bardissar (v. tr.) : alisar amb d'argila o quicòm mai ; calafatar amb de fanga, d'argila, de bosa de vaca...; cobrir de bordilha.

L'ecir bardissava de nèu totas las parets.

L'ivèrn, bardissàvem los bornhons amb de bosa.

bardissar (se) : se barlacar (s'alimenar dins la fanga d'un tautàs)

Lo pòrc se bardissava dins la fanga bardosa.

bardissat, -ada adj : alimenat, -ada, « emboué, ée » TdF jos ‘bardissa’.

bardissejar (v. tr.) : frequentatiu de bardissar.

bardòc nm, cf Ubaud Dicort : « bâtardeau, tampon de fange, bondon, bouchon » TdF jos ‘bardèu’

bardolha : patolha (fanga que l'òm i patolha dedins)

bardolhaire, -aira adj, cf Ubaud Dicort : « bredouilleur ; celui qui patauge » (Alibert)

bardolhar 1 (v. intr.) : patolhar.

Lor agrada als nenons de bardolhar.

bardolhar 2 v, cf Ubaud Dicort : « v tr e intr, bredouiller, bavarder » TdF ‘bardouia 2’

bardolhassa nf, cf Ubaud Dicort : « grande bavarde » TdF

bardolhatge nm, cf Ubaud Dicort : « bredouillement, bavardage, babil » TdF ‘bardouiage’

bardolhejar (v. intr.) : patolhejar.

bardolhon nm, cf Ubaud Dicort : « petit babillard, petite bavarde » TdF

bardolin nm, cf Ubaud Dicort : « liche, poisson de mer » TdF

bardon 1 nm : asenet ; bardòt ; « sot » TdF ‘bardoun 1’ ;

bardon 2 nm : mena de bast ; talhòla per envolopar un nenon.

bardonièr : borralièr / bastièr.

bardós, -osa : fangós, -osa.

bardòt : bastard de caval e de sauma ; mena de « teule» de fust ; talibaud, -a ; talibornàs, -assa ; q.q. qu'es lo patiràs (lo boc emissari) dels autres.

Èrem pas gròsses, qu'aviam pas qu'un bardòt.

Èra lo bardòt, lo paure, de totes sos camaradas.

bardotada nf, cf Ubaud Dicort : « charge d’un bardot » TdF

bardotàs nm, cf Ubaud Dicort : « gros bardot, méchant bardot » TdF

bardotet / bardoton nm, cf Ubaud Dicort : « petit bardot, bourriquet » TdF jos ‘bardoutet’

« bare » : v. bara e vara, cf Ubaud Dicort.

barèc, -a adj, cf Ubaud Dicort : « adj e n, hébété, ée, stupéfait, aite, étourdi, ie, sot, otte, abasourdi, ie ; lourdaud » TdF ‘barè’

barème nm (Fettuciari ; abs. Dicort) : taula de prèses, de salaris, de nòtas... (v. barrème)

barena nf, cf Ubaud Dicort : « granit » (Alibert, Vayssier ‘boréno’, Basic). « barena » : v. varena.

Tèrra de barena, terrain granitique. (v. TdF jos ‘bareno’ e Vayssier ‘boréno’)

Pèira de barena, granit, en Rouergue. (v. Ubaud Dicort e TdF ‘bareno’)

« barenc » (barenc nm (v. Ubaud Dicort e TdF ‘baren’)) : v. barrenc. (los 2, Alibert)

barestesia nf, cf Ubaud Dicort : « baresthésie » (Rapin)

barga 1 nf (L. 41) (del gallés BARGA) / barja nf (R. II, 186) (los 2, abs. Dicort e TdF) : nau. (v. barca)

barga 2 nf (L. 41) / brega [ ~ barja (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘barjo’)] nf (s. o plur.) : escarpinhada ; querèla ; disputa ; aplech per bresar lo lin o lo cambe [v. bargas] ; pòtas ; potarras ; mordas ; babinas ; cais ; maissas / maissèlas ; pòtas del pas (de la vulva) ; barja ; bregon / bargon / bargador / bargadoira / bregadoira ; morda ; gara / maissa pendenta ; escalòssa ; bregadís, -issa.

