bicolòr, -a : de doas colors.

bicon nm, cf Ubaud Dicort : « baiser, v. poton » (v. TdF)

biconaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui baise » TdF (v. bicon)

biconar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, baiser, baisotter » TdF.  (v. bicar 2)

biconatge nm, cf Ubaud Dicort : « action de baiser, v. baisament » (v. TdF)

biconcau, -ava : de doas fàcias concavas.

Lentilhas biconcavas.

biconcavitat nf : natura de çò biconcau.

biconejar v, cf Ubaud Dicort : v. biconar. (v. TdF jos ‘bicouna’)

biconvèx [biconvèxe, cf Ubaud Dicort], -xa : de doas fàcias convèxas.

Lentilhas biconvèxas.

biconvexitat nf : natura de çò biconvèx.

bicorlada : calinejada ; poton.

bicòrn, -a adj (v. R. II, 486 ‘cornnm) (abs. Dicort) : de doas còrnas / de doas puntas. (v. çai jos)

bicòrne nm : capèl que presenta doas còrnas, doas puntas.

Bicòrne d'academician, de politecnician.

bicòt nm : v. bica / bicador ; « croc servant à tirer du foin » TdF.

bicromat : sal de l'anidrid cromic.

bicromatar (v. tr.) : imprimir en doas colors.

bicromia : impression amb doas colors.

bicultural, -a : de doas culturas.

Los Occitans sèm biculturals.

biculturalisme : qualitat d'un pòble bicultural.

bicuspid, -a : de doas puntas.

Valvula bicuspida.

bident : aplech de doas puas.

bidentat, -ada : de doas puas.

bidet nm, cf Ubaud Dicort : « bidet, petit cheval ; meuble de garde-robe qui sert à se laver ; as, au jeu de dés, le numéro 1 » TdF. « bidet » (fr.) : v. quèli.

bidimensional, -a : de doas dimensions.

bidoire nm, cf Ubaud Dicort : « homme ventru et courtaud » TdF

bidon nm, cf Ubaud Dicort : « bidon, cruche à lait en fer blanc » TdF.  « bidon » (fr.) : v. barral - barralet - pança.

bidonvila nm, cf Ubaud Dicort : « bidonville » (Rapin). « bidonvila » (fr.) : v. barranquina.

bidorla nf, cf Ubaud Dicort : (v. bidorlet)

bidorlet : esquila portada pel muòl que mena una còla d'autres muòls.

bidorne, -na adj : viu, -viva ; cambalèst, -a  (v. bas de p. 19).

bidòrs, -a / bidòs, -ssa [veire bidòrs, cf Ubaud Dicort] (adj. e subs.) : de travèrs ; tòrt, -a.

De bidòrs : de galís.

A bidòrs : drech en nauta mar.

Anar a bidòrs, t. de marine, courir un bord, ayant l’avant de la voile pressé contre le mât. (v. TdF jos ‘bidos’)

bidòrsa nf, cf Ubaud Dicort : « brandilloire, branloire ; personne oisive qui se dandine » (v. TdF ‘bidosso’)

bidorsada : contraccion irregulara de la cara, dels membres o del còrs ; gèstes manieiroses ; balanç de la mar ; secossa ; butada.

bidorsaire, -aira [~ -airitz] : persona que bidorsa o que se bidorsa.

bidorsar (v. tr.) : brandilhar / brandolar / brandolhar.

bidorsar (se) : se brandilhar / se brandolar / se brandolhar. (v. TdF ‘bidoursa’)

bidorsat, -ada / bidorsejat, -ada : t. a. de bidorsar o de se bidorsar.

bidorsejar (v. tr.) : quitar pas de far de bidorsadas « tortiller » TdF.

bidorsejar (se) v pron : quitar pas de se bidorsar « se dandiner » TdF.

bidorset : secossa ; còp de caplèva.

bièissa [veire bèssa, cf Ubaud Dicort] nf : aplech semblapala per trabalhar la tèrra a fòrça de braç / palavèrs / andusac / palabés.

bieissar [veire bessar] (v. tr.) : palabessar.

bièla nf (de biguèla, dim. de biga) : barra de transformacion de movement (maquinas) v. biguèla.

