gandir (v. tr. e intr.) : servar / conservar ; metre a l'abric ; aparar ; salvar ; reclamar / rengar ; arribar a.

gandir (se) : s'esquivar ; se reclamar / se rengar ; s'encaminar ; arribar endacòm.

gandòla nf : taça de fust d'autres còps, fòrt larga, « tasse longue et étroite » (Azaïs) ; taça de terralha de doas aurelhas ; recipient pel lach, « burette ; gondole [v. gondòla] » ; regòla de carrièira. (v. TdF).

Las aigas de pluèja rajan dins las gandòlas.

gandolada 1 nf, cf Ubaud Dicort : « contenu d’une gandòla, écuellée » (v. TdF)

gandolada 2 nf, cf Ubaud Dicort : « contenu d’un drap de toile, trousse de foin ou de paille, v. borrencada » (v. TdF ‘gandoulado 2’)

gandolar v, cf Ubaud Dicort : « v intr et pron, déverser, se déjeter » TdF

gandolejar (v. intr.) : pintonejar ; « se déjeter, grimacer ; s’amuser à des niaiseries, à la bagatelle » TdF.

gandolièr nm, cf Ubaud Dicort : « gondolier [v. gondolièr] » TdF

gandolin nm, cf Ubaud Dicort : « petit vagabond, galopin » TdF

gandolon nm, cf Ubaud Dicort : « demi-verre de vin, petit coup de vin » TdF

gandon nm, -a (v. gandona) : « petit vagabond » , polisson, -a. (v. TdF ‘gandoun’)

gandona nf, cf Ubaud Dicort : « vagabonde, petite coureuse » TdF

gandonejaire, -aira [~ -airitz] adj e n : vagabond, -a.

gandonejar (v. intr.) : vagabondar, « polissonner » TdF.

gandorà (abs. Dicort) (de l'arab qandur) : vestit de lana, de coton o de seda, sens margas, portat jol burnós, en Orient e en Africa, « gandoura » (Per Noste : gandora).

gandòrla 1 nf (v. Ubaud Dicort) : v. gandòla. (v. TdF jos ‘gandolo’)

gandòrla 2 adj e nm, cf Ubaud Dicort : « stupide, idiot » (v. Carrasco)

gandré (adv.) : pro / fòrça. (v. TdF jos ‘gandre’)

Gandré d'annadas abans.

Es gandré luènh, i seretz pas abans la nuèch.

gandrement adv, cf Ubaud Dicort : v. gandré. (v. TdF jos ‘gandre’)

ganèl 1 (subs. m.) : trencador de rabassièr [v. rabassièr 2] ; pestèl de sarralha (v. TdF) ;

ganèl 2 (subs. m.) : eisserment culhit amb sos rasims ;

ganèl 3 (subs. m.) : gargamèla.

ganèl 4, -a (adj. e subs.) : coquinàs, -assa / pistolet (m. e f.) ; trufaire, -a ; traite, -a. (v. TdF ‘ganèl 3’)

Bogre de ganèl ! : bogre de pistolet !

ganèla nf : toat (aqüaducte sosterranh)

La ganèla s'es engorgada, que i a d'aiga pertot.

ganelar (v. tr.) : enganar q.q. ; se trufar de q.q.

ganelejada : engana ; trufariá.

ganelejar : frequentatiu de ganelar, « v tr, railler, goguenarder, v. galejar » (v. TdF).

ganelon nm, cf Ubaud Dicort : « traître, perfide, parjure » (v. TdF)

ganelós, -osa adj : trufandièr, -ièira.

ganelòt nm, cf Ubaud Dicort : (v. ganèl 4)

« gang » (gang nm) (angl.) : còla (banda) organizada de malfaitors (bandits)

ganga 1 nf : bona fortuna / bonastre ; bonaür / bonur.

Èsser a gangas [a ganga (v. Ubaud Dicort e Alibert)] : èsser a son afar / èsser a nòças.

ganga 2 nf (abs. Dicort) (de l'al. Gang, al sens de « veta » d'unes mots compausats alemands) : matèria sens valor qu'enròda un mineral, una pèira preciosa, dins lor veta naturala, « (min.) gangue » (Laus, Basic).

ganga 3 nf, cf Ubaud Dicort : « mauvaise ou vilaine jambe, v. camba robina » (v. TdF)

gangalh : paramoscas sul cap de buòus o de vacas al jo.

gangalha : anèla, tufa o trena de pel ; borrilh de lana o de coton ; braçat de palha o de fen ; festucs carrejats per las aigas.