De bargas (querèlas) n'aviam un pauc cada jorn.

bargada nf, cf Ubaud Dicort : « temps pendant lequel on broie le lin ou le chanvre » TdF suppl

bargadilhas nf pl, cf Ubaud Dicort : « chénevotte » TdF jos ‘barjiho’

bargadoira ~ bregadoira nf, cf Ubaud Dicort : « broie, outil pour briser le chanvre ou le lin ; broyeuse de chanvre ou de lin ; récipient en osier dans lequel on agite les châtaignes sèches, pour les décortiquer ; personne babillarde » TdF jos ‘bregadouiro’

bargador nm, bargadoira  (v. bargadoira) : aplech per bresar lo lin o lo cambe.

bargadum nm, cf Ubaud Dicort : bresum d'escalossatge, « v. candelhon ; filasse de chanvre ou de lin, v. bregum ; bavarderie, babil, v. parlum » (v. TdF jos ‘barjun’).

bargaire / bregaire, -aira [~ -airitz] n : persona que barga, qu'escalòssa, que bresa.

bargalejar (v. intr.) : parlar a tòrt e a travèrs.

bargalh [ ~ bregalh] nm, bargalha 1 [ ~ bregalha] nf (v. Alibert) : bargadum / barganèla / barganilha / bregalh / barganilhas / breganilhas / barguilh : brisum de telhatge ; primièira estopa ; flux de paraulas.

bargalha 2 (adj. m. e f.) : parlaire, -a / barjacaire, -a.

Es bargalha coma pas un !

bargalhaire, -aira n / bargalhièr, -ièira (v. bargalhièr) : barjaca (adj. m. e f.) barjacaire, -a « celui, celle qui bredouille » TdF ‘bargaiaire’.

bargalhar [ ~ bregalhar], cf Ubaud Dicort (v. tr. e intr.) : telhar / tilhar lo cambe o lo lin ; babilhar ; barbotejar ; barjacar ; parlar a tòrt e a travèrs. (v. TdF ‘bargalha’e Alibert)

bargalhièr, -ièira adj e n, cf Ubaud Dicort : v. bargalhaire, « babillard, bavard, arde » TdF ‘bargalié’.

bargament / bregament nm, cf Ubaud Dicort : telhatge ; escalossatge.

barganèla : v. bargadum.

barganha nf, cf Ubaud Dicort : « maquignonnage, marché » TdF

barganhaire, -aira [~ -airitz] n : chapotaire, -a.

barganhar (v. intr. e tr.) : chapotar ; mercandejar ; balançar / * esitar (v. R. VI, 255 ‘esitacion’).

barganhat, -ada : chapotat, -ada ; mercandejat, -ada.

barganhatge : chapotatge.

barganhòla nf, cf Ubaud Dicort : « repas qu’on paye à celui qui a fait conclure une affaire, pot-de-vin » TdF

barganilha (abs. Dicort) : v. bargadum.(v. barganilhas)

barganilhas ~ breganilhas nf pl, cf Ubaud Dicort : « chènevottes » (Alibert).

bargar / bregar (v. tr. e intr.) : escalossar, « macquer le chanvre ou le lin » TdF ‘brega’ ; bresar ; trissar ; babilhar ; parlar ; barjacar ; fregar / fretar ; netejar ; bajanar ; desruscar (noses, castanhas...) ; tormentar ; tarragaunhar ; batre ; bramar ; bralhar / braulhar.

bargarusta (adj. m. e f.) [nm (v. Ubaud Dicort e Vayssier)] : barjacaire, -a ; bralhard, -a.

bargas ~ bregas nf pl, cf Ubaud Dicort : « maque, broie pour maquer le chanvre ou le lin (mot employé au pluriel) » (Alibert)

bargason / bregason nf : temporada pel bargatge.

bargassa nf, cf Ubaud Dicort : « chènevotte » TdF

bargat, -ada / bregat, -ada : escalossat, -ada.

bargatejaire / bregatejaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « bredouilleur, euse, babillard, arde » TdF jos bregatejaire’

bargatejar / bregatejar (v. intr.) : quitar pas de barjacar ; bretonejar / pepelejar.

bargatge / bregatge : telhatge. (v. TdF ‘bregage)

bargicar v, cf Ubaud Dicort : (v. bargiquejar)

bargilha nf, cf Ubaud Dicort : « chènevotte » TdF

bargiquejar v, cf Ubaud Dicort : « v intr¸ jaser, babiller » TdF

bargoïn nm : « baragouin, charabia, v. gergon » (v. TdF)

bargoïnaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui baragouine » TdF (v. gergonejaire)

bargoïnar v, cf Ubaud Dicort : « v intr e tr, baragouiner, v. gergonar » (v. TdF)

bargoïnatge nm, cf Ubaud Dicort : « action de baragouiner » TdF

bargatièr, -ièira (adj.) [n (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘bregatejaire’)] : bretonejaire, -a, « babillard, arde » TdF.

bargolh [nm, cf Ubaud Dicort], -a : babilhard, -a ; barjacaire, -a ; pepelejaire, -a.

bargolhada nf, cf Ubaud Dicort : (v. bargolhar)

bargolhar (v. intr.) : babilhar ; barjacar ; bargar / bregar ; parlar a tòrt e a travèrs.