« bielhas » : v. buèlhas.

biennal, -a adj (preconizat Dicort) (del lat. biennalis) : « biennal, ale » (Sèrras-Ess., v. Rapin), v. biannal (abs. Dicort). 

biennala nf, cf Ubaud Dicort : « biennale » (Rapin)

« bièra » (fr.) : v. taüc e bèra, cf Ubaud Dicort.

bièrra : cervesa (bevenda fermentada aprestada amb d'òrdi germenat, e aromatizada amb de tantaravèl)

bierraire nm, -aira : persona que fa de bièrra (cervesa)

bif… baf (loc. adv. d'oposicion) : (v. baf)

Un ditz bif, l'autre baf : un ditz blanc, l'autre negre.

bif e lo baf (lo -) : doas causas contràrias. (v. baf)

bifa nf, cf Ubaud Dicort : « veine temporale, raie » TdF ‘bifo’ ; « sorte d’étoffe légère en laine [v. bifièr ]) » (L. 47)

bifàcia (subs. m.) : pèira preïstorica talhada sus doas fàcias.

bifadura nf, cf Ubaud Dicort : « rature, radiation » TdF

bifaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui biffe » TdF

bifar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, biffer » TdF. « bifar » (fr.) : v. barrar - escafar.

bifasic, -a adj : (fisica) « biphasé, ée » (v. Ubaud Dicc. scient. p. 192)

bifatge nm, cf Ubaud Dicort : « action de biffer » TdF ‘bifage’

bifid [ ~ bifide], -da adj : fendut,-uda en doas partidas.

Fuèlha bifida.

Lenga bifida de sèrp.

bifiditat nf : natura de çò bifid.

bifièr adj m, cf Ubaud Dicort : « Penche bifièr, peigne de tisserand pour faire l’étoffe dite bifa » (v. L. 47)

biflagelat, -ada : dotat, -ada de dos flagèls.

biflòr, -a (abs. Dicort) : dotat, -ada de doas flors.

bifocal, -a adj / bifogal, -a (abs. Dicort) : de doble fogal.

Lunetas de veires bifocals.

Lentilhas bifocalas.

bifoliat, -ada : dotat, -ada de doas fuèlhas.

bifòrme, -ma : de doas formas.

«biftèc (abs. Dicort) / bistèc », de l'angl. beef-steak (' bi:fsteik) : carbonada de buòu ; lesca de carn de buòu a la padena. (v. bistèc)

bifurcacion : division en doas brancas, en doas vias.

bifurcar (v. intr.) : prene una de doas direccions possiblas.

Après far de matematicas bifurquèt sus la medecina.

bifurcar (se) : se divisir en doas brancas (camin, marc...) ; cambiar de direccion.

bifurcat, -ada : divisit, -ida (divisat,-ada) en doas direccions.

biga 1 (L. 47) [~ binga, cf Ubaud Dicort] nf : fusta pichonèla, longinèla e prima ; mastet (mar.) (v. bigas) ;

biga 2 nf : bigòs de doas puas.

biga 3 nf, cf Ubaud Dicort : « bigue, char à deux chevaux, chez les Romains » TdF ‘bigo 3’

biga-barja adj e n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui parle à tort et à travers » TdF ‘bigo-barjo’

bigal : moscalhon / mosquilh ; cosin (Ephippigera) ; moissal (Culex pungens) ; tavan / moscassa boïna (Tabanus bovinus) ; gròssa mosca vermenièira / mosca de la carn : (Sarcophaga carnaria)

 

 

bigalhar [veire pigalhar, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : coloriar amb de colors discordantas / pigalhar / mirgalhar.

