atributari, -ària n (abs. Dicort) : persona que quicòm li es atribuit « nm, attributaire » (Rapin).

atributiu, -iva : qu'indica o enóncia un atribut ; que balha un drech qu'òm aviá pas ; relatiu, -iva a un atribut.

Mot atributiu : mot utilizat coma atribut.

Proposicion atributiva : l'encontrèri que se passejava.

atributivament adj : coma atribut.

Adjectiu utilizat atributivament.

atricar (v. tr.) : escarrassar ; esturrassar ; atrencar.

Atrica plan la tèrra abans de semenar.

atricat, -ada : t. a. çaisús.

atricion nf : contricion que nais de la paur del castic o de la vergonha, mai que non pas de l'amor de Dieu ; tèrme medical per qualificar l'estat d'un teissut après una brava contusion.

atrigar (v. intr.) : languir de.

M'atriga pas de venir vièlh : languissi pas de me far vièlh.

atrigat, -ada : impacient, -a de...

atrimat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « en train de marcher, de travailler » TdF

atripassar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, arranger sans ordre, fagoter » TdF. « atripassar » : v. apitrassar. 

atriquia : abséncia congenitala de pel e de pels.

atristant, -a adj, cf Ubaud Dicort : « affligeant, ante » TdF

atristar (v. tr.) : entristesir.

La novèla de sa mòrt m'atristèt.

atristar (s') : s'entristesir.

M'atristi de lo saber desocupat.

atristat, -ada : entristesit, -ida.

atristolir (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « s’attrister » (Rapin)

atrivador nm, cf Ubaud Dicort : « lieu où l’on place un appât pour attirer les oiseaux et autres animaux ; lieu attrayant » TdF

atrivar, cf Ubaud Dicort : « v tr, attirer dans un carrefour au moyen d’un appât » TdF ‘’

ATRO- : forma prefixada del latin ater (negre)  v. atropurpurenc.

atrobador nm, cf Ubaud Dicort : « inventeur » (L. 32)

atrobaire [, -aira n] : trobador « celui, celle qui trouve, inventeur, trice » TdF.

atrobament [atròbament] nm, cf Ubaud Dicort / atrobat (v. atrobat) : « action de trouver », invencion (v. TdF) ; trobalha / tròba (v. Alibert).

atrobança nf, cf Ubaud Dicort : « découverte » (L. 32)

atrobar (v. tr.) : trobar ; inventar.

atrobar (s') : se trobar / s'encontrar.

Sant Pèire s’atròba un diluns, la Saint Pierre se trouve un lundi. (v. TdF)

atrobat nm, cf Ubaud Dicort : « trouvaille, invention ; t. de pêche, nom que portent deux des tours des bordigues » TdF

atròç, -a (adj.) : monstruós, -osa ; cruèl (R. VI, 174 - L. 103).

Un crim atròç.

Una injustícia atròça.

atroçament [atròçament] adv : amb atrocitat ; d'un biais monstruós.

atrocar (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « se réunir en groupe, s’agglomérer, en parlant des huîtres » TdF suppl

atroçar (v. tr.) (Alibert) : atricar / escarrassar / esturrassar ; micalhar.

atroçat, -ada : t. a. çaisús / atrocelat, -ada (abs. Dicort) : t. a. çaijos.

atrocelar (v. tr.) (abs. Dicort) : abocinar.

atrocitat nf : acte atròç ; estat de çò atròç.

atrocitòsi (f.) : absorpcion d'una substància estrangièira pel citoplasma cellular, seguida de fenomèns de concentracion e de floculacion qu'amòdan de formacions granulosas.

atrofia (t. med.) : consompcion (R. VI, 160) per manca de noiridura ; amagriment e estequidura del còrs o d'una partida del còrs ; arrèst fortuít del desvolopament d'un organ.

Atrofia d'un membre après un accident.

atrofiar (v. tr.) : estequir ; afeblir, diminuir.

atrofiar (s') : s'estequir.

Los muscles d'un paralisat s'atrofian.

atrofiat, -ada : estequit, -ida.

atrofic, -a : relatiu, -iva a l'atrofia ; qu'amòda l'atrofia.

« atrompetar » (l.p.) : doblet abusiu de trompetar.

