|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
bardissar (v. tr.) : alisar amb d'argila o quicòm mai ; calafatar amb de fanga, d'argila, de bosa de vaca...; cobrir de bordilha. L'ecir bardissava de nèu totas las parets. L'ivèrn, bardissàvem los bornhons amb de bosa. bardissar (se) : se barlacar (s'alimenar dins la fanga d'un tautàs) Lo pòrc se bardissava dins la fanga bardosa. bardissat, -ada adj : alimenat, -ada, « emboué, ée » TdF jos ‘bardissa’. bardissejar (v. tr.) : frequentatiu de bardissar. bardòc nm, cf Ubaud Dicort :
« bâtardeau, tampon de fange, bondon, bouchon » TdF jos ‘bardèu’ bardolha : patolha (fanga que l'òm i patolha dedins) bardolhaire, -aira adj, cf Ubaud Dicort : « bredouilleur ; celui qui patauge » (Alibert) bardolhar 1 (v. intr.) : patolhar. Lor agrada als nenons de bardolhar. bardolhar 2 v, cf Ubaud Dicort :
« v tr e intr, bredouiller, bavarder » TdF ‘bardouia 2’ bardolhassa nf, cf Ubaud Dicort :
« grande bavarde » TdF bardolhatge nm, cf Ubaud Dicort :
« bredouillement, bavardage, babil » TdF ‘bardouiage’ bardolhejar (v. intr.) : patolhejar. bardolhon nm, cf Ubaud Dicort :
« petit babillard, petite bavarde » TdF bardolin nm, cf Ubaud Dicort :
« liche, poisson de mer » TdF bardon 1 nm : asenet ; bardòt ; « sot » TdF ‘bardoun 1’ ; bardon 2 nm : mena de bast ; talhòla per envolopar un nenon. bardonièr : borralièr / bastièr. bardós, -osa : fangós, -osa. bardòt : bastard de caval e de sauma ; mena de « teule» de fust ; talibaud, -a ; talibornàs, -assa ; q.q. qu'es lo patiràs (lo boc emissari) dels autres. Èrem pas gròsses, qu'aviam pas qu'un bardòt. Èra lo bardòt, lo paure, de totes sos camaradas. bardotada nf, cf Ubaud Dicort :
« charge d’un bardot » TdF bardotàs nm, cf Ubaud Dicort : « gros bardot, méchant
bardot » TdF bardotet / bardoton nm, cf Ubaud Dicort : « petit bardot,
bourriquet » TdF jos
‘bardoutet’ « bare » : v. bara
e vara, cf Ubaud Dicort. barèc, -a adj, cf Ubaud Dicort : « adj e n,
hébété, ée, stupéfait, aite,
étourdi, ie, sot, otte, abasourdi, ie ; lourdaud » TdF ‘barè’ barème nm (Fettuciari ; abs. Dicort) : taula de prèses, de
salaris, de nòtas... (v. barrème) barena nf, cf Ubaud Dicort : « granit » (Alibert, Vayssier ‘boréno’, Basic). « barena » : v. varena. Tèrra
de barena, terrain granitique. (v. TdF jos ‘bareno’ e Vayssier
‘boréno’) Pèira
de barena, granit,
en Rouergue. (v. Ubaud Dicort e TdF ‘bareno’) « barenc » (barenc nm (v. Ubaud Dicort e TdF ‘baren’)) : v. barrenc. (los 2, Alibert) barestesia nf, cf Ubaud Dicort :
« baresthésie » (Rapin) barga 1 nf (L. 41) (del
gallés BARGA)
/ barja nf (R. II,
186) (los 2, abs. Dicort e TdF) :
nau. (v. barca) barga 2 nf (L. 41) / brega [ ~ barja (v. Ubaud Dicort e TdF jos
‘barjo’)] nf (s. o plur.) : escarpinhada ;
querèla ; disputa ; aplech per bresar lo lin o lo cambe [v. bargas] ; pòtas ; potarras ; mordas
; babinas ; cais ; maissas / maissèlas ; pòtas del pas (de la
vulva) ; barja ; bregon / bargon / bargador / bargadoira / bregadoira ; morda
; gara / maissa pendenta ; escalòssa ; bregadís, -issa. De bargas (querèlas) n'aviam un pauc cada jorn. bargada nf, cf Ubaud Dicort :
