|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
gram / agram nm (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘grame 1’) (plt.) : pial de can / centenòja
/ tranuga / èrba puta... (Agropyrum) gram agut : (Agrupyrum acutum) gram borrut : gram pialut / gram felut (Pichorlin
pelut) gram bramabuòu : (Agropyrum glaucum) gram campèstre : (Agropyrum campestre) gram d'Erau : (Agropyrum Rouxii) gram de can : (Agropyrum caninum) gram de mar : (Agropyrum littorale) gram fissaire : (Agropyrum pungens) gram gigant : (Agropyrum elongatum) gram semblajonc : (Agropyrum junceum) gram traucacamin : (Agropyrum Savignonii) -GRAMA : forma sufixada del grèc gramma (pes) v. decigrama -centigrama - quilograma. -GRAMA : forma sufixada del grèc gramma (letra ; descripcion) v. telegrama - cardiograma. grama 1 (m.) : unitat de pes e de massa. S'aviás un grama d'èime, te pausariás pas la
question. grama 2 nm, cf Ubaud Dicort :
« broie, brisoir de chanvre, v. bregon » (v. TdF ‘gramo 2’) gramadís nm, cf Ubaud Dicort : « débrouillleur ou
embrouilleur d’affaires » (TdF). (v. Honnorat) gramar v, cf Ubaud Dicort :
« v intr, germer comme le chiendent
[v. gramenar] ; ficeler une toupie, v. engramar (v. tr.) » (v.
TdF). gramàs nm : v. gramenàs. gramatica : estudi scientific de las estructuras d'una lenga ; libre per ensenhar metodicament las estructuras d'una lenga. La Gramatica occitana d'Alibèrt es son òbra mèstra. gramatical, -a : relatiu, - iva o confòrme, -a a la gramatica. Analisi gramaticala. Exercicis gramaticals. gramaticalament : d'un biais gramatical. gramatician, -a : especialista de gramatica. grambòt : sobras vegetalas carrejadas e regetadas per la mar. grame nm, cf Ubaud Dicort :
« merlin, menu cordage formé de trois fils commis ensemble,
corde à sac, corde de toupie, ficelle, mèche de
fouet » TdF ‘grame
2’ « gramèla » : v. lagrema. gramenar (v. intr.) (v.
Ubaud Dicort e Alibert) :
grelhar coma lo gram ; encordilhar
una baudufa. v. baudufa.
(v. gramar) gramenàs / gramàs nm (plt.) : pè de galina Cynodon dactylon) gramenet / gramenon / gramon nm : mena de gram pichon. gramenièira nf : tèrra empobolada (cobèrta) de gram. (v. TdF jos ‘gramenié’) gramenièr nm, cf Ubaud Dicort : « terre infestée de
chiendent, lieu où le chiendent abonde » TdF gramenon nm : v. gramenet. gramenós, -osa : de la natura del gram ; que dona de gram. gramenum nm sing : palengra / vermanèla (graminacèas en general) graminacèas (
f. pl.) (abs. Dicort) :
cerealum ; èrba de pels prats, d'estèpas, de savanas... ;
bamboses ; canaveras..., « graminacées » (Rapin) graminós [veire gramenós, cf Ubaud Dicort], -osa adj : abondós, -osa en gramenum. gramofòn : version elaborada del fonograf. gramon nm : v. gramenet. gran : frucha del cerealum ; grun de rasim o de quicòm mai ; parcèla / mica / bocin / tròç / grumèl ; auratge en mar ; ancian pes de 5 centigramas. Gran d'alh, de sabla, de sal. gran blanc nm, cf Ubaud Dicort :
« variété de raisin blanc » TdF jos ‘gran’ gran d’anís nm, cf Ubaud Dicort : « variété de
pomme » TdF jos
‘gran’ grana : semença en general ; uòu de manhan, vermena. (v. granas) grana barbotina nf, cf Ubaud Dicort : « barbotine, poudre
vermifuge » TdF ‘grano-barboutino’ grana d'Avinhon (plt.) : aladèrn (Rhamnus infectoria) grana de bodin nf, cf Ubaud Dicort :
« coriandre, graine avec laquelle on parfume le
boudin » TdF ‘grano-de-boudin’ grana de caissal (plt.) : frucha de jusclana (Hyoscyamus alba) ; (H. niger) grana de calha nf, cf Ubaud Dicort :
v. grana de catla. grana de canari (plt.) : plantatge (Plantago), « graine de
Canarie, semence de l’alpiste et du panis millet » TdF ‘grano-de-canàri’ grana de capelet nf, cf Ubaud Dicort : « larme de Job, plante dont
