granet 1/ granèl nm : gran pichon.

granet 2, -a n, cf Ubaud Dicort : « Mon granet, ma graneta, t. de caresse languedociens, mon grand-papa, ma grand’maman » TdF jos granet 2’. (v. grand 2)

graneta nf, cf Ubaud Dicort : « petite graine ; pépin ; grenette, graine d’Avignon, baie du rhamnus infectorius (Lin.), dont les peintres en miniature se servent pour la couleur jaune ; graine d’écarlate, kermès, insecte dont on se sert pour teindre en rouge ; baie d’aubépine » TdF ‘graneto 1’

granetièr nm, cf Ubaud Dicort : « genêt des teinturiers, v. genestet » TdF

granetin nm, cf Ubaud Dicort : « haricot de la plus petite espèce, v. riset » TdF

grangalar (v. intr.) : patir de quicòm ; se trobar mal.

Grangalar de set, souffrir de la soif. (Alibert)

Grangalar de freg, mourir de froid, mourir de froid. (v. TdF)

grangeta : jaça / maset / cabana / cabanon / barraqueta ; barraca / barracon / bastidon (ostalon rustic)

grangièr : boriaire ; baile / regidor ; vailet de bòria. (v. TdF)

granha 1 nf (v. Ubaud Dicort e Alibert) / granhada (v. granhada) : çò glenat, « glane, poignée d’épis glanés ; t. de marine, disposition d’un cordage ployé régulièrement » TdF jos ‘gleno’ ; gran (v. TdF jos ‘grano’).

granha 2 nf (abs. TdF e Alibert) / granhòta nf : granolha pichona.

granhada nf, cf Ubaud Dicort : « glanure, ce qu’on glane en une seule fois » TdF jos ‘glenado’

granhar (v. tr. e intr.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : glenar (amassar d'espigas) (v. TdF jos ‘glena’) ; granar. (v. TdF jos ‘grana’)

granhòta nf (v. Ubaud Dicort e Alibert) : engranhòta / rana / granha /granolha pichona.

granhoteta nf, cf Ubaud Dicort : « petite grenouille » TdF

granhotièr, -ièira n, cf Ubaud Dicort : « mangeur ou pêcheur de grenouilles » TdF ‘gragnoutié’

GRANI- : forma prefixada del latin granum (grana)

granieirada nf, cf Ubaud Dicort : v. granieirat.

granieiràs nm, cf Ubaud Dicort : « vaste grenier » TdF

granieirat nm : contengut d'un granièr, « grenier plein » TdF jos ‘granierado’.

granieiret nm, cf Ubaud Dicort : « petit grenier » TdF

granièr : airal per sarrar lo gran.

granifèr, -a : que fa de granas.

granifòrme, -ma : en forma de grana.

granilha : grana pichonèla.

granilhaire, -aira : persona que vend de granas.

granilhon nm, cf Ubaud Dicort : « menue graine » TdF

granilhós, -osa : granulós, -osa. v. pus luènh.

granissa nf (de confondre pas amb pèiras de glaç) : pesenada, « petite grêle, grésil » TdF

granissada nf : pesenada coma çaisús « chute de grésil, giboulée, petit orage passager ; accès de colère » TdF.

granissar (v. intr.) (de confondre pas amb peiregar) : pesenar, « grêler légèrement » TdF.

granit : varena (mena de ròca granulara)

granitat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « granité, -e » (Per Noste)

granitic, -a : de la natura del granit, de la varena.

granitòrt nm, cf Ubaud Dicort : « passerage champêtre, plante de la famille du cresson (nasitòrt) » (v. TdF)

graniu, -iva / granivol, -a adj / granívol adj (dels dos genres (v. -ÍVOL)) : que fa de granas..

granivòr, -a : que s'avida de granas.

granja : bòria ; fenial (abric per sarrar lo fen / per lo reclamar)

granjada : contengut d'una fenial.

granjatge nm, cf Ubaud Dicort : « réunion de granges, de fermes, hameau, v. masatge » (v. TdF)

granjon / granjòt nm, cf Ubaud Dicort : « petite grange, petite ferme, petite cabane » TdF jos ‘granjoun’

granolha : rana / granolha ; carrèla dobla que se desplaça sus una tralha de bac ; crapaudina (pèça de fust o de metal que i s'engulha un arbre de transmission) ; esquipòt (argent estalviat) ; crivèl (grella) de canèla de font ; raufèl de q.q. que trabalha a la mòrt. (v. TdF ‘granouio’)

granolhada : engorgament de la gargamèla

granolhar (v. intr. e tr.) : coarnar (granolhas que cantan) ; raufelar / raufelejar (persona que trabalha a la mòrt) ; gafolhar ; grolhar ; pescar de granolhas.

