|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
emblestar (v. tr.) : empetegar / empachar /
embarrassar. emblodat, -ada : vestit, -ida d'una blòda. emblotir (s') : tombar coma un blòt / coma una massa. embobinar 1 v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, enjôler, embabouiner, v. embaboinar »
(v. TdF ‘emboubina’) embobinar 2 v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, bobiner, dévider du fil sur une bobine, v. bobinar,
debanar » (v. TdF ‘embóubina’) emboc nm, cf Ubaud Dicort :
« levure, premières mailles par lesquelles on commence un
filet » (v. TdF jos
‘embouch’) embocadís : baisadura de doas tortas acostairadas dins lo forn. embocador nm, cf Ubaud Dicort :
« filet que l’on emploie pour prendre les anguilles,
à Arles » TdF suppl embocadura : cima d'instrument de vent que se met dins la boca ; pas per intrar endacòm ; pas de fluvi, pas de ribièira... que s'escampan dins la mar. emboçadura nf, cf Ubaud Dicort : « embossure » TdF ‘emboussuro’ embocaire, -aira [~ -airitz] n : persona qu'emboca bèstia, nenon o malaut. embocar (v. tr.) : metre quicòm dins la boca ; manjar ; far manjar nenons o malauts ; engolir ; embucar (far manjar una bèstia per fòrça) ; garnir un fornèl ; ensacar ; creire quicòm ; intrar dins un pas o un canal (mar.) (v. TdF) Embocar (embucar) las aucas per las engraissar. Emboquèt alara dins una androna. embocar (s') : se tocar / se baisar (tortas dins lo forn) ; s'escampar dins la mar (ribièira) Las tortas s'embocavan, que lo forn èra pichon. emboçar (v. tr.) : plantar un naviri amb ancoras e cables ; « marier un individu qui n’y était pas bien décidé » TdF ‘emboussa’. emboçar (s') v pron : s'ancorar ; « se poster » TdF. embocat, -ada adj, cf Ubaud Dicort :
« embouché, ée ; qui a bon appétit, qui
mange bien, en parlant des pourceaux » TdF jos ‘embouca’ embocatge : accion d'embocar o de s'embocar. emboçatge nm, cf Ubaud Dicort : « embossage » (v. emboçar) embochardir (v. tr.) : enfarnissar / embochardir / barbolhar. embochardir (s') : se cobrir de nivols (en parlant del cèl) embochardit, -ida : passit, -ida ; bochard, -a ; cobèrt, -a. embochinar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, embrouiller, v. embolhar »
(v. TdF) embodelar (v. tr.) : esbosenar / espançar / esventrar / esbudelar ; embrenar / concagar / emmerdar ; passir / embochardir. embodelar (s') : s'esbosenar / s'esventrar / s'esbudelar / se crebar ; se passir. embodenament : accion d'esbudelar / d'espançar / de crebar quicòm, de se crebar, de canhar. embodenar (v. tr.) : esbudelar / esventrar
/ crebar quicòm. embodenar (s') : s'esbosenar / s'esventrar / se crebar / s'embodelar / s'esbudelar / canhar. embodoscar (v. tr.) : empegar / empegomir / envescar ; enfangar. embodoscar (s') : s'empegar / s'empegomir / s'envescar ; s'enfangar. embodossar (v. tr.) : prene dins la man e redusir a una bòla ; quichar quicòm dins la man ; amochelar ; rebostoirar ; afatonir ; « envelopper » (v. TdF) ; frelhar. embodossar (s') v pron (abs. TdF) : s'amochelar ; se rebostoirar ; s'afatonir. embodracar (s') : s'esbosenar. v. çaisús. emboemiaire, -aira adj e n : persona que gèta de sòrts o qu'enjaula (que sedusís) / emmascaire, -a / enfachinaire, -a ; enjaulaire, -a / seductor, -tritz. emboemiar (v. tr.) : getar un sòrt / emmascar / enfachinar. emboesaire, -aira
adj
e n, cf Ubaud Dicort :
« emboiseur, v. embullaire » (v. TdF ‘embouesaire’) emboesar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, emboiser, enjôler, v. embullar » (v. TdF) embofar (v. tr.) : empelar (engolir golardament) embofelar v, cf Ubaud Dicort :
v. embofar. (v. TdF jos ‘emboufa’) embofir (v. tr.) : far venir embofit, -ida / confle,-a / bodenfle,-a. embofir (s') : venir confle, -a / bodenfle, -a. S'embofís de mai en mai, que manja tròp. embogiar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, bougier une étoffe »
TdF « embogit, -ida » : v. embaugit. emboiricadòt, -a n, cf Ubaud Dicort : (v. emboiricat) emboiricar (v. tr.) : embocar / embucar / empafar ; repasimar ; assucar. emboiricar (s') : s'embarrassar l'estomac. S'es emboiricat amb de prunas. emboiricat, -ada part pass e adj :