bigalong ~ bingalong n, cf Ubaud Dicort (v. biga 1) : « personne longue et fluette » TdF ‘bigo-long’

bigam [, -a] adj e n, cf Ubaud Dicort : « bigame » (Laus), òme maridat amb doas femnas al còp.

bigamia nf : « bigamie » (Rapin), estat d'un òme bigam.

bigar (v. tr.) : far un escambi ; vendre ; casar / maridar.

bigard nm : v. bigal.

bigardar (v. tr.) : bigalhar / pigalhar / moscalhar.

bigarrada 1 nf : arange aspre (frucha del bigarradièr) ;

bigarrada 2 nf : cerièira, « variété de cerise, cerasus versicolor » TdF.

bigarradièr (plt.) : arbre vesin de l'arangièr (Citrus vulgaris). (# bigarrotièr)

bigarradura : mirgalhadís / mirgalhadura.

bigarrar (v. tr.) : bigalhar / mirgalhar. v. bigarrat.

bigarrat, -ada : de diferentas colors discordantas.

bigarratge : accion de bigarrar.

bigarrèla nf, cf Ubaud Dicort : « grosse cerise, bigarreau » TdF

bigarrèu nm : mena de cerièira blanca, « bigarreau [v. bigarrotièr] » (v. TdF) ; frucha del bigarradièr.

bigarrona / bigarròta nf, cf Ubaud Dicort : v. bigarrèla. (v. TdF jos ‘bigarrello’)

bigarrotièr nm, cf Ubaud Dicort : « bigarreautier, v. grafionièr plus usité » (v. TdF ‘bigarroutié’), « cerisier qui porte les bigarreaux » (Vayssier)

bigas nf pl : gafets de bast (cròcs de bast) per carrejar rama o palha.

bigassa nf, cf Ubaud Dicort : « longue bigue ; longue jambe » (v. TdF)

bigatan nm (v. Ubaud Dicort e TdF), bigatana  (v. bigatana) (adj.) : persona desonèsta / arpian, -a / arpalhand, -a.

bigatana nf (arc.) : mena d'arma primitiva / lança / pica. (v. TdF)

bigatar (v. tr.) : far escambi ; vendre ; trafegar.

bigatat, -ada : t. a. çaisús, « troqué, trafiqué, ée » (v. TdF jos ‘bigata’).

bigatatge nm : afar suspèct (R. V, 276) ; engana. (v. Alibert)

bigatge nm, cf Ubaud Dicort : « intrigue, menée, affaire suspecte et embrouillée » TdF ‘bigage’

bigatièr nm, cf Ubaud Dicort : « muletier qui loue ses œuvres, qui fait des transports à dos de mulet » TdF

big bang nm (angl.) : explosion giganta a l'origina de l'univèrs.

bignòna nf : « bignone » (Ubaud Lexic bot.)

bignònia nf, cf Ubaud Dicort : « bignonia » (Per Noste)

bigodí nm (< fr.) , cf Ubaud Dicort : « bigoudi » (Laus, Basic)

bigolant, -a : brigand, -a ; rotièr, -ièira. v. rotièr 1.

bigon 1 nm : mastet pichonèl (mar.) ;

bigon 2 nm : bicador forcarut.

bigon 3 nm, cf Ubaud Dicort : « sorte de coquillage des étangs de l’Hérault » TdF ‘bigoun 1’

bigon 4 nm, cf Ubaud Dicort : « espèce de mouton de petite taille » TdF jos ‘bigounet’

bigona nf, cf Ubaud Dicort : « mot dont on se sert pour appeler les oies » TdF

bigonet nm, cf Ubaud Dicort : v. bigon 4.

bigoneta nf, cf Ubaud Dicort : « variété de figue, petite et blanche » TdF

bigordan, -a : relatiu, -iva a Bigòrra ; sortit, -ida de Bigòrra.

bigorèla nf, cf Ubaud Dicort : « couture ronde faite à certaines voiles de navire, couture grossière  » TdF

bigoreta nf, cf Ubaud Dicort : « t. de marine, nom des pommes qui forment le racage du trinquet, et qui sont moins grosses que les bigotes » TdF

bigòrn [bigòrne], -na adj : bescornut, -uda ; esquèr, -èrra ; oblic, -a.

