|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
gandir (v. tr. e intr.) : servar / conservar ; metre a l'abric ; aparar ; salvar ; reclamar / rengar ; arribar a. gandir (se) : s'esquivar ; se reclamar / se rengar ; s'encaminar ; arribar endacòm. gandòla nf : taça de fust d'autres còps, fòrt larga, « tasse longue et étroite » (Azaïs) ; taça de terralha de doas aurelhas ; recipient pel lach, « burette ; gondole [v. gondòla] » ; regòla de carrièira. (v. TdF). Las aigas de pluèja rajan dins las gandòlas. gandolada 1 nf, cf Ubaud Dicort :
« contenu d’une gandòla,
écuellée » (v. TdF) gandolada 2 nf, cf Ubaud Dicort :
« contenu d’un drap de toile, trousse de foin ou de paille,
v. borrencada » (v. TdF ‘gandoulado 2’) gandolar v, cf Ubaud Dicort :
« v intr et pron, déverser, se
déjeter » TdF gandolejar (v. intr.) : pintonejar ; « se déjeter, grimacer ; s’amuser à des niaiseries, à la bagatelle » TdF. gandolièr nm, cf Ubaud Dicort : « gondolier [v. gondolièr] » TdF gandolin nm, cf Ubaud Dicort :
« petit vagabond, galopin » TdF gandolon nm, cf Ubaud Dicort :
« demi-verre de vin, petit coup de vin » TdF gandon nm, -a (v. gandona) : « petit vagabond » , polisson, -a. (v. TdF ‘gandoun’) gandona nf, cf Ubaud Dicort :
« vagabonde, petite coureuse » TdF gandonejaire, -aira [~ -airitz] adj e n : vagabond, -a. gandonejar (v. intr.) : vagabondar, « polissonner » TdF. gandorà (abs. Dicort) (de l'arab qandur) : vestit de lana,
de coton o de seda, sens margas, portat jol burnós, en Orient e en
Africa, « gandoura » (Per Noste : gandora).
gandòrla 1 nf (v. Ubaud Dicort) :
v. gandòla. (v. TdF jos ‘gandolo’) gandòrla 2 adj e nm, cf Ubaud Dicort :
« stupide, idiot » (v. Carrasco) gandré (adv.) : pro / fòrça. (v. TdF jos ‘gandre’) Gandré d'annadas abans. Es gandré luènh, i seretz pas abans la nuèch. gandrement adv, cf Ubaud Dicort :
v. gandré. (v. TdF jos ‘gandre’) ganèl 1 (subs. m.) : trencador de rabassièr [v. rabassièr 2] ; pestèl de sarralha (v. TdF) ; ganèl 2 (subs. m.) : eisserment culhit amb sos rasims ; ganèl 3
(subs. m.) : gargamèla. ganèl 4, -a (adj. e subs.) : coquinàs, -assa / pistolet (m. e f.) ; trufaire, -a ; traite, -a. (v. TdF ‘ganèl 3’) Bogre de ganèl ! : bogre de pistolet ! ganèla nf : toat (aqüaducte sosterranh) La ganèla s'es engorgada, que i a d'aiga pertot. ganelar (v. tr.) : enganar q.q. ; se trufar de q.q. ganelejada : engana ; trufariá. ganelejar : frequentatiu de ganelar, « v tr, railler, goguenarder, v. galejar » (v. TdF). ganelon nm, cf Ubaud Dicort :
« traître, perfide, parjure » (v. TdF) ganelós, -osa adj : trufandièr, -ièira. ganelòt nm, cf Ubaud Dicort :
(v. ganèl 4) « gang » (gang nm) (angl.) : còla (banda) organizada de malfaitors (bandits) ganga 1 nf : bona fortuna / bonastre ; bonaür
/ bonur. Èsser a gangas [a
ganga (v. Ubaud Dicort e Alibert)] : èsser a son afar / èsser a
nòças. ganga 2 nf (abs. Dicort) (de l'al. Gang, al sens de « veta » d'unes mots compausats alemands) : matèria sens valor qu'enròda un mineral, una pèira preciosa, dins lor veta naturala, « (min.) gangue » (Laus, Basic). ganga 3 nf, cf Ubaud Dicort :
« mauvaise ou vilaine jambe, v. camba robina » (v. TdF) gangalh : paramoscas sul cap de buòus o de vacas al jo. gangalha : anèla, tufa o trena de pel ; borrilh de lana o de coton ; braçat de palha o de fen ; festucs carrejats per las aigas. Gangalha de pel : anèla de pel. gangalhar (v. intr.) : far un bruch de notz bufèca. gangalhon : començon de cabdèl de fial (fil) gangassa : brandida / saquejal / secossa ; brandada de merlussa. gangassada : augmentatiu de gangassa. gangassaire, -aira [~ -airitz] adj e n : persona que brandís, que saqueja. gangassar (v. tr. e intr.) : corroçar ; malmenar ; brandir / saquejar ; juntar pas coma cal (aver de jòc) gangasset, -a adj e n : persona que quita pas de remenar lo cap. gangasson nm, cf Ubaud Dicort :
