aflorir / aflorar 1 (v. tr.) (v. Alibert) : metre de nivèl, « affleurer » ; aparéisser a flor de tèrra ; tocar, « joindre de fort près » (v. TdF jos ‘afloura’). (v. arrasar) ;

D'afloraments de sal aflorissián pertot.

aflorir la maire : far véser l'utèr (vaca qu'a lo mal de vedelar)

aflorir / aflorar 2 (v. intr.) : desflorir, « couler en parlant d’un arbre en fleur » (v. Alibert).

La vinha aflora, la vigne coule. (v. TdF)

afloroncar (v. intr.) : esflorar, « v tr, affleurer, en Languedoc, v. aflorar 1 » (v. TdF e Honnorat) ; colar,  desflorir [v. Ubaud Dicort. p. 144].

afloroncar (s') : s'estirar sul pelsòl sens faiçons.

S'èra afloroncada dins l'èrba fresca.

afloroncat, -ada adj : estirat, -da de long «… sans gêne » (v. TdF) ; desflorit, -ida [v. jos afloroncar]

afluéncia : accion o resulta d'acórrer en nombre.

afluent 1, -a adj, cf Ubaud Dicort : « affluent, -e » (Laus, Rapin)

afluent 2 nm : riu o ribièira que se gèta dins un(a) autre, -a.

afluir [ ~ afluïr] (v. intr.) : rajar abondosament ; acórrer en nombre a un endrech.

Tot un fum de pòble afluissiá cap a l'accident.

afni nm : (quimia) « hafnium » (v. Ubaud Dicc. scient. p. 365)

afoatjament nm, cf Ubaud Dicort : « affouagement, nom qu’on donnait dans le Midi à la répartition des impôts sur les biens taillables des communautés ; liste du nombre des feux d’une paroisse, papier terrier, cadastre » (v. TdF afouajamen’)

afoatjar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, affouager, imposer un droit de fouage » TdF

afocal, -a adj : (fisica) « afocal, -e » (v. Ubaud Dicc. scient. p. 180)

afocar (v. tr.) : acometre ; afiscar ; excitar (R. II, 398).

afocat, -ada : acomés, -a ; afiscat, -ada ; excitat, -ada.

Can afocat : can excitat que japa a q.q.

afogadura : ardor.

afogaire, -aira n : provocador, -airitz.

afogament [afògament] nm : embrasament ; escaufèstre ; estrambòrd.

afogar (v. tr.) : abrandar ; abrasar ; acometre ; encanissar ; estrambordar.

Un solelh roge-sang afogava l'asuèlh.

Afogava sos cans qu'acotiguèsson los panaires.

Tot çò novèl l'afogava.

afogar (s') : s'encanissar ; s'aficar bravament.

afogat, -ada adj e n : abrandat, -ada ; aficat, -ada ; escaufestrat, -ada.

afoladura : desafilatge.

afolaire, -aira : persona que deteriora.

afolament [afòlament] nm : alteracion (R. II, 46) ; deterioracion.

Afolament de la moneda (desvalorament...)

afolant, -a adj, cf Ubaud Dicort : « affolant, -e ; syn : espaventós » (Faure)

afolar (v. tr.) : deteriorar (R. III, 32) ; alterar (R. II , 46) / gastar ; asimar ; bercar (mèla)  ; desanisar ; far se despieichar (despieitar) l'aucèla e son mascle ; asortar « faire avorter » (Azaïs).

afolar (s') v pron : venir fòl ; trapar la ràbia ; + t. a. d'afolar, « faire une fausse couche, avorter » (v. TdF jos ‘afoula’)

« Se la moneda s'afolava… » (1170, Roergue)

afolastrir (s') : s'engausilhar (venir amorós, -osa)

S'afolastrís cada còp que vei una polida dròlla.

afolat, -ada : t. a. d'afolar o de s'afolar.

L'aucèla a afolat : l'aucèla s'es despieitada.

Can afolat : can qu'a trapada la ràbia.

afolatge nm : accion d'afolar  t. a. d'afolar o de s'afolar, « action d’altérer, d’émousser, de fatiguer » (Alibert).

afolcar (v. tr.) (R. III, 352) : atropelar ; menar / dirigir.

afolcat, -ada : atropelat, -ada.

afolesir / afolir (v. tr.) : far pèrdre lo cap / far venir fòl.

afolesir / afolir (s') : pèrdre lo cap / venir fòl.

afolesit, -ida : vengut fòl, venguda fòla.

afoliment : accion de s'afolastrir / de s'engausilhar.

afolir / afolesir (v. tr.) : far venir fòl.

afolir / s'afolesir (s') : venir fòl (s.f.)

afoliscar (s') (abs. Dicort e TdF) : s'enaurelar / s'afiscar.

afoliscat, -da : que camina lo cap al vent ; extravagant,-a / desvariat,-ada ; minhard,-a / manieirat,-ada.

afolit, - ida : vengut fòl, venguda fòla ; tròp amorós, -osa.

« afomaronar » : v. afemoronar.