les graines servent à faire des chapelets » TdF ‘grano-de-capelet’ grana de capochin nf, cf Ubaud Dicort : « cévadille, graine
vermifuge » TdF ‘grano-de-capouchin’ grana de catla [ / calha] nf (plt.) : (Lithospermum) grana de nièira [de las nièiras, cf Ubaud Dicort] nf (plt.) : (Plantago psyllium) grana de paradís nf, cf Ubaud Dicort : « graine de paradis, plante
dont les graines ont une odeur suave » TdF ‘grano-de-paradis’ grana de parroquet nf, cf Ubaud Dicort : « graine de perroquet, carthamus
tinctorius (Lin.), v. capelan » TdF ‘grano-de-parrouquet’ grana lònga nf, cf Ubaud Dicort : « graine de Canarie, phalaris
canariensis (Lin.), plante, v. grana de canari » (v. TdF ‘grano-longo’) grana pesolhina nf, cf Ubaud Dicort : « fruit du fusain, v. bonet
de capelan » (v. TdF ‘grano-pesoulino’) grana purgativa nf, cf Ubaud Dicort : « nerprun purgatif,
arbrisseau » TdF ‘grano-purgativo’ granable : milh (Zea Mays) granache nm (v. Ubaud Dicort e Alibert) : « grenache, cépage à bois
doré, à raisin noir, précoce, cultivé entre tous
sur la côte du Rhône ; vin de liqueur que l’on fait
avec le grenache » TdF ‘granacho’ granada : culhida de gran ; gran per enganar los aucelons ; gruns de rasim ; mena de pudding (angl.) mineral ; arma d'artilhariá ; frucha de la milgrana. Granada : vila andalosa ; vila de Garona-Nauta coneguda per son comèrci de gran. granadièira nf :
« (mil.)
grenadière » (Laus) granadièr 1 nm : mena de soldat (v. TdF ‘granadié’) ; granadièr 2 nm (non preconizat Dicort) : milgranièr (plt) (Punica granatum) (v. TdF jos ‘granadié’) granadièr 3, -ièira adj :
(que dona de granas) cf Ubaud
Dicort. granadilha (plt.) : flor de la Passion (Passiflora caerulea) granadina nf, cf Ubaud Dicort :
« (boisson, fil de soie) grenadine » (Rapin) granadura : estat d'una estòfa, d'un cuèr, d'un metal. granaire, -aira [~ -airitz] adj e n : que grana, « celui, celle qui fait ou vend de la graine, qui favorise la grenaison » TdF. granal, -a adj :
destinat a far de granas. (v. TdF ‘granau’) Pol granal, fils unique qui doit continuer la race. (v. TdF) granalha nf sing : gran (pej.) ; metal redusit a tròces menuts. granalhar v, cf Ubaud Dicort :
v. engranalhar 2. (v. TdF ‘granaia’) granar (v. intr.) : montar en grana ; far de gran. granariá nf, cf Ubaud Dicort : « grande quantité de grains ou de
graines » TdF granas nf pl (Alibert) : granulacions de la gòrja. (v. TdF ‘grano’) granason nf : « action de grener » ; epòca que lo gran amadura. (v. TdF jos ‘granesoun’) granassa : brava ramada / fòrta pissada de pluèja. granat 1 nm : pèira fina de color vermelh fosc. granat 2 adj m, -ada (abs. Dicort) : mena de color vermelh fosc, « grenat » (Sèrras-Ess.). granat 3, -ada adj : que balha fòrça gran ; montat,-ada en grana ; drud, -a. (v. TdF jos ‘grana’) Froment granat. |
|
granataire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « grenetier, marchand de grains
ou de graines » TdF jos ‘granatihaire’ granatariá : comèrci de granas ; magasin de granas. (# granariá) granatge : totas menas de grans ; estat del sucre cristallizat ; produccion de grana de manhans. granatièr, -ièira : comerçant, -a de granas. granatilha nf, cf Ubaud Dicort :
« graines en général ; mauvaises
graines » TdF ‘granatiho’ granatilhaire,-aira n, cf Ubaud Dicort : v. granataire. (v. TdF jos ‘granatihaire’) granatina : mena de brodariá. (v. TdF ‘granatino’) « granau » nm : v. gronhau. grand 1, -a adj : de dimensions, de capacitat, d'intensitat, de longor... que passan la mejana o lo nivèl ordinari ; avançat en atge (R. III, 235). Femna granda. Fortuna granda. Topina granda. Grand òme. Grand personatge. Pairegrand.