« secousse, saccade » TdF gangaula nf, cf Ubaud Dicort :
« coquille de limaçon » TdF gangliòma (m.) (abs. Dicort) : tumor d'un ganglion. GANGLION- : forma prefixada del grèc gaggliòn
(tumor) ganglion nm (abs. Dicort) : doblet scientific de galha (bosena /
grossor, redonda o fusifòrma sus un vaissèl limfatic o sus
d'unes nèrvis),
« ganglion » (Per Noste, Basic) ganglionar, -a adj (abs. Dicort) : relatiu, -iva a un ganglion, « ganglionnaire » (Per Noste). ganglioniti (f.) (abs. Dicort) : inflamacion d'un ganglion nerviós. gangolh : espetal (l.p.) de rire. gangolha [veire gongolha, cf Ubaud Dicort] nf / gangolhon (v. gangolhon) : esquilon. gangolhar (v. intr.) : espetar de rire. gangolhon (abs. Dicort) : esquilon. (v. gongolheta) gangrena / cangrena [veire gangrena, cf Ubaud Dicort] nf :
putrefaccion (R. IV, 587) d'una partida
del còrs ; corrupcion morala. Gangrena d'una camba. Gangrena d'una societat. gangrenar (v. tr.) : apoiridir / corrompre. gangrenar (se) : s'apoiridir / se corrompre. gangrenós, -osa adj : que patís de la gangrena, « gangréneux, euse » TdF. « gangster » [gàngster
nm] (angl.) : malfaitor / bandit / malfeta (m. e f. l.p.) « gangsterisme » (gangsterisme nm) (angl.) : banditisme. ganguejaire nm e adj m (v. Ubaud Dicort) : « pêcheur qui se sert du
gangui ; bateau usité pour ce genre de
pêche » TdF suppl ganguejar 1 v, cf Ubaud Dicort :
« v intr, pêcher
avec le gangui » TdF suppl ganguejar 2 (abs. TdF) : doblet de ganguelar. ganguelar (v. intr.) : piulejar (quitar pas de piular coma o fan los poletons) ; quitar pas de parlar d'una votz piulaira « mal articuler la parole » (Alibert). gangui nm : filat de pesca que l'òm rebala dins l'aiga ; nau que rebala aquel filat. (v. TdF) |
|
ganguièr 1, -ièira (adj.) : laid, -a ; bochard, -a ; vilan, -a. ganguièr 2 nm (v. Ubaud Dicort e Alibert), -ièira (subs.) : carnsaladièr, -ièira. ganguilha : gangui pichonèl. (v. TdF jos ‘ganguiho’) ganh / gasanh nm / ganha / gasanha (v. ganha 1) : çò ganhat. (v. TdF ‘gan’) ganha 1 nf : « gain, chance au
jeu, v. ganh, gasanh ; jeu... » (v. TdF ‘gagno 1’) ganha 2 nf : maura / truèja / pòrca. ganhable, -bla : que pòt èsser ganhat, -a. ganhadenièrs nm, cf Ubaud Dicort : « gagne-denier » TdF ‘gagno-denié’ ganhador nm,
cf Ubaud Dicort : « celui qui gagne
des appointements ; celui qui gagne toujours ; gagne-pain » TdF ganhaganhièira nf, cf Ubaud Dicort : « échappatoire,
évasion, fugue » TdF ‘gagno-gagniero’ Far ganhaganhièira, gagner au pied, décamper. (v. Ubaud Dicort e TdF) ganhaire, -aira [~ -airitz] adj e n, cf Ubaud Dicort / ganhador (v. ganhador), -airitz : persona que ganha, « vainqueur » TdF ‘gagnaire’. ganhant, -a adj e n : persona que ganha (t.a.) (v. TdF) ganhapan nm, cf Ubaud Dicort :
« gagne-pain » TdF ‘gagno-pan’ ganhapichon nm, cf Ubaud Dicort :
« gagne-petit, remouleur ; petit marchand » TdF jos ‘gagno-petit’ ganhar / gasanhar (v. tr. e intr.) : obténer ; obténer una recompensa coma resulta d'un esfòrç, d'un trabalh... ; obténer la victòria dins una competicion ; obténer un avantatge ; arribar a un airal previst ; s'espandir ; s'engraissar ; se melhorar. Ganhar l'afeccion de q.q. Ganhar gròs. Ganhar una batalha. Se ganhar la vida. Ganhar la vila : arribar a la vila. Ganhar de terren. Ganhar de temps. Se ganhar sa crosta : se ganhar sas trempas (l.p.) La gangrena li a ganhada tota la cuèissa. Fasèm pas en ganhant : venèm traces de mai en mai. Aquel vedèl a plan ganhat : s'es plan engraissat. Son estil a ganhat en concision e en rigor. ganhatge : accion de ganhar ; bòria, domeni agricòla. ganheta : bona fortuna. ganhiu, -iva : que rapòrta ; de brave rapòrt. ganhòla nf, cf Ubaud Dicort :
