|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
gasardon nm : guerdon (recompensa) ; locacion ; salari. gasardonar (v. tr.) : guerdonar (recompensar) gasarilha : esclapon (riban de fust fach per un
rabòt) ; collacion (R. II, 14) a l'ocasion de batejalhas. gascaria (f.) (abs. Dicort) (del gallés GASCARIA, frachiva) : frau / frachiva. Gascariá (la -) : la bòria de la familha Gasc (dels Gasques) gascon 1 (lo -) nm : lo parlar occitan de Gasconha. (Totes los parlars occitans son plan nòstres) gascon 2, -a (adj. e subs.) : de Gasconha. gasconada : galejada / badinada ;
fanfaronada. gasconaire, -aira (~
-airitz) adj e n, cf Ubaud Dicort : « celui,
celle qui gasconne ; hâbleur, farceur, euse, plaisant,
ante » TdF gasconar (v. intr.) : badinar ; fanfaronar. Gasconha : nom de region d'Occitània. gasconisme nm, cf Ubaud Dicort :
« gasconisme, idiotisme gascon » (v. TdF) gasconitat nf, cf Ubaud Dicort :
« gasconité » (v. gascon) gasèl (abs. Dicort) : ga pichon (v. gasquet 2) ; cabrit (v. gaselh). gaselh nm, cf Ubaud Dicort : « coutre de charrue » ; relha d'araire, de mossa, de brabant ; « chevreau » (Alibert). gasenc (abs. Dicort) : borrona
(lençòla per carrejar de fen) (v. gazenc) gaseròt nm, cf Ubaud Dicort :
« gamin » (Carrasco) gases nm pl : vapors dins
l'estomac o los intestins. gaseta [gazeta, cf Ubaud Dicort] nf : publicacion periodica. gasida nf (v. Ubaud Dicort e Alibert) : institucion. gasièr, -ièira adj e nm, cf Ubaud Dicort :
« gazier, -ière »
(Laus) gasificable, -bla : que pòt èsser gasificat, -ada. gasificacion : accion de gasificar. gasificador, -airitz (los 2, abs. Dicort) : aparelh o maquina per gasificar l'aiga. gasificar (v. tr.) : transformar en gas. gasifòrme, -ma : en forma de gas. gasilha 1 nf : valat (fossat) cobèrt. gasilha 2 nf, cf Ubaud Dicort :
« volubilité de langue, loquacité » TdF ‘gasiho 2’ gasilhan / garilhan nm (v. Ubaud Dicort) : v. garilhan. gasir 1 (v. tr.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : instituir. gasir 2 (v. intr.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : far pas res ; far pas grand causa. gasoducte : doblet d'oleoducte. gasòfi (abs. Dicort e Alibert) : abondi gasòfi (a -) loc adv (v. Ubaud Dicort e Alibert) : en abondi / a foison. gasogèn : aparelh per transformar fust o carbon en gas combustible. gasòli nm : mazot (liquid volatil utilizat coma carburant). v. « fuèl » gasolina : liquid volatil utilizat coma carburant. gasomètre : aparelh per mesurar lo volum d'un gas. gasometria : mesura dels volums gasoses, de la densitat dels gases. gasometric, -a : relatiu, -iva a la gasometria. gason nm [v. TdF ‘gazoun’] :
v. tepa, pelenc,
cf Ubaud Dicort. gason de París nm, cf Ubaud Dicort : « julienne printanière,
hesperis verna (Lin.), plante » TdF ‘gazoun-de-Paris’ gason d’Olanda nm, cf Ubaud Dicort : « armérie maritime, statice
armeria (Lin.) ; giroflée maritime, cheiranthus maritimus
(Lin.), plantes » TdF ‘gazoun-d’Olando’ gasonièr, -ièira adj, cf Ubaud Dicort : « gazonnant, ante, v. gerbós » (v. TdF ‘gazounié’) Èrba
gasonièira, herbe gazonnante. (v. TdF) gasós, -osa : de la natura d'un gas. gaspa : rasim ; rafle de rasim ; partida aquosa del lach separada de la calhada. v. peral. gaspacho ~ gazpacho (< esp.) nm, v. Ubaud Dicort Errata web :
« gaspacho » gaspada nf, cf Ubaud Dicort :
« produit de la grappe, du raisin, vin » TdF gaspalhat : mata d'arbrilhons. Gaspar : prenom. La Gaspara es la femna de Gaspar. gasparon nm, cf Ubaud Dicort :
« deuxième crème du petit lait » (Alibert) gaspejaire, -aira [~ -airitz] n : pintonejaire, -a « buveur de petit lait » (TdF e Vayssier). gaspejar (v. intr.) : far fòrça gaspa. gaspel [gaspèl (v. Ubaud Dicort e Alibert)] nm : clapissa ; rocalha ; escombres ; crapa / crapièr (v. TdF jos ‘caspel’) ; fèrme. gaspièira nf, cf Ubaud Dicort : « chèvre ou vache dont
le lait est trop séreux »