Gangalha de pel : anèla de pel.

gangalhar (v. intr.) : far un bruch de notz bufèca.

gangalhon : començon de cabdèl de fial (fil)

gangassa : brandida / saquejal / secossa ; brandada de merlussa.

gangassada : augmentatiu de gangassa.

gangassaire, -aira [~ -airitz] adj e n : persona que brandís, que saqueja.

gangassar (v. tr. e intr.) : corroçar ; malmenar ; brandir / saquejar ; juntar pas coma cal (aver de jòc)

gangasset, -a adj e n : persona que quita pas de remenar lo cap.

gangasson nm, cf Ubaud Dicort : « secousse, saccade » TdF

gangaula nf, cf Ubaud Dicort : « coquille de limaçon » TdF

gangliòma (m.) (abs. Dicort) : tumor d'un ganglion.

GANGLION- : forma prefixada del grèc gaggliòn (tumor)

ganglion nm (abs. Dicort) : doblet scientific de galha (bosena / grossor, redonda o fusifòrma sus un vaissèl limfatic o sus d'unes nèrvis), « ganglion » (Per Noste, Basic)

ganglionar, -a adj (abs. Dicort) : relatiu, -iva a un ganglion, « ganglionnaire » (Per Noste).

ganglioniti (f.) (abs. Dicort) : inflamacion d'un ganglion nerviós.

gangolh : espetal (l.p.) de rire.

gangolha [veire gongolha, cf Ubaud Dicort] nf / gangolhon  (v. gangolhon) : esquilon.

gangolhar (v. intr.) : espetar de rire.

gangolhon (abs. Dicort) : esquilon. (v. gongolheta)

gangrena / cangrena [veire gangrena, cf Ubaud Dicort] nf : putrefaccion (R. IV, 587) d'una partida del còrs ; corrupcion morala.

Gangrena d'una camba.

Gangrena d'una societat.

gangrenar (v. tr.) : apoiridir / corrompre.

gangrenar (se) : s'apoiridir / se corrompre.

gangrenós, -osa adj : que patís de la gangrena, « gangréneux, euse » TdF.

« gangster » [gàngster nm] (angl.) : malfaitor / bandit / malfeta (m. e f. l.p.)

« gangsterisme » (gangsterisme nm) (angl.) : banditisme.

ganguejaire nm e adj m (v. Ubaud Dicort) : « pêcheur qui se sert du gangui ; bateau usité pour ce genre de pêche » TdF suppl

ganguejar 1 v, cf Ubaud Dicort : « v intr, pêcher avec le gangui » TdF suppl

ganguejar 2 (abs. TdF) : doblet de ganguelar.

ganguelar (v. intr.) : piulejar (quitar pas de piular coma o fan los poletons) ; quitar pas de parlar d'una votz piulaira « mal articuler la parole » (Alibert).

gangui nm : filat de pesca que l'òm rebala dins l'aiga ; nau que rebala aquel filat. (v. TdF)

 

 

 

ganguièr 1, -ièira (adj.) : laid, -a ; bochard, -a ; vilan, -a.

ganguièr 2 nm (v. Ubaud Dicort e Alibert), -ièira (subs.) : carnsaladièr, -ièira.

ganguilha : gangui pichonèl. (v. TdF jos ‘ganguiho’)

ganh / gasanh nm / ganha / gasanha (v. ganha 1) : çò ganhat. (v. TdF ‘gan’)

ganha 1 nf : « gain, chance au jeu, v. ganh, gasanh ; jeu... » (v. TdF ‘gagno 1’)

ganha 2 nf : maura / truèja / pòrca.

ganhable, -bla : que pòt èsser ganhat, -a.

ganhadenièrs nm, cf Ubaud Dicort : « gagne-denier » TdF ‘gagno-denié’

ganhador nm, cf Ubaud Dicort : « celui qui gagne des appointements ; celui qui gagne toujours ; gagne-pain » TdF

ganhaganhièira nf, cf Ubaud Dicort : « échappatoire, évasion, fugue » TdF ‘gagno-gagniero’

Far ganhaganhièira, gagner au pied, décamper. (v. Ubaud Dicort e TdF)

ganhaire, -aira [~ -airitz] adj e n, cf Ubaud Dicort / ganhador (v. ganhador), -airitz : persona que ganha, « vainqueur » TdF ‘gagnaire’.

ganhant, -a adj e n : persona que ganha (t.a.) (v. TdF)

ganhapan nm, cf Ubaud Dicort : « gagne-pain » TdF ‘gagno-pan’

ganhapichon nm, cf Ubaud Dicort : « gagne-petit, remouleur ; petit marchand » TdF jos ‘gagno-petit’

ganhar / gasanhar (v. tr. e intr.) : obténer ; obténer una recompensa coma resulta d'un esfòrç, d'un trabalh... ; obténer la victòria dins una competicion ; obténer un avantatge ; arribar a un airal previst ; s'espandir ; s'engraissar ; se melhorar.

Ganhar l'afeccion de q.q.

Ganhar gròs.

Ganhar una batalha.

Se ganhar la vida.

Ganhar la vila : arribar a la vila.

Ganhar de terren.

Ganhar de temps.

Se ganhar sa crosta : se ganhar sas trempas (l.p.)