« cheval marin, poisson, v. caval marin ; personne qui
se plaint toujours, pleurard, v. ploraire » (v. TdF) ganholar v, cf Ubaud Dicort :
« v intr, geindre, se plaindre, v. gingolar » (v. TdF) ganholet nm, cf Ubaud Dicort :
(v. ganhòla) ganhon nm : porcelon. (v. TdF) ganhona nf, cf Ubaud Dicort :
« t. injurieux, truie » TdF ganhonada nf, cf Ubaud Dicort :
« cochonnée, v. porcelada » (v. TdF) ganhonar v,
cf Ubaud Dicort : « v intr et tr, cochonner, mettre bas, en parlant d’une truie ;
faire salement » TdF ganhonariá nf, cf Ubaud Dicort : « cochonneie » TdF ganhonàs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « gros cochon » TdF ganhonejar v, cf Ubaud Dicort :
« v intr, faire des cochonneries »
TdF ganhós, -osa adj, cf Ubaud Dicort : « lucratif, ive » TdF ganhotejar v, cf Ubaud Dicort :
« gagner un peu » (Palay) ganhum nm, cf Ubaud Dicort :
« bonheur au jeu ou à la loterie » TdF ‘gagnun’ ganic 1 nm : gemèc, « plainte ; fig., des personnes » (v. Alibert). (v. ganidar) ganic 2 nm : v. garric. (v. TdF jos ‘garri’) ganidar (v. intr.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : sinholar (cans), « se plaindre comme un chien qui vient d’être battu » (Azaïs) ; gemegar (personas) ganif nm,
cf Ubaud Dicort : « canif, v. talhagredon » (v. TdF) ganifièr, -ièira adj e n, cf Ubaud Dicort :
(v. ganif e cotelièr) ganipa nf, cf Ubaud Dicort :
« guenipe, fille ou femme trop leste dans ses
manières » TdF ganison nf, cf Ubaud Dicort :
« dépérissement, débilté,
faiblesse » TdF ganitèl : laringe (f.) / gargamèla. Cantar a
plen ganitèl, chanter à
gorge déployée. (Carrasco), ...à tue-tête.
(Lagarde) ganitòrta : còltòrç (mena d'aucèl) (Iynx torquilla) ganiva nf : cotèl sangnador ; cotèla de boquièr ; « couteau pour trancher la soupe, v. cotèla ». (v. TdF) Un sangnaire (un maselièr) sangna amb una ganiva. ganivet nm: cotelon ; lanceta de cirurgian ; « petit homme rageur » (v. TdF). Un sanaire sana amb un ganivet. ganiveta : cotèla pichona de cosina. ganivetada nf : còp de cotèl, « coup de ganivet, coup de canif » TdF. ganjòl, -a : de Gange, vila de Gard (Occitània) ganjòla nf, cf Ubaud Dicort :
« feu vif et clair, régalade, flamme de peu de
durée » TdF ganlòra nf, cf Ubaud Dicort :
« personne fainéante, paresseux » TdF ganlorar v, cf Ubaud Dicort :
« v intr, paresser, fainéanter » TdF ganloràs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « gros
fainéant » TdF ganòt nm, cf Ubaud Dicort : « t. d’argot, sac
où l’on tient les numéros de loterie, v. saquet » TdF gansa : nos en forma d'anèla ; anèla de cròc ; nos de riban ; cordura d'arrèst ; aurelha d'ola, de topin... ; sèxe femenin. (v. TdF ‘ganso’) Far una gansa a un correjon. Las gansas de l'ola. gansar (v. tr.) : nosar en forma d'anèla ; far una cordura d'arrèst. ganseta : gansa pichona ; començon o fin de cordatge ; malha granda de començament de filet. gansòla : bata d'esclòp ; bridola ; correja. gansolar (v. tr.) : batar los esclòps. gant : revestiment que cobrís lo ponhet e la man, e que compòrta un estug per cada det. Anar coma un gant : anar fòrt plan. Getar lo gant a q.q. : desfisar q.q. Relevar lo gant : relevar un desfís. Prene de gants per... : se mesfisar per... Sople coma un gant : de bona composicion. gant de Nòstra Dòna [... Nòstra Dama] nm (plt.) : (Digitalis purpurea) gant de pastressa nm, cf Ubaud Dicort : « ancolie, plante, v. galantina » (v. TdF ‘gant-de-pastresso’) ganta : auca salvatja ; cigonha ; femna gorrina ; plantas : (Primula vulgaris) ; (Narcissus silvestris) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|