Carrièira grand. Cadièira grand. (v. grand cadièira) Mairegrand. Messa grand. (v. grand messa) Pas grand causa. De
notar aquel feminin sens a dels cinc darrièrs exemples. Se
tròba tanben dins d'autres adjectius o substantius: aigacorrent,
aigardent, cabra bocal (cabra de boc), dent ulhal, luna tornal,
pèira frejal, tèrra fromental, tripa culal,
Ròcafòrt, jove, màger, mendre, pièger, prens,
qualque ... o dins de formas mai o mens fossilizadas, mas que son
tipicament occitanas e emplegadas cada jorn dins la lenga parlada. (v. Gramatica occitana
d'Alibèrt, edicion 1976, p. 53) grand 2 n (dels dos genres) , cf Ubaud Dicort :
« grand-père, grand’mère, aïeul,
eule ; mot dont se sert quelquefois en parlant à un
vieillard ; mesure de cerceaux de futaille » TdF ‘grand 2’ grand autar : mèstre autar. grand batre nm, cf Ubaud Dicort :
« grand train, étalage » TdF ‘grand-batre’ grand bèstia nf, cf Ubaud Dicort : « élan,
animal » TdF ‘grand-bèsti’ grand beure nm, cf Ubaud Dicort :
« second déjeûner que font les moissonneurs vers 10
heures du matin, déjeûner-dîner où l’on boit
plus que l’on ne mange » TdF ‘grand-béure’ grand cadièira : cadièira grand / cadièira de braces. (v. TdF ‘grand-cadiero’) grand clergue nm, cf Ubaud Dicort :
« sacristain » TdF jos ‘grand-clerc’ grand coa nf, cf Ubaud Dicort :
« blanquette, poire à longue queue » TdF ‘grand-co’ grand diable nm, cf Ubaud Dicort :
« diable, machine à carder » TdF ‘grand-diable’ grand duc nm, cf Ubaud Dicort :
« grand duc ; oiseau de nuit, v. barbajoan » (v.
TdF ‘grand-du’) grand fach nm, cf Ubaud Dicort :
« fait extraordinaire ; haut-fait, exploit » TdF ‘grand-fa’ grand fresa nf, cf Ubaud Dicort :
« redoublement d’appétit qui précède le
cinquième âge du ver à soie » (v. TdF jos ‘frèso 2’) grand gaug ! loc interj, cf
Ubaud Dicort : « tant
mieux, plût au Ciel » (Brun Glossari
Oc-Fr) grand gaug que loc conj, cf Ubaud Dicort :
« Grand gaug que l’ague, il est fort heureux de l’avoir » (v. TdF jos
‘gau 2’) grand gòrja nm, cf Ubaud Dicort : « engoulevent, oiseau dont le
gosier est fort large » TdF ‘grand-gorjo’ grand gosièr nm, cf Ubaud Dicort : « pélican, oiseau, v. pelican ;
goinfre, avaloire » TdF ‘grand-gousié’ grand jutge nm, cf Ubaud Dicort :
« grand-juge, v. jutge màger » (v. TdF ‘grand-juge’) grand mal nm, cf Ubaud Dicort :
« haut-mal, épilepsie, v. mal de la tèrra » (v. TdF ‘grand-mau’) grand mercé 1 ~ grandmercé nm, cf Ubaud Dicort : « remerciement » TdF jos ‘gramaci’ grand mercé ! 2 loc interj ~
grandmercé ! interj : v. grandmercé ! grand messa ~ messa granda nf, cf Ubaud Dicort :
« grand’messe » TdF ‘grand-messo’ grand mèstre nm, cf Ubaud Dicort : « grand-maître, v. capmèstre » (v. TdF ‘grand-mèstre’) grand oncle nm, cf Ubaud Dicort :
« grand-oncle » TdF ‘grand-ouncle’ grand prèire nm, cf Ubaud Dicort :
« grand-prêtre » TdF ‘grand-prèire’ grand tanta nf, cf Ubaud Dicort :
« grand’tante » TdF ‘grand-tanto’ grand vicari nf, cf Ubaud Dicort :
« grand-vicaire » TdF ‘grand-vicàri’ granda (faire -) loc v, cf Ubaud Dicort : « t. de nourrice, se
