|
||||
|
|
|
|
|
|
basquet [ ~ basquetbòl nm, cf Ubaud Dicort] (de l'anglés basket) : espòrt qu'opausa doas equipas de cinc jogaires o jogairas, e que consistís a engulhar un balon dins una anèla espintada sus un pal a 3 m. 05 del pelsòl ; cauçadura per far d'espòrt (= basqueta 1). basqueta 1 (cauçadura d’espòrt) nf, cf Ubaud Dicort : « basket » (Sèrras-Ess.) basqueta 2 nf, cf Ubaud Dicort : « basquaise, femme ou fille basque » TdF basquetaire, -aira : jogaire, -a de basquet. basrelèu (abs. Dicort) : esculptura en relèu sus una superficia verticala. (v. jos bas 2) bassa 1 nf : cantaire de la votz grèva. bassa 2 / bàssia / bassieta nf (v. Ubaud Dicort e Alibert) : pesquièr ; laca ; estanh ; abeurador dins un rol curat. bassa contra nf, cf Ubaud Dicort : v. bassacontra. bassa man nf, cf Ubaud Dicort : v. bassaman. (v. TdF ‘basso-man’) bassa mar nf, cf Ubaud Dicort : « basse mer » (v. mar sema jos sem) bassa talha nf , cf Ubaud Dicort : v. bassatalha. bassac nm, cf Ubaud Dicort (L. 42) : saca granda ; estopa grossièira per far de sacas ; desbranda. (v. Alibert e TdF ‘bassa’) Metre a bassac : metre en desbranda, « mettre à sac, sens dessus dessous » (TdF). (v. basac 2) bassaca (subs. e adj. [nf, (v. Ubaud Dicort e TdF)]) : saca granda per i se jaire dedins ; palhassa ; brave dormeire, brava dormeira. bassacada : trandida ; ressaut. A bassacadas : per estrapadas. bassacaire, -aira : persona que brandís... (t. a. del vèrb bassacar) bassacament : sacatge ; pilhatge ; trandida ; barjacatge. bassacar (v. tr.) : brandir ; remenar ; saquejar ; sabotar / far trandir ; taravelar (s.f.) ; retamisar (s.f.) ; pilhar ; afrabar. La soldatalha bassaquèt lo vilatge. bassacàs nm, cf Ubaud Dicort : « sac énorme ; grand coup, secousse qu’on se donne en tombant ; gros homme qui mange beaucoup » TdF bassacassa nf, cf Ubaud Dicort : « grande paillasse » TdF bassacat, -ada : t. a. çaisús, « secoué, ée » (v. TdF jos ‘bassaca’). bassacatge : accion de saquejar, de pilhar, de retamisar. bassacon nm, cf Ubaud Dicort : « petiit sac, v. sacon ; petite paillasse, v. bassaqueta ; goujat, valet de joueurs de mail ou de paume ; bouffon, paillasse, v. bofon » (v. TdF) bassacontra [bassa contra nf, cf Ubaud Dicort] (mus.) : la votz de bassa pus prigonda. bassacula nf : v. bascula, cf Ubaud Dicort. bassacular v : v. bascular, cf Ubaud Dicort. bassaman [bassa man, cf Ubaud Dicort] (f) : bassa condicion / bassa classa. bassament : d'un biais bas, vil, abjècte. bassaquet nm, cf Ubaud Dicort : « sachet ; prune bosselée par la piqûre d’un insecte ; petit homme » TdF bassaqueta nf, cf Ubaud Dicort : « poche que les revendeuses suspendent au-devant de leur ceinture ; sac dont on se sert pour cueillir la feuille du mûrier ; petite paillasse de berceau ; petit homme » TdF Las bassaquetas, les bourses, v. borsonada. (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘bassaqueto’) bassaquièr, -ièira adj, cf Ubaud Dicort : « qui produit un sac de fruits ou de feuilles, se dit des oliviers et des mûriers » TdF bassaquin nm, cf Ubaud Dicort : « sorte de petit navire d’autrefois » (v. TdF) bassàs, -assa adj, cf Ubaud Dicort : « très bas, trop bas, asse » TdF’ bassas velas nf pl : (t. tecn. de mar.) « basses-voiles, la grande voile et celle du misaine » (v. TdF ‘bassi-velo’) bassas vèrgas nf pl : (t. tecn. de mar.) basses-vergues, les deux plus fortes du bâtiment » (v. TdF ‘bassi-vergo’) bassatalha [bassa talha] nf, cf Ubaud Dicort (mus.) : votz d'òme entremièg bariton e bassa. basse nm (arc.) : cep de mossa. bassesa : estat de çò bas (s.f.) basset 1 nm : mena de can bascambat / cortcambat. basset 2, -a adj, cf Ubaud Dicort : « un peu bas, asse ; agréable » (TdF) Ò ! la basseta musica ! oh ! la douce musique. (v. TdF jos ‘basset 1’) bassetament adv, cf Ubaud Dicort : « tout bas, à voix basse » TdF jos ‘basset 3’ bàssia / bassieta nf : v. bassa 2. bassièira nf, cf Ubaud Dicort : « bas-fond ; évier, v. aiguièr 1 » (v. TdF) basson 1 nm : instrument de musica. basson 2 nm, cf Ubaud Dicort : « bas d’enfant, petit bas, v. debasson » (v. TdF ‘bassoun 2’) bassonièr nm, cf Ubaud Dicort : « joueur de basson » TdF bassor nf : estat de çò bas (t.a.) bast : barda ; duralh. basta 1 nf : banasta ; aisina de 50 litres (arc.) basta 2 nf : brava tropelada d'aucèls o de peisses (v. TdF ‘basto 3’) ; basta 3 nf: panèl de vestit ; rebús de rauba o de cotilhon ; filbasta ; cercle de cima o de fons de fustalha. (v. TdF ‘basto 1’) basta 4 [ ~ baste !] interj, cf Ubaud Dicort : aquò sufís ! / I n'a pro ! / Pro ! basta de (+ infin.) loc prep (v. Ubaud Dicort) : « Basta d’èstre a la sosta, bien heureux d’être à couvert » (v. TdF jos ‘basta’) basta que (+ subj.) loc conj, cf Ubaud Dicort : « pourvu que, bien heureux que » TdF jos ‘basto 4’ Basta que venga, pourvu qu’il vienne. (v. TdF) bastada nf, cf Ubaud Dicort : « charge d’un bât, fardeau » TdF’ bastairar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, bâter, mettre le bât » TdF ‘basteira’ bastalha : totes los arneses («arnesques » en l.p.) bastança nf : sufisença. A bastança, a la bastança, suffisamment. (v. TdF) bastant, -a : sufisent, -a. bastantament adv : sufisentament. bastar 1 / bastinar (v. tr.) : cargar lo bast a una sauma. bastar 2 (v. intr.) : sufire. (v. basta 4) Aquò bastarà per aqueste còp. bastard, -a (adj. e subs.) : nascut, -uda de parents de raça diferenta ; nascut, -uda fòra union legala ; que coneis pas son paire ; ni cabra ni boc / ni un ni l'autre. Un dròlle bastard. Un can bastard. Un acòrdi bastard. bastardalha nf / bastarduènha (v. bastarduènha) : los bastards en general. bastardàs, -assa adj e n, cf Ubaud Dicort : « méchant bâtard, affreux bâtard » TdF bastardejar (v. intr.) : s'apariar entre raças diferentas ; s'apariar fòra union legala. bastardèl : resclausa ; restanca. bastardièira nf : plançon de salvatjum. bastardièr, -ièira n : persona en carga de bastards. (v. TdF) bastarditge : çò bastard. bastardon [, -a / bastardòt, -a] n, cf Ubaud Dicort : pichon bastard. (v. TdF jos ‘bastardoun’) bastarduènha (subs. f. pej.) : los bastards en general, « les enfants trouvés » TdF. bastarenc, -a (TdF ; abs. Dicort) : ni cabra ni boc / ni carn ni peis / ni un ni l'autre / ni tu ni vos ; entredós, entredoas. bastaressa 1 (abs. Dicort) : agulha de bast ; agulha d'embalar. (v. çai jos) bastaressa 2 (agulha -) adj f (v. Ubaud Dicort e Alibert) : « carrelet, aiguille à coudre les bâts ou à emballer » (v. TdF ‘bastaresso (aguïo -)’ bastàs nm, cf Ubaud Dicort : « bât pesant, mauvais bât » TdF bastau nm, cf Ubaud Dicort : « charançon iris, insecte qui nuit aux châtaigniers » TdF baste ! (v. basta 4) : aital siá ! Cresi que vòl plòure... baste ! Baste poder ! Baste venguèsse ! (v. baste que) Baste mai ! , cf Ubaud Dicort.
