|
||||
|
|
|
|
|
|
bicolòr, -a : de doas colors. bicon nm, cf Ubaud Dicort : « baiser, v. poton » (v. TdF) biconaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui baise [v. biconar] » TdF biconar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, baiser [v. bicon}, baisotter » TdF biconatge nm, cf Ubaud Dicort : « action de baiser [v. biconar], v. baisament » (v. TdF) biconcau, -ava : de doas fàcias concavas. Lentilhas biconcavas. biconcavitat nf : natura de çò biconcau. biconejar v, cf Ubaud Dicort : v. biconar. (v. TdF jos ‘bicouna’) biconvèx [biconvèxe, cf Ubaud Dicort], -xa adj : de doas fàcias convèxas. Lentilhas biconvèxas. biconvexitat nf : natura de çò biconvèx. bicorlada : calinejada ; poton. bicòrn, -a adj (v. R. II, 486 ‘corn’ nm) (abs. Dicort) : de doas còrnas / de doas puntas. bicòrne nm : capèl que presenta doas còrnas, doas puntas. Bicòrne d'academician, de politecnician. bicòt nm : v. bica / bicador ; « croc servant à tirer du foin » TdF. bicromat : sal de l'anidrid cromic. bicromatar (v. tr.) : imprimir en doas colors. bicromia : impression amb doas colors. bicultural, -a : de doas culturas. Los Occitans sèm biculturals. biculturalisme : qualitat d'un pòble bicultural. bicuspid, -a : de doas puntas. Valvula bicuspida. bident : aplech de doas puas. bidentat, -ada : de doas puas. bidet nm, cf Ubaud Dicort : « bidet, petit cheval ; meuble de garde-robe qui sert à se laver ; as, au jeu de dés, le numéro 1 » TdF. « bidet » (fr.) : v. quèli. bidimensional, -a : de doas dimensions. bidoire nm, cf Ubaud Dicort : « homme ventru et courtaud » TdF bidon nm, cf Ubaud Dicort : « bidon, cruche à lait en fer blanc » TdF. « bidon » (fr.) : v. barral - barralet - pança. bidonvila nm, cf Ubaud Dicort : « bidonville » (Rapin). « bidonvila » (fr.) : v. barranquina. bidorla nf, cf Ubaud Dicort : (v. bidorlet) bidorlet : esquila portada pel muòl que mena una còla d'autres muòls. bidorne, -na adj : viu, -viva ; cambalèst, -a (v. bas de p. 19). bidòrs, -a / bidòs, -ssa [veire bidòrs, cf Ubaud Dicort] (adj. e subs.) : de travèrs ; tòrt, -a. De bidòrs : de galís. A bidòrs : drech en nauta mar. Anar a bidòrs, t. de marine, courir un bord, ayant l’avant de la voile pressé contre le mât. (v. TdF jos ‘bidos’) bidòrsa nf, cf Ubaud Dicort : « brandilloire, branloire ; personne oisive qui se dandine » (v. TdF ‘bidosso’) bidorsada : contraccion irregulara de la cara, dels membres o del còrs ; gèstes manieiroses ; balanç de la mar ; secossa ; butada. bidorsaire, -aira [~ -airitz] : persona que bidorsa o que se bidorsa. bidorsar (v. tr.) : brandilhar / brandolar / brandolhar. bidorsar (se) : se brandilhar / se brandolar / se brandolhar. (v. TdF ‘bidoursa’) bidorsat, -ada / bidorsejat, -ada : t. a. de bidorsar o de se bidorsar. bidorsejar (v. tr.) : quitar pas de far de bidorsadas « tortiller » TdF. bidorsejar (se) v pron : quitar pas de se bidorsar « se dandiner » TdF. bidorset : secossa ; còp de caplèva. bièissa [veire bèssa, cf Ubaud