bigòrna nf : mena d'enclutge per fargar d'apleches.

bigornar (v. tr. e intr.) : fargar sus la bigòrna / fargar d'apleches.

bigornat, -ada : fargat, -ada sus la bigòrna.

bigornau : mena de coquilhatge / cagaraula de mar (l. p)

bigornut, -uda adj, cf Ubaud Dicort : « biscornu, tortu, ue » TdF

Bigòrra : region de Gasconha (Occitània)

bigòs / bigòt nm / bigòssa nf : aplech de doas puas per trabalhar la tèrra a fòrça de braç ; mena de cròc per desrabar palha o fen « fourche coudée pour tirer de la paille, du foin ou du fumier » (v. TdF jos ‘bigot 1’ e v. ‘bigosso’).

Trabalhar amb un bigòs te fòrça las plaissas.

bigossada nf : « ce qu’on peut porter de paille, de foin ou de fumier avec la fourche appelée bigòs » ; tròç de tèrra trabalhat amb un bigòs « terre qu’on soulève d’un coup de hoyau » (v. TdF).

bigossaire, -aira : persona que trabalha amb un bigòs.

« bigossar »1 / « bigorssar » (se) : v. bidorsar.

bigossar 2 (v. tr. e intr.) : trabalhar la tèrra amb lo bigòs.

bigossat, -ada : trabalhat, -ada amb un bigòs.

bigossejar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, remuer le hoyau ou la fourche ; barguigner, vétiller » TdF

bigosson nm, cf Ubaud Dicort : « petit hoyau, binette » TdF

bigòt 1 nm : v. bigòs.

bigòt 2, -a adj e n, cf Ubaud Dicort : « bigot, ote, v. menet, -eta, manja-bon-Dieu » TdF ‘bigot 2’. « bigòt, -a » (fr.) : v. beat - menet.

bigòta nf, cf Ubaud Dicort : « t. de marine, nom que portent deux pommes plus grosses que les autres, qui entrent dans le racage du grand mât » TdF

bigotar v tr : (trabalhar amb lo bigòt), cf Ubaud Dicort. (v. bigossar 2)

bigotariá nf, cf Ubaud Dicort : « bigoterie » TdF

bigotàs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « bigot de la pire espèce, tartufe » TdF

bigotejar 1 v, cf Ubaud Dicort : « v intr, faire le bigot, l’hypocrite » TdF

bigotejar 2 v, cf Ubaud Dicort : « v intr, aller à cloche-pied » TdF

bigotitge nm, cf Ubaud Dicort : « bigotisme » TdF ‘bigoutige’

bigraton nm, cf Ubaud Dicort : « t. libre, petit luron, v. bojarron 2 » (v. TdF)

bigre 1, -gra n, cf Ubaud Dicort : « t. injurieux et euphémisme d’un nom plus énergique [bogre 1], luron, rusé, ée ; pendard, arde ; polisson, onne, v. bostre  » (v. TdF)

bigre ! 2 interj, cf Ubaud Dicort : « diable » TdF jos ‘bigre’

bigue, -ga adj, cf Ubaud Dicort : « boîteux, euse, v. panard » TdF

biguèla nf : biga [v. biga 1] pichonèla ; bièla.

bijarre, -rra adj, cf Ubaud Dicort : « bizarre » TdF (v. estranh)

bijarrament adv, cf Ubaud Dicort : « bizarrement » TdF

bijarrariá nf, cf Ubaud Dicort : « bizarrerie » TdF

bijarriar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, être d’humeur bizarre, être contrariant » TdF  

bijarritat nf, cf Ubaud Dicort : « caractère de ce qui est bizarre, singularité » TdF ‘bijarreta’

bijarritge nm, cf Ubaud Dicort : « humeur bizarre » TdF