encuissar / encoissar (abs. Dicort) (v. tr.) : metre sus o entre las cuèissas.

encuissar (s') v pron / encoissar (s') (abs. Dicort) : metre de bravas cuèissas.

encuissat, -ada adj / encoissat, -ada (abs. Dicort) : qu'a de bravas cuèissas.

Un vedèl encuissat se vend plan.

encular v, cf Ubaud Dicort : « v tr, faire choir sur le derrière, v. batacular » (v. TdF) ; « (vulgaire) enculer » (Basic)

enculhir / enculir (abs. Dicort) (v. tr.) : entreculhir (culhir tròp lèu)

enculhit, -ida adj / enculit, -ida (abs. Dicort) : culhit, -ida tròp lèu / malvengut, -uda / recauquilhat, -ada (en parlant mai que mai de la frucha)

enculotar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, culotter, v. embraiar » TdF

enculpar [inculpar, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : acusar ; declarar colpable, -a.

enculpar [inculpar] (s') v pron : s'acusar ; se declarar colpable, -a.

encurar (v. tr.) (abs. Dicort) : garnir amb de cuèr. (v. encuirar)

encusament nm, cf Ubaud Dicort : « accusation » (L. 144)

encusar (v. tr.) : acusar.

encussadura nf, cf Ubaud Dicort : « bosse faite à un objet métallique, v. enclotadura » TdF

encussar (v. tr.) : embotir.

encussar (s') : s'embotir.

« end » : v. a - amb - amb de.

endabans nm, cf Ubaud Dicort : v. endavant. (v. TdF jos ‘endavans’

endacòm (adv.) : dins un airal (endrech) indeterminat.

endacòm mai loc adv : dins un autre airal.

endalh nm (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘andan’) : reng (renga / rengada) de fen dalhat.

Obrir los endalhs (rengs) se ditz desrengar.

endalhar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, t. de faucheur, faire les andains » TdF ‘andaia’

endalmairar (v. tr.) : gastar / far perir / afrabar ; corbar ; abatre.

endalmairar (s') : se gastar / se far perir / s'afrabar.

endamatjar (v. tr.) : deteriorar.

endamatjar (s') : se deteriorar.

endaran nm (v. Alibert) : abitud / tissa.

endarnar (v. tr.) : traucar un vestit (en parlant de las arnas)

endarnar (s') : se cobrir d'arnas.

Un vestit endarnat val pas res pus.

endarrairar : v. endarrieirar.

« endarrenar » : v. desrenar.

endarrièira nf, cf Ubaud Dicort : « étrier d’une crémaillère, sur lequel on pose un pot, une casserole, etc.  » TdF

endarrieiralhas nf pl : gran que se semena en març ; vianda derraiga (de rèiresason)

endarrieirar [ ~ endarrairar] (v. tr.) : metre enrè.

endarrieirar [ ~ endarrairar] (s') v pron : demorar enrè.

« endarrièiras » : fèrrias / quèrbas. v. anderrièiras e endarrièira.

endarrieirat ( ~ endarrairat), -ada adj : en retard (t. a.)

endarrieiratge ( ~ endarrairatge) nm : accion o resulta de retardar o de se retardar ; « arriéré, arrérages, v. arreiratge [v. endarrieiratges] » (v. TdF jos ‘endarreirage’).

endarrieiratges ~ endarrairatges (montant d’una renda) nm pl, cf Ubaud Dicort : « arrérages » (v. Laus, D’Hombres)

endarrièr 1 (adv.) (abs. Dicort) [en darrièr loc adv, cf Ubaud Dicort  jos‘darrièr’] / endarrèr (adv.) (abs. Dicort) : darrièirament / i a pas gaire.

endarrièr 2 nm / endarrèr [veire endarrièr, cf Ubaud Dicort] (subs. m.) : çò enrè ; çò darrièr.

endarrièr (a l’-) loc adv, cf Ubaud Dicort : « en arrière, au rebours » TdF jos ‘en-darrié’

endavalar (v. tr.) : esquinçar, fiusar de naut en bàs ; desrabar en tirant cap enbàs ; far tombar ; engolir.

endavalar (s') : davalar (t. a.) ; tombar / s'englandar.

endavant 1 (adv.) (abs. Dicort) [en davant, cf Ubaud Dicort  jos ‘davant’] : en direccion de l'avant.

D'ara endavant [D’ara en davant] : a comptar d'ara / a partir d'ara.

endavant 2 (subs. masc.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : çò qu'es davant ; encontre.