Dicort] nf : aplech semblapala per trabalhar la tèrra a fòrça de braç / palavèrs / andusac / palabés. bieissar [veire bessar] (v. tr.) : palabessar. bièla nf (de biguèla, dim. de biga) : barra de transformacion de movement (maquinas) v. biguèla. « bielhas » : v. buèlhas. biennal, -a adj (preconizat Dicort) (del lat. biennalis) : « biennal, ale » (Sèrras-Ess., v. Rapin), v. biannal (abs. Dicort). biennala nf, cf Ubaud Dicort : « biennale » (Rapin) « bièra » (fr.) : v. taüc e bèra, cf Ubaud Dicort. bièrra : cervesa (bevenda fermentada aprestada amb d'òrdi germenat, e aromatizada amb de tantaravèl) bierraire nm, -aira : persona que fa de bièrra (cervesa) bif… baf (loc. adv. d'oposicion) : (v. baf) Un ditz bif, l'autre baf : un ditz blanc, l'autre negre. bif e lo baf (lo -) : doas causas contràrias. (v. baf) bifa nf, cf Ubaud Dicort : « veine temporale, raie » TdF ‘bifo’ ; « sorte d’étoffe légère en laine [v. bifièr ]) » (L. 47) bifàcia (subs. m.) : pèira preïstorica talhada sus doas fàcias. bifadura nf, cf Ubaud Dicort : « rature, radiation » TdF bifaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui biffe » TdF bifar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, biffer » TdF. « bifar » (fr.) : v. barrar - escafar. bifasic, -a adj : (fisica) « biphasé, ée » (v. Ubaud Dicc. scient. p. 192) bifatge nm, cf Ubaud Dicort : « action de biffer » TdF ‘bifage’ bifid [ ~ bifide], -da adj : fendut,-uda en doas partidas. Fuèlha bifida. Lenga bifida de sèrp. bifiditat nf : natura de çò bifid. bifièr adj m, cf Ubaud Dicort : « Penche bifièr, peigne de tisserand pour faire l’étoffe dite bifa » (v. L. 47) biflagelat, -ada : dotat, -ada de dos flagèls. biflòr, -a (abs. Dicort) : dotat, -ada de doas flors. bifocal, -a adj / bifogal, -a (abs. Dicort) : de doble fogal. Lunetas de veires bifocals. Lentilhas bifocalas. bifoliat, -ada : dotat, -ada de doas fuèlhas. bifòrme, -ma : de doas formas. «biftèc (de l'angl. beef-steak [' bi:fsteik])(abs. Dicort) / bistèc » : carbonada de buòu ; lesca de carn de buòu a la padena. (v. bistèc) bifurcacion : division en doas brancas, en doas vias. bifurcar (v. intr.) : prene una de doas direccions possiblas. Après far de matematicas bifurquèt sus la medecina. bifurcar (se) : se divisir en doas brancas (camin, marc...) ; cambiar de direccion. bifurcat, -ada : divisit, -ida (divisat,-ada) en doas direccions. biga 1 (L. 47) [ ~ binga, cf Ubaud Dicort] nf : fusta pichonèla, longinèla e prima ; mastet (mar.) (v. bigas) ; biga 2 nf : bigòs de doas puas. biga 3 nf, cf Ubaud Dicort : « bigue, char à deux chevaux, chez les Romains » TdF ‘bigo 3’ biga-barja adj e n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui parle à tort et à travers » TdF ‘bigo-barjo’ bigal : moscalhon / mosquilh ; cosin (Ephippigera) ; moissal (Culex pungens) ; tavan / moscassa boïna (Tabanus bovinus) ; gròssa mosca vermenièira / mosca de la carn : (Sarcophaga carnaria)
|
|