« atroncar » e derivats (l.p.) : doblets abusius de troncar.

atròpa (abs. Dicort) (plt.) : bèladòna (Atropa belladona)

atropadissa : brava tropelada.

atropament : atropelada / atropelament.

atropar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, attrouper » TdF

atropar (s') , cf Ubaud Dicort : « s’attrouper » TdF jos ‘atroupa’

atropat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « attroupé, ée » TdF jos ‘atroupa’

atropelada nf, cf Ubaud Dicort : « réunion » (L. 32, Sèrras-Ess.)

atropelament [atropèlament] nm : atropament / atropelada.

atropelar / atropar (v. atropar) (v. tr.) : amassar en tropèl, « attrouper, amasser » TdF atroupela’.

atropelar (s’) / s’atropar (v. atropar (s’)) : s'amassar en tropèl.

Quand los òmes s’atropèlan... (v. TdF)

atropelat, -ada / atropat, -ada  : en tropèl, « attroupé, ée » (v. TdF atroupela’).

atropina : alcaloïd toxic de la beladòna e de qualques autras plantas (estramòni e autras solanacèas)

atropinic, -a : relatiu, -iva a l'atropina.

atropurpurenc, -a : d'una color porpra que tira sul negre.

atruandar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, acoquiner, rendre paresseux ; affriander, allécher [v. L. 32] » TdF

atruandar (s’) v pron : « devenir paresseux » TdF jos ‘atruanda’

atrulhar (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « boire au réservoir, se gorger d’eau » TdF atruia (s’)’

atrulhiment nm : « amincissement », amagriment. (v. Alibert)

atrulhir (s') v pron : « devenir mince » ; venir magre. (v. Alibert)

atrulhit, -ida : vengut magre, venguda magra.

atrumar / entrumir (v. tr.) (v. Ubaud Dicort e TdFatruma’) : escurcir.

atrumar / entrumir (s') : s'ennivolir ; venir auratjós ; s'enfosquir ; s'entristesir.

Après lo quinze d'agost, sovent, lo temps s'atrumís.

 

 

atrussaire, -aira adj e n, cf Ubaud Dicort : « destructeur » (Brun Glossari Oc-Fr). (v. destruci 1)

atuament nm, cf Ubaud Dicort : « carnage » (Brun Glossari Oc-Fr)

atubaire, -aira : alucaire, -a.

atubal : lenha menuda.

atubament : accion o resulta d'atubar, d'alucar.

atubar (v. tr.) : alucar ; enflamar.

atubar (s') : s'alucar / s'enflamar.

atubat, -ada : alucat, -ada ; enflamat, -ada.

atubatge nm, cf Ubaud Dicort : « action d’allumer, éclairage » TdF

atucaire, -aira : assucaire, -a.

atucament : accion o resulta d'assucar.

atucar (v. tr.) : assucar ; macar.

atucat, -ada : assucat, -da ; macat, -ada.

atuclir v, cf Ubaud Dicort : « v tr, rendre myope, obscurcir la vue » TdF

atucolar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, amonceler, entasser, v. amolonar » (v. TdF)

atudador : aplech per atudar.

atudaire, -aira : persona qu'atuda.

atudar (v. tr.) : escantir.

atudar (s') v pron : s'escantir, « mourir » TdF jos ‘atuda’.

atudat, -ada adj : (t.a.) « éteint, einte » TdF jos ‘atuda’

Es una persona atudada.

atufegar (v. tr.) : cultivar ; adobar ; arrengar ; « ajuster » (v. TdF ‘atufega’); afiscalhar.

atufegar (s') (abs. TdF e Alibert) : s'afiscalhar.

S'atufeguèt per èsser pas reconegut.

atufegat, -ada : t.a. çaisús.

atunir (s') : s'aconsomir ; se sondormir ; s'endormir.

atunit, -ida : aconsomit, -ida ; sondormit, -ida ; endormit, -ida.

atupar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, assommer, battre avec excès » TdF

atupiment : escantiment ; estabosiment.

atupir (v. tr.) : acaptar (cobrir) ; estofar ; atudar ; far calar ; estabosir.

atupir (s') v pron : « s’éteindre » ; se calar d'estabosiment (v. TdF).

atupit, -ida : atudat, -ada ; estabosit, -ida ; estup, -a.

atur (m.) : aplicacion ; desir d'aprene ; obstinacion (R. V, 339).

aturaire 1 (lo que constrench), -aira adj e n, cf Ubaud Dicort : « qui contraint, qui arrête, v. arrestaire » (v. TdF)

aturaire 2 (lo que tapa un trauc), -aira adj e n, cf Ubaud Dicort : « celui, celle qui comble, v. arrasaire » (v. TdF)

aturar 1 (v. tr.) : arrestar ; plaçar ; aplicar ; apevar quicòm contra quicòm ; constrénher / constrénger ; corroçar ; metre a la rega ;

aturar (s') : s'aplicar ; permejar ; se rebutar pas ; s'obstinar. (v. Alibert)

aturar 2 (v. tr.) : tampar un trauc ; comolar un valat, una trencada.

