|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
enfaisselar (v. tr.) (v. faissèla) : doblet
d'enfiscelar (abs. Dicort). enfaissinar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, mettre en fascine, fagoter »
TdF ‘enfeissina’ enfaitilhar [veire enfachilhar, cf Ubaud Dicort] / enfachilhar (v. tr.) : pivelar / falquetar / embelinar / sedusir ; enganar. Se laissa enfaitilhar pel primièr parlantin vengut. enfalagar v. tr., cf Ubaud Dicort : « v tr, fatiguer par trop
d’aliments ou trop de veilles » TdF enfalagar (s') : se laissar cansar (fatigar) pel tròp manjar o per de velhas. enfalenar (v. intr. e tr.) : pudre / púder
/ pudir ; empestar. Pudís qu'enfalena : pudís qu'empoisona ! enfalordir (v. tr.) : entestar / enfogonar (engordir lo cap) ; far venir falord, -a. enfalordir (s') : venir falord, -a. enfalsieirar (s') (abs. Dicort) : far pròva de falsièira. enfança (R. III, 279) (De confondre pas amb infància (abs. Dicort)) : period primièr de la vida de l'òme. « enfandesir » : v. enfadesir. enfanfarnar (v. tr.) : emplastrar ; barbolhar / embochardir. enfanfarnar (s') : s'emplastrar / se barbolhar / s'embochardir. enfangada (abs. Dicort) : accion o resulta d'enfangar o de s'enfangar. enfangar (v. tr.) : cobrir de fanga. La pluèja enfanga los camins. enfangar (s') : se cobrir de fanga ; s'afonsar dins la fanga ; s'empetegar dins de marrits afars. enfangosir v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, rendre fangeux » TdF enfangosir (s’) v pron : « devenir fangeux, s’embouer » TdF jos ‘enfangousi’ enfant, -a n (e' fan) : nene, nena ; nenon, nenòta.(v. TdF). (# infant) enfantaire, -aira [~ -airitz] n (efan'taire, -) : persona que fa enfantar ; persona qu'enfanta. enfantament : accion o resulta d'enfantar. enfantar (v. tr.) : metre al mond un mainatge. enfantariá [ / infantariá, cf Ubaud Dicort] nf : tropelada de soldats que se baton a
pè. enfantàs, -assa adj e n, cf Ubaud Dicort :
« gros enfant, grand enfant, méchant enfant » TdF enfantejar (v. intr.) : fadejar ; s'amusar coma un nenon. enfantèl nm, cf Ubaud Dicort : « jeune enfant » TdF jos ‘enfantet’ enfantesa : enfança ; enfantilhatge. enfantet nm, cf Ubaud Dicort :
v. enfantèl. enfanticida [ / infanticida, cf Ubaud Dicort] adj e n (m. e f.) : persona que tua un nenon. enfanticidi [ / infanticidi, cf Ubaud Dicort] (m.) : massacre d'un nenon abans o après nàisser. enfantil [veire infantil, cf Ubaud Dicort] / infantil –a adj : relatiu, -iva a l'enfància (l'enfança) Comportament enfantil. Una reaccion enfantila. enfantilisme (abs. Dicort) : estat de q.q. d'anormalament infantil. (v. infantilisme) enfantilhar (v. intr.) : tombar en enfança (enfància). enfantilhatge nm / enfantolitge (v. enfantolitge)
: enfantesa (anar de nenon) ;
« imbécillité d’une vieille personne,
affaiblissement de la raison » TdF
‘enfantihage’ enfantin, -a : relatiu, -iva a un anar de nene o de nena. enfantolit, -ida : qu'es encara nene, -a. enfantolitge nm, cf Ubaud Dicort :
« enfantillage » TdF enfanton, -a / enfantonet, -a n : v. jos ‘diminutiu’. enfantonalha nf sing, cf Ubaud Dicort :
(v. enfantuènha) enfantonejar (v. intr.) : s'amusar coma un nene o una nena. enfantonèl / enfantonelon nm : v. jos ‘diminutiu’. enfantonièr, -ièira adj e n : qu'aima los nenes. enfantonir (v. intr.) (abs. Dicort, v. p. 151) : fadejar / enfantejar (far lo nene) (v. enfantonir (s’)) enfantonir (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « faire l’enfant, s’amuser comme
un petit enfant, v. enfantejar » (v. TdF) enfantòt nm, cf Ubaud Dicort : v. « petit enfant » TdF jos ‘enfantoun’ enfantuènha (l'-) nf sing : los nenes en general. enfara
[veire enfèrria, cf Ubaud Dicort] : v. enfària. enfarcimar (s') : trapar lo farcin (malautiá dels cavals) enfardelar (v. tr.) : empaquetar. enfarfolhar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, empêtrer, embarrasser dans une affaire
désagréable » TdF enfària nf
/ enfara (non preconizat Dicort) (los 2, Alibert) : crespina. v. crespina. (v. enfèrria) enfarinada (abs. Dicort e TdF) : accion o resulta d'enfarinar o de s'enfarinar. enfarinadoira nf (v. Ubaud Dicort e Alibert) : caissetina de farina ; « boîte dans laquelle on enfarine le poisson » TdF ; farinièira de molin. enfarinaire, -aira [~ -airitz] adj e n : persona qu'enfarina / embelinaire, -a. enfarinament (abs. Dicort e TdF) : enfarinada. v. çaisús. enfarinar (v. tr.) : emposcar amb de farina ; embelinar / enjulhar / seduire. enfarinar (s') v pron : s'emposcar amb de farina ; « s’enticher » (Brun Glossari Oc-Fr). enfarinat, -ada adj : emposcat, -ada de farina (t. a.) Enfarinats (los -) : la Pichona Glèisa dels Enfarinats, Catolics mai que mai de Roergue que, amb l'evesque de Rodés Monsenhor de Colbèrt, refusèron lo concordat del Papa Piu VII amb Bonaparta (180I). S'atudèron en 1852. enfarinièira : farinièira de molin de farina. « enfarnar » e derivats : v. enfarinar e
derivats. enfarnassar
v, cf Ubaud Dicort :
« v intr, puer, sentir mauvais » TdF enfarnissar (Alibert)
[enfarniscar (v. Ubaud Dicort p.