bigalhar [veire pigalhar, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : coloriar amb de colors discordantas / pigalhar / mirgalhar. bigalong ~ bingalong n, cf Ubaud Dicort (v. biga 1) : « personne longue et fluette » TdF ‘bigo-long’ bigam [, -a] adj e n, cf Ubaud Dicort : « bigame » (Laus), òme maridat amb doas femnas al còp. bigamia nf : « bigamie » (Rapin), estat d'un òme bigam. bigar (v. tr.) : far un escambi ; vendre ; casar / maridar. bigard nm : v. bigal. bigardar (v. tr.) : bigalhar / pigalhar / moscalhar. bigarrada 1 nf : arange aspre (frucha del bigarradièr) ; bigarrada 2 nf : cerièira, « variété de cerise, cerasus versicolor » TdF. bigarradièr (plt.) : arbre vesin de l'arangièr (Citrus vulgaris). (# bigarrotièr) bigarradura : mirgalhadís / mirgalhadura. bigarrar (v. tr.) : bigalhar / mirgalhar. v. bigarrat. bigarrat, -ada : de diferentas colors discordantas. bigarratge : accion de bigarrar. bigarrèla nf, cf Ubaud Dicort : « grosse cerise, bigarreau » TdF bigarrèu nm : mena de cerièira blanca, « bigarreau [v. bigarrotièr] » (v. TdF) ; frucha del bigarradièr. bigarrona / bigarròta nf, cf Ubaud Dicort : v. bigarrèla. (v. TdF jos ‘bigarrello’) bigarrotièr nm, cf Ubaud Dicort : « bigarreautier, v. grafionièr plus usité » (v. TdF ‘bigarroutié’), « cerisier qui porte les bigarreaux » (Vayssier) bigas nf pl : gafets de bast (cròcs de bast) per carrejar rama o palha. bigassa nf, cf Ubaud Dicort : « longue bigue ; longue jambe » (v. TdF) bigatan nm (v. Ubaud Dicort e TdF), bigatana (v. bigatana) (adj.) : persona desonèsta / arpian, -a / arpalhand, -a. bigatana nf (arc.) : mena d'arma primitiva / lança / pica. (v. TdF) bigatar (v. tr.) : far escambi ; vendre ; trafegar. bigatat, -ada : t. a. çaisús, « troqué, trafiqué, ée » (v. TdF jos ‘bigata’). bigatatge nm : afar suspèct (R. V, 276) ; engana. (v. Alibert) bigatge nm, cf Ubaud Dicort : « intrigue, menée, affaire suspecte et embrouillée » TdF ‘bigage’ bigatièr nm, cf Ubaud Dicort : « muletier qui loue ses œuvres, qui fait des transports à dos de mulet » TdF big bang nm (angl.) : explosion giganta a l'origina de l'univèrs. bignòna nf : « bignone » (Ubaud Lexic bot.) bignònia nf, cf Ubaud Dicort : « bignonia » (Per Noste) bigodí nm (< fr.) , cf Ubaud Dicort : « bigoudi » (Laus, Basic) bigolant, -a : brigand, -a ; rotièr, -ièira. v. rotièr 1. bigon 1 nm : mastet pichonèl (mar.) ; bigon 2 nm : bicador forcarut. bigon 3 nm, cf Ubaud Dicort : « sorte de coquillage des étangs de l’Hérault » TdF ‘bigoun 1’ bigon 4 nm, cf Ubaud Dicort : « espèce de mouton de petite taille » TdF jos ‘bigounet’ bigona nf, cf Ubaud Dicort : « mot dont on se sert pour appeler les oies » TdF bigonet nm, cf Ubaud Dicort : v. bigon 4. bigoneta nf, cf Ubaud Dicort : « variété de figue, petite et blanche » TdF bigordan, -a : relatiu, -iva a Bigòrra ; sortit, -ida de Bigòrra. bigorèla nf, cf Ubaud Dicort : « couture ronde faite à certaines voiles de navire, couture grossière » TdF bigoreta nf, cf Ubaud Dicort : « t. de marine, nom des pommes qui forment le racage