avalir (v. tr.) : deroïr ; anientar ; degalhar ; suprimir. (# abalir)

avalir (s') : disparéisser ; s'estavanir ; s'anientar.

Lo solelh s'avalís a l'asuèlh.

S'avaliguèt quand aprenguèt la novèla.

avalisca ! (interj.) : vai-te'n al diable ! / lo diable t'empòrte! lo diable s'empòrte ! lo diable l'empòrte !

Avalisca lo gusàs ! le diable emporte le coquin ! (v. TdF jos ‘avalisco’)

avaliscar (s') v pron : disparéisser per exorcisme (lenga de Glèisa)

Lo diable s’es avaliscat. (v TdF)

avalit, -ida : disparegut, -uda ; estavanit, -ida.

avaloracion nf, cf Ubaud Dicort : « évaluation, v. estima » (v. TdF)

avalorar (v. tr.) (e non pas « evaluar » (fr.)) : valorizar ; apreciar ; estimar.

Avalorar a l'uèlh un vedèl o un pòrc de crompar.

Uèi, se cal saber avalorar per trobar de trabalh.

avalorat, -ada : apreciat, -ada ; estimat, -ada ; valorizat, -ada.

« avaluar » (fr. occitanizat) (avaluar v) : v. avalorar.

avana nf, cf Ubaud Dicort : « filet à mailles serrées, en forme de poche, pour prendre la sardine, la crevette, etc. » TdF

avanar 1 (v. tr. arc.) (abs. Dicort, TdF) : vantar / vanar (arc.) (R. V, 466). (v. vantar)

avanar 2 v, cf Ubaud Dicort : « v tr, donner l’élan, l’essor, lancer » TdF suppl

Avanar la man, porter la main.

Avanar lo pè, lancer le pied.

Avanar lo mot, laisser échapper le mot. (v. TdF)

avança (f.) / avanci (m.) : « avance », anticipacion ; provision ; prevision [non, cf Ubaud Dicort p 145; « visière de casquette » TdF jos ‘avanço’.

avança (per -) (loc. adv.) : d'avança.

Coneissi per avança que d'unes faràn la figa.

avançada : trabalh avançat ; quicòm de salhent.

avançaire, -aira n : « celui, celle qui avance, qui s’avance, qui marche en avant » ; q.q. d'avantgarda, « homme de progrès, éclaireur.» TdF

Val mai èsser avançaire que non pas racaire.

avançament : accion o resulta d'avançar (t. a.)

avançar (v. tr. e intr.) (t.a.) : anar en avant ; progressar ; anantir / enantir ; èsser salhent, -a.

Lo balet de l'ostal avançava sus la carrièira.

avançar (s') : se mòure en avant (t. a.)

avanci nm : v. avança.

avancièr, -ièira n : davancièr, -ièira / aujòl, -a.

avanciu, -iva adj (v. Ubaud Dicort e TdF) :  avancivol, -a / avancívol (m. e f.) (v. avancívol), « avantageux, euse » ; de bon far / aisit, -ida ; « facile à parcourir », (qualitat d'un camin, d'una dralha que i se pòt avançar rapidament) (v. TdF ‘avancieu’ jos ‘avancible) ; avançat, -ada dins sas opinions / a l'avantgarda (v. Alibert e avançaire).

Trabalh avanciu.

Construccion avanciva.

Camin avanciu.

avancívol adj (m. e f.) (v. –ÍVOL) / avancivol, -a adj  (los 2, abs. Dicort, TdF, Alibert) : v. avanciu.

Trabalh avancívol.

Construccion avancívol.

Camin avancívol.