« temps pendant lequel on broie le lin ou le chanvre » TdF suppl’ bargadilhas
nf pl, cf Ubaud Dicort :
« chénevotte » TdF jos ‘barjiho’ bargadoira
~ bregadoira nf, cf Ubaud Dicort : « broie, outil pour briser le
chanvre ou le lin ; broyeuse de chanvre ou de lin ;
récipient en osier dans lequel on agite les châtaignes
sèches, pour les décortiquer ; personne
babillarde » TdF jos
‘bregadouiro’ bargador nm, bargadoira (v. bargadoira) : aplech per bresar lo lin o lo cambe. bargadum nm, cf Ubaud Dicort : bresum d'escalossatge, « v. candelhon ; filasse de chanvre ou
de lin, v. bregum ; bavarderie, babil, v. parlum » (v. TdF jos ‘barjun’). bargaire / bregaire, -aira [~ -airitz] n : persona que barga,
qu'escalòssa, que bresa. bargalejar (v. intr.) : parlar a tòrt e a
travèrs. bargalh [ ~ bregalh] nm, bargalha 1 [ ~ bregalha] nf (v. Alibert) : bargadum / barganèla / barganilha /
bregalh / barganilhas / breganilhas / barguilh : brisum de telhatge ;
primièira estopa ; flux de paraulas. bargalha 2 (adj. m. e f.) : parlaire, -a / barjacaire, -a. Es bargalha coma pas un ! bargalhaire, -aira n / bargalhièr, -ièira (v. bargalhièr) : barjaca (adj. m. e f.) barjacaire, -a « celui, celle qui bredouille » TdF ‘bargaiaire’. bargalhar [ ~ bregalhar], cf Ubaud Dicort (v. tr. e intr.) : telhar / tilhar lo cambe o lo lin ; babilhar ; barbotejar ; barjacar ; parlar a tòrt e a travèrs. (v. TdF ‘bargalha’e Alibert) bargalhièr,
-ièira adj e n, cf Ubaud Dicort : v. bargalhaire, « babillard, bavard, arde » TdF ‘bargalié’. bargament / bregament nm, cf Ubaud Dicort : telhatge ; escalossatge. barganèla : v. bargadum. barganha nf, cf Ubaud Dicort :
« maquignonnage, marché » TdF barganhaire, -aira [~ -airitz] n : chapotaire, -a. barganhar (v. intr.
e tr.) : chapotar ; mercandejar ; balançar / * esitar (v. R. VI, 255 ‘esitacion’). barganhat, -ada : chapotat, -ada ; mercandejat, -ada. barganhatge : chapotatge. barganhòla
nf, cf Ubaud Dicort :
« repas qu’on paye à celui qui a fait conclure une
affaire, pot-de-vin » TdF barganilha (abs. Dicort) : v. bargadum.(v. barganilhas) barganilhas ~
breganilhas nf pl, cf Ubaud Dicort : « chènevottes » (Alibert). bargar / bregar (v. tr. e intr.) : escalossar, « macquer le chanvre
ou le lin » TdF ‘brega’
; bresar ; trissar ;
babilhar ; parlar ; barjacar ; fregar / fretar ; netejar ; bajanar ;
desruscar (noses, castanhas...) ; tormentar ; tarragaunhar ; batre ; bramar ;
bralhar / braulhar. bargarusta (adj. m. e f.) [nm (v. Ubaud Dicort e Vayssier)] :
barjacaire, -a ; bralhard, -a. bargas ~ bregas nf pl, cf Ubaud Dicort :
« maque, broie pour maquer le chanvre ou le lin (mot
employé au pluriel) » (Alibert) bargason / bregason nf : temporada pel bargatge. bargassa nf, cf Ubaud Dicort :
« chènevotte » TdF bargat, -ada / bregat, -ada : escalossat, -ada. bargatejaire / bregatejaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « bredouilleur, euse,
babillard, arde » TdF jos bregatejaire’ bargatejar / bregatejar (v. intr.) : quitar pas de barjacar ; bretonejar / pepelejar. bargatge / bregatge : telhatge. (v. TdF
‘bregage) bargicar v, cf Ubaud Dicort :
(v.