|
|
baste que [(+ subj.) loc conj, cf Ubaud Dicort] : mas que. Baste que lo veja, puissé-je le voir. (v. TdF jos ‘basto 4’) bastejada : çò carrejat a bast. bastejaire, -aira [~ -airitz] adj e n : « qui porte le bât », que carreja a bast. (v. TdF) bastejar (v. tr. e intr.) : carrejar a bast ; carrejar sus las esquinas d'una sauma ; portar lo bast (s.f.) ; trimar. bastejatge : carreg a bast. bastenc : cordatge d'espartariá. bastenda : bastissa / bastiment. bastenga : tèla emborrada per aparar un naviri. (v. TdF ‘bastengo’) bastengar (v. tr.) : garnir un naviri amb de bastengas. bastengat, -ada : aparat, -ada amb de bastengas. bastengatge nm, cf Ubaud Dicort : « t. de marine, bastingage » TdF bastet nm, cf Ubaud Dicort : « petit bât ; coussinet d’attelage ; sellette qui sert à soutenir, sur le dos du cheval, les limons d’une voiture » TdF bastida : vilòta bastida a l'Edat Mejana a l'entorn d'una plaça lèumens amb d'arcadas ; ostal ; bòria ; mas ; capmàs ; ostal de mèstre. bastidan, -a : persona que viu dins una bastida. bastidanòt, -a n, cf Ubaud Dicort : « petit campagnard, jeune fermière » TdF bastidassa nf, cf Ubaud Dicort : « bastide tombée en ruines, masure, ruine ; grande ferme, mauvaise ferme » TdF bastideta nf, cf Ubaud Dicort : « jolie bastide, cassine » TdF bastidièr, -ièira n, cf Ubaud Dicort : « habitant d’une bastide, fermier » TdF bastidon nm / bastidona nf, cf Ubaud Dicort : « petite bastide, petite habitation rurale, petite ferme » (v. TdF jos ‘bastidoun’) bastidonet nm, cf Ubaud Dicort : « maisonnette des champs, cahute, v. capitèla » (v. TdF) bastidor nm : maçon ; martèl de maçon. bastièira nf, cf Ubaud Dicort : « bardelle allongée, à un seul arçon qui est devant ; longue veste ridicule » TdF bastieiron nm, cf Ubaud Dicort : « petite bardelle » TdF bastièr nf : bardonièr, « bâtier, bourrelier » TdF bastilha : fòrt / fortalesa. bastimenet nm, cf Ubaud Dicort : « petit bâtiment, petit navire » TdF bastiment : accion de bastir ; bastenda ; naviri. bastimenta nf, cf Ubaud Dicort : « bâtiment, construction » (L. 43) bastimenton nm, cf Ubaud Dicort : v. bastimenet. (v. TdF jos ‘bastimenet’) bastina : bardèl / bardèla. bastinada : carga d'una bardèla. bastinaire, -aira n : bastièr, -ièira (persona que basta un ase, un muòl...) (v. bastièr) bastinar (v. tr.) : cargar lo bast a una bèstia. bastion : mena de fortalesa. bastionar (v. tr. e intr.) : fortificar. bastir (v. tr. e intr.) : maçonar ; construire ; anisar (aucèls) bastison nf : construccion. bastissa : bastenda / bastiment. bastissassa nf, cf Ubaud Dicort : « grande ou vilaine bâtisse » TdF bastissatge nm, cf Ubaud Dicort : « t. de chapelier, bastissage, liaison du poil du feutre ; poil nécessaire à un chapeau » TdF bastisseire, -eira : persona que bastís. bastisseta nf, cf Ubaud Dicort : « petite bâtisse » TdF bastit 1, -ida adj, cf Ubaud Dicort : « bâti, ie » TdF jos ‘basti’ bastit 2 nm, cf Ubaud Dicort : « édifice » (L. 43) bastòla nf, cf Ubaud Dicort : « comporte, vaisseau de vendange ; personne inconsidérée » TdF baston : pal. baston blanc (plt.) : (Asphodelus ramosus) (v. baston reial) baston de Jacòb nm, cf Ubaud Dicort : « asphodèle jaune, plante ; espèce de pâtisserie toulousaine ; instrument de sorcellerie » TdF ‘bastoun-de Jacob’ baston de Joan de Milan n pr m, cf Ubaud Dicort : « bâton de Jacob, constellation » TdF jos ‘bastoun’. baston de Sant Jaume [ ~ Jacme] nm (plt.) : (Althaea rosea) baston de Sant Josèp (plt.) : (Lysimachia vulgaris) (v. TdF jos ‘bastoun’) baston de sant Pèire nm, cf Ubaud Dicort : « le bâton de saint Pierre, apporté par saint Martial dans la ville de Limoges, où il était vénéré autrefois » TdF jos ‘bastoun’ baston reial nm, cf Ubaud Dicort : « asphodèle rameux, plante à fleurs blanches » TdF jos ‘baston blanc’ bastonada : rosta / tanada / tabassada / tustassada. bastonaire, -aira : persona que balha de còps de baston. bastonar / bastonejar (v. bastonejar) (v. tr.) : tustar amb un pal. bastonàs : baston gròs. bastonat 1 nm : ofici de bastonièr. bastonat 2, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « bâtonné, ée » TdF jos ‘bastouna’ bastonejada nf / bastonejadís / bastonejadissa (los 2, abs. Dicort) : bastonada. bastonejar v, cf Ubaud Dicort : « v intr et tr, jouer du bâton » TdF bastonejat, -ada : tustat,-ada amb un baston. bastonet : baston pichon. bastonièr : degan d'un collègi d'avocats. bastonista n, cf Ubaud Dicort : « bâtonniste, joueur de bâton » TdF bastonòt nm, cf Ubaud Dicort : v. bastonet. (v. TdF ‘jos ‘bastounet’)’ Bastons n pr m pl, cf Ubaud Dicort : « la constellation d’Orion, v. Bordons » (v. TdF jos ‘bastoun’) bastòrra nf, cf Ubaud Dicort : v. bastòla (v. TdF jos ‘bastolo’) bastòt nm, cf Ubaud Dicort : « baquet pour la vendange » TdF basuda nf, cf Ubaud Dicort : « naissance, arrivée en ce monde » TdF bat nm, cf Ubaud Dicort : « extrémité, queue de poisson ; t. de marine, petit bordage de bois debout qu’on cloue sur les dauphins » TdF ‘bat 1’ bat batent loc adv, cf Ubaud Dicort : « (vieux), en hâte » TdF ‘bat 1’ bat en bat (de -) [ / de bat en gola] loc adv (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘bat 1’) : de bat en gola / alandat, -ada de band en band. Obrís-me la pòrta de bat en bat, sens te comandar. bata 1 nf : armèla (brida d'esclòp) ; pè de caval, d'ase, de muòl... ; còrna del pè de buòu, de vaca, de moton... Virar batas : crebar ; morir. bata 2 nf, cf Ubaud Dicort : « cabane de ramée où un chasseur se poste pour faire prendre aux ramiers la direction des filets, v. cabana » (v. TdF ‘bato 2’) bata de buòu nf, cf Ubaud Dicort : « variété de figue, grosse et aplatie » TdF bata de chaval / caval nf, cf Ubaud Dicort : « pied-de-cheval, huître de grosse espèce qu’on pêche à Cette » TdF batable, -bla adj, cf Ubaud Dicort : « qui peut être battu, ue » TdF batacarra nf, cf Ubaud Dicort : « outil de cordonnier, servant à ôter les plis des souliers » TdF bataclan : artifalha / atifargas ; sarrabastal / tarrabastal. bataclar (v. tr.) : sabracar. batacoa [ ~ baticoa] / batacoeta [ ~ baticoeta] nf, cf Ubaud Dicort : pastorèla (mena d'aucèl) : (Moticilla alba) ; M. boarula ; M. flava) batacular / patacular v, cf Ubaud Dicort : « v tr, faire choir sur le derrière, frapper sur les fesses, fesser » TdF jos ‘batacula’. batacular (v. tr.) : v. batacuolar (non preconizat Dicort). bataculièr nm, cf Ubaud Dicort : « églantier, en Languedoc, v. agalencièr ; micocoulier, dans le Var, v. fanabreguièr » (v. TdF) batacuola nf : ancal ; mena de sèla ; aguialent / gratacuol ; « micocoule, v. fanabrega » (v. TdF jos ‘batacuelo’). batacuolar [veire batacular, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : far tombar de cuols ; ancar. |
|
|
|
|
|
|