engolar / engolir (v. engolir) (v. tr.) : far passar quicòm de la boca a la corniòla (gargamèla / garganta) ; englotir ; « gorger, engouer, dégoûter, v. embonir, gavar ; pâturer les bœufs à la main, v. embocar ; engueuler,v. esbramassar » (v. TdF ‘engoula’).

engolar (s') v pron / engolir (s’) (abs. TdF) : s'enfonilhar ; s'englotir dins l'abisme ; « s’empiffrer, s’engouer ; s’engueuler » TdF jos ‘engoula’.

engola vent [engolavent] nm : glaujòla / teta cabra (Caprimulgus europaeus)

engolida nf, cf Ubaud Dicort : « action de s’engouffrer » TdF

engolidor : gorga (gofre / remolin d'aiga) ; gargamèla.

engolir v, cf Ubaud Dicort : « v tr, avaler, gober, dévorer, boire d’un trait, engloutir, v engolar ; entrer dans la gueule, atteindre une ouverture avec un projectile, enfiler un trou » TdF ‘engouli’.

engolís nm, cf Ubaud Dicort : v. engolidor. (v. TdF jos ‘engoulidou’)

« engolopar » : v. envolopar.

engomar v, cf Ubaud Dicort : v tr « engommer » (Rapin)

engomatge nm, cf Ubaud Dicort : « engommage » (Rapin)

engonar / angonar (subs. m.) (L. 21 - R. II, 89) (los 2, abs. Dicort) : engue.

engonelar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, revêtir d’une jupe » TdF

engonelar (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « mettre une jupe, s’habiller » TdF jos ‘engounela’

engonnar (v. tr.) : enfonzar / englotir ; macar.

engonnar (s'): s'afondrar / se demolir.

engonsadura nf, cf Ubaud Dicort : « chose engoncée, taille gênée et contrainte par le défaut des habits » TdF

engonsament nm, cf Ubaud Dicort : « enfoncement ; action d’engoncer » TdF

engonsar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, enfoncer, cogner, engouffrer ; engoncer » TdF. « engonsar » (fr.) : v. estringar - ensacar.

engorbar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, amonceler les gerbes par dizeaux, dix par dix, v. acroselar » (v. TdF)

engordilhar / engorgovelhar (s') v pron (v. Ubaud Dicort e Alibert) : se recauquilhar.

engordiment : engrepiment.

engordir (v. tr.) : engrepesir (far venir gord)

engordir (s') : s'engrepesir (venir gord)

engorg nm, cf Ubaud Dicort : « pièce d’eau ou canal pour mettre les choses (lin, osiers) à tremper ; rigole d’irrigation » (Palay)

engorgadura nf, cf Ubaud Dicort : « tuyau de conduite, descente de gosier » TdF

engorgalar (s') : s'encigalar / s'embriagar / se bandar.

Las grivas s'engorgalan amb de rasim.

engorgament nm : engodofada ; « action de s’engouffrer » TdF.

engorgar (v. tr.) : far gorg ; s'emplir de gorgs ; engodofar ; « empifrer, gorger ; submerger la roue d’un moulin ; engloutir, entonner ; raviner ; faire un pâté d’encre ; embourber dans une mare » TdF.

engorgar (s') v pron : s'engodofar ; « se gorger, s’empifrer » ; tombar dins un gorg ; « se  couvrir, en parlant du soleil ; s’embourber » (v. TdF jos ‘engourga’)

Lo toat s'es tornat engorgar.

engorgat 1, -ada adj : « engorgé, gorgé, engouffré, embourbé, ée » (v. TdF jos ‘engourga’)

engorgat 2 nm, cf Ubaud Dicort (L. 148) : « retenue d’eau dans un moulin, en amont d’un moulin » (Palay, v. TdF)

engorget nm, cf Ubaud Dicort : « petit pâté d’encre » TdF

engorgir v, cf Ubaud Dicort : « v tr, engloutir » TdF

engorgolhar (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : v. engalhonar. (v. Vayssier jos ‘engoillousta’)

engorgosir v, cf Ubaud Dicort : « v tr, engourdir » TdF

engorgosit, -ida : engrepesit, -ida (engordit, -ida de freg)

engorgossar (s') v pron (Alibert) : aver la votz falhòta a dich de somicar.