« afomarejar » : v. femorejar.

afòn, -a : que pòt pas parlar normalament ; que pòt pas parlar.

Venguèt afòn après una operacion de la faringe.

 

 

afondament : naufragi.

afondar (s') : s'englotir / far naufragi.

afondrament : embolsenament ; afrabacion.

afondrar (v. tr.) : abausar ; degalhar ; afrabar ; ablasigar ; afondar ; perir.

Afondrèron aquel ostalàs, qu'èra vièlh acabat

afondrar (s') : s'abausar ; se degalhar ; s'afrabar ; s'ablasigar ; s'afondar ; perir.

Tot aquò s'afondrèt dins una nivolada de posca.

afondrat, -ada : t. a. d'afondrar o de s'afondrar.

afondre v intr : « sombrer, couler à fond, en Guienne » (v. TdF)

afondre (s’) v pron, cf Ubaud Dicort : « sombrer, couler à fond » (L. 10)

afonia : estenhement de votz ; t. tecn. de fonetica.

afonic, -a : relatiu, -iva a l'afonia ; non vocalic.

afonizacion : natura d'un fonèma non dotat de vibracions vocalicas.

afonsament : naufragi.

afonsar (v. tr.) : englotir / englotar.

afonsar (s') : s'englotir (naviri)

afonsat, -ada : englotit, -ida (naviri, nau, barca...)

aforar (v. tr. arc.) (R. III, 362) : avalorar / estimar.

a fòrça que (conj.) : v. fòrça que (a -).

aforcar (v. tr.) : enforcar ; ponchar amb una pua de la forca ; ormejar (ancorar un naviri)

Aforcava lo fems a bravas forcadas.

Aforquèron lo naviri tanlèu arribar.

aforcat, -ada : que s'es trapat, -ada un còp de forca ; ponchat, -ada per una pua de forca.

Vaca aforcada.

aforestacion (abs. Dicort) : accion o resulta d'aforestar.

aforèstament nm, cf Ubaud Dicort : « affermage de forêt » (L. 10)

aforestar (v. tr.) : mudar un terren en bòsc o en selva « v intr, faire paître en forêt, exercer le droit de forestage » (v. TdF e Honnorat).

aforestatge nm, cf Ubaud Dicort : « t. de droit féodal, afforètage, forestage » TdF

aforisme : proposicion jos forma de maxima.

Raça raceja es un aforisme.

aforistic, -a : en forma d'aforisme.

« aformic » : v. formic, formiga.

aformar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, former, rendre sa forme (à un gant) » (L. 10)

afornar ~ enfornar v, cf Ubaud Dicort  : v. enfornar.

afornelar e derivats : v. fornelar.

aforratjar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, affourrager » TdF

afortiment (v. R. III, 314 - L. 9) : afirmacion ; enfortiment ; fortejament (vin, formatge...)

L'afortiment d'una vertat.

L'afortiment d'un formatge.

a fortiori (loc. adv. lat.) : a pus fòrta rason.

afortir (v. tr. e intr.) : assolidar ; enfortir ; fortificar ; laurar plond ; fortejar (vin, formatge...)

Afortissi pas res, mas cresi plan que l'ai vist.

afortir (s') : t.a. çaisús.

afortit, -ida : t.a. çaisús.

afortunadament (abs. Dicort) : d'un biais afortunat ; aürosament.

afortunar (v. tr.) : far venir urós, -osa ; far venir astruc, -ga ; far venir ric, -a.

afortunar (s') : venir ric, -a ; venir astruc, -uga.

afortunat, -ada : ric, -a ; astruc, -uga ; « en butte aux caprices de la fortune » TdF.

afoscar v, cf Ubaud Dicort : « v tr, offusquer » TdF jos ‘óufusca’

afoscat, -ada adj, cf Ubaud Dicort : « offusqué, ée » TdF jos ‘óufusca’

« afós » (aglutinacion de « a » davant lo mot « fos ») : v. fos.

afototropic, -a : relatiu, -iva a l'afototropisme.

afototropisme : fototropisme negatiu.

afrabacion (abs. Dicort e Alibert) : accion o resulta d'afrabar (de perir o de far perir, d'arroïnar) o de s'afrabar ; arroïna.

afrabar / afrabitar (v. tr.) (v. Ubaud Dicort e Alibert) : bassacar ; arroïnar ; devastar.

L'auratge nos afrabèt tota la vianda.

afrabat, -ada / afrabitat, -ada : t. a. çaisús.

afrabelar (v. tr.) : afeblir / afreulir.

afrabelar (s') : s'afeblir.

afrabelat, -ada : afeblit, -ida.

Afrabelat de vielhum.

afrabitar (v. tr.) :v.  afrabar.

afrairament / afrairiment : fraternizacion.

L'afrairament occitanocatalan.

afrairar / afrairir (v. tr.) : afilhar ; associar ; * fraternizar. 

Afrairar (s') / s'afrairir : *fraternizar.

afrairat, -ada / afrairit, -ida : t. a. çaisús.

afrairiment nm : v. afrairament.

afrairir - s'afrairir : v. afrairar - s'afrairar.