embrasugar (v. tr.) : doblet d'embrasar.

embrasugar (s') : doblet de s'embrasar.

embreca nf, cf Ubaud Dicort : « brèche » (Carrasco)

embrecada [ ~ embercada] nf : çò embrecat.

embrecadura [ ~ embercadura] nf : òsca dins un talh de cotèl, de dalha...

embrecar [ ~ embercar], cf Ubaud Dicort (v. tr.) : brecar (far una òsca o d' òscas a un talh) ; esbercar / esberlar (copar lo bèrle (bòrd) d'un topin)

embrecar [ ~ embercar] (s') v pron : se copar / s'enanar del tròç.

embregonar (s') : s'encanalhar / se pervertir.

« embremar » / « embrimar » : v. enverinar.

embrenada nf, cf Ubaud Dicort : « ordure, souillure, v. conchadura » (v. TdF)

embrenaire, -aira [~ -airitz] adj e n : que passís / que solha ; qu'enfècta ; que gèta de sòrts.

embrenairòt, -a n, cf Ubaud Dicort : (v. embrenaire)

embrenament nm, cf Ubaud Dicort : « action de souiller » (Alibert).

embrenar (v. tr.) : passir / solhar ; gastar ; enfectar ; emmascar (getar un sòrt) ; embrenicar v. çaijós.

embrenar (s') : se passir ; se gastar ; s'enfectar ; s'enganar dins un afar marrit.

embrenatge nm / embrenament (v. embrenament) : accion de passir / de solhar ; accion d'enfectar ; accion de getar de sòrts. (v. TdF ‘embrenage’)

embrenicar (v. tr.) : bresar / brigalhar / polverejar.

Embrenicar de pan per far de farç, de bonhetas...

embrenicar (s') : se bresar / se brigalhar / se polverejar.

embresenar (v. tr.) : bresar.

embresenar (s') : se bresar.

embriac, -aga (adj. e subs.) : encigalat, -ada / pintat, -ada ; « ivrogne » TdF ‘embriac’

embriaga nf : doronic (plt.) : (Doronicum) ; mena d'orchida : (Orchis laxiflora) ; mena de lotièr : (Lotus corniculatus) ; mena de planta : (Inula viscosa) ; mena de gèissa : (Lathyrus variegatus) ; mena de juèlh : (Lolium temulentum) ; mena de valeriana : (Centranthus ruber) ; mena de narcís : (Narcissus jonquilla) ; mena de jansemin : (Jasminum fruticans) ; mena de glaujòl : (Gladiolus communis) ; mena de peis : (Triglia lineata) (v. TdF ‘embriago’)

Gròssa embriaga¸ centranthe rouge, plante. (v. Ubaud Dicort e TdF ‘grosso-embriago’)

embriaga cabra [embriagacabra nf] : mena de lotièr. (Lotus corniculatus)

embriaga de prat nf, cf Ubaud Dicort : « orchis à fleurs lâches » TdF jos ‘embriago’

embriagada : temps que perdura la bandada.

embriagadissa nf : v. embriaguesa.

embriagadura : bandada.

embriagaire, -aira [~ -airitz] adj e n : que banda, « celui, celle qui enivre » TdF.

embriagament : accion o resulta de bandar o de se bandar.

embriagant, -a : qu'encigala / que pinta / que banda.

embriagar (v. tr.) : pintar / encigalar / bandar.

embriagar (s') : se pintar / s'encigalar / se bandar.

