|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
encuissar / encoissar (abs. Dicort) (v. tr.) : metre sus o entre las cuèissas. encuissar (s') v pron / encoissar (s') (abs. Dicort) : metre de bravas cuèissas. encuissat, -ada adj / encoissat, -ada (abs. Dicort) : qu'a de bravas cuèissas. Un vedèl encuissat se vend plan. encular v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, faire choir sur le derrière, v. batacular » (v. TdF) ;
« (vulgaire) enculer » (Basic) enculhir / enculir (abs. Dicort) (v. tr.) : entreculhir (culhir tròp lèu) enculhit, -ida adj / enculit, -ida (abs. Dicort) : culhit, -ida tròp lèu / malvengut, -uda / recauquilhat, -ada (en parlant mai que mai de la frucha) enculotar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, culotter, v. embraiar »
TdF enculpar [inculpar, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : acusar ; declarar colpable, -a. enculpar [inculpar] (s') v pron : s'acusar ; se declarar colpable, -a. encurar (v. tr.) (abs. Dicort) : garnir amb de
cuèr. (v. encuirar) encusament nm, cf Ubaud Dicort :
« accusation » (L. 144) encusar (v. tr.) : acusar. encussadura nf, cf Ubaud Dicort :
« bosse faite à un objet métallique, v. enclotadura » TdF encussar (v. tr.) : embotir. encussar (s') : s'embotir. « end » : v. a - amb - amb de. endabans nm, cf Ubaud Dicort :
v. endavant. (v. TdF jos ‘endavans’ endacòm (adv.) : dins un airal (endrech) indeterminat. endacòm mai loc adv : dins un autre airal. endalh nm (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘andan’) : reng (renga / rengada) de fen dalhat. Obrir los endalhs (rengs) se ditz desrengar. endalhar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, t. de
faucheur, faire les
andains » TdF ‘andaia’ endalmairar (v. tr.) : gastar / far perir / afrabar ; corbar ; abatre. endalmairar (s') : se gastar / se far perir / s'afrabar. endamatjar (v. tr.) : deteriorar. endamatjar (s') : se deteriorar. endaran nm (v. Alibert) : abitud / tissa. endarnar (v. tr.) : traucar un vestit (en parlant de las arnas) endarnar (s') : se cobrir d'arnas. Un vestit endarnat val pas res pus. endarrairar
v : v. endarrieirar. « endarrenar » : v. desrenar. endarrièira nf, cf Ubaud Dicort : « étrier d’une
crémaillère, sur lequel on pose un pot, une casserole, etc.
» TdF endarrieiralhas nf pl : gran que se semena en març ; vianda derraiga (de rèiresason) endarrieirar [ ~ endarrairar] (v. tr.) : metre enrè. endarrieirar [ ~ endarrairar] (s') v pron : demorar enrè. « endarrièiras
» : fèrrias / quèrbas. v. anderrièiras e endarrièira. endarrieirat ( ~ endarrairat), -ada adj : en retard (t. a.) endarrieiratge ( ~ endarrairatge) nm : accion o resulta de retardar
o de se retardar ;
« arriéré, arrérages, v. arreiratge [v. endarrieiratges] » (v. TdF
jos
‘endarreirage’). endarrieiratges ~ endarrairatges
(montant
d’una renda) nm pl,
cf Ubaud Dicort :
« arrérages » (v. Laus, D’Hombres) endarrièr 1 (adv.) (abs. Dicort) [en darrièr loc adv, cf Ubaud Dicort jos‘darrièr’] / endarrèr (adv.) (abs. Dicort) : darrièirament / i a pas gaire. endarrièr 2 nm / endarrèr [veire endarrièr, cf Ubaud Dicort] (subs. m.) : çò enrè ; çò darrièr. endarrièr (a l’-) loc adv, cf Ubaud Dicort : « en
arrière, au rebours » TdF
jos
‘en-darrié’ endavalar (v. tr.) : esquinçar, fiusar de naut en bàs ; desrabar en tirant cap enbàs ; far tombar ; engolir. endavalar (s') : davalar (t. a.) ; tombar / s'englandar. endavant 1 (adv.) (abs. Dicort) [en davant, cf Ubaud Dicort jos ‘davant’] : en direccion de l'avant. D'ara endavant [D’ara en davant] : a comptar d'ara / a partir d'ara. endavant 2 (subs. masc.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : çò qu'es davant ; encontre. Anar a l'endavant de q.q. : anar a son encontre ; èsser prevenent per el. endé pron adv e prep, cf Ubaud Dicort : « en, v. en ; à, pour ; avec, v. ambe » (v. TdF) endebadas (adv.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : de bada / en bada / en van. endebàs nm, cf Ubaud Dicort :
« le bas » (Sèrras-Ess.) endec nm / endecum / endequitge (los 2, TdF ; abs. Dicort) : defectuositat (t.a.), « mauvaise conformation, rachitisme » (v. TdF jos ‘endecun’) endeca nf, cf Ubaud Dicort :
v. endec (v.