Anar a l'endavant de q.q. : anar a son encontre ; èsser prevenent per el.

endé pron adv e prep, cf Ubaud Dicort : « en, v. en ; à, pour ; avec, v. ambe » (v. TdF)

endebadas (adv.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : de bada / en bada / en van.

endebàs nm, cf Ubaud Dicort : « le bas » (Sèrras-Ess.)

endec nm / endecum / endequitge (los 2, TdF ; abs. Dicort) : defectuositat (t.a.), « mauvaise conformation, rachitisme » (v. TdF jos ‘endecun’)

endeca nf, cf Ubaud Dicort : v. endec (v. Azaïs) ; « débris » (Brun Glossari Oc-Fr)

endecagòn nm, cf Ubaud Dicort : « t. de science, hendécagone » TdF

endecar (v. tr.) : entacar (R. V, 294) / alterar / corrompre ; viciar / tarar ; gastar ; estropiar

endecar (s') : s'entacar / s'alterar / se corrompre.

endecasillab nm : doblet de decasillab « t. de science, hendécasyllabe [= vers de onze syllabes] » TdF.

endecat, -ada adj : tarat, -ada ; gamat, -ada ; rabrugat, -ada ; « infirme » (Brun Glossari Oc-Fr).

endecós, -osa : tarat, -ada ; gamat, -ada ; rabrugat, -ada.

endedins 1 (adv.) (abs. Dicort) [en dedins, cf Ubaud Dicort jos ‘dedins’] : dedins.

Demòra endedins : demòra dedins.

endedins 2 (subs. masc.) : çò qu'es dedins ; lo trabalh de dedins.

La mamà fa l'endedins de l'ostal.

« endèfi » : v. embèfi.

endefòra 1 (adv.) (abs. Dicort) [en defòra, cf Ubaud Dicort jos ‘defòra’] : defòra.

Vai-te'n endefòra !

endefòra 2 (subs. masc.) : cò qu'es defòra.

Lo papà fa l'endefòra de l'ostal.

endegadura : acotrament. (v. TdF)

 

 

 

 

endegar (v. tr.) : asegar / acapçar (metre en òrdre / rengar) conclure / acabar ; malmenar.

endegar (s') : s'acotrar.

endejós 1 (adv.) (abs. Dicort) [en dejós, cf Ubaud Dicort jos ‘dejós’] (adv.) : dejós (lo contrari de dessús)

endejós 2 nm : « dessous » (Laus)

endejun (subs.) : dejunar (lo repais del matin)

endejunar (v. intr.) : dejunar (copar lo june de la nuèch)

endelai nm, cf Ubaud Dicort : « au--delà » (v. Rapin). (v. delà 1)

endelugal, -a (subs. e adj.) (v. Ubaud Dicort e TdF) : pendard, -a / coquinòt, -òta.

endeluvar v, cf Ubaud Dicort : v intr,  « pleuvoir à seaux » (Brun Glossari Oc-Fr)

endeluvi nm : deluvi / plujal ; ramada / pissada.

endeman nm : lo jorn que sèc lo que l'òm ne parla.

L’endeman, le lendemain.

A l’endeman, au lendemain.

L'endeman de matin, le lendemain matin. (v. Ubaud Dicort e TdF ‘endeman’)

L'endeman de Pascas : lo jorn après Pascas.

L'endeman passat : lo rèirendeman.

endemenir (v. tr.) : far mermar / far diminuir.

endemenir (s') : mermar / diminuir.

endemèsi (m.) : escomesa (causa que sembla impossibla o incredibla) ; partit pres ; cobesença / enveja.

endemesidor, -doira adj, cf Ubaud Dicort : « réduit à la plus simple expression, consumé, ée » TdF

endemesir 1 : (fixar) , cf Ubaud Dicort. (v. endemesit 1)

endemesir 2 (v. tr.) (abs. TdF e Dicort [v. p. 151]) : far diminuir pauc a pauc.

endemesir (s') v pron (v. Ubaud Dicort e TdF) : diminuir pauc a pauc ; s'abenar ; s'aflaquir ; aver la canha ; se despacientar ; s'irar / s'irritar / s'enrabiar. (v. Alibert)

De bolir, l'aiga s'endemesís.