Persona avancívol.

avane 1 nm : (tabat ; cigarro de l’Avana), cf Ubaud Dicort, « havane »

avane 2, -na adj : (color d’avane 1), cf Ubaud Dicort, « havane »

avanèl, -a adj : escarrabilhat, -ada / aluserpit, -ida / alebraudit, -ida ; cambafin, -a.

avanèla (non preconizat Dicort) : v. vanèla

avanèra nf : (dança), cf Ubaud Dicort, « habanera »

avangolit, -ida adj, cf Ubaud Dicort : « qui a la faim canine, affamé, ée, v. afamgalat ; défaillant, ante » (v. TdF)

avania nf, cf Ubaud Dicort : « avanie » TdF avanío’

avanicion nf, cf Ubaud Dicort : « défaillance, faiblesse, langueur » TdF

avaniment : estavaniment ; defalhiment / defalhença ; anequeliment.

avanir (v. tr.) : afeblir ; adelir ; aganir (crebar de fam)

avanir (s') : defalhir ; s'estavanir ; disparéisser.

avanit 1 nm : sincòpi / moriment / vanesa.

avanit 1, -ida adj : afeblit, -ida ; adelit, -ida ; aganit, -ida.

avanquir (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « s’élancer, s’aventurer, prendre l’essor » TdF

AVANT- : prefix, del lat. ab ante que marca una anterioritat de posicion.

avant 1 (prep. o adv.) : lo contrari d'enrè.

Traccion avant.

Lo mai avant : lo pus avançat.

avant 2 (subs. m.) : partida anteriora ; jogaire, -a que, dins los espòrts d'equipa, fa partida de la linha d'atac.

L'avant d'un veïcul.

Anar de l'avant.

avant (en -) ! (loc. adv.) (e non pas « en abans ! » [v. abans]: « en avant ! »

avant (far -) : avançar ; contunhar.

avantant nf (Alibert ; abs. Dicort) : avantcort.

avantar (v. tr.) : lançar ; getar ; presentar.

avantatge : benefici ; circomstància favorabla ; talent / superioritat ; preminéncia ; profièch ; utilitat.

Los avantatges d'una brava situacion.

Los avantatges e los inconvenients.

avantatjar (v. tr.) : favorir (balhar un avantage a q.q.) ; far paréisser q.q. pus polit.

Lo paire avantatgèt son enfant màger.

Aquela rauba l'avantatja bravament.

avantatjós, -osa : profechós, -osa ; presomptuós, -osa ; util, -a.

avantatjosament : d'un biais avantatjós.

avantbacin : partida d'un pòrt davant lo bacin principal.


 

 

avantbèc : esperon de maçonariá sul davant d'una pila de pont.

avantbraç : partida del braç entremièg lo ponhet e lo coide.

avantcala nf : prolongacion d'una cala de construccion al dejós del nivèl de la mar. (t. tecn. de mar.)

avantcambra (abs. Dicort) : pèça que se tròba en avant de la cambra.

avantcapèla nf, cf Ubaud Dicort : « parvis, porche d’une chapelle » TdF avans-capello’

avantcentre : jogaire plaçat al centre de la linha d'atac.

avantcòr nm, cf Ubaud Dicort : « avant-cœur, tumeur qui survient au poitrail des chevaux » TdF avans-cor’. (# avantcòrs)

avantcorreire, -a (abs. Dicort) : qu'anóncia un eveniment a mand d'arribar. (v. avantcorrièr)

avantcorrièr, -ièira adj e n, cf Ubaud Dicort : « avant-coureur, avant-courrière ; précurseur » TdF avans-courrié’

avantcòrs nm (TdFavans-cors’ ; abs. Dicort) : partida d'un bastiment que fa salhida davant çò autre. (v. avantcòs)

avantcort nf : cort de demòra granda que se tròba davant la cort d'onor.

avantcòs nm, cf Ubaud Dicort : « avant-corps » (Alibert)

avantdarrièr, -ièira adj, cf Ubaud Dicort : v. abansdarrièr.

avantdich, -a / avantdit, -a [veire avantdich, cf Ubaud Dicort] adj : qu'es ja estat dich, « susdit, ite » (v. TdF avans-di’).

avantdire nm, cf Ubaud Dicort : « introduction ; prologue » (Sèrras-Ess.)

avantdós nm, cf Ubaud Dicort : « terme et figure de danse, en avant deux, pantalon » TdF avans-dous’

avantgarda nf : unitat militara destacada davant una tropa per la protegir e li balhar d'indicacions.

avantgardisme : ensemble de corrents d'avantgarda.

avantgardista adj e n (m. e f.) : persona que sas opinions son a l'avantgarda.