du trinquet, et qui sont moins grosses que les bigotes » TdF bigòrn [bigòrne], -na adj : bescornut, -uda ; esquèr, -èrra ; oblic, -a. bigòrna nf : mena d'enclutge per fargar d'apleches. bigornar (v. tr. e intr.) : fargar sus la bigòrna / fargar d'apleches. bigornat, -ada : fargat, -ada sus la bigòrna. bigornau : mena de coquilhatge / cagaraula de mar (l. p) bigornut, -uda adj, cf Ubaud Dicort : « biscornu, tortu, ue » TdF Bigòrra : region de Gasconha (Occitània) bigòs / bigòt nm / bigòssa nf : aplech de doas puas per trabalhar la tèrra a fòrça de braç ; mena de cròc per desrabar palha o fen « fourche coudée pour tirer de la paille, du foin ou du fumier » (v. TdF jos ‘bigot 1’ e v. ‘bigosso’). Trabalhar amb un bigòs te fòrça las plaissas. bigossada nf : « ce qu’on peut porter de paille, de foin ou de fumier avec la fourche appelée bigòs » ; tròç de tèrra trabalhat amb un bigòs « terre qu’on soulève d’un coup de hoyau » (v. TdF). bigossaire, -aira : persona que trabalha amb un bigòs. « bigossar »1 / « bigorssar » (se) v pr : v. bidorsar (se). bigossar 2 (v. tr. e intr.) : trabalhar la tèrra amb lo bigòs. bigossat, -ada : trabalhat, -ada amb un bigòs. bigossejar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, remuer le hoyau ou la fourche ; barguigner, vétiller » TdF bigosson nm, cf Ubaud Dicort : « petit hoyau, binette » TdF bigòt 1 nm : v. bigòs. bigòt 2, -a adj e n, cf Ubaud Dicort : « bigot, ote, v. menet, -eta, manja-bon-Dieu » TdF ‘bigot 2’. « bigòt, -a » (fr.) : v. beat - menet. bigòta nf, cf Ubaud Dicort : « t. de marine, nom que portent deux pommes plus grosses que les autres, qui entrent dans le racage du grand mât » TdF bigotar v tr : (trabalhar amb lo bigòt), cf Ubaud Dicort. (v. bigossar 2) bigotariá nf, cf Ubaud Dicort : « bigoterie » TdF bigotàs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « bigot de la pire espèce, tartufe » TdF bigotejar 1 v, cf Ubaud Dicort : « v intr, faire le bigot, l’hypocrite » TdF’ bigotejar 2 v, cf Ubaud Dicort : « v intr, aller à cloche-pied » TdF bigotitge nm, cf Ubaud Dicort : « bigotisme » TdF ‘bigoutige’ bigraton nm, cf Ubaud Dicort : « t. libre, petit luron, v. bojarron 2 » (v. TdF) bigre 1, -gra n, cf Ubaud Dicort : « t. injurieux et euphémisme d’un nom plus énergique [bogre 1], luron, rusé, ée ; pendard, arde ; polisson, onne, v. bostre » (v. TdF) bigre ! 2 interj, cf Ubaud Dicort : « diable » TdF jos ‘bigre’ bigue, -ga adj, cf Ubaud Dicort : « boîteux, euse, v. panard » TdF’ biguèla nf : biga [v. biga 1] pichonèla ; bièla. bijarre, -rra adj, cf Ubaud Dicort : « bizarre » TdF (v. estranh) bijarrament adv, cf Ubaud Dicort : « bizarrement » TdF bijarrariá nf, cf Ubaud Dicort : « bizarrerie » TdF bijarriar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, être d’humeur bizarre, être contrariant » TdF bijarritat nf, cf Ubaud Dicort : « caractère de ce qui est bizarre, singularité » TdF ‘bijarreta’ bijarritge nm, cf Ubaud Dicort : « humeur bizarre » TdF |
|
|
|
|
|
|