instrument de musica. mandòrra : instrument de musica ; femna bestiassona. mandra (v. Ubaud Dicort e Alibert) : feme del
mandre (del guèine) ; femna
rusada ; macarèla ; tet (autre nom del lec [v. lec] dins d'unes jòcs). Tirar a la mandra : èsser fug-òbra [v. fug-òbra]. mandragola nf, cf Ubaud Dicort :
« mandragore, plante employée dans la magie » (v. TdF jos ‘mandragouro’).
« mandragola » /
« mandrigola » : desform. de mandragòra. mandragòra (R. IV, 143) (abs. Dicort) (plt.)
: (Mandragora officinalis) (v. mandragola) mandrassa nf : mendicanta. A la
mandrassa, gauchement,
grossièrement. (v. TdF jos ‘mandrasso’) mandrat nm : guèine jove. mandre 1 nm (v. Ubaud Dicort e TdF) : mascle de la mandra ; mandre 2 nm : aplech en L qu'amòda un movement rotatiu ; pivòt ; torilhon / arbre de maquina ; margue ; membre viril. mandre 3 nm, cf Ubaud Dicort : « mendiant, truand, pendard » TdF ‘mandre 3’ mandreta : mandra pichona. mandriassa nf, cf Ubaud Dicort :
« goujat, fainéant, paresseux » TdF mandrilh : aplech ponchut per far de traucs ; instrument de tornièr. mandrilha : truandalha ; marmalha. mandrilhar (v. tr.) : traucar amb una mandrilha. mandrin nm, cf Ubaud Dicort :
« mandrin, tige de fer, poinçon de serrurier ;
instrument de tourneur ; nom d’un jeu de cartes ; chenapan, scélérat,
brigand par allusion à Louis Mandrin, chef de contrebandiers
condamné et roué à Valence en 1755 » TdF mandrinalha nf sing, cf Ubaud Dicort :
« tas de voleurs » TdF mandrinar (v. tr.) : traucar amb un mandre. mandrinejar v, cf Ubaud Dicort :
« v intr, mener une vie bandit, vivre de
rapines » TdF mandrolha nf, cf Ubaud Dicort :
« fille folle » (Brun Glossari
Oc-Fr) ; « (femme proxénète)
entremetteuse ; (personne
malpropre) souillon ; gueusaille » (Per Noste) mandrolièr, -ièira : desplasent, -a. mandron nm, cf Ubaud Dicort :
« gueux, mendiant » TdF mandrona : macarèla ; mendicanta ; matrona (R. IV, 122). mandronàs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « vilain mendiant, grosse
gueuse » TdF mandronassa nf, cf Ubaud Dicort (v. çai sus) : « poufiasse » (Brun Glossari Oc-Fr). mandronejar (v. intr.) : far la mandrona (macarèla) ; « faire la mendiante, mendier » (v. TdF) mandronet, -a n, cf Ubaud Dicort :
« petit gueux, petite mendiante » TdF manduca nf, cf Ubaud Dicort :
« bestiasse, femme qui n’est propre qu’à
manger » TdF manducable, -bla adj, cf Ubaud Dicort : « mangeable » (v. TdF) « manedial »
: v. manairal. manèfla nf : blandiment que passa l'òsca. Manèfla (m. e f.) : escaisnom de q.q. de maneflaire. maneflaire, -aira n / maneflejaire, -aira (v. maneflejaire) : lepacuol (m. e f.) (v. TdF ‘maneflaire’) maneflar v, cf Ubaud Dicort :
(v. maneflejar e maneflaire) maneflariá : blandiment que passa l'òsca. maneflàs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « vil fragorneur » TdF manèfle, -fla adj e n : lepacuol (lausenjaire, -a ; messorguièr, -a) maneflejaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui aime à flagorner » TdF maneflejar (v. intr. et tr.) : blandir sens vergonha ; « s’insinuer auprès de quelqu’un par des rapports vrais ou faux sur les autres ; faire des cancans » (v. TdF). maneflitge : vici de maneflejaire, -a. maneg nm : lo manejament d'un aplech ; la qualitat de çò manejat lo tocar amb la man ; lo grais de la naissença de la coa d'una vaca o d'una feda palpejat amb la man ; borrelet (coissinet) de carn o de grais ; gestion, « manière astucieuse d’agir ; manège, art de dompter les chevaux ; cirque d’écuyer ». (v. TdF ‘manege’) manega : rengament. manegar (v. tr.) : rengar ; metre en òrdre. manejable, -bla : de bon manejar. manejada : disputa / batèsta / rosta... amb las mans. manejador, -doira adj, cf Ubaud Dicort : « maniable,
docile » (v. Palay ‘manejadé’) manejaire, -aira [~ -airitz] n : palpejaire, -a ; gaubejaire, -a ; gestionari, -ària. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|