Azaïs) ;
« débris » (Brun Glossari Oc-Fr) endecagòn nm, cf Ubaud Dicort :
« t. de science, hendécagone » TdF endecar (v. tr.) : entacar (R. V, 294) / alterar / corrompre ; viciar / tarar
; gastar ; estropiar endecar (s') : s'entacar / s'alterar / se corrompre. endecasillab nm : doblet de decasillab « t. de science, hendécasyllabe [= vers de onze syllabes] » TdF. endecat, -ada adj : tarat, -ada ; gamat, -ada ; rabrugat, -ada ; « infirme » (Brun Glossari Oc-Fr). endecós, -osa : tarat, -ada ; gamat, -ada ; rabrugat, -ada. endedins 1 (adv.) (abs. Dicort) [en dedins, cf Ubaud Dicort jos ‘dedins’] : dedins. Demòra endedins : demòra dedins. endedins 2 (subs. masc.) : çò qu'es dedins ; lo trabalh de dedins. La mamà fa l'endedins de l'ostal. « endèfi » : v. embèfi. endefòra 1 (adv.) (abs. Dicort) [en defòra, cf Ubaud Dicort jos ‘defòra’] : defòra. Vai-te'n endefòra ! endefòra 2 (subs. masc.) : cò qu'es defòra. Lo papà fa l'endefòra de l'ostal. endegadura : acotrament. (v. TdF) |
|
endegar (v. tr.) : asegar / acapçar (metre en òrdre / rengar) conclure / acabar ; malmenar. endegar (s') : s'acotrar. endejós 1 (adv.) (abs. Dicort) [en dejós, cf Ubaud Dicort jos ‘dejós’] (adv.) : dejós (lo contrari de dessús) endejós 2 nm :
« dessous » (Laus) endejun (subs.) : dejunar (lo repais del
matin) endejunar (v. intr.) : dejunar (copar lo june de la nuèch) endelai nm, cf Ubaud Dicort :
« au--delà » (v. Rapin). (v. delà 1) endelugal, -a (subs. e adj.) (v. Ubaud Dicort e TdF) : pendard, -a / coquinòt, -òta. endeluvar v, cf Ubaud Dicort : v intr, « pleuvoir à
seaux » (Brun
Glossari Oc-Fr) endeluvi nm : deluvi / plujal ; ramada / pissada. endeman nm : lo jorn que sèc lo que l'òm ne parla. L’endeman, le lendemain. A
l’endeman,
au lendemain. L'endeman
de matin, le
lendemain matin. (v. Ubaud Dicort e TdF ‘endeman’) L'endeman de Pascas : lo jorn après Pascas. L'endeman passat : lo rèirendeman. endemenir (v. tr.) : far mermar / far diminuir. endemenir (s') : mermar / diminuir. endemèsi (m.) : escomesa (causa que sembla impossibla o incredibla) ; partit pres ; cobesença / enveja. endemesidor, -doira adj, cf Ubaud Dicort : « réduit à la
plus simple expression, consumé, ée » TdF endemesir 1 v : (fixar) , cf Ubaud Dicort. (v. endemesit 1) endemesir 2 (v. tr.) (abs. TdF e Dicort [v. p. 151]) : far diminuir pauc a pauc. endemesir (s') v pron (v. Ubaud Dicort e TdF) : diminuir pauc a pauc ; s'abenar ; s'aflaquir ; aver la canha ; se despacientar ; s'irar / s'irritar / s'enrabiar. (v. Alibert) De bolir, l'aiga s'endemesís. De venir vièlh, òm s'endemesís pauc a pauc. endemesit 1, -ida adj (v. Ubaud Dicort e Alibert) :
« arrêté, fixé, ordonné,
ée » (v. TdF ‘endemesi 1’) endemesit 2,-ida adj : diminuit,-ida ; abenat,-ada ; aflaquit,-ida. (v. TdF jos ‘endemesi 2 (s’)’) endemia nf, cf Ubaud Dicort :
« endémie » (Rapin) endemic, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« endémique » TdF endemisme nf, cf Ubaud Dicort :