En vila, totes los poses son un pauc aturats.

aturat 1, -ada adj : obstinat, -ada... t.a. çaisús (aturar 1), « contraint, ainte ; retrait ; fixé, attaché, ée » (v. TdF jos ‘atura 2’).

aturat 2, -ada adj : t.a. çaisús (aturar 2), « comblé, ée » (v. TdF jos ‘atura 1’).

aturatge nm, cf Ubaud Dicort : « comblement » TdF aturage’

aturrador : mena de rotlèu per esturrassar.

aturgament nm, cf Ubaud Dicort : « joute [v. targa] » (Brun Glossari Oc-Fr)

aturgar : v. targar. (v. Ubaud Dicort e TdF jos ‘targa’)

aturrador nm, cf Ubaud Dicort : « rouleau pour écraser les mottes, v. barrutlaire » (v. TdF)

aturrar (v. tr.) : esturrassar ; assucar ; terrassar ; deslargar lo bestial.  (# aturar)

atusar (v. tr.) : atudar ; assucar.

atusar (s') : s'atudar ; s'apasiar ; se calar.

atusat, -ada adj : t.a. çaisús, « éteint, einte ; lent, ente, calme » TdF jos ‘atusa’.

atusit, -ida adj, cf Ubaud Dicort : « abasourdi, -e » (Laus)

atusonar ~ tusonar v, cf Ubaud Dicort : « v intr et tr, tisonner, remuer les tisons » TdF jos ‘tisona’ (v. tisonar)

atuveliment nm, cf Ubaud Dicort : « incrustation calcaire formée par les eaux qui déposent, concrétion calcaire » TdF

atuvelir v, cf Ubaud Dicort : « v tr, rendre pareil au tuf ; incruster de matières calcaires » TdF

atuvelir (s’) v pron : « s’incruster, se pétrifier » TdF jos ‘atuveli’

atzebib (m.) , cf Ubaud Dicort : rasims secs. (v. agibit)

AU- : cercar tanben a al- e a ar-

auba nf (non preconizat Dicort) : v. alba.

aubalada nf  (v. Ubaud Dicort e TdF) : v. albalada.

aubaliga : frucha de l'aubaliguièr (mena de drulhièr)

aubaliguièr nm, cf Ubaud Dicort : « alizier blanc, arbre » TdF

aubanèl [albanèl, cf Ubaud Dicort] nm : mena de falcon ; noblilhon / gentilhastre.

Aubanèl Teodòr : grand poèta occitan de Provença (1829-1886).

Aubanha : nom de vila d'Occitània.

aubanòu, òla adj, cf Ubaud Dicort : « auroral, -e » (Brun Glossari Oc-Fr)

aubar nm : v. albar.

aubavit nm, cf Ubaud Dicort : « clématite, herbe aux gueux [v. Vayssier ‘aubobit’] » TdF aubo-vit’

aubelon nm, cf Ubaud Dicort : « houblon » TdF jos ‘óubloun’

aubelonar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, houblonner » TdF óublouna’

aubelonièira nf, cf Ubaud Dicort : « houblonnnière » TdF óublouniero’

« auben » : v. òc-ben.

aubenca (abs. Dicort) / albenca nf : partida tendrièira jos la rusca d'un arbre.

aubèrc nm (v. Ubaud Dicort e TdF) : v. albèrc 2. (v. L. 33 e 15)

aubèrga / aubèrja [los 2, veire albèrga 1, cf Ubaud Dicort] nf / aubergariá (v. albergariá)  : abitarèla (arc.), « auberge, hôtel » (v. TdF aubergo 1’)

Es totjorn a l'aubèrga, a pintonejar.

aubergaire [veire albergaire], -aira (subs.) : persona que ten una aubèrja.

aubergament [veire albèrgament] nm : accion de lotjar, d'acomodar q.q.

aubergar [e derivats, veire albergar, cf Ubaud Dicort] (v. tr.) : acomodar (lotjar)