(v. TdF) gaspilh nm : rèireburre (liquid que vina del burre fresc) ; brumaca ; pluèja pichona ; « grappillon » TdF. gaspilhaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « grappilleur,
euse » TdF’ gaspilhar 1 (v. tr.) : culhir de gruns de rasim ; gaspilhar 2 [franc., veire degalhar, gastar, cf Ubaud Dicort], : degalhar. gaspilhejar (v. intr.) : brumar / plovinejar (far de brumaca) gaspinar v, cf Ubaud Dicort :
« grappiller, chaparder » (Brun Glossari Oc-Fr) (v. gaspa) gaspinèl, -a adj e n,
cf Ubaud Dicort : « grappilleur, voleur, écumeur, euse,
rapace » TdF gaspós, -osa adj, cf Ubaud Dicort : « abondant en petit lait,
séreux, euse » TdF gasquet 1 nm : mena de pruna. gasquet 2 nm, cf Ubaud Dicort :
« petit gué » TdF ‘gasquet 2’ gasquet 3 nm, cf Ubaud Dicort :
« calotte de laine rouge que portent les Orientaux » TdF ‘gasquet 1’ gassendisme nm, cf Ubaud Dicort :
« gassendisme, système de philosophie fondé par
Gassendi » TdF gassendista adj e n (dels dos genres), cf Ubaud Dicort :
« gassendiste, partisan de Gassendi » TdF gassípol nm e adj (v. Ubaud Dicort) :
« gâchis, margouillis ; qui détériore,
qui détruit tout, v. destruci 1 » (v. TdF ‘gassipoul’) gassòt : pesquièr (clòt plen d'aiga) gast 1 nm / gasta nf (TdF ; abs. Dicort) : degalh (devastacion, destruccion, mortalitat... causadas per la guèrra, una epidemia, una calamitat...) gast 2, -a adj,
cf Ubaud Dicort : « dévasté, ée,
inculte ; gâté, tourné, enragé,
ée ; malicieux, euse » TdF ‘gast 1’ gasta pas ! (interj.) : i a pas d'inconvenient. gastabesonha n (m. e f.) : obrièr marrit , obrièira marrida. gastable, -bla : que pòt èsser gastat, -ada. gastabòsc n, cf Ubaud Dicort : « mauvais menuisier, mauvais
charpentier » TdF ‘gasto-bos’ gastabot nm, cf Ubaud Dicort :
« binet, brûle-tout » TdF ‘gasto-bout’ gastacamin nm, cf Ubaud Dicort :
« vagabond » (Lexic M. Roqueta), « routard,
globe-trotteur » (Brun Glossari
Oc-Fr) gastacera (v. cera 1) nm : curat longanha
per dire sa messa. gastaconsciéncia nm, cf Ubaud Dicort : « trouble de
conscience » TdF ‘gasto-counsciènci’ |
|
gastadàs, -assa adj, cf Ubaud Dicort : « très
gâté, ée » TdF jos ‘gasta’ gastadèla nf, cf Ubaud Dicort : « Scombresox Camperii
(Lac.), poisson de mer » (v. TdF) gastadet, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« un peu gâté, ée » TdF jos ‘gasta’ gastaditge nm : resulta d'èsser estat tròp gastat, « caprice » TdF. gastadon, -a (abs. Dicort) : nen o nena mai
gastat, -ada / tolhorat, -ada. (v. gastadet) gastador nm, -tairitz : destructor, -tritz « nm, ravageur, homme qu’on employait à dévaster le territoire ennemi ; pionnier » TdF ; despensièr, -ièira, « nm, prodigue » (L. 204). gastadum nm sing, cf Ubaud Dicort :
« action de gâter les enfants » TdF gastadura : poiridura ; resulta de gastar q.q. ; caprici. (v. TdF) gastaenfant adj e n, cf Ubaud Dicort :
« gâte-enfant » TdF ‘gasto-enfant’ gastafaçon adj e n, cf Ubaud Dicort :
« sobriquet des tailleurs » TdF ‘gasto-façoun’ gastafarina adj e n : fornièr marrit. gastafèrre adj e n : fabre marrit gastafèsta n, cf Ubaud Dicort :
« trouble-fête » (Sèrras-Ess.) gastafustam (abs. Dicort) : fustièr marrit
; menusièr marrit. (v. gastabòsc) gastaire, -aira (~ -airitz) adj e n : persona que gasta quicòm o
q.q. « celui, celle qui gâte,
bousilleur, euse, v. pochinaire » (v. TdF gastal / gastau nm (los 2, v. R. III,
439, Marcabrun ; abs. Dicort) : gatèu. (v. gatèu) gastalençòls (v. lençòl) adj e n (m. e f.) : que s'atardiva tròp al lièch. gastalha nf, cf Ubaud Dicort :
« lande, friche, terre inculte, terre stérile » TdF ‘gastaio’ gastalima adj e n, cf Ubaud Dicort : « mauvais
serrurier » TdF ‘gasto-limo’ gastamaridatge nm, cf Ubaud Dicort :
« ce qui gâte un mariage, motif de désunion, mauvais
procédé » TdF ‘gasto-mariage’ gastament : accion de gastar o de se gastar. gastamestièr
n, cf Ubaud Dicort :
« gâte-métier, v. sarralheta » (v. TdF ‘gasto-mestié’) gastaparaula adj e n, cf Ubaud Dicort : « celui,