S'embriaga un pauc (tant val dire) cada jorn.

embriagarèl, -a adj, cf Ubaud Dicort : v. embriagaire. (v. TdF jos ‘embriagaire’)

embriagariá nf, cf Ubaud Dicort : « ébriété, étourdissement causé par le vin » (v. TdF jos ‘embriagaduro’) ; « ivrognerie » (L. 134)

embriagàs, -assa adj, cf Ubaud Dicort : « grand ivrogne, vilaine ivrognesse » TdF

embriagat, -ada adj : t. a. çaisús, « enivré, ée, étourdi, ie » (v. TdF jos ‘embriaga’).

embriagon nm, cf Ubaud Dicort : « petit ivrogne » TdF (v. embriac)

embriaguesa / embriagadissa : ebrietat (R. III, 94).

embriaguet, -a adj e n, cf Ubaud Dicort : (v. embriac)

embricalhar (v. tr.) : bresar d'a fons / embrenicar.

embricalhar (s') : se bresar d'a fons / s'embrenicar.

embricant, -a : que se bresa aisidament.

embricar (v. tr.) : micalhar ; bresar / trissar. (v. TdF)

embricar (s') : se bresar, bresa-te que te bresaràs ; s'alassar que jamai / se bresar de lassièira.

embricat, -ada : arredut, -uda / bresat, -ada de lassièira.

« embriegar (s') » v : v. s'embriagar.

embrigadament nm, cf Ubaud Dicort : « embrigadement » (Rapin)

embrigadar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, embrigader » (Laus)

embrigador nm, cf Ubaud Dicort : « pervenche, v. pervenca » (v. TdF suppl)

embrigar ~ embricar v, cf Ubaud Dicort : v. embricar. (v. TdF jos ‘embrica’)

embrimar : v. embrinar. (v. TdF jos ‘embrina’)

embrinar [ ~ embrimar] (v. tr.) : trissar / brigalhar / bresar.

embrinar [ ~ embrimar] (s') v pron : se trissar / se brigalhar / se bresar.

embrindar (v. tr.) : metre a tròces / esquinçar / lacerar.

embrindar (s') : s'esquinçar.

EMBRIO- : forma prefixada del grèc embriòn (fètus)

embriocardia : modificacion patologica del ritme cardiac.

embriogenèsi (f.) : formacion e desvolopament de l'embrion.

embriogenia : ensemble de las coneissenças sus l'embriogenèsi.

 

 

embriogenic, -a : relatiu, -iva a l'embriogenia.

embriologia : estudi de l'embrion.

embriologic, -a : relatiu, -iva a l'estudi de l'embrion.

embriologista n (m. e f.) : especialista (m. e f.) d'embriologia.

embrion nm (R. III, 113): gèrme emprenhat (fecondat), dins lo pus primièr periòd de son desvolopament.

En embrion : a l'estat embrionari.

embrionari, -ària : relatiu, -iva a un embrion.

embriopatia : malformacion congenitala abans la naissença.

embrioscopia : examèn endoscopic del fètus.

embriotòm : insrument per far una embriotomia.

embriotomia : bresar lo cap del fètus mòrt dins la matrix (utèr) per lo ne traire pus aisidament.

embrivament nm, cf Ubaud Dicort : « impétuosité, empressement, entraînement, irruption » TdF jos ‘abrivamen’

embrivat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « lancé, entraîné ; attrapé, trompé, ée » (v. TdF jos ‘abriva’)

embroassar v, cf Ubaud Dicort : v tr « ébouler par le bord » (Brun Glossari Oc-Fr)

embròca nf, cf Ubaud Dicort : « embrocation » (L. 138)

embrocacion nf, cf Ubaud Dicort : « t. de chirurgie,  embrocation, fomentation » TdF

embrocador nm, cf Ubaud Dicort : « égout (vieux) ? » (v. TdF)

embròcament nm, cf Ubaud Dicort : v. embròca. (v. L. 138)

embrocar 1 (v. tr.) : ramar peses o mongetas (lor metre un tutor) ; estacar un rampèl a una bròca per enganar un aucèl ; traucar amb una espina ; embuscar ;

embrocar (s') : se ponchar a una espina ; s'entravar a una bròca.

embrocar 2 (v. tr.) : vojar un bròc d'aiga « verser à brocs » ; lavar a granda aiga. (v. TdF ‘‘embrouca 2’)

« embroissar » : v. embrueissar.

embrolar (v. tr.) : enfangar / passir amb de fanga.

embrolar (s') : s'enfangar / se passir amb de fanga.

embronc, -a adj : reguèrgue, -a / morrut, -uda / desplasent, -a / malgraciós, -osa.