tenir debout, essayer de se tenir debout ; tituber, en parlant des ivrognes » TdF ‘grando’ granda bèrsa nf, cf Ubaud Dicort : « brancursine, acanthe molle,
plante » TdF ‘grando-berso’ granda margarida nf, cf Ubaud Dicort : « leucanthème,
plante » TdF ‘grando-margarido’ gran-d'alhar [grandalhar, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : fregar un
croston de pan amb un gran d'alh. (v. golçar) Pan gran-d'alhat, manjar mannat ! grandament adv : fòrça / aicisèm / bravament ; sufisentament ; amplament ; espaciosament. grandar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, prendre mesure pour un cercle de
futaille » TdF ‘granda’.
(v. grand 2) grandaràs, -assa adj : bravament grandàs, -assa. grandàs, -assa : fòrt grand, -a. Aquel cambacort s'es presa una femna grandassa. grandassa / grandussa [veire grandassa] (subs. m. e f.) [nf (v. Ubaud Dicort e Alibert) : persona fòrt granda. grandelet, -a adj : v. grandinèl. grandesa nf, cf Ubaud Dicort : « grandeur, étendue ; puissance, grandesse, dignité, v. grandor » (v. TdF ‘grandesso’). grandesa : v. grandor. grandet, -a adj : que comença de se far grand, -a. grandetat nf / grandesa (v. grandesa) / grandor (v. grandor)
: qualitat de çò grand ; elevacion morala, « majesté, v. grandor » (v. TdF ‘grandeta) grandida : creissença. grandiloquéncia : utilizacion abusiva de l'estil oratòri. grandiloquent, -a : que fa pròva de grandiloquéncia. grandinèl, -a /
grandelet, -a adj : pro grand,
-a. grandiós, -osa adj (v. Ubaud Dicort e TdF) : que fòrça l'admiracion. Espectacle grandiós. Vision grandiosa. grandiosament adv, cf Ubaud Dicort :
« d’une façon grandiose, v. magnificament » (v. TdF) grandir (v. intr. e tr.) : créisser ; far créisser. grandissim, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« grandissime » (v. TdF) grandmercé
nm : brave mercé. (v. grand mercé 1) grandmercejar (v. tr.) : mercejar grandament. grandola nf, cf Ubaud Dicort :
« perdrix de la Crau, gélinotte des Pyrénées,
ganga, tetrao achata (Lin.), oiseau » TdF grandolon nm, cf Ubaud Dicort :
« petit de la grandola, v. ce mot » (v. TdF) grandon, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« assez grand, ande, qui entre dans l’âge de la
puberté, v. grandet »
(v. TdF) grandor nf, cf Ubaud Dicort : « grandeur, étendue, hauteur, élévation, importance, caractère imposant, noblesse ; orgueil » TdF. grandor : v. grandetat. « grandré » : v. gandré. grandussa [veire grandassa, cf Ubaud Dicort] (subs o adj. m. e f.) [nf, cf Ubaud Dicort] : fòrt grand, fòrt granda « personne de haute taille, grande perche, dans le Tarn » TdF ‘grandusso’. granegon nm, cf Ubaud Dicort :
« cahute, petit réduit voûté et bâti en
pierres sèches, v. capitèla » (v. TdF) granejar (v. intr.) : far de grana (manhan) ; téner plogut. granejatge nm, cf Ubaud Dicort :
« ponte des papillons »
TdF granèl : caulet montat en grana. granèla : grana pichona. granelar (v. tr.) : far venir lo cuèr granelós / granilhós. granelet : granul. v. pus luènh. granelós, -osa / granilhós, -osa adj : granulós. v. pus luènh. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|