bargiquejar) bargilha nf, cf Ubaud Dicort :
« chènevotte » TdF bargiquejar v, cf Ubaud Dicort :
« v intr¸ jaser, babiller » TdF bargoïn nm : « baragouin,
charabia, v. gergon » (v. TdF) bargoïnaire,
-aira n, cf Ubaud Dicort :
« celui, celle qui baragouine » TdF (v. gergonejaire) bargoïnar v, cf Ubaud Dicort :
« v intr e tr, baragouiner, v. gergonar » (v. TdF) bargoïnatge nm, cf Ubaud Dicort :
« action de baragouiner » TdF bargatièr,
-ièira (adj.) [n (v. Ubaud Dicort e
TdF jos ‘bregatejaire’)] : bretonejaire, -a, « babillard,
arde » TdF. bargolh [nm, cf Ubaud Dicort], -a : babilhard,
-a ; barjacaire, -a ; pepelejaire, -a. bargolhada nf, cf Ubaud Dicort :
(v. bargolhar) bargolhar (v. intr.) : babilhar ; barjacar ;
bargar / bregar ; parlar a tòrt e a travèrs. |
|
bargon nm, cf Ubaud Dicort :
« broie, brisoir, instrument avec lequel on rompt la
chènevotte du chanvre et du lin ; espèce de
chanvrier ; rabot pour brouiller le mortier » TdF jos ‘bregoun’ bargonar / bregonar (v. tr. e intr.) : telhar lo lin o lo
cambe. bargonatge ~
bregonatge nm, cf Ubaud Dicort :
« action de broyer le chanvre, broiement » TdF ‘bregounage’ bargonejar v, cf Ubaud Dicort :
« v intr, jargonner, jaser, balbutier »
TdF bargonèla
~ bregonèla nf, cf Ubaud Dicort :
« petit brisoir, petite broie » TdF ‘bregounello’ bargue nm, cf Ubaud Dicort :
v. barga. (v. TdF ’bargue’) barguilh : bargadum. v. bregalh. barguilhas ~
breguilhas nf pl, cf Ubaud Dicort :
« débris de teillage » (Alibert). (v. TdF jos ‘barjiho’) barguilhièr nm / barguilha /
breguilha (v.
çai sus) : brigalhas emportadas per l'aiga.
(v. TdF
‘barguilhè’) barguinhaire,
-aira n, cf Ubaud Dicort :
« celui, celle qui bouge, v. bolegaire » (v. TdF) barguinhar 1 v, cf Ubaud Dicort :
« bouger, essayer de résister, v. bolegar » (v. TdF) barguinhar 2 (mercandejar) v :
v. barganhar, cf
Ubaud Dicort. bargum [ / bregum (v. bregum)] nm : filassa de lin o de cambe. BARI- : forma prefixada del grèc barus (pesuc) bari nm : metal alcalinoterrós. (# barri) baria (abs. Dicort) : unitat de pression, « barye » (Rapin).
(v. bar 3) baric, -a (abs. Dicort) : relatiu, -iva a la baria. baricentre : centre de gravetat. baricentric, -a : relatiu, -iva al centre de gravetat. barimètre : instrument per mesurar l'intensitat d'un bruch. barimetria : estimacion del pes d'un animal a partir de sas mensuracions (R. IV, 200). barin-baralha nf, cf Ubaud Dicort :
« jeu d’enfants »
(v. TdF) bariòl nm, cf Ubaud Dicort :
« petit chariot » TdF bariolada nf, cf Ubaud Dicort :
« contenue d’un bariòl,
charretée » (v. TdF) barioladura nf, cf Ubaud Dicort :
« bariolage, v. tesseladura » (v. TdF) bariolar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, barioler, v. tavelar »
(v. TdF) bariolatge nm, cf Ubaud Dicort :
« action de barioler » TdF bariòta nf, cf Ubaud Dicort :
« brouette ; homme nul » (v. TdF) bariotada nf, cf Ubaud Dicort :
« contenu d’une brouette » TdF bariotaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « brouettier,
ière ; usurier » TdF bariotar v, cf Ubaud Dicort :
« v tr, brouetter » TdF barioton nm, cf Ubaud Dicort :
« petite brouette » TdF baripoestesia : diminucion de la sensibilitat dels teissuts prigonds a la pression. barisca-barasca adv, cf Ubaud Dicort : « bruyamment, brutalement, en
tout renversant, sans aucune attention » TdF barisfèra nf (arc.) : partida interiora del glòb terrèstre. barita nf : oxid o idroxid de bari. baritifèr, -a : que conten de barita. baritina : sulfat natural de bari. BARITO- : forma prefixada del grèc barus (pesuc) baritocalcita : carbonat de bari e de calci.+ baritòma (m.) : tumor par acomolòfi de barita dins l'organisme. bariton : votz d'òme entremièg tenòr e bassa. baritonejar v, cf Ubaud Dicort :