 

 

bargon nm, cf Ubaud Dicort : « broie, brisoir, instrument avec lequel on rompt la chènevotte du chanvre et du lin ; espèce de chanvrier ; rabot pour brouiller le mortier » TdF jos ‘bregoun’

bargonar / bregonar (v. tr. e intr.) : telhar lo lin o lo cambe.

bargonatge ~ bregonatge nm, cf Ubaud Dicort : « action de broyer le chanvre, broiement » TdF ‘bregounage’

bargonejar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, jargonner, jaser, balbutier » TdF

bargonèla ~ bregonèla nf, cf Ubaud Dicort : « petit brisoir, petite broie » TdF ‘bregounello’

bargue nm, cf Ubaud Dicort : v. barga. (v. TdF ’bargue’)

barguilh : bargadum. v. bregalh.

barguilhas ~ breguilhas nf pl, cf Ubaud Dicort : « débris de teillage » (Alibert). (v. TdF jos ‘barjiho’)

barguilhièr nm / barguilha / breguilha (v. çai sus) : brigalhas emportadas per l'aiga. (v. TdF ‘barguilhè’)

barguinhaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui bouge, v. bolegaire » (v. TdF)

barguinhar 1 v, cf Ubaud Dicort : « bouger, essayer de résister, v. bolegar » (v. TdF)

barguinhar 2 (mercandejar) v : v. barganhar, cf Ubaud Dicort.

bargum [ / bregum (v. bregum)] nm : filassa de lin o de cambe.

BARI- : forma prefixada del grèc barus (pesuc)

bari nm : metal alcalinoterrós. (# barri)

baria (abs. Dicort) : unitat de pression, « barye » (Rapin). (v. bar 3)

baric, -a (abs. Dicort) : relatiu, -iva a la baria.

baricentre : centre de gravetat.

baricentric, -a : relatiu, -iva al centre de gravetat.

barimètre : instrument per mesurar l'intensitat d'un bruch.

barimetria : estimacion del pes d'un animal a partir de sas mensuracions (R. IV, 200).

barin-baralha nf, cf Ubaud Dicort : « jeu d’enfants » (v. TdF)

bariòl nm, cf Ubaud Dicort : « petit chariot » TdF

bariolada nf, cf Ubaud Dicort : « contenue d’un bariòl, charretée » (v. TdF)

barioladura nf, cf Ubaud Dicort : « bariolage, v. tesseladura » (v. TdF)

bariolar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, barioler, v. tavelar » (v. TdF)

bariolatge nm, cf Ubaud Dicort : « action de barioler » TdF

bariòta nf, cf Ubaud Dicort : « brouette ; homme nul » (v. TdF)

bariotada nf, cf Ubaud Dicort : « contenu d’une brouette » TdF

bariotaire, -aira n, cf Ubaud Dicort : « brouettier, ière ; usurier » TdF

bariotar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, brouetter » TdF

barioton nm, cf Ubaud Dicort : « petite brouette » TdF

baripoestesia : diminucion de la sensibilitat dels teissuts prigonds a la pression.

barisca-barasca adv, cf Ubaud Dicort : « bruyamment, brutalement, en tout renversant, sans aucune attention » TdF

barisfèra nf (arc.) : partida interiora del glòb terrèstre.

barita nf : oxid o idroxid de bari.

baritifèr, -a : que conten de barita.

baritina : sulfat natural de bari.

BARITO- : forma prefixada del grèc barus (pesuc)

baritocalcita : carbonat de bari e de calci.+

baritòma (m.) : tumor par acomolòfi de barita dins l'organisme.

bariton : votz d'òme entremièg tenòr e bassa.

baritonejar v, cf Ubaud Dicort : « v intr et tr, chanter en baryton ; murmurer, grogner » TdF

baritòsi (f.) : malautiá amodada per aver alenat un brieu de posca de sulfat de bari.

barja : v. barca e barga 1 e 2.

barjaca (adj. m. e f.) [nf (TdF)] / barjacaire, -aira adj e n : babilhard ; pepelejaire, -a.