engorgossir (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « avoir la voix étouffée par les sanglots » TdF

engorgovelhar (s') : s'engordilhar. v. pus naut.

engorjonar (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « s’engouer, s’obstruer le gosier, v. s’engavachar » (v. TdF)

engormandir v, cf Ubaud Dicort : « v tr, affriander, affrioler » TdF jos ‘agroumandi’

engormandir (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « devenir gourmand, friand » TdF jos ‘agroumandi’

engormossar (s') : s'amontetar.

engorrinar (abs. TdF) / engorrinir (v. TdF jos ‘agourrini’) (v. tr.) (los 2, abs. Dicort) : pervertir (R. V, 523). (v. agorrinar)

engorrinar (s') v pron, cf Ubaud Dicort / engorrinir  (s') (abs. Dicort) : se pervertir ; « se débaucher » (Alibert). (v. agorrinar (s’))

engorrudar (s') : s'acoconar ; se frostir / s'agorrufar ; se replegar.

engortina nf, cf Ubaud Dicort : « lézard gris » (Vayssier jos ‘clobéto)

engossas nf pl, cf Ubaud Dicort : « instrument dont on se sert pour assujetir par les deux bouts un fuseau dont on dévide la fusée » TdF

engossir (v. tr.) : enrambolhar lo pel de q.q. / espelofir.

engossir (s') : s'enrambolhar lo pel / s'espelofir.

engotar v, cf Ubaud Dicort : (v. gòt)

engrafataira nf (abs. Dicort) : maquina de grafar / d'engrafar, d'agrafar, « agrafeuse » (Rapin). (v . agrafador)

engrafatar (v. tr.) : grafar / agrafar / engrafar ; empetegar, « accrocher plusieurs choses entre elles , mêler d’une manière inextricable, embrouiller ». (v. TdF jos ‘engafeta’)

engrafatar (s') : se grafar / s'engrafar ; s'empetegar.

engrafiar (v. tr.) : acuolar jos benda (al jòc de bilhard)

engrafolir (s') : s'eriçar / s'espelofir.

engrais : substància animala, vegetala o quimica per engraissar, per melhorar la tèrra.

engraissa cabra nm (Alibert engraissacabra ; abs. Dicort) (plt.) : cabrifuèlh (Psoralea bituminosa)

engraissacabrits nm, cf Ubaud Dicort : « (qui engraisse les chevreaux) chèvre-feuille, v. cabrifuèlh » TdF ‘engraisso-cabrit’

engraissa caval  (v. TdF ‘engraisso-chivau ; abs. Dicort) (plt) : cardonessa (Helminthia viperina)

engraissa galina [engraissagalinas, cf Ubaud Dicort] nm (plt) : ceba sauvatja (Sedum cepæa)

engraissaire, -aira (~ -airitz) adj e n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui engraisse ; éleveur de bestiaux » TdF ‘engreissaire’

engraissament : resulta d'engraissar o de s'engraissar.

engraissa moton [engraissamotons, cf Ubaud Dicort] nm (plt) : trefuèlh pudent (Psoralea bituminosa)

engraissa pòrc [engraissapòrcs] nm, cf Ubaud Dicort (plt.) : pè de grapaud (Arum maculatum) ; pè de vedèl (plt.) (Arum italicum); èrba rossa (Andryala de Nimes) ; (Hypochris) ; (Urospermum Delechampii) ; rebochin / agradèl / chicorèia.

engraissar (v. tr.) : far venir gras (t. a.) (v. jos raumàs), « engraisser, rendre gras ; suiver, graisser ; devenir gras » TdF ‘engreissa’.

engraissar (s') v pron : venir gras (t. a), « s’engraisser ; se graisser, s’enrichir » TdF jos ‘engreissa’.

engraissa sauma [engraissasaumas, cf Ubaud Dicort] nm (plt) : (Laserpitium gallicum)

engraissatge nm, cf Ubaud Dicort : « action d’engraisser ; graissage » (v. TdF ‘engreissage’)

engraissièr, -ièira adj, cf Ubaud Dicort : « bon à engraisser » (v. TdF ‘engreissié’)

engramar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, ficeler, entortiller une toupie avec sa corde » TdF

engrana nf, cf Ubaud Dicort : « balai, v. engranièira » TdF

engranada nf : espandida de gran, « grain répandu pour attirer les oiseaux ; appât pour le poisson » TdF.