La gangrena li a ganhada tota la cuèissa.

Fasèm pas en ganhant : venèm traces de mai en mai.

Aquel vedèl a plan ganhat : s'es plan engraissat.

Son estil a ganhat en concision e en rigor.

ganhatge : accion de ganhar ; bòria, domeni agricòla.

ganheta : bona fortuna.

ganhiu, -iva : que rapòrta ; de brave rapòrt.

ganhòla nf, cf Ubaud Dicort : « cheval marin, poisson, v. caval marin ; personne qui se plaint toujours, pleurard, v. ploraire » (v. TdF)

ganholar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, geindre, se plaindre, v. gingolar » (v. TdF)

ganholet nm, cf Ubaud Dicort : (v. ganhòla)

ganhon nm : porcelon. (v. TdF)

ganhona nf, cf Ubaud Dicort : « t. injurieux, truie » TdF

ganhonada nf, cf Ubaud Dicort : « cochonnée, v. porcelada » (v. TdF)

ganhonar v, cf Ubaud Dicort : « v intr et tr, cochonner, mettre bas, en parlant d’une truie ; faire salement » TdF

ganhonariá nf, cf Ubaud Dicort : « cochonneie » TdF

ganhonàs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « gros cochon » TdF

ganhonejar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, faire des cochonneries » TdF

ganhós, -osa adj, cf Ubaud Dicort : « lucratif, ive » TdF

ganhotejar v, cf Ubaud Dicort : « gagner un peu » (Palay)

ganhum nm, cf Ubaud Dicort : « bonheur au jeu ou à la loterie » TdF ‘gagnun’

ganic 1 nm : gemèc, « plainte ;  fig., des personnes » (v. Alibert). (v. ganidar)

ganic 2 nm : v. garric. (v. TdF jos ‘garri’)

ganidar (v. intr.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : sinholar (cans), « se plaindre comme un chien qui vient d’être battu » (Azaïs) ; gemegar (personas)

ganif nm, cf Ubaud Dicort : « canif, v. talhagredon » (v. TdF)

ganifièr, -ièira adj e n, cf Ubaud Dicort : (v. ganif e cotelièr)

ganipa nf, cf Ubaud Dicort : « guenipe, fille ou femme trop leste dans ses manières » TdF

ganison nf, cf Ubaud Dicort : « dépérissement, débilté, faiblesse » TdF

ganitèl : laringe (f.) / gargamèla.

Cantar a plen ganitèl, chanter à gorge déployée. (Carrasco), ...à tue-tête. (Lagarde)

ganitòrta : còltòrç (mena d'aucèl) (Iynx torquilla)

ganiva nf : cotèl sangnador ; cotèla de boquièr ; « couteau pour trancher la soupe, v. cotèla ». (v. TdF)

Un sangnaire (un maselièr) sangna amb una ganiva.

ganivet nm: cotelon ; lanceta de cirurgian ; « petit homme rageur » (v. TdF).

Un sanaire sana amb un ganivet.

ganiveta : cotèla pichona de cosina.

ganivetada nf : còp de cotèl, « coup de ganivet, coup de canif » TdF.

ganjòl, -a : de Gange, vila de Gard (Occitània)

ganjòla nf, cf Ubaud Dicort : « feu vif et clair, régalade, flamme de peu de durée » TdF

ganlòra nf, cf Ubaud Dicort : « personne fainéante, paresseux » TdF

ganlorar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, paresser, fainéanter » TdF

ganloràs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « gros fainéant » TdF

ganòt nm, cf Ubaud Dicort : « t. d’argot, sac où l’on tient les numéros de loterie, v. saquet » TdF

gansa : nos en forma d'anèla ; anèla de cròc ; nos de riban ; cordura d'arrèst ; aurelha d'ola, de topin... ; sèxe femenin. (v. TdF ‘ganso’)

Far una gansa a un correjon.

Las gansas de l'ola.

gansar (v. tr.) : nosar en forma d'anèla ; far una cordura d'arrèst.

ganseta : gansa pichona ; començon o fin de cordatge ; malha granda de començament de filet.

gansòla : bata d'esclòp ; bridola ; correja.

gansolar (v. tr.) : batar los esclòps.

gant : revestiment que cobrís lo ponhet e la man, e que compòrta un estug per cada det.

Anar coma un gant : anar fòrt plan.

Getar lo gant a q.q. : desfisar q.q.

Relevar lo gant : relevar un desfís.

Prene de gants per... : se mesfisar per...

Sople coma un gant : de bona composicion.

gant de Nòstra Dòna [... Nòstra Dama] nm (plt.) : (Digitalis purpurea)

gant de pastressa nm, cf Ubaud Dicort : « ancolie, plante, v. galantina » (v. TdF ‘gant-de-pastresso’)

ganta : auca salvatja ; cigonha ; femna gorrina ; plantas : (Primula vulgaris) ; (Narcissus silvestris)