granolheta : granhòta.

granolhièira nf : « grenouillère, mare » ; aplech per pescar de granolhas. (v. TdF ‘granouiero’)

granolhièr nm : airal plen de granolhas ; manjaire de granolhas ; mena de bernat pescaire (Ardea comata)

granolhon nm : raufèl / rangol de q.q. que trabalha a la mòrt.

granolhum nm sing, cf Ubaud Dicort : (granolha + -UM)

granon nm : grana pichonèla.

granor nf, cf Ubaud Dicort : « temps où les plantes grènent, v. granason » (v. TdF)

granós, -osa adj, cf Ubaud Dicort : « abondant en grains, qui donne beaucoup de grains » TdF

granòt nm, cf Ubaud Dicort : v. granon. (v. TdF ‘granot 2’)

granòu : margue per la pesca.

GRANU- : forma prefixada del latin granum (grana)

granul (m.) : particula que revèrta un gran pichon.

granulacion 1 nf : formacion granulosa de la gòrja (mena de boçarèla que sembla un gran).  (v. granas)

granulacion 2 nf (med.) : nodul.

granular 1 (v. tr.) : mudar en granuls o en granulat.

granular 2, -a adj : en forma de granul.

Ròca granulara.

granulat 1 nm : tèrme generic de divèrses corpusculs cellulars.

granulat 2, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « granulé, -e » (Laus)

GRANULI- : forma prefixada del latin granulum (granul)

granulia [granúlia] nf : forma gravissima de tuberculòsi.

granulifèr, -a : que fa de granuls.

granulifòrme, -ma : en forma de granul.

granulita nf : mena de granit.

GRANULO- : forma prefixada del latin granulum (granul)

granuloblast : cellula embrionari que se muda en granulocit.

granulocit : cellula que conten de granulacions.

 

 

 

granulòma (m.) : tumor pichona de forma redonda.

granulomatós, -osa : relatiu, -iva a de granulòmas.granulomatòsi (f.) : preséncia de granulòmas.

granulometria nf, cf Ubaud Dicort : « granulométrie » (Per Noste)

granulometric, -a adj, cf Ubaud Dicort : « granulométrique » (Per Noste)

granulós, -osa : qu'es o que sembla cobèrt de grans.

granut, -uda adj, cf Ubaud Dicort : « grenu, ue, qui a du grain » TdF

grapa 1 nf : pata ; mena de rastèl per amassar de cauquilhum de mar ;

A grapas / de grapas : a quatre patas.

grapa 2 (curum) nf, cf Ubaud Dicort : « gravois, lie, v. crapa » (v. TdF jos ‘grapo’)

grapa 3 nf : rasim desgrunat ; « grappe de raisin, v. rasim plus usité » (v. TdF jos ‘grapo’) ;

grapa 4 [veire crampa, cf Ubaud Dicort] nf : engrepiment dels dets e dels artelhs, amodat pel freg o la fatiga. (v. grep 2)

grapada : manat de quicòm / ponhada de quicòm ; çò gratat dins un còp.

Grapada de sabla.

grapador : mena de fichoira (aplech de tres puas) per butar los rasims dins la tina.

grapaire nm, -aira : persona que grata quicòm.

grapar 1 (v. tr.) : gratar la tèrra ; rasclar ; raspar ; tirar amb un cròc ; prene a manats, a ponhadas.

grapar 2 ~ crapar (metre al rebut) v, cf Ubaud Dicort : v. crapar 2.

grapas nf pl  (Alibert) : excresséncias sul pasturon del caval. (v. TdF jos ‘grapo’)

grapàs ~ crapàs nm, cf Ubaud Dicort : v. crapàs e grapasses.

grapassa nf : rampa (paralisi d'un muscle) que fa patir.

Una grapassa lo trapèt que manquèt a (occ.) se negar.

grapasses nm pl (de grapàs) : « criblures de blé et d’autres grains que le cribleur, après les avoir ramenées au milieu du crible par le mouvement circulaire qu’il lui imprime, prend à poignées et jette à terre. Syn : grapisses. Etym. grapar 1, prendre à poignées » (v. Azaïs). (v. grapissas)

grapat nm : v. crapat 1.

grapatge : accion de grapar. t. a. çaisús (grapar 1).

grapaud / grapald [veire grapaud, cf Ubaud Dicort] nm : animal sens coa que revèrta un pauc la granolha (Bufo vulgaris) ; instrument per imitar lo coarnar del grapaud ; tumor de la bata del caval ; òme rabassòt ; brota de cep de vinha ; tròç de fèrre que servís de paleta (de gacha) per una sarralha ; landièr pichon ; recipient per d'anchòias ; sanglot d'ibronha.