 

 

engranadís : balajum / escobilhas.

engranaire, -aira [~ -airitz] n : « celui, celle qui engrène, qui jette ou fournit du grain ; grenetier, grainier, ière » ; persona que balaja, que neteja. (v. TdF)

engranal nf, cf Ubaud Dicort : v. engranada. (v. TdF jos ‘engranado’)

engranalhar 1 (abs. TdF e Alibert) : empobolar de vermina o d'èrba marrida. (v. agramenir)

La Juliana s'es engranalhada de camba de pol.

engranalhar 2 v, cf Ubaud Dicort : « v tr, grenailler un métal, le mettre en petits grains ; cribler de grenaille, de petit plomb » TdF ‘engranaia’

engranar 1 (v. tr.) : metre de gran dins la tremuèja del molin ; abladar (apasturar amb de blat) ; engraissar amb de gran ; enfectar / infectar de vermena o d'èrba marrida ; balajar / netejar amb l'engranièira (amb la balaja)

Un pol engranat al froment ven pus gras.

engranar (s') : s'assadolar de gran ; s'engodofar (molin) ; venir gròs (s'enriquir) ; se trapar una malautiá ; se trapar de vermena ; se bresar ;

engranar 2 (far dintrar las dents d’una ròda) v : v. encrenar, cf Ubaud Dicort.

engranar (s’) [veire encrenar (s’)] v pron :  se margar una dins l'autra (en parlant de ròdas dentadas)

engranatge 1 nm  : accion d'engranar (t. a. çaisús [engranar 1];

engranatge 2 [veire encrenatge, cf Ubaud Dicort] nm : sistèma de ròdas dentadas que s'engranan las unas dins las autras ; accion de s'engranar una dins l'autra (ròdas dentadas)

Se trobar presonièr d'un engranatge de messorgas.

Metre lo det dins un engranatge (s.f.)

engrandir v, cf Ubaud Dicort : « v tr, agrandir, v. agrandir plus usité » (v. TdF)

engranha / engranhòta : granhòta / rana / granolha.

engranhotar (v. tr.) : arponar las granhòtas.

engranièira : balaja.

engranieirar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, balayer, v. escobar » (v. TdF)

engranieiron nm, cf Ubaud Dicort : « petit balai, v. escobeta » (v. TdF)

engranjar (v. tr. ) : claure dins sa granja (R. III, 496) ; se ganhar d'argent.

Engranjar de palha.

Engranjar de fen.

Engranjar d'argent.

engrasar (v. tr.) : inserir / encastrar.

engrasar (s') : s'inserir / s'encastrar.

engratabonir (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « se ratatiner » TdF

engrau nm, cf Ubaud Dicort : « coulisse, rainure, v. engreure ; coupure, pertuis, ouverture, v. bocau, grau » (v. TdF)

engraufinhar (v. tr.) : engraunhar (t. a.)

engraunhada (abs. Dicort) : resulta d'engraunhar o de s'engraunhar. (v. escarraunhada)

engraunhar (v. tr.) : esquinçar leugièirament la pèl amb las onglas, las arpas, las espinas... ; dire de mal de q.q.