151 e Carrasco)] (v. tr.) :
barbolhar / embochardir / passir. enfarnosir v, cf Ubaud Dicort :
« v tr e v pron, barbouiller » (Carrasco) enfascar (v. tr.) : assadolar / embucar (s. f.) ; rebutar. enfascar (s') : s'assadolar / s'embucar (s. f.) ; se rebutar. enfasi nf, cf Ubaud Dicort :
v. emfasi. enfastigar (v. intr.) : far defèci / desgostar / rebutar. enfatat, -ada adj (v. Ubaud Dicort) : « couvert de haillons ou de
compresses » TdF jos
‘empata’ enfatic, -a adj, cf Ubaud Dicort : v. emfatic. enfaticament adv, cf Ubaud Dicort : v. emfaticament. enfatrassat, -ada adj (v. Ubaud Dicort) : « couvert de
guenilles, en haillons, v. espelhandrat » (v. TdF) enfatrimelar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, mettre en lambeaux » TdF enfaudalar v, cf Ubaud Dicort : (v. faudal) enfauternar v, cf Ubaud Dicort : (v. fautèrna far -)) |
|
enfeblesir v, cf Ubaud Dicort : « v intr et tr,
faiblir, plier ; affaiblir ; infirmer, annuler » (Honnorat) enfebrar (v. tr.) : donar de fèbre
(t. a.), « enfiévrer, v. afebrir ; mettre en
colère, en fureur, v. amaliciar ;
rompre la tête à force de bruit,v. entestar » (v. TdF) enfebrar (s') : trapar de fèbre (t. a.) enfebresit, -ida adj, cf Ubaud Dicort : (v. afebrit) enfeccion (abs. Dicort) : doblet d'infeccion. enfeciment : accion d'enfectar, de pudre, d'empudentir. enfecinar (v. tr.) (v. Ubaud Dicort e TdF Suppl) : enfecir v. çaijós. enfecir (v. tr.) : enfectar / pudre / púder / pudir / empudentir. enfectacion nf, cf Ubaud Dicort « action
d’ennuyer » TdF enfectaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui ennuie, importun, une,
ennuyeux, euse » TdF
‘enfetaire’ enfectant 1, -a adj (non preconizat Dicort) : qu'empudentís (v. infectant) ; enfectant 2, -a adj : qu'embèstia /; qu'obsedís. enfectar 1 (v. tr.) (non preconizat Dicort) : empudentir (v. infectar) ; enfectar (s') v pron (non preconizat Dicort) : s'endenhar (v. infectar (s’)). Sa plaga s'enfectèt, qu'èra endenhós de natura. enfectar 2 (v. tr.) : embestiar bravament ; obsedir. enfectariá : brave embestiament ; obsession. enfècte, -ta adj (non preconizat Dicort) : que put / qu'enfecís / qu'empoisona
(s.f.) (v. infècte) enfelibrar, cf Ubaud Dicort : « v tr, recevoir
félibre, affilier à l’association du Félibrige,
convertir au Félibrige » TdF « enfelonar » : v. enferonar. enfemelar (v. tr.) : emboitar / encastrar /
embessonar. enfemelar (s') : s'emboitar / s'encastrar / s'embessonar. enfenairat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « enfermé dans un
grenier à foin » (v. TdF jos ‘enfeneira’) enfenar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, mettre dans le
foin, envelopper avec du foin »
TdF Toma enfenada, fromage enveloppé dans du foin.