celle qui parle trop ou mal » TdF ‘gasto-paraulo’ gastapasta n, cf Ubaud Dicort :
« sobriquet de boulanger ou patissier maladroits » (Palay) gastapata n, cf Ubaud Dicort :
« celui qui fripe ses habits » TdF ‘gasto-pato’ gastapenche (subs. m. e f.) : « nm, qui rend le peigne inutile », sucapelat, -ada / calvet, -a (v. TdF ‘gasto-penche’). gastar (v. tr.) : alterar ; degalhar / far perir / deteriorar (R. III, 32) usar ; macar ; nafrar ; corrompre ; poirir ; despensar... gastar (se) : s'alterar ; se degalhar ; se deteriorar ; se perir ; se corrompre ; s'usar ; se macar ; se nafrar ; se poirir.. gastarevolucion n, cf Ubaud Dicort : « révolutionnaire
exalté, énergumène » TdF ‘gasto-revoulucioun’ gastasalsa n : cosinièr marrit. gastatge nm, cf Ubaud Dicort :
« action de gâter ou de se gâter » TdF ‘gastage’ gastatot adj e n, cf Ubaud Dicort : « brouillon,
compromettant » TdF ‘gasto-tout’ gastau 1 nm : v. gastal. gastau 2 nm, cf Ubaud Dicort :
« concierge » (Brun Glossari Oc-Fr) gastavin adj e n, cf Ubaud Dicort : « qui
gâte le vin, sobriquet des pressureurs de vendange » TdF ‘gasto-vin’ gastèl nm (L. 204) (abs. Dicort) : doblet de gastal. (v. gatèu) GASTERO- : forma prefixada del grèc gastèr, -tròs (estomac) gasteromicèt : fonge de l'òrdre dels gasteromicèts. gasteropòde : molusc que se rebala sus un pè central larg e musclat. Escagaròls, limaucas... son de gasteropòdes terrèstres. gastièira nf, cf Ubaud Dicort : v. gastadura.
(v. TdF
jos
‘gastaduro’) gastina nf, cf Ubaud Dicort :
« maladie des vers à soie, v. flacariá » (v. TdF gastitge : gamadura de las fedas. v. gamadura. Gaston : prenom. gastós, -osa adj : que deteriora ; despensièr, -ièira ; que se laissa anar del còrs. GASTR- : forma prefixada del grèc gastèr, -tròs (estomac) gastral, -a : relatiu, iva a la cavitat gastrica. gastralgia : dolor d'estomac. gastralgic, -a : relatiu, -iva a una gastralgia. gastrectomia : excision d'una partida de l'estomac. gastrestasia : dilatacion de l'estomac. gastric, -a : relatiu, -iva a l'estomac. Suc gastric. gastriti (f.) : inflamacion de la mucosa de l'estomac. GASTRO- : forma prefixada del grèc
gastèr, -tròs (estomac) gastrocèla (-cèle nf, v. idrocèle) : ernia de l'estomac. gastrocolic, -a : relatiu, -iva a l'encòp a l'estomac e al colon. gastrocoliti (f.) : inflamacion de l'estomac e del colon. gastroenteric, -a : relatiu, -iva a l'estomac e als intestins. gastroenteriti (f.) : inflamacion de la membrana qu'envolopa los intestins e l'estomac. gastroenterocoliti (f.) : inflamacion simultanèa dels intestins e del colon. gastroenterològ, -a : especialista (m. e f.) de
gastroenterologia. gastroenterologia : branca de la medecina qu'estúdia las malautiás del tub digestiu. gastrointestinal, -a : relatiu, -iva a l'estomac e als intestins. gastronòm, -a : persona que manjar fin li agrada fòrça. gastronomia : art de manjar fin. gastronomic, -a : relatiu, -iva a la gastronomia. gastronomicament : d'un biais gastronomic. gastroperitoniti (f.) : inflamacion de l'estomac e del peritonèu. gastropòde (abs. Dicort) : molusc de l'ordre
dels gastropòdes. (v. gasteropòde) gastroptòsi (f.) : davalada d'estomac. gastrorrea : secrecion excessiva de suc gastric. gastroscòpi (m.) : aparelh per estudiar lo dedins de l'estomac. gastroscopia : endoscopia de la cavitat gastrica. gastrostòma (m.) : fistula gastrica. gastrostomia : operacion d'un gastrostòma. gastrotomia : excision de las parets de l'estomac. gastrula : fasa tresena del desvolopament embrionari. gat 1 / cat nm e derivats : v. cat. gat faïn [gat-faïn nm cf Ubaud Dicort] : faïna (Mustela foina) gat pudre : pudís (Putorius furo) gat salvatge : (Felis silvestris) gat sause [gat-sause nm cf Ubaud Dicort] (plt.) : (Salix caprea) gat 2, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« rendu de fatigue, las, asse, faible, épuisé,
ée » (v. TdF) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|