|
|
|
|
|
|
atributari, -ària n (abs. Dicort) : persona que quicòm li es atribuit « nm, attributaire » (Rapin). atributiu, -iva : qu'indica o enóncia un atribut ; que balha un drech qu'òm aviá pas ; relatiu, -iva a un atribut. Mot atributiu : mot utilizat coma atribut. Proposicion atributiva : l'encontrèri que se passejava. atributivament adj : coma atribut. Adjectiu utilizat atributivament. atricar (v. tr.) : escarrassar ; esturrassar ; atrencar. Atrica plan la tèrra abans de semenar. atricat, -ada : t. a. çaisús. atricion nf : contricion que nais de la paur del castic o de la vergonha, mai que non pas de l'amor de Dieu ; tèrme medical per qualificar l'estat d'un teissut après una brava contusion. atrigar (v. intr.) : languir de. M'atriga pas de venir vièlh : languissi pas de me far vièlh. atrigat, -ada : impacient, -a de... atrimat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « en train de marcher, de travailler » TdF atripassar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, arranger sans ordre, fagoter » TdF. « atripassar » : v. apitrassar. atriquia : abséncia congenitala de pel e de pels. atristant, -a adj, cf Ubaud Dicort : « affligeant, ante » TdF atristar (v. tr.) : entristesir. La novèla de sa mòrt m'atristèt. atristar (s') : s'entristesir. M'atristi de lo saber desocupat. atristat, -ada : entristesit, -ida. atristolir (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « s’attrister » (Rapin) atrivador nm, cf Ubaud Dicort : « lieu où l’on place un appât pour attirer les oiseaux et autres animaux ; lieu attrayant » TdF atrivar, cf Ubaud Dicort : « v tr, attirer dans un carrefour au moyen d’un appât » TdF ‘’ ATRO- : forma prefixada del latin ater (negre) v. atropurpurenc. atrobador nm, cf Ubaud Dicort : « inventeur » (L. 32) atrobaire [, -aira n] : trobador « celui, celle qui trouve, inventeur, trice » TdF. atrobament [atròbament] nm, cf Ubaud Dicort / atrobat (v. atrobat) : « action de trouver », invencion (v. TdF) ; trobalha / tròba (v. Alibert). atrobança nf, cf Ubaud Dicort : « découverte » (L. 32) atrobar (v. tr.) : trobar ; inventar. atrobar (s') : se trobar / s'encontrar. Sant Pèire s’atròba un diluns, la Saint Pierre se trouve un lundi. (v. TdF) atrobat nm, cf Ubaud Dicort : « trouvaille, invention ; t. de pêche, nom que portent deux des tours des bordigues » TdF atròç, -a (adj.) : monstruós, -osa ; cruèl (R. VI, 174 - L. 103). Un crim atròç. Una injustícia atròça. atroçament [atròçament] adv : amb atrocitat ; d'un biais monstruós. atrocar (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « se réunir en groupe, s’agglomérer, en parlant des huîtres » TdF suppl atroçar (v. tr.) (Alibert) : atricar / escarrassar / esturrassar ; micalhar. atroçat, -ada : t. a. çaisús / atrocelat, -ada (abs. Dicort) : t. a. çaijos. atrocelar (v. tr.) (abs. Dicort) : abocinar. atrocitat nf : acte atròç ; estat de çò atròç. atrocitòsi (f.) : absorpcion d'una substància estrangièira pel citoplasma cellular, seguida de fenomèns de concentracion e de floculacion qu'amòdan de formacions granulosas. atrofia (t. med.) : consompcion (R. VI, 160) per manca de noiridura ; amagriment e estequidura del còrs o d'una partida del còrs ; arrèst fortuít del desvolopament d'un organ. Atrofia d'un membre après un accident. atrofiar (v. tr.) : estequir ; afeblir, diminuir. atrofiar (s') : s'estequir. Los muscles d'un paralisat s'atrofian. atrofiat, -ada : estequit, -ida. atrofic, -a : relatiu, -iva a l'atrofia ; qu'amòda l'atrofia. « atrompetar » (l.p.) : doblet abusiu de trompetar. « atroncar » e derivats (l.p.) : doblets abusius de troncar. atròpa (abs. Dicort) (plt.) : bèladòna (Atropa belladona) atropadissa : brava tropelada. atropament : atropelada / atropelament. atropar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, attrouper » TdF atropar (s') , cf Ubaud Dicort : « s’attrouper » TdF jos ‘atroupa’ atropat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « attroupé, ée » TdF jos ‘atroupa’ atropelada nf, cf Ubaud Dicort : « réunion » (L. 32, Sèrras-Ess.) atropelament [atropèlament] nm : atropament / atropelada. atropelar / atropar (v. atropar) (v. tr.) : amassar en tropèl, « attrouper, amasser » TdF ‘atroupela’. atropelar (s’) / s’atropar (v. atropar (s’)) : s'amassar en tropèl. Quand los òmes s’atropèlan... (v. TdF) atropelat, -ada / atropat, -ada : en tropèl, « attroupé, ée » (v. TdF ‘atroupela’). atropina : alcaloïd toxic de la beladòna e de qualques autras plantas (estramòni e autras solanacèas) atropinic, -a : relatiu, -iva a l'atropina. atropurpurenc, -a : d'una color porpra que tira sul negre. atruandar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, acoquiner, rendre paresseux ; affriander, allécher [v. L. 32] » TdF atruandar (s’) v pron : « devenir paresseux » TdF jos ‘atruanda’ atrulhar (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « boire au réservoir, se gorger d’eau » TdF ‘atruia (s’)’ atrulhiment nm : « amincissement », amagriment. (v. Alibert) atrulhir (s') v pron : « devenir mince » ; venir magre. (v. Alibert) atrulhit, -ida : vengut magre, venguda magra. atrumar / entrumir (v. tr.) (v. Ubaud Dicort e TdF ‘atruma’) : escurcir. atrumar / entrumir (s') : s'ennivolir ; venir auratjós ; s'enfosquir ; s'entristesir. Après lo quinze d'agost, sovent, lo temps s'atrumís.
|
|
atrussaire, -aira adj e n, cf Ubaud Dicort : « destructeur » (Brun Glossari Oc-Fr). (v. destruci 1) atuament nm, cf Ubaud Dicort : « carnage » (Brun Glossari Oc-Fr) atubaire, -aira : alucaire, -a. atubal : lenha menuda. atubament : accion o resulta d'atubar, d'alucar. atubar (v. tr.) : alucar ; enflamar. atubar (s') : s'alucar / s'enflamar. atubat, -ada : alucat, -ada ; enflamat, -ada. atubatge nm, cf Ubaud Dicort : « action d’allumer, éclairage » TdF atucaire, -aira : assucaire, -a. atucament : accion o resulta d'assucar. atucar (v. tr.) : assucar ; macar. atucat, -ada : assucat, -da ; macat, -ada. atuclir v, cf Ubaud Dicort : « v tr, rendre myope, obscurcir la vue » TdF atucolar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, amonceler, entasser, v. amolonar » (v. TdF) atudador : aplech per atudar. atudaire, -aira : persona qu'atuda. atudar (v. tr.) : escantir. atudar (s') v pron : s'escantir, « mourir » TdF jos ‘atuda’. atudat, -ada adj : (t.a.) « éteint, einte » TdF jos ‘atuda’ Es una persona atudada. atufegar (v. tr.) : cultivar ; adobar ; arrengar ; « ajuster » (v. TdF ‘atufega’); afiscalhar. atufegar (s') (abs. TdF e Alibert) : s'afiscalhar. S'atufeguèt per èsser pas reconegut. atufegat, -ada : t.a. çaisús. atunir (s') : s'aconsomir ; se sondormir ; s'endormir. atunit, -ida : aconsomit, -ida ; sondormit, -ida ; endormit, -ida. atupar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, assommer, battre avec excès » TdF atupiment : escantiment ; estabosiment. atupir (v. tr.) : acaptar (cobrir) ; estofar ; atudar ; far calar ; estabosir. atupir (s') v pron : « s’éteindre » ; se calar d'estabosiment (v. TdF). atupit, -ida : atudat, -ada ; estabosit, -ida ; estup, -a. atur (m.) : aplicacion ; desir d'aprene ; obstinacion (R. V, 339). aturaire 1 (lo que constrench), -aira adj e n, cf Ubaud Dicort : « qui contraint, qui arrête, v. arrestaire » (v. TdF) aturaire 2 (lo que tapa un trauc), -aira adj e n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui comble, v. arrasaire » (v. TdF) aturar 1 (v. tr.) : arrestar ; plaçar ; aplicar ; apevar quicòm contra quicòm ; constrénher / constrénger ; corroçar ; metre a la rega ; aturar (s') : s'aplicar ; permejar ; se rebutar pas ; s'obstinar. (v. Alibert) aturar 2 (v. tr.) : tampar un trauc ; comolar un valat, una trencada. En vila, totes los poses son un pauc aturats. aturat 1, -ada adj : obstinat, -ada... t.a. çaisús (aturar 1), « contraint, ainte ; retrait ; fixé, attaché, ée » (v. TdF jos ‘atura 2’). aturat 2, -ada adj : t.a. çaisús (aturar 2), « comblé, ée » (v. TdF jos ‘atura 1’). aturatge nm, cf Ubaud Dicort : « comblement » TdF ‘aturage’ aturrador : mena de rotlèu per esturrassar. aturgament nm, cf Ubaud Dicort : « joute [v. targa] » (Brun Glossari Oc-Fr) aturgar v : v. targar. (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘targa’) aturrador nm, cf Ubaud Dicort : « rouleau pour écraser les mottes, v. barrutlaire » (v. TdF) aturrar (v. tr.) : esturrassar ; assucar ; terrassar ; deslargar lo bestial. (# aturar) atusar (v. tr.) : atudar ; assucar. atusar (s') : s'atudar ; s'apasiar ; se calar. atusat, -ada adj : t.a. çaisús, « éteint, einte ; lent, ente, calme » TdF jos ‘atusa’. atusit, -ida adj, cf Ubaud Dicort : « abasourdi, -e » (Laus) atusonar ~ tusonar v, cf Ubaud Dicort : « v intr et tr, tisonner, remuer les tisons » TdF jos ‘tisona’ (v. tisonar) atuveliment nm, cf Ubaud Dicort : « incrustation calcaire formée par les eaux qui déposent, concrétion calcaire » TdF atuvelir v, cf Ubaud Dicort : « v tr, rendre pareil au tuf ; incruster de matières calcaires » TdF atuvelir (s’) v pron : « s’incruster, se pétrifier » TdF jos ‘atuveli’ atzebib (m.) , cf Ubaud Dicort : rasims secs. (v. agibit) AU- : cercar tanben a al- e a ar- auba nf (non preconizat Dicort) : v. alba. aubalada nf (v. Ubaud Dicort e TdF) : v. albalada. aubaliga : frucha de l'aubaliguièr (mena de drulhièr) aubaliguièr nm, cf Ubaud Dicort : « alizier blanc, arbre » TdF aubanèl [albanèl, cf Ubaud Dicort] nm : mena de falcon ; noblilhon / gentilhastre. Aubanèl Teodòr : grand poèta occitan de Provença (1829-1886). Aubanha : nom de vila d'Occitània. aubanòu, òla adj, cf Ubaud Dicort : « auroral, -e » (Brun Glossari Oc-Fr) aubar nm : v. albar. aubavit nm, cf Ubaud Dicort : « clématite, herbe aux gueux [v. Vayssier ‘aubobit’] » TdF ‘aubo-vit’ aubelon nm, cf Ubaud Dicort : « houblon » TdF ‘jos ‘óubloun’ aubelonar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, houblonner » TdF ‘óublouna’ aubelonièira nf, cf Ubaud Dicort : « houblonnnière » TdF ‘óublouniero’ « auben » : v. òc-ben. aubenca (abs. Dicort) / albenca nf : partida tendrièira jos la rusca d'un arbre. aubèrc nm (v. Ubaud Dicort e TdF) : v. albèrc 2. (v. L. 33 e 15) aubèrga / aubèrja [los 2, veire albèrga 1, cf Ubaud Dicort] nf / aubergariá (v. albergariá) : abitarèla (arc.), « auberge, hôtel » (v. TdF ‘aubergo 1’) Es totjorn a l'aubèrga, a pintonejar. aubergaire [veire albergaire], -aira (subs.) : persona que ten una aubèrja. aubergament [veire albèrgament] nm : accion de lotjar, d'acomodar q.q. aubergar [e derivats, veire albergar, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : acomodar (lotjar) |
|
|
|
|
|
|