Uèi, avèm un temps embronc : ... un temps cobèrt.

embroncada : truc ; tust ; pompida ; bassacada.

embroncadura : mina de q.q. de morrut (de malgraciós)

embroncar (v. tr.) : trucar ; far venir morrut (malgraciós)

embroncar (s') v pron : « broncher, se heurter contre » ; se formalizar ; venir morrut. (v. TdF)

embrondar (v. tr.) : garnir amb de brancas ; ramar peses o mongetas.

embrondar (s') : se cobrir de rams / se cobrir de rama.

embrondir (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « se couvrir de rameaux » (Sèrras-Ess.) (v. çai sus)

embrosentit, -ida adj, cf Ubaud Dicort : « chauffé, ée au rouge » (Sèrras-Ess.)

embrucar v, cf Ubaud Dicort : v intr « rentrer dans une ruche ; (fig.) s’agglomérer à un groupe social » (Brun Glossari Oc-Fr)

embrudar / embrudir (v. tr.) : divulgar (R. V. 566).

embrueissar (v. tr.) : getar de sòrts / emmascar.

embrugar (v. tr.) : garnir amb de bruga las cledas dels manhans « …pour qu’ils puissent y filer leur cocon » (v. TdF).

embrugatge nm, cf Ubaud Dicort : « action de ramer les vers à soie ; bruyère pour les vers à soie » TdF

embrugir (v. tr.) (R. II, 265) (abs. Dicort) : esbrudir / divulgar. (v. esbrudir)

embrugir (s') (abs. Dicort) : s'esventar / s'escampilhar / se divulgar. (v. esbrudir (s'))

embrulhegar (v. intr.) : bramar (en parlant del bestial boïn)

embrum nm (tèrme tecnic de mar.) : nèbla / bruma (tuba que raja). (v. polverèl)

embrumaire nm, cf Ubaud Dicort : « doreur ? » (v. TdF suppl) (v. embrumar 1’)

embrumar 1 (v. tr.) : cobrir de bruma ; cobrir de nivols ; brumar ; empolverar (s.f.) ; susbrumar (argentar o daurar leugièirament) (s.f.) (v. TdF) ;

embrumar (s') : se cobrir de bruma ; se cobrir de nivols ;

embrumar 2 (v. tr.) : enganar (s.f.), « tromper sur quelque marchandise » (v. TdF ‘embruma 2’)

embrumar (s’) v pron : s'enganar ; se laissar enganar ; se trapar una malautiá vergonhabla.

embrumassar (v. tr.) : frequentatiu d'embrumar : cobrir de brumas espessassas.

embrumassar (s') : frequentatiu de s'embrumar : tubassejar (se cobrir de tubas espessas)

embrumassat, -ada : cobèrt, -a de brumassas.

embrumat, -ada : cobèrt, -a de bruma.

embrunir (v. tr.) : ensornir / atrumar / ennivolir (t. a.)

embrunir (s') : s'ensornir / s'atrumar ; s'ennivolir (t. a.)

embrunit, -ida : ensornit, -ida ; ennivolit, -ida.

embruòl : cordèla estacada a una vela per la cargar (mar.)

embrustiar (v. tr.) : metre en brústia.

embrutar / embrutir (v. tr.) : passir / solhar. (v. TdF jos ‘embruta’)

embrutar / embrutir (s') : se passir / se solhar.

embrutit, -ida : passit, -ida / solhat, -ada.

embual(h ?) nm, cf Ubaud Dicort : « vêtement » (v. çai jos). (v. embuals)

Caldriá pas que s’escoissèsse, ton embualh [un davantal]. (Pau  GAYRAUD Una filha,  p. 46)

embuals nm pl : « haillons » (Païzans del R. p. 317)