|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
granet 1/ granèl nm : gran pichon. granet 2, -a n, cf Ubaud Dicort : « Mon granet, ma graneta, t. de caresse languedociens, mon grand-papa, ma grand’maman [v. grand 2] » TdF jos granet 2’ graneta nf, cf Ubaud Dicort : « petite graine ; pépin ; grenette, graine d’Avignon, baie du rhamnus infectorius (Lin.), dont les peintres en miniature se servent pour la couleur jaune ; graine d’écarlate, kermès, insecte dont on se sert pour teindre en rouge ; baie d’aubépine » TdF ‘graneto 1’ granetièr nm, cf Ubaud Dicort : « genêt des teinturiers, v. genestet » TdF granetin nm, cf Ubaud Dicort : « haricot de la plus petite espèce, v. riset » TdF grangalar (v. intr.) : patir de quicòm ; se trobar mal. Grangalar de set, souffrir de la soif. (Alibert) Grangalar de freg, mourir de froid. (v. TdF) , trembloter de froid. (Brun Glossari Oc-Fr) Pòdi pas grangalar, je ne puis mettre un pied devant l'autre. (v. Azais 'grangala') grangeta : jaça / maset / cabana / cabanon / barraqueta ; barraca / barracon / bastidon (ostalon rustic) grangièr : boriaire ; baile / regidor ; vailet de bòria. (v. TdF) granha 1 nf (v. Ubaud Dicort e Alibert) / granhada (v. granhada) : çò glenat, « glane, poignée d’épis glanés ; t. de marine, disposition d’un cordage ployé régulièrement » TdF jos ‘gleno’ ; gran (v. TdF jos ‘grano’). granha 2 nf (abs. TdF e Alibert) / granhòta nf : granolha pichona. granhada nf, cf Ubaud Dicort : « glanure, ce qu’on glane en une seule fois » TdF jos ‘glenado’ granhar (v. tr. e intr.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : glenar (amassar d'espigas) (v. TdF jos ‘glena’) ; granar. (v. TdF jos ‘grana’) granhòta nf (v. Ubaud Dicort e Alibert) : engranhòta / rana / granha /granolha pichona. granhoteta nf, cf Ubaud Dicort : « petite grenouille » TdF granhotièr, -ièira n, cf Ubaud Dicort : « mangeur ou pêcheur de grenouilles » TdF ‘gragnoutié’ GRANI- : forma prefixada del latin granum (grana) granieirada nf, cf Ubaud Dicort : v. granieirat. granieiràs nm, cf Ubaud Dicort : « vaste grenier » TdF granieirat nm : contengut d'un granièr, « grenier plein » TdF jos ‘granierado’. granieiret nm, cf Ubaud Dicort : « petit grenier » TdF granièr : airal per sarrar lo gran. granifèr, -a : que fa de granas. granifòrme, -ma : en forma de grana. granilha : grana pichonèla. granilhaire, -aira : persona que vend de granas. granilhon nm, cf Ubaud Dicort : « menue graine » TdF granilhós, -osa : granulós, -osa. v. pus luènh. granissa nf (de confondre pas amb pèiras de glaç) : pesenada, « petite grêle, grésil » TdF granissada nf : pesenada coma çaisús « chute de grésil, giboulée, petit orage passager ; accès de colère » TdF. granissar (v. intr.) (de confondre pas amb peiregar) : pesenar, « grêler légèrement » TdF. granit : varena (mena de ròca granulara) granitat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « granité, -e » (Per Noste) granitic, -a : de la natura del granit, de la varena. granitòrt nm, cf Ubaud Dicort : « passerage champêtre, plante de la famille du cresson (nasitòrt) » (v. TdF) graniu, -iva / granivol, -a adj / granívol adj (dels dos genres (v. -ÍVOL)) : que fa de granas.. granívol (Falissard) adj : v. graniu. granivòr, -a : que s'avida de granas. granja : bòria ; fenial (abric per sarrar lo fen / per lo reclamar) granjada : contengut d'una fenial. granjatge nm, cf Ubaud Dicort : « réunion de granges, de fermes, hameau, v. masatge » (v. TdF) granjon / granjòt nm, cf Ubaud Dicort : « petite grange, petite ferme, petite cabane » TdF jos ‘granjoun’ granolha : rana / granolha ; carrèla dobla que se desplaça sus una tralha de bac ; crapaudina (pèça de fust o de metal que i s'engulha un arbre de transmission) ; esquipòt (argent estalviat) ; crivèl (grella) de canèla de font ; raufèl de q.q. que trabalha a la mòrt. (v. TdF ‘granouio’) granolhada : engorgament de la gargamèla granolhar (v. intr. e tr.) : coarnar (granolhas que cantan) ; raufelar / raufelejar (persona que trabalha a la mòrt) ; gafolhar ; grolhar ; pescar de granolhas. granolheta : granhòta. granolhièira nf : « grenouillère, mare » ; aplech per pescar de granolhas. (v. TdF ‘granouiero’) granolhièr nm : airal plen de granolhas ; manjaire de granolhas ; mena de bernat pescaire (Ardea comata) granolhon nm : raufèl / rangol de q.q. que trabalha a la mòrt. granolhum nm sing, cf Ubaud Dicort : (granolha + -UM) granon nm : grana pichonèla. granor nf, cf Ubaud Dicort : « temps où les plantes grènent, v. granason » (v. TdF) granós, -osa adj, cf Ubaud Dicort : « abondant en grains, qui donne beaucoup de grains » TdF granòt nm, cf Ubaud Dicort : v. granon. (v. TdF ‘granot 2’) granòu : margue per la pesca. GRANU- : forma prefixada del latin granum (grana) granul (m.) : particula que revèrta un gran pichon. granulacion 1 nf : formacion granulosa de la gòrja (mena de boçarèla que sembla un gran). (v. granas) granulacion 2 nf (med.) : nodul. granular 1 (v. tr.) : mudar en granuls o en granulat. granular 2, -a adj : en forma de granul. Ròca granulara. granulat 1 nm : tèrme generic de divèrses corpusculs cellulars. granulat 2, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « granulé, -e » (Laus) GRANULI- : forma prefixada del latin granulum (granul) granulia [granúlia] nf : forma gravissima de tuberculòsi. granulifèr, -a : que fa de granuls. granulifòrme, -ma : en forma de granul. granulita nf : mena de granit. GRANULO- : forma prefixada del latin granulum (granul) granuloblast : cellula embrionari que se muda en granulocit.
|
|
granulocit : cellula que conten de granulacions. granulòma (m.) : tumor pichona de forma redonda. granulomatós, -osa : relatiu, -iva a de granulòmas. granulomatòsi (f.) : preséncia de granulòmas. granulometria nf, cf Ubaud Dicort : « granulométrie » (Per Noste) granulometric, -a adj, cf Ubaud Dicort : « granulométrique » (Per Noste) granulós, -osa : qu'es o que sembla cobèrt de grans. granut, -uda adj, cf Ubaud Dicort : « grenu, ue, qui a du grain » TdF’ grapa 1 nf : pata ; mena de rastèl per amassar de cauquilhum de mar ; A grapas / de grapas : a quatre patas. grapa 2 (curum) nf, cf Ubaud Dicort : « gravois, lie, v. crapa » (v. TdF jos ‘grapo’) grapa 3 nf : rasim desgrunat ; « grappe de raisin, v. rasim plus usité » (v. TdF jos ‘grapo’) ; grapa 4 [veire crampa, cf Ubaud Dicort] nf : engrepiment dels dets e dels artelhs, amodat pel freg o la fatiga. (v. grep 2) grapada : manat de quicòm / ponhada de quicòm ; çò gratat dins un còp. Grapada de sabla. grapador : mena de fichoira (aplech de tres puas) per butar los rasims dins la tina. grapaire nm, -aira : persona que grata quicòm. grapar 1 (v. tr.) : gratar la tèrra ; rasclar ; raspar ; tirar amb un cròc ; prene a manats, a ponhadas. grapar 2 ~ crapar (metre al rebut) v, cf Ubaud Dicort : v. crapar 2. grapas nf pl (Alibert) : excresséncias sul pasturon del caval. (v. TdF jos ‘grapo’) grapàs ~ crapàs nm, cf Ubaud Dicort : v. crapàs e grapasses. grapassa nf : rampa (paralisi d'un muscle) que fa patir. Una grapassa lo trapèt que manquèt a (occ.) se negar. grapasses nm pl (de grapàs) : « criblures de blé et d’autres grains que le cribleur, après les avoir ramenées au milieu du crible par le mouvement circulaire qu’il lui imprime, prend à poignées et jette à terre. Syn : grapisses. Etym. grapar 1, prendre à poignées » (v. Azaïs). (v. grapissas) grapat nm : v. crapat 1. grapatge : accion de grapar. t. a. çaisús (grapar 1). grapaud / grapald [veire grapaud, cf Ubaud Dicort] nm : animal sens coa que revèrta un pauc la granolha (Bufo vulgaris) ; instrument per imitar lo coarnar del grapaud ; tumor de la bata del caval ; òme rabassòt ; brota de cep de vinha ; tròç de fèrre que servís de paleta (de gacha) per una sarralha ; landièr pichon ; recipient per d'anchòias ; sanglot d'ibronha. Es grapelós e laid coma un grapaud. grapaud marcièr nm, cf Ubaud Dicort : « crapaud de mars » TdF jos ‘crapaud’ grapaud sabatièr nm, cf Ubaud Dicort : « gros crapaud de terre » TdF jos ‘grapaud’ grapaud volaire [grapaud volant] nm, cf Ubaud Dicort : tartarassa (Caprimulgus europaeus), « engoulevent, oiseau » TdF ‘grapaud-voulant’ grapauda : feme del grapaud. grapaudalha nf sing : los grapalds en general (pej.) ; ensemble de grapalds ; marmalha ; mena de pascajon fòrt fin ; anciana còfa. grapaudàs : grapald gròs ; grapald òrre ; nosèl dins de marbre o dins d'autras pèiras ornamentalas ; borrilhon dins una estòfa. grapaudejaire, -aira [~ -airitz] adj e n, cf Ubaud Dicort : persona que se rebala coma un grapaud. grapaudejar (v. intr.) : se rebalar per cercar quicòm ; petaçar ; rentraire (sarcir un debàs) ; espepissar / besuquejar (s'arrestar a de besucarietas, de menudalhas) grapaudejatge : accion de se rebalar ; accion de s'arrestar a de parpèlas d'agaça. grapaudet nm : v. grapaudin. (v. TdF jos ‘grapaudin’) grapaudièira : airal umid o fangós. que los grapauds i s'agradan ; maresca ; sanhàs ; ostal umid. grapaudièr, -ièira n, cf Ubaud Dicort : « mangeur ou chasseur de crapauds » TdF grapaudin nm : « petit grapaud, crapoussin ; v. grapaudon » ; menas de campairòls (agarics fòls) : (Agaricum citrinum) ; (A. muscarium);(A. pantherinum) (v. TdF) grapaudina : batracians en general ; mena de pèira preciosa ; grella / crivèl a la dintrada d'una canèla per empachar los grapalds de i s'engulhar ; sopapa de sèrva, de banhadoira... ; pèça de fust o de metal que i s'engulha un arbre de transmission ; biais de far còire polets o colombs en los aplatant sus una grasilha ; malautiá de la pèl dels porcelons ; mena de pera ; nègafòl (mena de ranoncle d'aiga) : (Ranunculus aquatilis) grapaudon nm, cf Ubaud Dicort : « petit crapaud ; crapoussin, petit homme ; jeu d’enfants où l’on marche à quatre pattes » TdF grapelar (se) : se gratar. grapelós, -osa : raspós / rugós, -osa ; cobèrt, -a de crapasses. grapeta nf, cf Ubaud Dicort : « petite grappe, v. rapuga ; plante que l’on mange en salade » (v. TdF) grapièr 1, -ièira adj e nm, cf Ubaud Dicort : « variété d’olivier, remarquable par ses grappes de fruits » (v. TdF) grapièr 2 ~ crapièr nm, cf Ubaud Dicort : « criblure, gravois, v. mondilha ; grain mal dépouillé, v. solenc » (v. TdF jos ‘crapié’) grapièrs (pl. de grapièr 2) / grapisses (v. grapisses) : rafatum de crivèl o de ventador. grapilh / grapin nm : ancora de quatre puas ; cèrcapotz. (v. TdF jos ‘grapin’) grapilha : rafatum de crivelatge ; rasim pichon. grapilhaire, -aira (~ -airitz) n, cf Ubaud Dicort : « grappilleur, griveleur, euse » TdF ‘grapihaire’ grapilhar (v. tr.) : ressègre las vinhas vendemiadas per i culhir las grapilhas oblidadas ; rapinar / panar / raubar ; partir d'un restaurant o d'una ostalariá sens pagar. grapilhatge nm, cf Ubaud Dicort : « grappillage, grivèlerie, profits illicites » TdF grapilhon nm, cf Ubaud Dicort : « grappillon, petite grappe, v. rapuga » (v. TdF) grapin nm : v. grapilh. grapinar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, biner la vigne (à l’aide d’instruments aratoires attelés ou d’outils manuels, en vue de détruire les mauvaises herbes) ; passer la herse » (Carrasco) grapinhal nm, cf Ubaud Dicort : « griffade, coup de griffe » (Vayssier jos ‘gorpignal’) grapinhar (v. tr.) : grapilhar. v. çaisús, « égratigner, écorcher légèrement avec les griffes, avec les ongles, avec une épine » (Vayssier jos ‘gorpignà’). grapinhatge / grapilhatge : accion de grapinhar t.a. çaisús. grapipautas (a -) (abs. Dicort) / gratipautas (a -) loc adv : a grapas / a quatre patas. grapir (v. tr.) : gratar ; furgar / furgalhar. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|