« empiffré, ée ; gras et gros, gros
repu » TdF jos ‘embourrica’ emboissa nf, cf Ubaud Dicort :
« boîte de fonte, dans laquelle tourne l’essieu
d’une roue » TdF jos ‘embouit’ emboissèl nm, cf Ubaud Dicort : « grapillon » (Vayssier
jos ‘boutel’) (v. botelh 1) emboisselaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « grapilleur, euse, celui,
celle qui grapille du raisin » (Vayssier jos
‘bouteillayre’)’ emboisselar (v. tr. arc.) : « grappiller, cueillir dans une vigne les grappillons ou petites grappes de raisin laissées par les vendangeurs » (Vayssier jos ‘bouteilla’) ; mesurar de gran amb un boissèl. emboissonar (v. tr.) : enrodar de boissons. emboissonar (s') : se ponchar amb de boissons ; s'entravar e cabussar dins de boissons. emboissonat, -ada : t. a. çaisús. emboissonir (s') : se mudar en boissons (camp, país...) ; s'entravar dins los boissons. Los travèrses abandonats s'emboissonisson. emboit nm, cf Ubaud Dicort :
v. emboissa. emboitadura nf, cf Ubaud Dicort :
« emboîture, endroit où les choses
s’emboîtent, insertion » (v. TdF) emboitar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, emboîter, enchâsser ; t.
de charron, munir de sa boîte le moyeu d’un roue ;
donner un coup de pied au
derrière » » TdF ‘embouita’ emboitatge nm, cf Ubaud Dicort :
« emboîtement, action d’emboîter ou de
s’emboîter » TdF embolacar (v. tr.) : ligar una balaja. embolar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, gorger, appâter une oie » TdF ; « v tr, adapter
des boules de caoutchouc au bout des cornes d’un taureau, pour les
rendre inoffensives » TdF suppl embolar
(s’) v pron :
« devenir comme une boule, engraisser » TdF Additions emboldrar (s') : s'enfangar. embolegaire, -aira (~ -airitz) n, cf Ubaud Dicort :
« celui, celle qui embrouille » TdF |
|
embolegar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, embrouiller, entortiller, v. embolhar ;
emporter dans un tourbillon, v. envertolhar » (v. TdF) embolegatge nm, cf Ubaud Dicort :
« embrouillement, v. embolhatge » TdF « embolemiar » : v. emboemiar. embolh / embulh [veire embolh, cf Ubaud Dicort] nm : enrambolh / desòrdre / rambalh ; grumèl de sang que tapa un vaissèl sanguin. Me tròbi dins un brave embolh. embolha : embolh / embulh / enrambolh. v. çaisús. embolhacat, -ada : enrambolhat, -ada. embolhaire, -aira [~ -airitz] adj e n : persona que fa de desòrdre. embolhament : enrambolh / desòrdre. embolhar / embulhar [veire embolhar, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : enrambolhar / borramesclar. embolhar / embulhar [veire embolhar] (s') v pron : s'enrambolhar. embolhatge : accion o resulta d'embolhar o de s'embolhar. embolhós, -osa : entrenosat, -ada / entremalhat, -ada en desòrdre. embolia nf, cf Ubaud Dicort :
« embolie » (Rapin) embolidonar
v : v. embolidorar. embolidor nm, cf Ubaud Dicort :
v. bolidor. (v. TdF ‘emboulidou’ embolidorar [ ~ embolidonar] (v. tr.) : getar dins una cuba ; getar dins
una molièira. embolidorar [ ~ embolidonar] (s') v pron : s'enfonzar dins una molièira. embolismal, -a adj, cf Ubaud Dicort :
« t. sc., embolismique, intercalaire » TdF embolisme nm, cf Ubaud Dicort :
« t. de chronologie, embolisme, intercalation » TdF « embollar
» : v. embolnar. embolnada : canhada / vedelada / cagada /
avalancada. embolnador : afondrament / esfonduda. embolnar (v. tr.) : esventrar ; obrir lo ventre ; curar lo ventre d'un animal ; esbosenar (t.a.) embolnar (s') : s'afondrar / s'esbosenar ; s'enrambolhar / se borramesclar / s'entrenosar. embolnèri nm / embolnenc nm : vedelada / cagada / avalancada. embolon nm (Alibert ; abs. Dicort) (plt.) : èrba de Nòstra Dama. ( Verbascum thapsus) embolum nm, cf Ubaud Dicort :
« volume, embarras, v. embalum, volum » (v. TdF) embolzen nm, cf Ubaud Dicort :
« éboulement » (Laus ‘embosen’) embolzenada nf, cf Ubaud Dicort :
« éboulis, amas de terres, de matières
éboulées ; éboulement, action de
s’ébouler » (Vayssier ‘embousenado’) embolzenadura nf, cf Ubaud Dicort : v. embolzenada. (v. TdF jos ‘embousenado’) embolzenar (v. tr.) (v.