barjacar v, cf Ubaud Dicort : « v intr et tr, bavarder, jaboter, jacasser » TdF

barjacàs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « grand bavard, vilaine bavarde » TdF

barjadís nm, cf Ubaud Dicort : « chanvre broyé, chènevotte ; bavardage » TdF

barjadíssa nf, cf Ubaud Dicort : « long bavardage » TdF

barjafresca n, cf Ubaud Dicort : « jaseur incessant » (v. TdF ‘barjo-fresco’)

barjairàs, -assa n, cf Ubaud Dicort : « grand babillard, vilaine babillarde » TdF ‘barjeiras’

barjaire, -aira ~ -airitz n : bargaire, -a.

barjamal n, cf Ubaud Dicort : « personne mal embouchée » TdF ‘barjo-mau’

barjar 1 / bargar / barjacar (v. intr.) : bargolhar ; cassandrejar.

barjar 2 (trissar) v : veire bargar, cf Ubaud Dicort.

barjariá nf, cf Ubaud Dicort : « bavarderie, parlerie » TdF

barjau nm, cf Ubaud Dicort : v. bargalh. (v. TdF jos ‘barjau’)

barjolada nf, cf Ubaud Dicort : « tramois, provende, mélange d’escourgeon ou d’avoine et de vesce, qu’on fait manger aux bestiaux » (v. TdF)

barjum nm sing : bargalha ; flux de paraulas. v. bargalh.

barlac : lacàs ; boldràs ; fangàs ; tautàs...

barlacada : ramada ; lavada ; pissada...

barlacar (v. tr.) : trempar / banhar / molhar.

barlacar (se) 1 v pron : se trempar fins a la pèl. (v. TdF)

barlacar (se) 2 v pron (Alibert) : s'enfangar ; se gaulhassar / se bardissar / s'alimenar dins la fanga. (v. s’abarlacar)

barlacat, -ada adj : « submergé, trempé, percé par la pluie » TdF jos ‘barlaca’

barlambasti [veire garlambasti, cf Ubaud Dicort] (m) : jòc de la mosca.

« barlan » : v. berland.

barlica-barlòca (loc. adv.) : de part e d'autra ; en desòrdre; en pepelejant.

barlinga-barlanga 1 (loc. adv.) : traca-traca / traca-traquet (v. TdF) ; a grand bruch.

Caminar barlinga-barlanga.

barlinga-barlanga 2 nf, cf Ubaud Dicort : « sonnerie de grelots d’un attelage » TdF ‘barlingo-barlango’

barlòca nf, cf Ubaud Dicort : « breloque, bijou de peu de valeur ; biribi, jeu de hasard ; sonnerie de cloche qui annonce le commencement et la fin du travail ; batterie de tambour, bruit de la tempête, en style familer, v. brofoniá ; leucosie noyau, crustacé » (v. TdF)

Batre la barlòca, battre la breloque, battre la campagne, bredouiller, déraisonner ; faire des réponses évasives ; tempêter. (v. TdF)

barlocaire, -aira (~ -airitz) adj e n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui bat la breloque, bredouilleur, euse » TdF

barlocar v, cf Ubaud Dicort : « v intr, battre la breloque, bredouiller » TdF

barlocatge nm, cf Ubaud Dicort : « bredouillement » TdF

barlong, -a (abs. Dicort) : pus long, -a d'un costat que de l'autre. (v. berlong)

« barluga » : v. berluga.

« barman » nm (angl.) : cafetista (persona que servís de cafè o d'autras bevendas dins un bar (angl.))

barn nm : (fisica) « barn » [unitat de mesura] (v. Ubaud Dicc. scient. p. 191)

Barnabè : prenom.

barnabista nm, cf Ubaud Dicort : « barnabite, religieux » (v. TdF)

barnat nm, cf Ubaud Dicort : « noblesse ; exploit chevaleresque ; l’ensemble des barons » (L. 41)

barnatge nm, cf Ubaud Dicort : « l’ensemble des barons formant la suite d’un seigneur » (L. 41) ; « baronnage, noblesse, exploit d’armes, aventure ; multitude, fouillis, embarras, imbroglio, confusion, v. tarabastada ; hardes, bagage » (v. TdF ‘barnage’)

barnavet nm, cf Ubaud Dicort : « variété de canard » TdF

BARO- : forma prefixada del grèc bàros (pes ; pression)

barocentrica (corba -) : lòc geometric de totes los centres de corbadura que correspondon a un meridian terrèstre.

barofa nf, cf Ubaud Dicort : « altercation, rixe, gourmade » TdF jos ‘baloufo’