« endémisme » (Laus) endemoniar (v. tr.) : far venir diable ; emmascar. endemoniar (s') : venir diable ; s'enferonir (s'encolerir) endemoniat, -ada (sub e adj.) : energumèn, -a ; descabestrat,-ada. endemonir v, cf Ubaud Dicort :
v. endemoniar. (v. TdF jos endemounia’) endenairar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, réaliser, convertir en
espèces » (L. 144) endenh nm, cf Ubaud Dicort :
« indignation, mauvaise humeur » (L. 144) endenhaire, -aira (~ -airitz) adj e n, cf Ubaud Dicort :
« celui, celle qui indigne, qui irrite » TdF ‘endignaire’ endenhar (v. tr.) : irritar / enverinar (en parlant d'una plaga) (# indignar) endenhar (s') : s'irritar / s'enverinar (plaga) endenhe, -nha adj, cf Ubaud Dicort « agaçant, ante,
ennuyeux, euse » TdF ‘endigne’. (# indigne) endenhós, -osa adj (v. Ubaud Dicort e Alibert) : « irritable, susceptible ; à qui le moindre coup fait une plaie, dont les plaies sont longues à guérir, délicat » TdF ‘endignous’, que sas plagas an tendéncia a s'enfectar. endent nm : encastrament. endentar (v. intr. e tr.) : agusar las dents d'una rèssa. endentar (s') : metre sas dents ; pèrdre sas dents ; s'encastrar. endentelar (v. tr.) : garnir de dentèla ; far de dentèlas. endentelar (s') : venir dentèla ; venir coma de dentèla. « endèr »
: v. andèr (abs. Dicort). endèrbi nm, cf Ubaud Dicort : « dartre » (Laus, Lagarde), èrtre /
dèrbi / derbese. v. derbese. enderbon nm (TdF jos ‘darboun’ ; abs. Dicort) (del gallés DARBON) : musaranha ; rat bufon ; missara (Myacus
glis). (v. endervon) « enderocar » -
« enderrocar » : v. endesrocar. endèrva /
endòlva nf (plt.) : (Drosera) ; (Ranunculus lingua)
(Ranunculus flammula) ; dova del moton. v. dova. (v. TdF ‘endervo’) endervon nm (v. Ubaud Dicort e Alibert) : v. enderbon. endesrocar (abs. Dicort) (v. tr.) : lapidar (R. IV, 20). (v. desrocar) endesrocar (s') v pron (abs. Dicort)
: se getar de pèiras. (v. acalhaudar
(s')) endessa nf :
mena de torta. (v. andessa) endeutament nm, cf Ubaud Dicort :
« endettement » (Rapin) endeutar (v. tr.) : far contractar un deute o de deutes a q.q. endeutar (s') : contractar un deute o de deutes. endevar (v. tr.) (abs. Dicort e TdF) : far enrabiar (far metre en colèra) endevar (s') v pron (v. Ubaud Dicort e TdF) : s'enrabiar (se
metre en colèra) endevenable, -bla : de bona composicion. endevenença : escasença / encontre / azard. endevengut, -uda adj : arribat, -ada, « advenu, survenu, ue ; rencontré, raccordé, ée ; réussi, ie » TdF jos ‘endeveni’. endevenidor 1, -doira adj : que deu o que pòt arribar ; futur, -a / çò a venir / avenidor, -idoira. endevenidor 2 nm, cf Ubaud Dicort : « l’avenir »
(Azaïs) endevenir (v. intr. e tr.) : escaire / escàser / arribar ; capitar (t. a.) endevenir (s') : s'entendre ; se capitar. S'endevenon plan : s'entendon plan. Se s'endeven que... : se se capita que... endeveras (a -) (loc. adv.) (abs. Dicort e Alibert) : a la bobosa, al brutle. (v. çai jos) endeveras (a malas -) loc adv (v. Ubaud Dicort e Alibert) :
dins de marridas condicions, a la bimbòla v. bimbòla.(v. malas
endeverras (a -)) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|