Ubaud Dicort e Alibert) : doblet d'esbosenar /
d'embosenar, « éventrer, vider, en
Languedoc, v. curar, esbudelar ;
renverser, maltraiter, v. abausonar » (v. TdF jos ‘embousena’). embolzenar (s') : se fendasclar ; se crebar ; s'esboldrar. embon nm, cf Ubaud Dicort :
« t. de marine, fermure, bordage qui se met par couples
entre les préceintes ; soufflage » TdF embondir v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, combuger une futaille ; faire tremper une
étoffe dans l’eau, pour que le tissu se resserre » TdF embonetar (v. tr.) : cargar un bonet / embeguinar. embonetar (s') : se cargar un bonet / s'embeguinar (t. a.) embonilh nm : lo boton del ventre / lo boton mèstre ; trauc dins l'arbre d'un araire, d'una mossa, d'un brabant... ; mandre / torilhon ; golet entre las cambras d'una bordiga ; « champignon comestible » (v. TdF jos ‘embourigo’). França se prend sovent per l'embonilh del mond. emboniment : assadolament ; refasti. embonir (v. tr.) : assadolar / repasimar ; far refasti / rebutar. embonir (s') : s'assadolar ; se repasimar ; se rebutar. embonissent, -a adj : qu'assadola / que repasima / que rebuta, « fastidieux » TdF. « embonnar » e derivats : v. embolnar. emboquetar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, garnir de bouquets, fleurir »
TdF emboquetar (s’) v pron : « se parer d’un bouquet » TdF jos ‘embouqueta’ emboquinar (v. tr.) : copar los entamenons d'una torta. emborbar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, embourber » TdF emborbossar
v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, cacher, envelopper sans ordre, v. embodossar » (v. TdF) embòrd [embord, cf Ubaud Dicort] nm / embòrda (v. emborda) : barutèl / sedaç / baruta / tamís ; mena de jòc d'azard, « v. carabassa » (v. TdF ’embourd’). emborda nf, cf Ubaud Dicort :
« tamis, en Languedoc » TdF Passar a
l’emborda, passer à
l’étamine ; éplucher, critiquer. (v. TdF) embordada : sedaçat / contengut d'un tamís. embordaire nm, -a : patron o patrona d'un jòc d'embòrd. embordar (v. tr.) : manténer amb d'apièjas un naviri encalat. embordescar (s') : s'emmoscalhar ; s'empebrinar ; s'emportar ; far lo morre / far la pòta. S'embordesca per un pas res. embordièr, -ièira : persona que fa d'embòrds / de sedaces / sedaçaire,-a / tamisièr, -ièira. embordigar (s’) v pron, cf Ubaud Dicort :
« se blesser à des buissons [v. bordigàs] » (Sèrras-Ess.) embordir (v. tr.) : ennasicar / enfleumar. embordir (s') (abs. TdF) : s'ennasicar / s'enfleumar. embordufat, -ada adj e n, cf Ubaud Dicort :
« déguenillé ; gueux, mendiant » (Vayssier) embordura nf, cf Ubaud Dicort :
« entournure d’un habit, v. escavadura » (v. TdF) emborgesiment nm, cf Ubaud Dicort :
« embourgeoisement » (Rapin) emborgesir v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, embourgeoiser » (Laus) emborgesir (s’) v pron : « s’embourgeoiser » (Laus) emborginar (v. tr.) : prene dins un filat ;
tapar las banas d'un taure abans de lo deslargar per carrièiras
« enlacer, attacher un câble aux
cornes d’un taureau pour le lancer dans les rues et se divertir sans
danger » TdF. (v. borgina) emborginar (s') : se prene dins un filat. emborjar (v. tr.) : trebolar. emborlhar [ ~ aborlhar, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : far venir bòrlhe. emborlhar [ ~ aborlhar] (s') v pron : venir bòrlhe per accident. embornal : trauc d'evacuacion de cada part d'un naviri ; trauc d'evacuacion de cada part d'una calçada... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|