Es grapelós e laid coma un grapaud.

grapaud marcièr nm, cf Ubaud Dicort : « crapaud de mars » TdF jos ‘crapaud’

grapaud sabatièr nm, cf Ubaud Dicort : « gros crapaud de terre » TdF jos ‘grapaud’

grapaud volaire [grapaud volant] nm, cf Ubaud Dicort : tartarassa (Caprimulgus europaeus), « engoulevent, oiseau » TdF ‘grapaud-voulant’

grapauda : feme del grapaud.

grapaudalha nf sing : los grapalds en general (pej.) ; ensemble de grapalds ; marmalha ; mena de pascajon fòrt fin ; anciana còfa.

grapaudàs : grapald gròs ; grapald òrre ; nosèl dins de marbre o dins d'autras pèiras ornamentalas ; borrilhon dins una estòfa.

grapaudejaire, -aira [~ -airitz] adj e n : persona que se rebala coma un grapaud.

grapaudejar (v. intr.) : se rebalar per cercar quicòm ; petaçar ; rentraire (sarcir un debàs) ; espepissar / besuquejar (s'arrestar a de besucarietas, de menudalhas)

grapaudejatge : accion de se rebalar ; accion de s'arrestar a de parpèlas d'agaça.

grapaudet nm : v. grapaudin. (v. TdF jos ‘grapaudin’)

grapaudièira : airal umid o fangós. que los grapauds i s'agradan ; maresca ; sanhàs ; ostal umid.

grapaudièr, -ièira n, cf Ubaud Dicort : « mangeur ou chasseur de crapauds » TdF

grapaudin nm : « petit grapaud, crapoussin ; v. grapaudon » ; menas de campairòls (agarics fòls) : (Agaricum citrinum) ; (A. muscarium);(A. pantherinum) (v. TdF)

grapaudina : batracians en general ; mena de pèira preciosa ; grella / crivèl a la dintrada d'una canèla per empachar los grapalds de i s'engulhar ; sopapa de sèrva, de banhadoira... ; pèça de fust o de metal que i s'engulha un arbre de transmission ; biais de far còire polets o colombs en los aplatant sus una grasilha ; malautiá de la pèl dels porcelons ; mena de pera ; nègafòl (mena de ranoncle d'aiga) : (Ranunculus aquatilis)

grapaudon nm, cf Ubaud Dicort : « petit crapaud ; crapoussin, petit homme ; jeu d’enfants où l’on marche à quatre pattes » TdF

grapelar (se) : se gratar.

grapelós, -osa : raspós / rugós, -osa ; cobèrt, -a de crapasses.

grapeta nf, cf Ubaud Dicort : « petite grappe, v. rapuga ; plante que l’on mange en salade » (v. TdF)

grapièr 1, -ièira adj e nm, cf Ubaud Dicort : « variété d’olivier, remarquable par ses grappes de fruits » (v. TdF)

grapièr 2 ~ crapièr nm, cf Ubaud Dicort : « criblure, gravois, v. mondilha ; grain mal dépouillé, v. solenc » (v. TdF jos ‘crapié’)

grapièrs (pl. de grapièr 2) / grapisses (pl. de grapís 2) : rafatum de crivèl o de ventador.

grapilh / grapin nm : ancora de quatre puas ; cèrcapotz. (v. TdF jos ‘grapin’)

grapilha : rafatum de crivelatge ; rasim pichon.

grapilhaire, -aira (~ -airitz) n, cf Ubaud Dicort : « grappilleur, griveleur, euse » TdF ‘grapihaire’

grapilhar (v. tr.) : ressègre las vinhas vendemiadas per i culhir las grapilhas oblidadas ; rapinar / panar / raubar ; partir d'un restaurant o d'una ostalariá sens pagar.

grapilhatge nm, cf Ubaud Dicort : « grappillage, grivèlerie, profits illicites » TdF

grapilhon nm, cf Ubaud Dicort : « grappillon, petite grappe, v. rapuga » (v. TdF)

grapin nm : v. grapilh.

grapinar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, biner la vigne (à l’aide d’instruments aratoires attelés ou d’outils manuels, en vue de détruire les mauvaises herbes) ; passer la herse » (Carrasco)

grapinhal nm, cf Ubaud Dicort : « griffade, coup de griffe » (Vayssier jos ‘gorpignal’)

grapinhar (v. tr.) : grapilhar. v. çaisús, « égratigner, écorcher légèrement avec les griffes, avec les ongles, avec une épine » (Vayssier jos ‘gorpignà’).

grapinhatge / grapilhatge : accion de grapinhar t.a. çaisús.

grapipautas (a -) (abs. Dicort) / gratipautas (a -) loc adv : a grapas / a quatre patas.

grapir (v. tr.) : gratar ; furgar / furgalhar.