(v. TdF) enfenestrar (v. tr.) : metre a la fenèstra. enfenestrar (s') : se metre a la fenèstra. enfenieirar (v. tr.) : sarrar lo fen dins la fenial. enfenieiratge nm, cf Ubaud Dicort :
« rentrée des foins » TdF ‘enfeneirage’ enfenolhar (v. tr.) : escampilhar una malautiá « communiquer un mal contagieux, v. empebrar » (v. TdF ‘enfenouia’) enfenolhatge nm, cf Ubaud Dicort :
(v. enfenolhar) enferenar [veire enfalenar, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : enfalenar / pudre / empoisonar (s.f.) « enferlhar » : v. enferriar. « enfèrn
» e derivats : v.
infèrn. enferonada nf, cf Ubaud Dicort :
« ardeur farouche, véhémence, fureur, v. furor » (v. TdF) enferonar / enferonir (v. tr.) : amodar la ràbia (colèra) enferonar / enferonir (s') : venir rabiós, -a. enferonat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « farouche, furibond,
onde » TdF jos
‘enferouna’ enferonir v : v. enferonar. enferonit, -ida : rabiós, -osa (encolerit, -ida) enferrar (v. tr.) : enclavelar (nafrar amb un clavèl de ferrar) enferrar (s') : s'enclavelar (s'espintar un clavèl dins lo pè) enfèrria nf (v. Dicort
jos enfara) : « restes de l’amnios, coiffe d’un enfant qui
naît, indice de bonheur, en Languedoc » (v. TdF jos ‘enfèrri’). (v. enfèrrias) enferriada nf, cf Ubaud Dicort :
« partie inférieure, socle » (v. TdF) enferriar (v. tr.) : entravar un presonièr amb de fèrres ; metre de barrons de fèrre a una fenèstra. enfèrrias nf pl / enfèrris nm pl (los 2, v. Ubaud Dicort) : entravas pel bestial o pels presonièrs ; crespina (v. crespina) del novèl nascut [v. enfèrria]. « enferrolhar » - « enferrolhar » (s') : v. enverrolhar. enfestar (v. tr.) : metre en fèsta. enfestar (s') : s'enfestolir / se metre en fèsta / prene un aire de fèsta. enfestolir
v, cf Ubaud Dicort : « v tr,
mettre en fête, donner un air de fête » TdF jos
‘enfesta’ enfestolir (s') v pron : se metre en fèsta, « se parer comme un jour de fête,
s’endimancher, s’orner, se faire une fête de quelque
chose » TdF jos ‘enfesta’. Lo vilatge tot s'èra enfestolit. enfestolit, -ida (adj. e p.p.) : en fèsta ; qu'a un aire de fèsta. enfestonar (v. tr.) : adornar amb de festons. enfetjar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, indisposer » TdF ‘enfeja’ enfetjar (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « se mettre en colère,
s’irriter » TdF jos ‘enfeja’ enfetre [enfètre (v. Ubaud Dicort p. 151 e Vayssier)], -tra adj : drud, -a / vigorós, -osa. enfeudacion : somission / asserviment / assubjectiment. enfeudar (v. tr.) : sometre / asservir / assubjectir. enfeudar (s') : se sometre / s'assubjectir / s'asservir. enficalhar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, attacher une
corde au crochet d’un bât, y fixer les rênes, v. arretnar » (v. TdF ‘enficaia’) « enficelar » 1 v : v. enfiscelar (abs. Dicort). enficelar 2 ~ ficelar v, cf Ubaud Dicort : v. ficelar. enfichoirar (v. tr.) : arponar ; se servir de la fichoira per cunhar lo mortièr dins las fendas. v. fichoira. enfieirar (v. tr.) : far començar la venda dins una fièira. enfifrar (v. tr.) : engarçar ; possedir una femna (sens erotic) enfifrar (s') : s'engarçar / s'enganar. enfifrat, -ada : t. a. del vèrb enfifrar transitiu. enfila nf, cf Ubaud Dicort :
v. enfilada. (v. TdF jos ‘enfielado’) enfilada : accion o resulta d'enfilar o de s'enfilar ; corrolhada / cordelada (s.f.) Una enfilada de veituras. enfilaire, -aira [~ -airitz] adj e n : persona qu'enfila quicòm (t. a.) enfilanhar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, aligner, enfiler » TdF ‘enfielagna’ enfilar / enfialar [veire enfilar, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : far passar un fil per un trauc (t. a.) ; traversar amb un fil, un cordilh, una lama ; « prendre un chemin, v. enregar ; filouter, blouser » TdF ‘enfiela’. Enfilar una agulha. Enfilar q.q. amb l'espasa. Enfilar de pèrlas. Enfilar un camin. enfilar (s') v pron
: « s’enfiler ;
s’engager dans, se laisser aller ; décamper,
filer » (v. TdF jos ‘enfiela’) S'enfilar dins un trauc. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|