Cats e romes engraunhan.

engraunhar (s') v pron, cf Ubaud Dicort : « se déchirer la peau, s’égratigner » TdF jos ‘escaragna’

Me soi engraunhat.

engraupinhar : doblet d'engraufinhar.

engrautada nf, cf Ubaud Dicort : « égratignure » TdF

engrautar (v. tr.) : engraunhar (t. a.)

engravaire, -a (abs. Dicort) : persona qu'engrava (t. a.). (v. gravaire)

engravament nm, cf Ubaud Dicort : « engravement, action d’engraver, d’échouer ; empierrement d’une route » TdF

engravar 1 (v. tr.) : encastrar, « enchâsser un corps dans la pierre ou dans le bois » TdF ’engrava 2’ ; gravar / entalhar (v. gravar) ;

Far engravar una medalha.

engravar 2 (v. tr.) :  empeirar un camin (i metre de grava) ; encalar una embarcacion, un naviri.

engravieirar o engravairar ? v , cf Ubaud Dicort : « v tr, couvrir de gravier, engraver » TdF ‘engraveira’

engrèmol / engremol nm, cf Ubaud Dicort : « baie du groseillier épineux, v. cabordena ; baie du groseiller des Alpes, v. alòca » (v. Vayssier, e TdF). « engremol » e derivats : v. agrimola.

engremolièr nm, cf Ubaud Dicort : « groseillier » TdF. (v. agrimolièr e cabordenièr)

engrenar (s’): v. encrenar (s’). (v. Ubaud Dicort).

engrepesir (v. tr.) : frequentatiu d'engrepir, « engourdir » TdF.

engrepesir (s') : frequentatiu de s'engrepir, « s’engourdir » TdF jos ‘engrepesi’.

engrepesit, -ida adj, cf Ubaud Dicort : « engourdi, ie ; transi de froid » TdF jos ‘engrepesi’

engrepiar (v. tr.) : metre a la grépia.

engrepiar (s') : se metre a la grépia ; manjar.

engrepiment : accion o resulta d'engrepir / engordiment.

engrepir (v. tr.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : engordir de freg.

engrepir (s') v pron (v. Alibert) : s'engordir de freg.

engresar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, couvrir de tartre, encrasser ; rassasier jusqu’au dégoût » TdF

engresar (s’) v pron : « s’enduire de tartre ; engraisser, se rassasier, en parlant d’un porc » TdF jos ‘engresa’

engreurar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, emmortaiser, insérer une pièce de bois dans une mortaise ; enclaver un levier dans une entaille » (v. TdF)

engreure nm, cf Ubaud Dicort : « mortaise, entaille faite dans le bois ou dans la pierre » TdF

engrevar (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « se repentir, regretter » TdF

« engrima » : e derivats : v. escrima.

engrimaçar (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « prendre un air grimaçant, se grimer » TdF  

« engrimar » (s') : v. s'escrimar.

engrisar (v. tr.) : barbolhar de gris ; « griser, v. encigalar » TdF.

engrisar (s') : s'encigalar / s'embriagar / se bandar.

engrisòla : claupèire / claveta / grisòla / grata parets.

engrolar (v. tr.) : abenar las sabatas.

engroleta nf, cf Ubaud Dicort : « mâche, valérianelle, plante » TdF

engronhar (v. tr.) : far venir renós,-osa / empebrinar.

engronhar (s') : venir renós,-osa / s'empebrinar.

engròssament nm, cf Ubaud Dicort : « action d’engrosser » TdF

engrossar (v. tr. e intr.) : emprenhar / fecondar (R. III, 298).

engrossar (s') : venir gròs ; venir gròssa (encinta)

engrossir v, cf Ubaud Dicort : v. engrossar. (v. TdF jos ‘engroussa’)

« engrotina » (engrotina nf) : v. engrisòla.

engrumeladissa : enrambolh.

engrumelar (v. tr.) : metre lo fil en pelòta o en escaut / encabdelar / engrumicelar / escautar.

engrumelar (s') : s'acoconar ; se desenrotlar e s'enrambolhar ; far de grumèls.

engrumelat, -ada : en grumèls.

engrumelir v, cf Ubaud Dicort : v. engrumelar. (v. TdF jos ‘engrumela’)

engrumicelar (v. tr.) : v. çaisús (engrumelar), « mettre en peloton, pelotonner » TdF

s'engrumicelar v pron : v. çaisús (engrumelar (s’)), « se pelotonner » TdF jos ‘engrumicela’.

engrun, -a adj : destacat, -ada / tot sol, tota sola ; sens res ; sens verquièira / sens dòt :

Se prenguèt una filha engruna.

engrunada nf : accion d'engrunar ; çò engrunat.