« v intr et tr, chanter en baryton ; murmurer, grogner » TdF baritòsi (f.) : malautiá amodada per aver alenat un brieu de posca de sulfat de bari. barja : v. barca e barga 1 e 2. barjaca (adj. m. e f.) [nf (TdF)] / barjacaire, -aira adj e n : babilhard ; pepelejaire, -a. barjacar v, cf Ubaud Dicort :
« v intr et tr, bavarder, jaboter, jacasser » TdF barjacàs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « grand bavard, vilaine
bavarde » TdF barjadís nm, cf Ubaud Dicort : « chanvre broyé,
chènevotte ; bavardage » TdF barjadíssa nf, cf Ubaud Dicort : « long bavardage » TdF barjafresca n, cf Ubaud Dicort :
« jaseur incessant »
(v. TdF ‘barjo-fresco’) barjairàs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « grand babillard, vilaine
babillarde » TdF ‘barjeiras’ barjaire, -aira ~ -airitz n : bargaire, -a. barjamal n, cf Ubaud Dicort :
« personne mal embouchée » TdF ‘barjo-mau’ barjar 1 / bargar / barjacar (v. intr.) : bargolhar ; cassandrejar. barjar 2 (trissar) v : veire
bargar, cf Ubaud Dicort. barjariá nf, cf Ubaud Dicort : « bavarderie,
parlerie » TdF barjau nm, cf Ubaud Dicort :
v. bargalh. (v. TdF jos ‘barjau’) barjolada nf, cf Ubaud Dicort :
« tramois, provende, mélange d’escourgeon ou
d’avoine et de vesce, qu’on fait manger aux bestiaux » (v. TdF) barjum nm sing : bargalha ; flux de paraulas. v. bargalh. barlac : lacàs ; boldràs ; fangàs ; tautàs... barlacada : ramada ; lavada ; pissada... barlacar (v. tr.) : trempar / banhar / molhar. barlacar (se) 1 v pron : se trempar fins a la
pèl. (v. TdF) barlacar (se) 2 v pron (Alibert) : s'enfangar ; se gaulhassar / se
bardissar / s'alimenar dins la fanga. (v. s’abarlacar) barlacat, -ada adj : « submergé,
trempé, percé par la pluie » TdF jos ‘barlaca’ barlambasti [veire garlambasti, cf Ubaud Dicort] (m) : jòc de la mosca. « barlan » : v. berland. barlica-barlòca (loc. adv.) : de part e d'autra ; en desòrdre; en pepelejant. barlinga-barlanga 1 (loc. adv.) : traca-traca / traca-traquet (v. TdF) ; a grand bruch. Caminar barlinga-barlanga. barlinga-barlanga 2 nf, cf Ubaud Dicort :
« sonnerie de grelots d’un attelage » TdF ‘barlingo-barlango’ barlòca nf, cf Ubaud Dicort :
« breloque, bijou de peu de valeur ; biribi, jeu de
hasard ; sonnerie de cloche qui annonce le commencement et la fin du
travail ; batterie de tambour, bruit de la tempête, en style
familer, v. brofoniá ; leucosie noyau,
crustacé » (v. TdF) Batre la barlòca, battre la breloque, battre la
campagne, bredouiller, déraisonner ; faire des réponses
évasives ; tempêter. (v. TdF) barlocaire, -aira (~ -airitz) adj e n, cf Ubaud Dicort :
« celui, celle qui bat la breloque, bredouilleur,
euse » TdF barlocar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, battre la
breloque, bredouiller » TdF
barlocatge nm, cf Ubaud Dicort :
« bredouillement » TdF barlong, -a (abs. Dicort) : pus long, -a d'un
costat que de l'autre. (v. berlong) « barluga » : v. berluga. « barman » nm (angl.) : cafetista (persona que servís de cafè o d'autras bevendas dins un bar (angl.)) barn nm : (fisica)
« barn » [unitat de mesura]
(v. Ubaud Dicc. scient. p. 191) Barnabè : prenom. barnabista nm, cf Ubaud Dicort :
« barnabite, religieux »
(v. TdF) barnat nm, cf Ubaud Dicort :
« noblesse ; exploit chevaleresque ; l’ensemble
des barons » (L. 41) barnatge nm, cf Ubaud Dicort :
« l’ensemble des barons formant la suite d’un
seigneur » (L. 41) ; « baronnage, noblesse,
exploit d’armes, aventure ; multitude, fouillis, embarras,
imbroglio, confusion, v. tarabastada ; hardes,
bagage » (v. TdF ‘barnage’) barnavet nm, cf Ubaud Dicort :
« variété de canard » TdF BARO- : forma prefixada del grèc bàros (pes ; pression) barocentrica (corba -) : lòc geometric de totes los centres de corbadura que correspondon a un meridian terrèstre. barofa nf, cf Ubaud Dicort :
« altercation, rixe, gourmade » TdF jos ‘baloufo’ |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|