« avantgost » nm : v. abansgost.

avantieirassa ~ davantieirassa adv, cf Ubaud Dicort : « il y a quelques jours, il y a peu de jours, naguères ; anciennement, jadis » TdFavantierasso’

« avant-ièr » / « davant-ièr » (fr.) : v. ièr-delà.

avantir (v. intr. e tr.) : avançar ; metre en abans ; profechar / profeitar.

A qué m'avantiriá ? : a qué me serviriá ?

avantjòc nm, cf Ubaud Dicort : « enjeu » TdF avans-jo’

avantlòtja : airal davant una lòtja de teatre.

avantmuralha : fortificacion per defendre una muralha.

« avantongan » adv : v. abansongan (abs. Dicort).

« avantora » adv : v. abansora (abs. Dicort).

avantpaís : tèrras que se trapan al pè d'una montanha.

avantpè nm, cf Ubaud Dicort : « avant-pied, métatarse » TdF avans-pèd’

avantpenultim, -a adj, cf Ubaud Dicort : « t. sc., antepénultième » TdFavans-penultime’.  (v. antepenultim)

avantpòrt : intrada d'un pòrt.

avantportal : portal que, dins d'unas glèisas goticas, se tròba davant lo portal vertadièr.

avantpòst : destacament de soldats davant una tropa en estacionament.

avantprepaus nm : v. abansprepaus

« avantprojècte » nm : v.. abansprojècte.

« avantpropaus » nm : v. abanspropaus (abs. Dicort) e abansprepaus.

avantren nm, cf Ubaud Dicort : « avant-train » TdF avans-trin’

avantscèna nm : partida de la scèna davant la cortina.

avantsciéncia nf, cf Ubaud Dicort : « prescience » TdF avans-sciènci’

avant-traïn / avantraïn (los 2, abs. Dicort) : partida avant d'un veïcul. (v. avantren)

« avantvelha » : v. abansvelha.

avar, -a adj e n : sarrat, -da a prestar pas lo mascle a la lapina del vesin ; cuolsarrat, -ada ; angulós, -osa.

Una notz avara : una notz angulosa.

avarament 1 adv : amb avarícia / avariciosament.

avarament 2 (subs. m.) (abs. Dicort e TdF) : accion d'avarar o de s'avarar.

avarar (v. tr. e intr.) : metre una embarcacion a la mar ; « prendre la mer ; se préparer à partir, débuter, commencer, hasarder » TdF.

avarar (s') : se lançar ; s'aventurar ; s'azardar en nauta mar ; s'azardar en general ;« se marier » TdF jos ‘avara’.

avarat, -ada : prèst ,-a a partir ; en nauta mar, « en train, en marche » TdF jos ‘avara’.

avarejar (v. intr.) : mesquinejar.

avarent, -a adj : avar, -a.

avaresa ~ avarícia nf, cf Ubaud Dicort : v. avarícia.

« avaria » e derivats (fr.) v. auvari.

avariá nf, cf Ubaud Dicort : « avarie ; marchandise avariée ; sottise, parole sale » TdF  ‘avarío’.

avarícia (R. II, 156) : tissa de s'enriquir sens despensar res. (v. avaresa)

avariciós, -osa (L. 35) : avar, -a / cuolsarrat, -ada.

Veniá mai avariciós a proporcion que se fasiá vièlh.

avariciosament : d'un biais avariciós.

avariçum nm sing, cf Ubaud Dicort : « la passion de l’avarice » TdF

avaron, -a adj e n, cf Ubaud Dicort : « un peu avare, petit avare, chiche, parcimonieux, euse » TdF

avarós, -osa adj, cf Ubaud Dicort : « qui ramasse ou utilise tout, ménager, ère, économe ; dur, ure » TdF

avartament nm, cf Ubaud Dicort : « action de détourner, de dissiper, de se disiper » TdF

avartar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, détourner, écarter » TdF

avartar (s’) v pron : s’écarter, s’éloigner, se dissiper » TdF jos ‘avarta’

avasar (v. tr.) : enfonzar dins la sorra ; emplenar de sorra.

avasar (s') : s'enfonzar dins la sorra ; s'emplenar de sorra.

Lo naviri s'es complètament avasat.