De venir vièlh, òm s'endemesís pauc a pauc.

endemesit 1, -ida adj (v. Ubaud Dicort e Alibert) : « arrêté, fixé, ordonné, ée » (v. TdF ‘endemesi 1’)

endemesit 2,-ida adj : diminuit,-ida ; abenat,-ada ; aflaquit,-ida. (v. TdF jos ‘endemesi 2 (s’)’)

endemia nf, cf Ubaud Dicort : « endémie » (Rapin)

endemic, -a adj, cf Ubaud Dicort : « endémique » TdF

endemisme nf, cf Ubaud Dicort : « endémisme » (Laus)

endemoniar (v. tr.) : far venir diable ; emmascar.

endemoniar (s') : venir diable ; s'enferonir (s'encolerir)

endemoniat, -ada (sub e adj.) : energumèn, -a ; descabestrat,-ada.

endemonir v, cf Ubaud Dicort : v. endemoniar. (v. TdF jos endemounia’)

endenairar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, réaliser, convertir en espèces » (L. 144)

endenh nm, cf Ubaud Dicort : « indignation, mauvaise humeur » (L. 144)

endenhaire, -aira (~ -airitz) adj e n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui indigne, qui irrite » TdF ‘endignaire’

endenhar (v. tr.) : irritar / enverinar (en parlant d'una plaga) (# indignar)

endenhar (s') : s'irritar / s'enverinar (plaga)

endenhe, -nha adj, cf Ubaud Dicort  « agaçant, ante, ennuyeux, euse » TdF ‘endigne’. (# indigne)

endenhós, -osa adj (v. Ubaud Dicort e Alibert) : « irritable, susceptible ; à qui le moindre coup fait une plaie, dont les plaies sont longues à guérir, délicat » TdF ‘endignous’, que sas plagas an tendéncia a s'enfectar.

endent nm : encastrament.

endentar (v. intr. e tr.) : agusar las dents d'una rèssa.

endentar (s') : metre sas dents ; pèrdre sas dents ; s'encastrar.

endentelar (v. tr.) : garnir de dentèla ; far de dentèlas.

endentelar (s') : venir dentèla ; venir coma de dentèla.

« endèr » : v. andèr (abs. Dicort).

endèrbi nm, cf Ubaud Dicort : « dartre » (Laus, Lagarde), èrtre / dèrbi / derbese. v. derbese.

enderbon nm  (TdF jos ‘darboun’ ; abs. Dicort) (del gallés DARBON) : musaranha ; rat bufon ; missara (Myacus glis). (v.  endervon)

« enderocar » - « enderrocar » : v. endesrocar.

endèrva / endòlva nf (plt.) : (Drosera) ; (Ranunculus lingua) (Ranunculus flammula) ; dova del moton. v. dova. (v. TdF ‘endervo’)

endervon nm (v. Ubaud Dicort e Alibert) : v. enderbon.

endesrocar (abs. Dicort) (v. tr.) : lapidar (R. IV, 20).  (v. desrocar)

endesrocar (s') v pron (abs. Dicort) : se getar de pèiras. (v. acalhaudar (s'))

endessa nf : mena de torta. (v. andessa)

endeutament nm, cf Ubaud Dicort : « endettement » (Rapin)

endeutar (v. tr.) : far contractar un deute o de deutes a q.q.

endeutar (s') : contractar un deute o de deutes.

endevar (v. tr.) (abs. Dicort e TdF) : far enrabiar (far metre en colèra)

endevar (s') v pron (v. Ubaud Dicort e TdF) : s'enrabiar (se metre en colèra)

endevenable, -bla : de bona composicion.

endevenença : escasença / encontre / azard.

endevengut, -uda adj : arribat, -ada, « advenu, survenu, ue ; rencontré, raccordé, ée ; réussi, ie » TdF jos ‘endeveni’.

endevenidor 1, -doira adj : que deu o que pòt arribar ; futur, -a / çò a venir / avenidor, -idoira.

endevenidor 2 nm, cf Ubaud Dicort : « l’avenir » (Azaïs)

endevenir (v. intr. e tr.) : escaire / escàser / arribar ; capitar (t. a.)

endevenir (s') : s'entendre ; se capitar.

S'endevenon plan : s'entendon plan.

Se s'endeven que... : se se capita que...

endeveras (a -) (loc. adv.) (abs. Dicort e Alibert) : a la bobosa, al brutle. (v. çai jos)

endeveras (a malas -) loc adv (v. Ubaud Dicort e Alibert) : dins de marridas condicions, a la bimbòla v. bimbòla.(v. malas endeverras (a -))